SM i kettlebells 2012

TKSK - team 2012 

Idag är det onsdag och SM i kettlebells 2012 är alltså över, sedan 4 dagar tillbaka. Jag var så sjukt trött när vi kom hem från Stockholm på lördag natt och på söndagen var jag på Combat-utbildning i Göteborg. I måndags drog det igång med jobb igen och igår var det studier på Sociologen. Alltså ont om tid för att blogga, i varje fall om man heter Sofia och absolut inte kan fatta sig kort. 

Blogginlägget på klubbens hemsida blev sjukt långt. I och för sig redogjorde jag för hela klubbens prestationer men ändå. Jag nämnde knappt övriga deltagare. För att inte bli lika långrandig här så länkar jag till klubbens blogg och fokuserar istället på tankarna kring min egen prestation. Ett ego-inlägg!
För skojs skull länkar jag även till det inlägg jag skrev här på bloggen efter kettlebell-SM 2011. Sjukt kul att se hur resultat och funderingar har förändrats på bara ett år. Baserat på det trodde jag aldrig det skulle gå så bra som det faktiskt gick i lördags. Men herregud, jag har ju bloggat om kettlebell-SM 2010 också. Har jag verkligen haft den här bloggen så länge?

De sista repetitionerna kändes 

Malin och Fahreta lade ribban högt när de tidigt under dagen genomförde sina set. Det var också stressande att både Elna Elwin och Jessica Hägerth tävlade innan mig. Men det är ju så det blir när man ska vara tyngst (+72kg)... ska jag försöka ändra på det till nästa tävling?
Roligare att tävla mot varandra?!
Målet denna dag var såklart att orka 10 minuter, gärna göra närmare 120 lyft men framförallt utmana höger sida och inte ge upp för tidigt. 60 reps på höger hade varit optimalt.
Nu blev det typ bara 40 reps. Inte alls bra, men jag vågade inte chansa, greppet kändes sämre än vanligt och jag kände mig lite darrig - antagligen på grund av nervositet. Det var alltså bara att byta hand.
Vänster sida kändes riktigt bra och jag höll ett jämnt tempo. Jag passerade mitt personbästa på 110 reps och började få hopp om att klara 122 reps som är nivån för Master of Sports. Vid 117 kunde jag inte göra en vanlig clean utan fick börja rycka upp klotet istället (så som jag gjorde på alla reps 2010). Jag lyckades med 122 reps och jag slappnade nog av när jag såg den siffran för sedan gick det inte mer. Cirka 20-30 sek kvar av tiden men jag tappade eller ställde ner klotet, jag minns faktiskt inte riktigt.

I did it! 122 reps =) En milstolpe på vägen mot... ja, vem vet! 

Jippi! Fasiken vad gött. Målet nåddes och att det sedan ledde till en första placering i min viktklass var en rolig bonus. Det var jag inte riktigt beredd på. Ett år, men bara 7-8 träningar med 10-minuter LC 20kg har resulterat i en förbättring med exakt 40 reps. Det känns bra, samtidigt som det väcker funderingar kring hur det hade gått om jag åtminstone lyft det där klotet under 10 minuter en gång i veckan. Alltså 52 träningstillfällen istället för sju eller åtta. Då borde jag fixat ännu fler! Jag hoppas att jag denna gång blir motiverad till att träna mer för att nå nya mål och inte tänker att - ja, men sist gick det ju bra ändå. Det är nämligen ett farligt tankemönster när fler och fler tjejer börjar bli riktigt starka!

Priset för en första placering gav en medalj, OMEGA-3 från Pure Pharma och ett tävlingsklot! Riktigt bra!! 

När damernas alla set var klara var det herrarnas tur. Jag tyckte tiden flög iväg och antagligen gjorde den det eftersom vi hade deltagare i flera av seten. Skitkul! Jag satt på golvet så nära de tävlande som jag bara kunde och räknade deras reps, coachade teknik och peppade så gott jag kunde. Fullt fokus på den lyftare som representerade TKSK och enda nackdelen med det var att jag missade alla andra lyftare och hade ingen aning om hur vi presterade i förhållande till dem eller om andra lyftare satte nya personliga rekord och så vidare. Det får det vara värt. Foton, filmklipp och resultat brukar flöda på nätet efter tävlingarna. Jocke, Mika och Johan gjorde alla väldigt bra ifrån sig. Det räckte inte hela vägen fram till pallplats men med tanke på deras motstånd tycker jag att de ska vara mer än nöjda. De har aldrig sett mer tekniska och stabila ut. Stolt coach!

När även herrarna var klara började vi viska lite om att det vore kul att testa på Strong Sport. Johan började prata om det lite på torsdagens träning men vi andra hade inga sådana tankar. Förrän det var dags. Vad sjutton! Vi har redan gjort det vi kom hit för att göra, vad spelar det för roll om vi inte lyckas i Strong Sport. Sagt och gjort, jag, Johan och Fahreta anmälde oss. Johan i LC 1x32kg, jag och Fahreta i LC 1x24kg. Innan det var dags kände vi lite på kloten och shit vad tunga de var! Hjälp!
Mer än så hann vi inte med. Vi var först upp på "scen". 3-2-1 kör!

Jag vet inte vad som hände. Det var lätt de fyra kortaste minuterna i mitt liv. Jag tog tag i klotet, lyfte, hittade ett tempo och höll det hela vägen, oavsett hand. 12 reps/minut = 48 lyft totalt. Mer än nöjd!
Det trodde jag aldrig, någonsin, någonstans. Varför i hela friden har jag aldrig tränat med 24kg?
Vi var tre som tävlade i denna klass och för min del ledde det hela till en seger. Galet roligt!
Fahreta fick till 24 lyft och kom på en tredje plats. Imponerande det också. Det är ett stort kliv att gå från 16kg till 24kg. Jag kommer tvinga henne till att börja köra med 20 kg nu, banne mig!!

Knappt en minut kvar! 24 kg Strong Sport var sjukt kul!! Mera, mera, mera! 

Elna och Jessica tävlade i Strong Sport med 28 kg. Grymt!
Jag vill också lyfta ett orange klot någon gång i mitt liv. Det ska vara mitt mål, enbart för färgens skull!

Undra när jag når hit? 

Johan var näst ut på 32 kg och lyckades med 30 lyft. Riktigt kul att se och nu i efterhand vet vi att det resulterade i en tredje plats. De blev något fel i prisutdelningen samma dag och i listan står han som nummer fyra. Vi fick inte ihop det och när Johan räknade efter så skulle han ha blivit trea. Något som bekräftades av tävlingsledningen igår. Stort grattis till honom!

En snabb vända i duschen - inlastning av våra nya klot i bilen och sedan en hemresa i mörkret. Tack till Jocke, Mika och Marcelo som körde. Det var lyxigt att bara behöva åka med! Jag var riktigt trött men förvånade mig själv med att vara piggare än vad jag någonsin varit i en bil. Självklart sov jag en hel del men jag & Elin höll låda under längre perioder där bak i baksätet. En liten del ägnades åt hennes och Mikas stundande bröllop.... iiiiihhhh, nu drar det ihop sig!

Varför ska segrare bita i sina medaljer? Det är ju enbart äckligt! 

När jag kröp till sängs så var jag en nöjd lyftare men en sjukt stolt coach. Jag njöt av att se våra lyftare in action men nästan ännu mer av det faktum att vi är ett gött gäng som har kul tillsammans och peppar varandra till nya framgångar. Ser verkligen fram emot fler tävlingar framöver. Kanske kan vi anordna ett större mästerskap här i Trollhättan?