Reflektioner kring mitt deltagande i SM 2015

Tre månader sedan jag var inne och skrev här... jag är inte redo att avsluta bloggen så jag tänker att jag haft en längre paus och att det kommer att bli sporadiskt skrivande om större saker. 

En stor sak är att vi i TKSK, Trollhättans Kettlebell Sportklubb, nyligen arrangerade SM i Long Cycle. Vi var arrangörer 2013 men nu, 17 oktober, var det alltså dags igen. 

Kettlebell som sport är fortfarande litet i Sverige så det är en vågskål i hur man ska ta sporten vidare. Å ena sidan behöver vi höja nivån/svårighetsgraden/kraven så att det krävs träning för att kunna delta, lite oseriöst om första tillfället att lyfta blir mitt i ett Svenskt mästerskap. Å andra sidan måste vi hitta en nivå så att aktiva lyftare känner att det är möjligt att delta, risken är annars att det blir en tävling för några få en klubb inbördes beundran.

Till årets SM gjordes några förändringar:

* två klot för damer 2x12kg eller 2x16 kg (tidigare 1 klot; 16, 20 eller 24 kg)

* tyngre klot för herrar 2x24 eller 2x32 kg (tidigare fanns 2x20kg samt 2x28kg)

Då tanken med sporten är att lyfta så tunga klot så korrekt och länge som möjligt (10 min max) tog vi också ett beslut att ändra i poängsättningen för de olika klotvikterna. Tyngre klot skulle premieras för att undvika taktiska val att välja lättare klot och "kötta på". Vid tävlan med lättare klot fick lyftaren 1 poäng/reps och vid tävlan medan tävlan med tyngre klot gav 3 poäng/reps. 

Speciell känsla sekunderna innan startsignal

Om man bortser från några små missar från min sida under fredag kväll och tidig lördagsmorgon så flöt tävlingen på riktigt bra och vi höll de tider vi angivit på minuten. Det tycker jag är både viktigt och proffsigt, både för arrangörer, publik och deltagare. Jag tycker om att ha full koll på allting men det har blivit betydligt svårare sedan Elliot kom till världen och det var väl inte optimalt att Victor jobbade hela denna helgen. Jag hade alltså med mig Elliot under förberedelserna på fredag kväll och på lördag fram till 45 minuter innan tävlingsstart. Han pockade på min uppmärksamhet typ hela tiden och det var svårt att hålla fullt fokus på det man höll på med för tillfället. Lite lätt disträ... 

När barnvakten kom och hämtade Elliot kunde jag landa i att det var SM och att det skulle bli bra.

Min flight har dragit igång. 

Det svåraste när man arrangerar tävlingar i kettlebell är domarfrågan. Vi har nästan inga "renodlade" domare, alltså personer som bara dömer utan att varken tävla själva eller coacha andra (typ vår Daniel Haag). Om vi hade haft fler sådana personer hade det inte behövt vara en svårlöslig ekvation när man ska göra ett startschema. Vi lyckades få till en bra lösning där domarna fick gott om tid till sin egen flight samtidigt som de inte dömde någon lyftare när som någon från deras klubb tävlade. 

Tyvärr blev det några bortfall på domarsidan vilket krävde justeringar i ordningen och därefter blev det några förändringar i viktklass och då blev det svårt att få till det lika bra igen. Tur att vi alla är flexibla och anpassningsbara, stort tack till alla er som var domare och läser detta. 

Här insåg jag att jag höll ett jämnt 11-tempo. 

Nog pratat om tävlingens upplägg, jag skulle ju skriva för att reflektera om min prestation. 

Fast i och för sig så speglar nog detta inlägg mina tankar ganska bra. Jag var nästan mer spänd och förväntansfull över hur tävlingen som arrangemang skulle gå än mitt lyftande... 

Hur som helst. Sist jag deltog i SM var alltså 2013 här i Trollhättan. Då tävlade jag med 24 kg i OALC (One Arm Long Cycle). Jag gjorde personbästa och körde på i drygt 7 minuter. På plats bestämde jag mig direkt för att nästa mål var att klara 10 min med god teknik, stabilt tempo och jämn fördelning på höger och vänster sida. På SM 2014 var jag enbart med som coach eftersom jag under detta år blev gravid och fick Elliot. Han var 3 veckor när vi var i Östhammar och det kändes lite tidigt  med tanke på kejsarsnitt och regler kring lyftande efter ett sådant ingrepp. 

Inför årets SM var min ambition den samma, att lyckas träna upp mig med 24 kg. 

Ganska snart efter att vi tog bollen att vara arrangörer dök diskussionen om damernas lyftande upp. 

I olika forum på Facebook framfördes tankar kring att det är dags för damer att också lyfta med två klot och då majoriteten (av dem som skrev och var aktiva på FB) röstade för två klot blev det så. 

Jag stod såklart för vårt beslut, men blev tveksam till om jag själv skulle tävla med tanke på att vi knappt kört med två klot på våra träningar i TKSK. Samma dag som beslutet togs testade vi för första gången på riktigt och det var banne mig kul, dock en helt annan sak mot att lyfta ett klot.  

Efter detta tillfälle har inställningen till tävlan i SM varit som en berg- och dalbana. Ena träningen känns det lätt och väldigt bra medan det nästa gång kan kännas helt omöjligt att få till tekniken och då  blir det genast en mer negativ inställning... 

I somras började Elliot tycka om att gå, inte själv utan med hjälp av mina två händer som stöd. 

Jag är speciellt lång, men att gå runt så hela dagarna var inte gott för ryggen. När jag sedan gick till träningen och gav mig på LC med 2x16 kg fick jag inte till tekniken alls och fick såklart väldigt ont i ländryggen. Tog då beslutet att gå tillbaka ett steg, börja från grunden och fokusera på teknik, rytm och andning med 2x12 kg. Så rätt! Genast blev träningen roligare och all stress försvann. 

Med tre månader kvar till SM kändes det rimligt att hinna vänja kroppen vid två klot och stå 10 min. 

Tidsbrist/ny fas i livet/prioritering - jag vet inte vad jag har för anledning men träningsmängden är under all kritik. Det har liksom bara blivit de tillfällen då vi kör LC med TKSK på måndagar så i snitt kan man väl säga 15 min LC i veckan... Det är typ ett under att vi alla lyfter så bra som vi ändå gör. 

Självklart är det bättre än ingenting och det är så himla kul att träna tillsammans med övriga i TKSK. 

Både jag och Erika gjorde personbästa på SM. 

Jag väger ganska mycket mindre nu än vad jag gjort vid tidigare tävlingar så förutom att jag fick nya motståndare fick jag också starta i en tidigare flight. Ganska gött att inte vara sist ut i damklassen! 

Tävlan på hemmaplan är något speciellt och även om jag inte kände någon press så ville jag såklart prestera mitt allra bästa. Kettlebell, precis som många andra sporter, beror på dagsform och blir det fel från start är det svårt att komma i fas och prestera på topp. Känslan i magen när det är dags att ställa sig på plattformen är svår att beskriva, typ som en blandning mellan hunger, illamående och suget som blir i magen när man åker en svindlande karusell. Härligt!! 

Startsignalen ljöd och jag satte igång. Det kändes bra och vid tre-fyra minuter insåg jag att jag hade hittat mitt flow, mitt tempo och bestämde mig för att hålla det. Det är ju när jag stannar upp för att justera grepp eller vila som jag tappar allt så det var helt enkelt bara att köra på. Jag höll hela vägen och stod 10 minuter. Med 110 reps med 2x12 kg blev det nytt personbästa och jag är så nöjd med min insats. Det räckte inte till någon pallplats men det visste jag sedan innan med tanke på poängsättningen. Jag hade väl kanske tänkt att mina motståndare skulle lyfta mellan 40-60 reps men inte då, vinnare i min viktklass - Maja Edlund, gjorde 86 reps. Hennes klubbkompis i +73 kg stod för dagens prestation och gjorde 94 reps med samma vikt. Helt galet!! Något att jobba på! 

Jag lämnar nu 12kg-kloten bakom mig och nästa mål är att stå 10 minuter med 2x14 kg och därefter är det dags för de gula jäklarna. Det kanske låter som ett onödigt och långsamt upplägg men jag är verkligen rädd för att skada mig, jag vill vara fullt funktionell i mitt arbete som idrottslärare och i min roll som mamma. Förhoppningsvis kommer det fler tävlingar och de är många som äldre än mig som presterar riktigt bra... Jag har tid på mig! 

Det var roligt att tävla här hemma och det var kul att TKSK fick förtroendet att arrangera SM ännu en gång. Nästa gång ser jag dock fram emot att enbart fokusera på tävlandet och kanske få bo på hotell någonstans. Tänk, att ladda upp med hotellfrukost och bra med sömn. Kommer bli toppen! 

Tack alla inblandade! 

Mål med 2015

På nyårsafton gick vi laget runt under middagen och lät alla nämna sina mål/förväntningar med/på det nya året. När jag var yngre (jopp, den gamla som talar) hade jag långa listor med nyårslöften. Det var det ena förbudet efter det andra och allt skulle förbättras...  Det skulle springas mer, ätas mindre sött, sparas mer pengar, umgås mer, jobbas mer, städas mer, tas hand om kroppen bättre, brys mer om utseendet (typ sminka mig till vardags), you name it! Det gick väl sådär om jag ska vara ärlig.

Jag tröttnade på att bli besviken på mig själv och först drog jag ner på antalet löften till max tre inför det nya året men när även det misslyckades började jag & Elin prata om mål istället. Det känns mer positivt och på något sätt blir det roligare att nå ett mål än att (försöka) hålla ett löfte. Sakerna på listan är inte så värst annorlunda som när det handlade om löften men  vår inställning påverkar oss ofantligt mycket.

Vi är snart två veckor in i det nya året och jag är såå glad att jag inte lovat mig själv (och andra) att jag ska sluta med sötsaker... det hade redan varit kört, hihihihi. Alldeles för mycket goda saker kvar här hemma sedan högtiderna för att det ska fungera. Kanske, kanske gör ett försök när förrådet är slut...

Man får lite "belöningar" i appen när man når sitt mål (mitt är 3000 fuel) flera dagar i rad. Än så länge ser det bra ut =)

Jag kommer nu spalta upp alla mina mål, stora som små, för det nya året och om det blir alldeles för många så får jag väl helt enkelt stryka några. Under 2015 ska jag försöka...

• ... komma upp 3000 fuel (okänt energimått) varje dag, på mitt aktivitetsband från Nike som jag fick av Victor i höstas.
• ... att sakta men säkert ta mig tillbaka till det gröna klotet (24kg) i Long cycle.
• ... delta i åtminstone två kettlebelltävlingar, klubbmästerskap räknas också. 
• ... lära mig att göra flera kipping pullups i rad. Målet är att göra 10 st på nyårsafton 15/16. 
• ... variera och fokusera i min egen träning så att det blir kvalité i den nu när det inte blir lika mycket kvantitet som tidigare. 
• ... vara lika mycket utomhus med Elliot tidigare.
• ... vårda mitt och Victors förhållande så att vi inte bara är föräldrar. 
• ... äta upp all den frukt jag köper (köper t.ex. en ananas, äter halva samma kväll och glömmer sedan bort den i kylskåpet - inte bra). 
• ... hitta en rutin som gör mig mer effektiv när jag börjar arbeta som lärare igen. Tanken är att jag då ska slippa jobba lika mycket hemma. 
• ... vara en så bra mamma som möjligt. 
• ... smyga igång som instruktör igen. 
• ... kombinera mina olika roller (kollega, vän, instruktör, syster osv) och inte låta ALLT kretsa kring Elliot. Jag ska alltså försöka komma ihåg att det finns annat att prata om även om han är i MINA tankar konstant och för tillfället är mitt största intresse. 
• ... ta mig runt Vårruset (längre än så sträcker jag mig inte gällande löpning).
• ... njuta av tiden som föräldraledig, ta vara på tiden och försöka vara här och NU. 
• ... fortsätta med MammaMage-träningen. Så fort jag började träna vanligt tappade jag intresset för dessa små, men väldigt, väldigt viktiga övningar! 
• ... komma i fas med framkallningen av mina foton. De är nu sorterade, daterade och mappade!
• Jajaja, här kommer den..... med ett stort streck under försöka.... dra ner på sockerintaget!!! 

Se på tusan, det blev en hel del. Jag kan säkert komma på fler men sista målet kanske ska bli att jag ska försöka lära mig att åtminstone ibland fatta mig kort... hahahaha, lycka till! Jag känner inte att jag kan stryka något av dessa mål så jag behåller dem. Tror faktiskt jag ska skriva ut dem så jag har dem synliga. En anledning till att man ibland misslyckas kanske kan vara att man helt enkelt glömmer bort vad man önskade och hoppades på. Så får det bli. 

Gällande förhoppningar så skulle jag helt klart kunna göra en lång lista även där men jag nöjer mig med önskan om att jag, min familj och mina vänner får vara friska på alla sätt och vis. Sedan ser jag såklart fram emot allt vad året har att erbjuda med väder, vind, vardag och fest. Ett socialt år där jag framförallt ska njuta av att se Elliot utvecklas från spädbarn till en liten individ. Bring it on! 

**********          **********

Ett tips när ni sätter upp träningsmål. Utgå från den så kallade SMART-metoden: 

Målet ska vara specifikt: t.ex. 10 kipping pullups.

Målet ska vara mätbart: på nyårsafton ska jag klara 10 kipping pullups

Målet ska vara angeläget: det ska vara viktigt för mig att nå mitt mål för att bli motiverad. Om jag klarar kipping pullups kommer det underlätta och förbättra mina resultat på flera CrossFit-wodar. 

Målet ska vara realistiskt: i dagsläget klarar jag 3-4 i rad med gung emellan utan att hoppa ner så det borde gå om jag får till tekniken och verkligen tränar. 

Målet ska vara tidsbestämt: det måste finnas en slutdatum för "mätningen". Två veckor, en månad, ett år - det beror lite på hur nära målet man befinner sig just nu.  

LYCKA TILL!!!

Kloka ord kan man aldrig få för mycket av!

SM i kettlebell (Long cycle) 2014

Förra helgen tillbringade vi mestadels i en bil men även i Uppsala och Östhammar. Det var nämligen Duderö IF i Östhammar som arrangeras SM i kettlebell i år. Vi var tre bilar som på fredagen den 3 oktober lämnade Trollhättan men på grund av olika arbetstider m.m så åkte vi på lite olika tider. För att minska restiden något hade vi bokat in oss på hotell i Uppsala för att sedan åka sista timmen till Östhammar på lördag morgon efter en god hotellfrukost. Från början skulle Victor ha jobbat men eftersom han spridit ut sina 10 pappadagar så sträckte de sig över denna helg. Puh, även fast Elliots gudföräldrar och andra hjälpsamma människor var med så vet jag inte om jag hade åkt själv. Han är ju inte ens en månad, vi har inga rutiner & han behöver "konstant" tillsyn. Stort tack till Victor alltså!

För vår del inleddes fredagen med att klockan 08.00 infinna oss på NÄL och deras öronavdelning för att göra ett hörseltest på Elliot. Det var avklarat på 30 sek och visade sig vara bra. Därefter var det begravning för min farmor. Aldrig roligt med begravningar men det blir ändå ett avslut och eftersom hon varit sjuk är det skönt att kunna konstatera att hon nu slipper lida. 

Efter en "flängig" dag var jag lite orolig för hur Elliot skulle klara av den långa bilresan på lite drygt 5 timmar. Det gick så fint, så fint. Han sov större delen, bräkte som ett lamm lite då och då, åt när vi åt och var allmänt smidig att ha att göra med. Började såklart fundera över hur natten skulle bli efter en annorlunda dag, mycket sömn på eftermiddag/kväll och en hotellsäng... Lite grubblig morsa, hihihi. Jag hade inte behövt vara orolig. Han åt och somnade sedan som en stock i hotellets resesäng. Jag och Victor kunde slappa i sängen och titta på Idol som vi visade på grund av bilresan. Så skönt! 

Dessutom sov han bra under natten med två utspridda, korta amningstillfällen. Det var heller inga problem på morgonen, vi kom upp i tid, han sov lugnt i vagnen medan vi åt frukost och sedan var det bara att ge honom mat och byta blöja innan vi åkte vidare. Nöjda föräldrar! 

Ny roll - domare istället för lyftare.
Förra året var det jag & Marie (röd tröja) som stod bredvid varandra och slet med 24 kg. 

SM arrangerades i Frösåkerhallen, en anläggning badhus och idrottshall. Det fanns rejält med utrymme och i lokalen fanns 4 plattformar för lyftare, en rejäl uppvärmningsyta och en liten kiosk. 

Direkt när jag kom in blev jag sugen på att delta. Jag började fundera över vilken vikt jag borde orka köra med samt hur farligt det egentligen kan vara. Mitt snitt gör ju inte direkt ont längre. 

Jag lyckades tygla mig och deltog enbart som coach och domare. Emellan varje omgång fick jag dock komma ihåg att jag även var där som mamma och vi lyckades tajma in så att jag hann amma/byta blöja när jag pausade från dömandet. Riktigt imponerad över hela lilla familjen med tanke på att vi inte har en enda rutin ännu och knappt känner vår lille gosse. 

Tänk om det fortsätter så här bra! 

Mina pojkar =)

TKSK ställde upp med fem deltagare; Jocke, Mika, Andreas, Johan & Maria. Sedan höstterminen startade har vi försökt att ha fokus på LC på våra träningar och deltagarna har varit både fokuserade och målmedvetna för att nå önskvärt antal repetitioner. Dagsformen har skiftat och det är svårt att få full kontroll på utvecklingen när vi bara har ett träningstillfälle i veckan. Vet att de tränar flitigt utanför klubbens tärningar också men som coach hade det varit skönt att erbjuda 2 tillfällen/vecka. 

Tävlande för TKSK + coach + maskot! 

 Jag satt som domare för andra deltagare i varje flight som någon från TKSK lyfte (förutom Mika). Det kändes inte så bra i mitt coach-hjärta. Hade jag sett listan i förväg kanske det hade gått att ändra på men nu var det ett jäkla pussel att få till domare till varje flight/heat/omgång så jag sade ingenting. Jag var dessutom säker på att alla fem visste vad de skulle göra och vad de behövde fokusera på. De presterade väldigt bra, fick inga no counts och hjälpte dessutom till att döma när de kunde. Detta tack vara stort engagemang av Thomas som kommit till oss och haft lite domarutbildning. 

En sån här medalj skulle jag också vilja ha =)
Brons: Johan, Jocke & Mika
Silver: Maria
Guld: Andreas (Candidate Master of Sport)

Det var väldigt roligt att vi kom iväg till SM även fast det var väldigt tråkigt att jag inte kunde tävla. Eftersom jag länge vetat att jag inte skulle kunna delta har jag inte kört LC på väldigt, väldigt länge men jag satt ändå och funderade över var jag kunde ha presterar, vilka jag hade tävlat emot och hur mitt resultat hade stått sig mot övriga lyftares. Spanade således lite extra på dem som körde med 24 kg och jag har för mig att det var 64, 81 och 87 reps. Jag gjorde 79 reps förra året och om jag hade deltagit så hade mitt största mål varit att lyckas göra 100 reps. Då hade jag dock behövt träna ordentligt... sååå, det får helt enkelt bli mitt mål till SM 2015! Då jäklar! 

Prisutdelningen drog ut tiden och vi kom iväg hemåt väldigt sent. Det blev mat i Uppsala och sedan försökte vi köra non-stop hemåt. Något snabbt stopp på en mack med amning fick det bli men annars raka vägen hem. Elliot sov men jag (som alltid stensover i bilar) sov inte en blund på hela vägen - vad har han gjort med mig den här lille gossen. Känner inte igen mig själv längre! 

Vi var hemma vid 01.30 och kom i säng vid 02. Elliot anade nog att vi var trötta och sov längre än vanligt mellan amningarna. Det tackar vi för! 

Idag har vi haft en lugn och skön dag, utan några projekt. Bara gos hela dagen och under tidig kväll tog vi en promenad till Kopparklinten. Riktigt skönt och väldigt vackert. 

Elliot var inte superintresserad av utsikten... 

Tid till träning?

Helt lsut för tillfället så jag stensomnar på tåget till och från Göteborg varenda gång! 

BÖRJADE PÅ DETTA INLÄGG FÖR NÄSTAN TVÅ VECKOR SEDAN OCH NU NÄR JAG SKULLE SLUTFÖRA DET SÅ INSÅG JAG ATT DET INTE ÄR NÅGON IDÉ. 

FÖR MYCKET OINTRESSANT OCH DETALJERAT ATT FÅ NER PÅ PRÄNT. NÖJER MIG ISTÄLLET MED ATT BITTERT KONSTATERA ATT JAG INTE HINNER MED DET JAG VILL FÖR TILLFÄLLET OCH ABSOLUT INTE MIN EGNA TRÄNING! OCH DET ÄR SM I KETTLEBELL NÄSTA VECKA, FÖR BÖVELEN!! 

En morgon var jag lite duktig och tog mig ett litet på pass på cirka 30 min - räcker det till SM? 

VAD ÄR DET SOM TAR MIN TID? 

* planering av SM

* combatrelease

* heltidsstudier

* facklitteratur

* praktik (+utvecklingsarbete)

* rättning av 75 elevarbeten

* planering av CrossFitkurs 

* ett hus att ta hand om

* ekonomi att grubbla över (tjänstledighet märks av i kassan)

JUST DET, ALLT DETTA SKA VARA KLART v.44!!

KÄNNS RIMLIGT!  

Mitt fredagsnöje efter IDOL, kolla in koreografin till det nya Combatpasset 

Zercher Squat

En ny (för mig) men väldigt rolig och "go" övning. 

Denna veckan har jag hunnit med två CrossFit-pass och lite kettlebellträning. Utöver har det varit jobb, läsning av litteratur till utbildningen som jag tvingas gå, jobb och planering inför SM i oktober. Glad att jag orkat/hunnit med trots en enveten förkylning som gör mig trött och betydligt segare än vanligt. 

I tisdags var det CrossFit och då inledde vi med att prova på Zercher squat. Det blev en ny favoritövning för mig! Jag är stel i axlar och bröst vilket gör att jag har svårt för t.ex. front squat. I denna övning blev jag inte begränsad av stelhet och kunde därför utföra övningen utan problem. Hann jobba mig upp till 75 kg men tror inte det var mitt max. Det började kännas i armvecket såklart men det var inte tungt i benen. Ska bli kul att utveckla den framöver.
Därefter var det dags för dagens WOD som såg väldigt trevlig ut. Jag bytte ut löpningen mot rodd på grund av förkylningen och i ett varv klättrade jag inte riktigt hela vägen upp i repet. Det var en rolig WOD då det bara var en övning som behövde skarpt teknikfokus. Då kan man pressa på lite mer i de övriga. Pushups har blivit tyngre för mig av någon anledning men situps gick att köra unbroken.

Maria fick filma ett av mina försök i repet och som ni ser så behöver jag jobba på tekniken. Daniel behöver typ tre grepp innan han är uppe och jag gör säkert tio!! Alldeles för ineffektivt för min smak!
Jag tror jag behöver använda ben och mage mer. Tar tacksamt emot tips på utveckling!

I torsdags blev det extraträning med TKSK. SM i Long Cycle närmar sig med stormsteg och vi behöver känna på tävlingsmomentet några gånger innan det är dags. Flera i klubben gjorde personbästa men jag mesade lite och gjorde två omgångar á 4 minuter istället för en full tia med 24 kg. Lite för att känna av tekniken men också för att skona händerna (gör fel när jag blir trött) och för att kunna vara med på CrossFit-passet som var direkt efter.

Backsquat gick bra och det var roligt att köra 5 reps och inte bara 1-3. Tror jag gjorde sista femman på 72,5 kg. Sedan var det dags för WOD så jag hann inte prova tyngre. Det får bli nästa gång =)
Förutom toes-to-bar såg passet ut att passa mig övningsmässigt och jag var laddad för ett gott, genomförbart pass. Pratade lite med Daniel innan och han sa att man är "illa ute" om man tänker att det är ett lätt pass. Jajaja tänkte jag, det ska nog gå bra. Ju snabbare jag är desto färre burpees behöver jag göra. Såg att någon på passet innan hade plågats i 25 minuter och jag gjorde en snabb räkning på antal burpees och insåg att jag inte ville hålla på så länge. Tagga tagga 3-2-1-GO!

Puuhhaa! Det var tufft!
Jag körde på rekommenderad vikt och bestämde mig för att slita med toes-to-bar istället för att välja fällkniven. Det resulterade i en väldans massa burpees. Sista omgången kom när jag hade ett enda boxhopp kvar... bara att gilla läget. Konstigt nog var alla dessa burpees inte det värsta. Det var kombon med deadlift och toes-to-bar som tog kål på mig och jag höll säkert på i över 27 minuter. SVETTIGT!!

Imorgon är det söndag och jag ska på kalas klockan 15. Innan dess hade jag tänkt hinna göra klar en skoluppgift som ska vara inne senast klockan 18 samt göra någon form av fysisk aktivitet.
Nu är det som så att jag fick min "fredag den trettonde idag".
När jag skulle hem från jobb i receptionen så valde min HUMLA att inte starta. Den står fint kvar i stan! För tusan, jag behöver den - flera gånger om dagen!! Detta har jag varken tid eller råd med.
Nu när jag slog mig ner vid datorn för att jobba och fixa med foton från Italien så startar inte min HP - stendött!!! Grrrrrr - jag har alla bilder i den datorn och dessutom går de streamade föreläsningarna i skolan inte att se på min Mac. Hur ska jag göra nu då?

Verkar alltså inte bli någon träning imorgon - jag får ha en fixardag, Säkert jättelätt med service på en söndag!!! Trött blir jag!

Hello kettlebell!

Terminen startade med SELMA SPA som omnämndes i mitt senaste inlägg (den 17 augusti!!) och sedan dess har det rullat på i en väldig fart. Någon ro till att sitta ner och blogga har inte funnits.

Det är flera saker som jag gärna hade bloggat om men det får bli vid senare tillfälle (OM det blir av). Skulle jag försöka skriva ikapp det nu så kommer jag väl aldrig fram till nuläget och dagens datum.
Nämner några saker i punktform - är det något som väcker intresse?
* Uppstart med nya elever + mentor i år 7
* Alliansloppet (speaker även i år)
* Jobb på Butlers
* Läger med vandring på Bohusleden med år 8 (72 elever)
* Inventering på SG
* CrossFit
* Kostförändring

Nu sitter jag hur som helst i Göteborg på Pedagogens bibliotek och inväntar dagens andra seminarium. Varför jag sitter här är en väldigt, väldigt lång historia och om jag går in på den blir det ett mycket aggressivt och ilsket inlägg. Därför tänker jag helt enkelt bara acceptera det faktum att jag ska försöka kombinera jobb och studier under fem veckor för att sedan ta tjänsteledigt 5 veckor och genomföra praktik på en annan skola. INSANE, men som sagt, nu accepterar vi detta och går vidare i livet. Jag har blivit lovad och intygad att det inte ska dyka upp fler hål i min utbildningsplan och efter v.44 hoppas jag för hela mitt liv att jag kan få min lärarexamen!!

2 september känns för övrigt som ett magiskt datum för hösten och lämpligt nog så drar höstterminen igång för både Älvhögsborg och TKSK ikväll. Jag ska ha ett Combatpass med utlottningar av fina priser och därefter börjar TKSK sina träningar på måndagar istället för på torsdagar. Det känns väldigt bra. Tidigare har jag tränat CrossFit direkt efter Combat på måndagar och det har liksom inte gett CrossFit en ärlig chans eftersom jag alltid kommer dit helt trött och slut i musklerna. Nu kan jag istället köra CrossFit på torsdagar och komma till träningen relativt fräsch.

Igår höll Daniel i sommarens sista träningspass med TKSK och jag passade på att ta mig ner. Inser att SM närmar sig och som vanligt har jag knappt kollat på kloten sedan förra tävlingen och det var länge sedan!! Vi körde en stege med en procentsats och den baserades på att man skulle klara 80 reps/ minut i 10 minuter. Jag stod i valet och kvalet mellan 20kg eller 24 kg men valde till en början att satsa på 20kg - just för att det var så längesedan. Det kändes relativt lätt så i vissa set provade jag även med 24 kg. Det gick fint men jag insåg också att det aldrig hade gått att genomföra hela stegen med den vikten. Jag insåg också att jag måste lugna ner mig och inte ha så förbaskat bråttom.
Lite kvar att jobba på alltså.

MIN STEGE

10 % - 8 reps - 20 kg - 38 sek

20% - 16 reps - 20 kg - 1,16 min

50% - 40 reps - 20 kg - 3 min

30% - 24 reps - 24 kg - 2,35 min

30% - 24 reps - 20 kg - 2,12 min

20% - 16 reps - 24 kg - 1,30 min

10% - 8 reps - 24 kg - 40 sek 

På SM i oktober hade det varit väldigt roligt att klara lite över 80 reps med 24 kg och om jag tränar med liknande upplägg så borde det inte vara helt omöjligt. Jag gjorde ju ändå 70 godkända reps på Valhalla Open i Oslo i juni. Det viktiga nu är bara att inte låta tiden gå och glömma bort min egen träning. Om jag skriver ut min plan här så kanske det bidrar till att jag känner större press på att faktiskt träna. Vi får se - nu ska jag leta upp sal B2-213.... hmmmm?

Näst sista setet i stegen

Första träningarna

Semestern är över (åtminstone den på bortaplan) och det är dags att ta tag i kroppen/formen igen. 

Något har hänt under sommaren, tror vår tvättmaskin har ställt om sig - den krymper liksom kläderna på något märkligt sätt och allt sitter helt plötsligt lite tightare... väldigt, väldigt skumt ;)

Vi har gått nästan hela dagarna under vår vistelse i Italien (förutom vid Gardsjön), men kroppen har inte utsatts för påfrestning och kommit upp i puls. Vi tänkte inte så mycket på det då men när man har kommit hem och vet att det är snart är dags att få träna igen så känns det att kroppen saknat det! 

Gruppbild efter professional kettlebell training med Igor.
Han ville vara nära tjejerna, hihihi. 

Först ut blev ett PT-tillfälle med Igor Mosorov som för tillfället är i Uddevalla där det arrangeras ett Summer-camp i kettlebell. Jag tänkte att det kunde vara bra att få lite tips på min egen teknik då jag mest fokuserar på medlemmarna i TKSK och glömmer bort min egen träning med kloten. 

Lite lätt nervös åkte jag till Uddevalla och drillade Long Cycle i lite drygt 60 minuter. Det var hemskt. Jag orkade typ ingenting och axlarna tog slut direkt, för att inte tala om mina underarmar som fylldes med mjölksyra första kvarten och sedan gick den inte att få bort. 

Drog på mig ett par färgglada träningsbyxor för att få lite extra energi =)

Dessutom har vi lite olika pedagogik om man säger så och det hade nog gett mig mer om jag hade fått tips på bra övningar för att bli bättre istället för att enbart få höra femtioåtta gånger om vad det är som är fel och väldigt, väldigt dåligt. Jag ifrågasätter inte hans kunskap på något sätt, han såg allt, men jag hade önskat ett lite annorlunda upplägg. Jag vet att jag måste få ner min armbåge till magen/höften!! 

Det var mycket nytt att tänka på och jag blev trött = händerna blev uppslitna och det var inte aktuellt för mig att delta i gruppträningspasset som han hade med TKSK klockan 20.00.

Det var dock väldigt nyttigt att stå vid sidan och observera, både honom och klubbens medlemmar. 

Fredag morgon hoppade jag upp ur sängen och var sjukt laddad för CrossFit. 

Jag loggade in på hemsidan och tjuvkikade på dagens pass, var lite nervös att mina trasiga händer skulle medföra ett hinder i min prestation. Programmet såg omformbart ut och jag åkte till Älvhögsborg och skuttade nästan in i salen. Det var gött att vara tillbaka och sjukt kul att träffa alla i boxen igen.

Dagen pass bestod av teknikträning i stående tre-steg och en en metcon-WOD. 

Vi skulle först beta av 750 kg thrusters (t.ex. 30 reps med 25 kg) - därefter: 

25 toes-to-bar (jag gjorde 30 fällknivar)

25 over-the-box 

25 toes-to-bar (jag gjorde 30 fällknivar)

Avsluta sedan med 750 kg thrusters igen. 

Passet var klart på cirka 12-13 minuter och det kändes i hela kroppen. På ett positivt sätt! 

Tjopp, tjopp, tack för idag sa jag och rusade vidare. 

Lördag morgon ringde klockan strax innan klockan 09.
Det var dags för mig att instruera mitt första pass efter semestern.
Ett cykelpass på 60 minuter. Musiken var färdiglyssnad kvällen innan och kläderna var förberedda.
Lite lätt frukost och sedan iväg till Älvhögsborg där jag möttes av 12 pigga spinnare.
Passet gick väldigt bra och det var riktigt kul att köra igen. Måste dock byta ut två låtar som jag märkte att jag var ordentligt trött på, antagligen spelades de för mycket på vägen till Italien.
Det var hur som helst en go start på dagen och jag hoppas på fler lördagspass! 

Senare på dagen började jag få svårt att gå. Lårmusklerna kunde inte riktigt ta emot mig och benen vek sig om jag inte parerade och gick försiktigt. Speciellt nedför trappor eller liknade. Träningsvärk från yttre rymden var på ingång och under grillkvällen hos Annis & Jocke eskalerade den med besked. 

Jag brukar tycka om att ha träningsvärk men det här var inte den där goa smärtan. AJAJAJ! 

Söndag morgon var det ännu värre och för att få bukt med den så gick jag & Victor ut på en promenad, i så raskt tempo jag kunde förmå att gå i. Victor fick strosa om man säger så! När jag blev lite varm så kändes det rätt ok men så fort aktiviteten avtog var vi tillbaka på ruta 1. Tusan också! 

Det var ju inte ens ett intensivt benpass jag gjort - lite thrusters ska man klara av, trots semester??!!

Idag har det dock känts lite bättre och jag lyckades faktiskt ha mitt Combatpass! 

Värmen kom fort och jag kunde till och med utföra esquiva och utfall!!! 

ÄLSKA TRÄNING - NU DRAR HÖSTTERMINEN IGÅNG!!! 

Avicii - Wake Me Up ft. Aloe Blacc

En torsdag med väldigt ostabilt väder. 

Verkade bli regn och lite kallt när jag & Jojjo skulle ut och gå imorse men det blev galet varmt. 

När jag sedan skulle plugga crossfit på gräsmattan kom regnet så jag fick snällt stanna inne. 

Jag och Victor skulle ha skrapat färg och påbörjat lite målning av hus och "snickarbod" men dessa planer blev inställda och istället åkte vi och lagade bilen samt handlade lite smått och gott. 

Bland annat en elektrisk flugdödare!! Nu, jäklar! De här förbaskade flugorna går mig på nerverna!! 

Jag är väl sen som vanligt men vill ändå rekommendera en låt som spelas på repeat här hemma sedan några dagar tillbaka. Väldiga diskussioner på youtube om att detta inte är den officiella musicvideon men just nu struntar jag i det. Den passar till låten och i väntan på "den riktiga" så får den duga! 

Wake me up - Avicii och Aloe Blacc! 

Träningshelg

Det här har verkligen varit en helg i träningens tecken. 

Fredag morgon började med ett spinningpass klockan 07.00 och jag gjorde en liten chansning när jag tog med Eric Amarillos nya låt. Sambofet, en fortsättning på "Vill du ligga med mig då" som spelades 2011.  Jag tycker det är både kul och trevligt att klämma in en svensk låt i mina pass och taktmässigt fungerar denna låt alldeles utmärkt till att trampa ur benen efter en tung uppförsbacke. 

Dessutom blev det lite leenden i salen =)

Denna fredag visade sig bli en toppendag, kanske årets första riktiga sommardag. Helt underbart! 

Jag hann hem en snabbis efter jobbet och njöt av värmen i cirka 40 minuter innan Per ringde och meddelade att han stod utanför. Dags att hoppa in i bilen och åka till Göteborg på en kvartalsutbildning i BodyCombat. De har aldrig legat på fredagar innan och när vi bokade kändes det perfekt att få det gjort på en fredag så att man sedan har hela helgen fri. När termometern i bilen visade att det var 27 grader ute och man kände doften av grillkväll kändes beslutet inte lika klokt längre.

Ingen återvändo, vi bytte om och gick in på Nordic Wellness på Lindholmen. 

Jag & Michael i Nya Hallen 

Det var alldeles lagom med folk och instruktören för dagen var Michael Steenhouwer. Tror inte vi har haft honom på kvartal innan men jag har instruerat tillsammans med honom på ett convent på Arena Älvhögsborg och sedan hade han ett Combatpass på The Nike Blast 2012.   

Både jag & Per var supernöjda när vi åkte hem. Bra utbildningsdel, ödmjuk och proffsig instruktör samt ett program som känns kul och lagom utmanande att ta sig an inför sommarschemat. Längtar!! 

Vi var inte hemma förrän närmare 21 så det blev inte så mycket mer gjort denna dag. 

Mumsade i mig en stor portion spaghetti och köttfärssås och hällde i mig vatten för att försöka ladda inför lördagens utmaning. Ett cykellopp som jag & Carro anmälde oss till i slutet av 2012. 

Då kändes det långt bort och jag trodde väl som vanligt att jag skulle hinna träna MASSOR inför "tävlingen". Planen var att jag, Victor, Johan och Carro skulle genomföra loppet tillsammans men Johans axel är lite paj så det blev inget med det. Han fick istället vara vår service-man och chaufför. 

Det var Brudfjällsracet, med start i Mellerud, vi hade anmält oss till och jag hade ingen aning om att det skulle vara så himla kuperat som det var. Vet inte riktigt hur vi tänkte när vi anmälde oss. Victor har inte cyklat sedan i april/maj FÖRRA ÅRET och inte tränat sedan årsskiftet. Han håller igång i och med renovering och liknande men han tränar ju inte uthållighet, styrka och puls på det sättet som kanske krävs för att klara nästan 11 mil i kuperad terräng. Starten gick vid 11.15, vi släppte förbi alla dem som jagade tider och hittade ett tempo som passade oss. Målet (i varje fall i mitt huvud) var att vi skulle ta oss runt banan på cirka 4 timmar och de fyra första milen hade vi några minuter tillgodo för att lyckas med detta. Tyvärr gick Victor "in i väggen". Han fick mjölsyra i båda benen vilket medförde att minsta lilla backe var plågsam. Jag måste ha tänkt att det var en kort runda för jag hade inte med något som kunde ge extra energi. INGENTING! Hur tänkte jag där egentligen? En bar, chokladkaka, banan eller dextrosol hade kanske varit på sin plats, men icke! Turligt nog hade Carro en blandad liten kompott i sin cykelväska och det piggade upp Victor för stunden, men oj som han fick slita. Envis som han är så vägrade han såklart att ge upp även fast Johan skulle ha hämtat honom direkt. Istället cyklade han och svor lite för sig själv medan jag och Carro rullade på och småpratade längs vägen. 

Usch, det kan inte ha varit roligt för honom! 

Taggade innan start! 

När vi fick börja gå i uppförsbackarna så släppte vi tankarna tid och fokuserade enbart på att faktiskt komma runt. Jag kände mig väldigt pigg och kunde verkligen njuta av den fantastiska natur som rundan bjöd på. Sverige kan verkligen vara hur vackert som helst!! Jag kunde också konstatera att jag tycker mer om när det går uppför än nedför... Huuha, ibland var det riktigt brant och gick obehagligt fort =) Min cykel-app var visst inte helt pålitlig för när den visade att vi var i mål var vi fortfarande på fjället och hade nästan en mil kvar. Då tappade jag modet. Min nedräkning hade liksom börjat och lite smått uttråkad ville jag bara komma fram. Inte mycket mer att göra än att trampa på!

Inte sååå långt kvar! 

Vi tog oss i mål - fast utan målgång!! Vi var tydligen så långsamma att tävlingen var undanplockad. 

Visst, det tog 5 timmar och 28 minuter men arrangerar man en tävling så får man väl vara kvar? 

Lite mat och en go dusch så var vi alla vid gott mod när vi hoppade in i bilen och åkte hem igen. 

Jag frågade inte de andra, men bestämde mig för att köra nästa år igen =)

Klickade hem en belöning från www.sportamore.se - Nytt "skydd" till min iPhone 

Lördagkvällen spenderades i soffan med inspelad final av Let's Dance. Alldeles lagom ansträngande! 

Chips blev en bra omladdning inför fortsatt utmaning på söndagen. Då var det nämligen dags för kettlebelltävling på Älvhögsborg igen. TKSK arrangerade och hade även bjudit in andra klubbar. 

Vid invägningen visade det sig att det blivit ett stort bortfall. Närmare 12 personer saknades och det blev totalt 10 tävlande och således 5 heat med två lyftare i varje. Några erfarna, några nya och några comebacks. Det är det som är det fina med de här tävlingarna. Alla kan vara med!! 

Jag var osäker på om jag skulle tävla eller ej men man blir alltid sugen när man ser alla andra prestera. Jag velade lite fram och tillbaka men bestämde mig sedan för 5 min long cycle med 24 kg. Det är ju 24 kg jag vill köra med längre fram och då är det lika bra att börja öva redan nu. Dessutom vet jag inte om jag hade fixat 10 minuter med 20 kg. Jag har nog legat av mig en hel del. 

Resultatet blev 61 reps. Två mindre än på tävlingen i Uddevalla men då höll jag på i cirka 6.30. 

Har jag blivit snabbare eller var det mentalt? Att jag visste att det bara var 5 minuter? 

Jag är i varje fall nöjd! 

Ofrivillig vila

Jaha... sportlovet var tänkt att ägnas åt renovering och massvis med träning och då framförallt crossfit som jag har svårt att pricka in annars.

Det börjar ju sådär!
Idag måndag skulle jag först och främst ner till Älvhögsborg vid 12.00 för att vara med på ett provpass med GRIT, en nyhet från Les Mills. Sedan skulle jag självklart ha mitt vanliga BodyCombat-pass och sedan avsluta med ett sent crossfitpass. JAG HAR INTE GJORT NÅGONTING!!

Jag vaggar runt här hemma som en anka och vågar inte riktigt räta på min rygg då det känns som att det kan smälla till och bli ryggskott eller liknande då, har inte haft ryggskott innan så det är svårt att säga. Det är i varje fall någonting som ligger och hugger, speciellt om jag suttit ner länge eller om jag gör hastiga rörelser. I Combat är det väldigt hastiga rörelser så det var min första bortprioritering och GRIT vågade jag inte gå på eftersom jag inte visste vad det skulle innebära, ryktet säger sjukt mycket burpees och det går absolut inte. 30 minuter innan Crossfit-passet skulle börja ifrågasatte Victor om jag verkligen skulle åka ner och "köra lugnt" (som jag hävdade) och föreslog att jag istället skulle vila helt för att inte bli liggande resten av veckan. För en gångs skull lyssnade jag på min sambo och nu sitter jag här i soffan och tycker såå synd om mig själv. Jag såg verkligen fram emot tuffa träningsdagar!

Jag har en liten teori om vad anledningen kan vara:
1. Torsdag och fredag var vi i Gymmixhallen med våra elever och jag ansvarade för airtracken. Jag har alltså stått och hoppat upp och ner två hela förmiddagar. Även fast jag hela tiden pratar med eleverna om att spänna magmusklerna och skydda ryggen så tror jag att jag själv falerade där X antal gånger. Tror att min rygg känner av att den inte är van vid kompressioner i så hög grad.

Så här ser en airtrack ut... känns som en hoppborg men utan väggar. 

2. Torsdag och fredag körde jag på med kettlebellpass.
3. På fredag kväll var jag på Svenska Hits med Annelie och Karin. Drog på mig ett par riktigt högklackade skor då jag trodde vi mest skulle sitta still, icke vi dansade till 01.45 - nytt för ryggen!
4. På lördagen hade vi kickoff med TKSK och då blev det både kettlebell, crossfit och yoga. Kanske inte jättebra för en rygg som kändes lite smått öm... då trodde jag bara att jag sovit konstigt.
5. Fredag och lördag var jag kattvakt och sov således i min lillasysters säng istället för min egen. Det kan också påverka ryggen.
6. Sitter och rättar nationella prov vid en laptop så fort jag har tid över och den arbetsställningen är under all kritik!!
1+2+3+4+5+6 = närliggande ryggskott?

Denna måndag har istället ägnats åt att bläddra i tapetkataloger. Det är i och för sig väldigt roligt så jag ska genast sluta klaga. Vi behöver en tapet till vår entré. Ena väggen kommer att bestå av skjutdörrar; en i vit ask och en med hel spegel. Kortsidorna består av dörröppningar så det är inte mycket tapet vi snackar om, kanske 1,5 rullar. Vi har varit inne på att ha en ljus tapet, eftersom hallen ska målas väldigt mörk grå. Vi har hittat några som vi tror kan passa men nu börjar jag fundera på om man inte ska chocka med något riktigt färgglatt, tokigt och annorlunda. Det är trots allt en liten, liten vägg i en entré där man egentligen bara passerar? Victor är inte riktigt med mig i detta så jag får nog hämta fler kataloger i veckan...

De taper vi hittills har fastnat någorlunda för.... 

Sportlov innebär också att vi helt plötsligt har tid att titta på film och vi tog tillfället i akt redan första dagen. Vi hyr film via vår box från Telia och det är sjukt smidigt. Idag blev det filmen TED.
Som vanligt visste jag inte så mycket om den innan men har känt att jag kan tänka mig att se den. Jag är nöjd med vårt val. Vi skrattade både två och blev nog rätt överraskade över filmens upplägg. Jag lyckades självklart grina en skvätt också men jag är ju så känslig när jag ser på film. Minsta lilla sorgliga klipp (eller lyckliga) så bölar ju jag. Jag rekommenderar den, MEN man får ta det för vad det är. Har man svårt att acceptera en talande nallebjörn så är det bättre att avstå.

Nu ska jag smörja in min ländrygg och krypa till koja. Tror det är bäst att försöka sova på rygg.

Uddevalla Kettlebell Open

I lördags var det kettlebelltävling i Uddevalla. Fokus låg på long cycle och vi var många från TKSK som tog tillfället i akt att tävla och prova förmågan med tyngre klot. Vi var sjukt taggade efter alla bra resultat på SM men de två månaderna som nu gått har inte bestått av så mycket träning som vi hade trott. Jul, nyår, bröllop och en resa till Kiruna har bidragit men ledigheten har nog medfört lite lathet också, i varje fall för mig.

Medlemmar från TKSK som alla tog medalj i helgens tävling =)

Tre av grabbarna gick upp på 2x20kg och jag valde att prova 24 kg. Elin och Fahreta skulle också ha tävlat men de fick avstå på grund av sjukdom. Lite tråkigt men det kommer fler tävlingar. Jag var först ut från klubben och denna gången var jag inte alls så nervös som jag varit innan. Antagligen för att jag inte hade något att jämföra med. Jag har bara kört med 24 kg en gång och det var på SM i strong sport i november. Då gjorde jag 42 reps, sedan var mina 4 minuter slut. Jag kände då att jag hade orkat några reps till och därför var mitt mål i lördags att göra 50 reps eller så många som möjligt på 5 min. Jag visste också att det fanns en rank  på 56 reps, enligt RGSI's tabell. Så det var ett annat mål.
Jag gick upp och körde på i mitt vanliga 12-tempo och när jg märkte att jag gjorde mer än 25 reps på höger sida som är min svaga så fick jag lite hopp och övergav det första målet och siktade på det andra. Det blev 30 reps på höger och sedan 33 reps på vänster - resultatet blev alltså 63 reps och tiden cirka 6 minuter och 20 sek. Jag är supernöjd!!! Hade jag satt ett högre mål så hade jag nog klarat mer för det kändes som att kroppen blev trött först när jag såg att målet var nått. Det får bli nästa gång!

Vinnande stafettlaget - jag och två duktiga lyftare från Ukraina

Efter ordinarie set med long cycle var det dags för stafett i lag om tre personer. Vi tänkte först att det skulle vara kul att bilda två lag från TKSK eftersom vi var 6 st kvar på tävlingen, men det visade sig att lagen skulle bestå av bara killar eller bara tjejer. Typiskt!
Killarna bildade ett lag och jag gjorde mig redo för att heja på och peppa. Då kom Kira och Elena fram och frågade om jag ville bilda ett lag med dem. Självklart ville jag det. De är två riktigt duktiga lyftare som dessutom försöker få sporten mer jämlik eftersom de vill att tjejer ska lyfta med två klot =) Me like!
Det blev en jämn match och vi lyckades kamma hem segern med några få reps! Kul!!!

Fascinerande nog vann även killarna sin stafett. Mest imponerade nog Jocke som aldrig lyft 2x20kg men ändå matade på repetition efter repetition. Det var ännu jämnare bland herrarna och ett tag låg de exakt lika. Tror de vann med två reps! Grattis grattis!

Det är väldigt roligt att vara iväg på tävlingar. Det är dessutom både lärorikt och bra för sammanhållningen. Vi har en riktigt bra klubb där alla njuter av varandras framgångar och det tycker jag känns väldigt bra, då blir man stolt som coach =)
Som vanligt efter tävling är jag extra taggad till träning och nu blir nästa mål att klara 80 reps. Hur lång tid är rimligt? Mars månad? Ja, vi satsar på det!

Outside the box

För tillfället befinner jag mig väldigt mycket outside the box. 

1. Jag är borta från jobbet, i och för sig för att studera men ändå. Det känns konstigt! 

2. Jag sover väldigt, väldigt lite! 

3. Idag hade jag på mig mönstrade byxor (leggings). Blev lika förvånad varje gång jag såg mina ben! 

Nyinköpta leggings

4. Två måndagar i rad har jag avstått Crossfit för att jag varit helt slut efter Combat-passet + haft sjukt mycket som väntar hemma och då har det känts bra att komma hem två timmar tidigare... Skärpning! 

5.Fahreta är med i någon typ av yogautmaning där man varje vecka får två poser från acroyoga som man ska genomföra ihop med någon annan. Utmaningen startade förra veckan och Fahreta bad om min hjälp. Jag måste ju alltid säga ja så självklart ställde jag upp. Trots att yoga är en av mina största svagheter and no-can-do. Vi ska göra så gott vi kan och visar det sig att det inte funkar så drar vi oss ur. 5 veckor - 10 poser och den som vinner får en biljett till Yoga Games om jag förstått rätt. 

Här kommer bilderna från första veckans utmaning - behöver jag säga att vi skrattade en hel del! 

Bild ett var inga problem, bild 2 var obehaglig, bild 3 ser ungefär ut så som det är tänkt och bild 4 är en något förenklad variant. Egentligen ska hennes huvud ut genom mina ben men det var helt omöjligt... 

Den här utmaningen var egentligen den första och den var helt klart svårare än vad vi trodde. Vi började på helt fel sätt och kom i obalans precis hela tiden. Till slut kom Anna, som fotade, på att vi borde hänga i armarna först och sedan göra de olika övningarna. Vips, så gick det bättre! Den sista bilden är tagen en halvsekund innan vi tappar greppet - hur svårt ska det vara egentligen??
På torsdag är det dags igen... lite blandade känslor. Det var väldigt roligt men hur svårt kommer det bli om redan de två första var en utmaning för oss!

Halva veckan är avklarad, på fredag är det redovisning av projektarbetet. Som förhoppningsvis är det sista jag gör. Sedan ska det bli ordning och reda på den här bruden igen. Bra rutiner och inte för många måsten per dag. Min egen träning ska få komma i fokus + lite kvalitetstid med Victor, I HUSET!

Burpees

Burpees är en övning som jag nämnt här i bloggen vid ett flertal olika tillfällen. Hittade bland annat ett från 1 februari 2011 där jag påstår att burpees är min favoritövning. I samma inlägg har jag filmat när jag tre olika varianter av övningen. Klicka gärna på länken och kika på hur det såg ut då.

Sedan vi startade kettlebellklubben samt att jag började träna crossfit så har jag fått en ny upplevelse av burpees. Jag tycker absolut om rörelsen fortfarande MEN jag har fått respekt för den. Förut har jag mest använt burpees som en pulshöjare i slutet av pass och under korta, upprepade intervaller. Nu kan det ibland bli utmaningar/WOD's med en stor mängd burpees i rad. Senaste veckan har jag "råkat ut" för två sådana. Bland annat Filthy Fifty där 50 st ska göras innan nästa övning får påbörjas och i Whitten där det ska göras 22 st x 5 (tillsammans med en mängd andra övningar).
Jag har insett att de 10-11 första går hur bra som helst men sedan tar det liksom stopp och uppdelningen av dem blir till färre och färre. I torsdags när vi körde Whitten på träningen med TKSK blev det alltid 11 st - vila - försök till 11 st som resulterade i 6-8 - vila - köra de sista 3-5. Puh!! Hur ska jag bli bättre?

Borde man kanske anta någon form av Burpeesutmaning eller försöka göra minst 15 i rad vid de tillfällen man får? Problemet är att jag inte riktigt känner var det är jag är trött.... hmm?
Några förslag?
Hur många burpees gör ni i rad?

Trevlig kväll på er!

SM i kettlebells 2012

TKSK - team 2012 

Idag är det onsdag och SM i kettlebells 2012 är alltså över, sedan 4 dagar tillbaka. Jag var så sjukt trött när vi kom hem från Stockholm på lördag natt och på söndagen var jag på Combat-utbildning i Göteborg. I måndags drog det igång med jobb igen och igår var det studier på Sociologen. Alltså ont om tid för att blogga, i varje fall om man heter Sofia och absolut inte kan fatta sig kort. 

Blogginlägget på klubbens hemsida blev sjukt långt. I och för sig redogjorde jag för hela klubbens prestationer men ändå. Jag nämnde knappt övriga deltagare. För att inte bli lika långrandig här så länkar jag till klubbens blogg och fokuserar istället på tankarna kring min egen prestation. Ett ego-inlägg!
För skojs skull länkar jag även till det inlägg jag skrev här på bloggen efter kettlebell-SM 2011. Sjukt kul att se hur resultat och funderingar har förändrats på bara ett år. Baserat på det trodde jag aldrig det skulle gå så bra som det faktiskt gick i lördags. Men herregud, jag har ju bloggat om kettlebell-SM 2010 också. Har jag verkligen haft den här bloggen så länge?

De sista repetitionerna kändes 

Malin och Fahreta lade ribban högt när de tidigt under dagen genomförde sina set. Det var också stressande att både Elna Elwin och Jessica Hägerth tävlade innan mig. Men det är ju så det blir när man ska vara tyngst (+72kg)... ska jag försöka ändra på det till nästa tävling?
Roligare att tävla mot varandra?!
Målet denna dag var såklart att orka 10 minuter, gärna göra närmare 120 lyft men framförallt utmana höger sida och inte ge upp för tidigt. 60 reps på höger hade varit optimalt.
Nu blev det typ bara 40 reps. Inte alls bra, men jag vågade inte chansa, greppet kändes sämre än vanligt och jag kände mig lite darrig - antagligen på grund av nervositet. Det var alltså bara att byta hand.
Vänster sida kändes riktigt bra och jag höll ett jämnt tempo. Jag passerade mitt personbästa på 110 reps och började få hopp om att klara 122 reps som är nivån för Master of Sports. Vid 117 kunde jag inte göra en vanlig clean utan fick börja rycka upp klotet istället (så som jag gjorde på alla reps 2010). Jag lyckades med 122 reps och jag slappnade nog av när jag såg den siffran för sedan gick det inte mer. Cirka 20-30 sek kvar av tiden men jag tappade eller ställde ner klotet, jag minns faktiskt inte riktigt.

I did it! 122 reps =) En milstolpe på vägen mot... ja, vem vet! 

Jippi! Fasiken vad gött. Målet nåddes och att det sedan ledde till en första placering i min viktklass var en rolig bonus. Det var jag inte riktigt beredd på. Ett år, men bara 7-8 träningar med 10-minuter LC 20kg har resulterat i en förbättring med exakt 40 reps. Det känns bra, samtidigt som det väcker funderingar kring hur det hade gått om jag åtminstone lyft det där klotet under 10 minuter en gång i veckan. Alltså 52 träningstillfällen istället för sju eller åtta. Då borde jag fixat ännu fler! Jag hoppas att jag denna gång blir motiverad till att träna mer för att nå nya mål och inte tänker att - ja, men sist gick det ju bra ändå. Det är nämligen ett farligt tankemönster när fler och fler tjejer börjar bli riktigt starka!

Priset för en första placering gav en medalj, OMEGA-3 från Pure Pharma och ett tävlingsklot! Riktigt bra!! 

När damernas alla set var klara var det herrarnas tur. Jag tyckte tiden flög iväg och antagligen gjorde den det eftersom vi hade deltagare i flera av seten. Skitkul! Jag satt på golvet så nära de tävlande som jag bara kunde och räknade deras reps, coachade teknik och peppade så gott jag kunde. Fullt fokus på den lyftare som representerade TKSK och enda nackdelen med det var att jag missade alla andra lyftare och hade ingen aning om hur vi presterade i förhållande till dem eller om andra lyftare satte nya personliga rekord och så vidare. Det får det vara värt. Foton, filmklipp och resultat brukar flöda på nätet efter tävlingarna. Jocke, Mika och Johan gjorde alla väldigt bra ifrån sig. Det räckte inte hela vägen fram till pallplats men med tanke på deras motstånd tycker jag att de ska vara mer än nöjda. De har aldrig sett mer tekniska och stabila ut. Stolt coach!

När även herrarna var klara började vi viska lite om att det vore kul att testa på Strong Sport. Johan började prata om det lite på torsdagens träning men vi andra hade inga sådana tankar. Förrän det var dags. Vad sjutton! Vi har redan gjort det vi kom hit för att göra, vad spelar det för roll om vi inte lyckas i Strong Sport. Sagt och gjort, jag, Johan och Fahreta anmälde oss. Johan i LC 1x32kg, jag och Fahreta i LC 1x24kg. Innan det var dags kände vi lite på kloten och shit vad tunga de var! Hjälp!
Mer än så hann vi inte med. Vi var först upp på "scen". 3-2-1 kör!

Jag vet inte vad som hände. Det var lätt de fyra kortaste minuterna i mitt liv. Jag tog tag i klotet, lyfte, hittade ett tempo och höll det hela vägen, oavsett hand. 12 reps/minut = 48 lyft totalt. Mer än nöjd!
Det trodde jag aldrig, någonsin, någonstans. Varför i hela friden har jag aldrig tränat med 24kg?
Vi var tre som tävlade i denna klass och för min del ledde det hela till en seger. Galet roligt!
Fahreta fick till 24 lyft och kom på en tredje plats. Imponerande det också. Det är ett stort kliv att gå från 16kg till 24kg. Jag kommer tvinga henne till att börja köra med 20 kg nu, banne mig!!

Knappt en minut kvar! 24 kg Strong Sport var sjukt kul!! Mera, mera, mera! 

Elna och Jessica tävlade i Strong Sport med 28 kg. Grymt!
Jag vill också lyfta ett orange klot någon gång i mitt liv. Det ska vara mitt mål, enbart för färgens skull!

Undra när jag når hit? 

Johan var näst ut på 32 kg och lyckades med 30 lyft. Riktigt kul att se och nu i efterhand vet vi att det resulterade i en tredje plats. De blev något fel i prisutdelningen samma dag och i listan står han som nummer fyra. Vi fick inte ihop det och när Johan räknade efter så skulle han ha blivit trea. Något som bekräftades av tävlingsledningen igår. Stort grattis till honom!

En snabb vända i duschen - inlastning av våra nya klot i bilen och sedan en hemresa i mörkret. Tack till Jocke, Mika och Marcelo som körde. Det var lyxigt att bara behöva åka med! Jag var riktigt trött men förvånade mig själv med att vara piggare än vad jag någonsin varit i en bil. Självklart sov jag en hel del men jag & Elin höll låda under längre perioder där bak i baksätet. En liten del ägnades åt hennes och Mikas stundande bröllop.... iiiiihhhh, nu drar det ihop sig!

Varför ska segrare bita i sina medaljer? Det är ju enbart äckligt! 

När jag kröp till sängs så var jag en nöjd lyftare men en sjukt stolt coach. Jag njöt av att se våra lyftare in action men nästan ännu mer av det faktum att vi är ett gött gäng som har kul tillsammans och peppar varandra till nya framgångar. Ser verkligen fram emot fler tävlingar framöver. Kanske kan vi anordna ett större mästerskap här i Trollhättan?