För exakt en vecka sedan sprang jag vid den här tiden runt på Arena Älvhögsborg och fixade de sista detaljerna inför SM i kettlebell som drog igång med sin första flight klockan 11.30.
Som ni vet skulle det kunna bli ett väldigt långt inlägg om allas prestationer, om arrangemanget, om TKSK och så vidare. Jag kommer i detta inlägg fokusera på min egen insats och analysera mitt resultat och min taktik utifrån filmklippet ni hittar längre ned. Det är Rickard Garbell som filmat sin fru Marie, men jag kom med på ett hörn så jag lånar filmen. Glömde nämligen bort att be någon filma mig!
Lite dumt då film är bästa sättet att utvärdera sig själv och sitt rörelsemönster. Tur att youtube och sociala medier finns så att man kan hitta klipp som detta =)
Jag och Marie var de enda tjejerna som körde med 24 kg och när anmälan gjordes till SM så låg vi i samma viktklass, + 72 kg. I den planerade startordningen låg vi därför i den sista flighten på damsidan. På invägningen lördag morgon vägde jag 71,4 kg och hamnade således i -72kg. Jag var inte riktigt beredd på detta, men måste ha bränt en hel del under fredagens iordningställande av lokalen - dessutom hann jag inte med något fredagsmys, hahahaha! Där har vi svaret!
På lördag morgon efter allas invägning var planen att korrigera startordningen men det var inga stora förändringar och då det stämde bra med domare så beslöt vi att köra som planerat.
På träningarna inför SM, tyvärr hann jag bara med fyra eller fem pass med LC, så har jag testat lite olika tempon för att hitta något som får mig att hålla längre än 6 minuter. Det har gått sådär. När jag har lugnat ner mig har jag blivit lika trött i underarmen men gjort betydligt färre repetitioner. Det var alltså ingen bra taktik för mig. Jag har även provat att börja med vänster arm (min starka) men det har inte funkat inte det heller. Min taktik var således att gå upp på plattformen och bara köra så som jag alltid gjort och gör. Målet var dock att göra fler än 30 repetitioner på min högra arm, det har nämligen varit någon skum gräns för mig tidigare. Efter 30 känns det som att jag ska tappa klotet och då byter jag hellre arm. Inte bra! Det är inte ens rimligt att jag ska göra 7 minuter på vänster sida.
Mitt tidigare personbästa gjorde jag när vi var i Oslo och deltog i en tävling. Då blev det 70 repetitioner och det gjorde jag på knappt 6 minuter. Då jag vet att konkurrensen blivit hårdare och att jag inte tränat efter ett specifikt upplägg så var mitt främsta mål med dagens lyft att slå mitt egna personbästa och väldigt gärna komma förbi nästa gräns, 80 repetitioner.
I min viktklass tävlade även Sandra Vargbom och eftersom hon var anmäld i -68kg så gjorde hon sitt set tidigare än mig. Hon körde på i ett jädra tempo med 20 kg och 128 lyft gav henne hela 128 poäng. Jag visste alltså tidigt att jag skulle behöva göra minst 86 lyft för att vinna över henne. Det kändes långt bort och en seger var redan borträknad, tyvärr.
Min uppladdning fram till min och Maries flight var kanske inte den bästa. Jag var spekaer under tävlingen och även fast Jonas från TKSK var snäll och tog över mikrofonen kunde jag inte helt slappna av och fokusera på min egen uppvärmning. Jag vevade lite armar, kalkade händerna, gjorde några svingar, kalkade händerna, kollade listor, pratade med funktionärer, kalkade händerna..... varför allt detta kalk/magnesium? Antagligen ett litet nervöst ticks! Lite mer nerver än vanligt eftersom det var på hemmaplan och det var stora förväntningar på att jag skulle lyfta till mig ett guld.
Det var bara att skaka av sig och ta tag i klotet. 3-2-1-GO!
Jag körde på och fokuserade på att inte bli trött i höger. Kom på mig själv med att jag tittade ner i golvet väldigt, väldigt länge. Antagligen för att inte tappa fokus och leta efter min familj i publiken. När jag närmade mig 30 reps på höger kändes det helt ok och jag tror det blev 38-39 reps innan jag bytte. Fick bra självförtroende av detta och började hoppas att jag skulle orka passera 80-85 reps. Det skulle jag inte ha gjort. Jag lyckades passera 70 lyft och på något sätt var mitt mål då uppnått och jag började slappna av. Jag gjorde några små försök till vila men som vanligt är det då mjölksyran kommer ikapp mig. Från att ha känts bra så blev det återigen pang, boom, ställ ner klotet. Resultat 79 lyft!
När jag satt där på huk på plattformen var jag både nöjd och besviken. Nöjd att jag nådde mitt mål men besviken på att det inte blev en seger, 7 reps till så hade det gått vägen! Bredvid mig fortsatte Marie nöta på och jag imponerades av hennes vilja. Det såg tungt ut på slutet men hon fortsatte banne mig tills hon var helt slut. Varför gör inte jag så? Jag släpper istället det förbaskade klotet! Hade jag varit hälften så envis som Marie hade jag kanske gjort 4 reps till, eller kanske 7???? Det får jag aldrig veta.
Marie gjorde 97 lyft - nordiskt rekord!!! GRYMT!!
Det slutade med att jag fick silver och Sandra guld.
Måste återigen påminna mig själv om att jag är nöjd. När jag gjorde 122 reps på 20 kg förra SM och således nådde MS (enligt IKSFA's tabell) så sa jag till mig själv att det var dags att gå över till 24 kg. Det har jag också gjort, även om jag inte nått hela vägen ännu. Å andra sidan är 24 kg den vikt som damer tävlar på internationellt så nu kan jag bara bli bättre och bättre!
En återkommande fråga: Hur hade det gått i lördags om jag hade kört på 20kg istället? Hade jag varit mer nöjd om jag hade lyckats göra 129 reps på 20kg?? Nä, jag tror faktiskt inte det. Jag vill jobba med 24 kg och att det blev silver ska trigga mig till mer träning framöver. Alltså, mer LC-träning. Jag måste fokusera på det om jag ska fortsätta tävla. Det håller inte att instruera kettlebell en gång i veckan och då visa 5-10 LC och sedan enbart coacha.... USCH!!
Hinner jag utvecklas till 30/11? Då är det nordiska mästerskapen i Göteborg och det hade varit grymt kul att då passera 80 reps och ännu hellre 90 reps =) En vecka med möjlighet till träning har redan passerat utan att användas.... grrrrrr!
