Löpning / Svett & Etikett

Det här med löpning! 
När och hur ska min kropp lära sig att tycka om det och spontant vilja utföra ett pass?
Antagligen den dagen jag gör det mer regelbundet, eller?
Jag har sagt det förr men säger det igen, det finns ingen träning som jag mår så bra utav, EFTERÅT! Sträckan jag springer spelar inte så stor roll, känslan av att vara nöjd fyller liksom hela kroppen.
Jag önskar så att denna känslan kunde få mig att komma iväg lite oftare men när det gäller löpning är ursäkterna många. DÅ måste jag helt plötsligt ha ätit rätt mat ett visst antal timmar innan, det får inte vara för varmt men heller inte för kallt, passar det verkligen att lämna Elliot just nu osv....

Vi är ett gäng som har en utmaning att träna 100 gånger innan nyårsafton och när jag räknade på det tänkte jag att det borde vara lätt att få ihop. Vi började dagen efter midsommarafton (då tidigare utmaning avslutades), alltså samma dag som vi åkte på semester till Kosteröarna. Jag kånkade med mig gummiband, hopprep och kettlebell eftersom jag såg framför mig att det skulle bli en vecka full med träning på gräsmattan. Massa goa människor som kunde underhålla Elliot medan mamman fick unna sig lite träning... Det blev inte riktigt så, inte alls faktiskt. Första kvällen fick Elliot magsjuka och jag låg inne med honom i stugan i två dygn. Dagen därpå regnade det och samma kväll var det min tur att bli dålig. Ytterligare två, nästan tre dagar utan mat och alltså varken lust eller ork att träna. Sista dagen på ön var jag glad att jag orkade ut på en lång promenad i lugnt tempo och den räknade jag inte som träning. Sista kvällen slog magsjukan till på Victor och det höll i några dagar efter att vi kommit hem. Vid registrering av träningspass kunde övriga fylla i 3-8 pass och jag fick vackert skriva en nolla. Fy sjutton vilken tråkig start och det har inte blivit så värst mycket bättre.
Vår headcoach i CrossFit är på semester och då är jag en av dem som instruerar passen i boxen. Skitkul MEN det blir dåligt med träning för egen del. Victor har semester och det känns lite oschysst att åka iväg på både jobb och egen träning. Då blir det inte så många timmar över till att bara umgås och/eller hitta på saker tillsammans. Hmmm, svart på vitt lät detta som en dålig ursäkt.... hmmmm.

Hur som helst, i tisdags bestämde jag mig för att göra något åt saken (sakerna) och joggade ner till Älvhögsborg när jag skulle ha ett CrossFit-pass. Att själv vara lite blåsig och trött minskar suget efter att själv vara med och köra WOD'en. Lagom till att suget började komma tillbaka blev det ju också en ansträngning för kroppen att transportera sig hemåt. Det finns flera olika vägar till Älvhögsborg ifrån vårt hus men alla innehåller ett flertal backar. Jag valde den kortaste vägen och den är drygt 3 km.

Jag har börjat titta på en serie som heter Svett och Etikett. Jag vet, den har funnits länge, två säsonger har redan visats, men jag tittar ju aldrig på TV och är ju alltid lite senare än andra med att upptäcka saker. Fördelen med att vara sen är att man inte behöver vänta på nästa avsnitt, alla avsnitt från två säsonger ligger och väntar på mig på SVTplay. Perfekt! Nu kan jag kolla i mitt tempo.
Jag tycker detta program är super! 28 min är en ypperlig längd på ett program och innehållet är intressant men framförallt inspirerande. Kalle Zackari Wahlström provar på olika idrotter under en viss tid och avslutar oftast med att vara med i någon form av tävling. Jag tycker han är riktigt bra som programledare för det känns spontant och äkta. Han kanske följer manus, men det känns inte så. Han verkar genuint intresserad av det han ger sig in på och hans eftersnack är klokt och sunt. I programmet kommenterar också Kalles fru, Brita Zackari, Kalles träning och hennes tankar är både kärleksfulla och roliga. Senaste programmet jag såg handlade om löpning och Kalle skulle då springa 10 km under 50 minuter. Han blev coachad av Mustafa "Musse" Mohamed som bland annat är näst bäst i Europa på 3000 m hinder och har sprungit 10.000 m på 28.49. Inte fy skam!
Mustafa gav Kalle en hel del tips, bland annat utgick de från något Musse kallade för HALF.

Skärmdump från programmet

Som ni kan se på bilden så står HALF för hållning, armpendling, lutning och fotisättning. Jag minns inte allt han sa om de olika punkterna men tipsen var ungefär så här: 

Hållning: Upprätt hållning med blicken bort i horisonten istället för ner i marken.

Armpendling: Armarna nära kroppen och pendla framåt/bakåt. Om de går i sidled börjar kroppen rotera och då blir löpsteget tokigt och man slösar energi. 

Lutning: Om du är för upprätt eller bakåtlutad så bromsar du dig själv. Luta dig framåt tills du behöver ta ett steg för att inte falla... där har du en bra position gällande lutning. 

Fotisättning: Försök att sätta i främre delen av foten först, även detta för att undvika att bromsa dig själv och få hög belastning på bland annat knän.

Nog om detta.
I tisdags när jag sprang TILL Älvhögsborg och det går nerför större delen av sträckan så försökte jag tänka på detta och jag märkte stor skillnad. Det blev en positiv spiral, det blev roligt, jag kände mig stark och till och med lite snabb, jag började fundera på hur ofta jag skulle springa och om jag kanske ska utmana mig med något lopp. Vips så var jag framme vid anläggningen och kände mig taggad.

Skärmdump från RunKeeper

När passet var slut blev jag erbjuden skjuts hem men jag tackade glatt nej. Jag skulle ju äntligen springa igen. Ut och öva på HALF liksom, löparen Sofia är igång. Hahahaha, hjärnan är fascinerande. 

Påbörjade löpningen och tog precis samma väg hem för att se hur stor skillnad det blir i tempo när det går uppför istället. Benen kändes lite tunga redan på tågbron (raksträcka) och jag insåg att jag kanske borde stretchat lite eller hållit mig varm under passet. Nåja, nu var jag igång. 

Backarna kom ganska snabbt och tempot blev långsammare. Klart mycket tyngre än innan och det var bra mycket svårare att försöka tänka på HALF och få kroppen att utföra "tipsen" på ett tajmat sätt. Den negativa spiralen började och jag undrade hur dum jag varit som ens tänkt på diverse lopp och som trott att några tips skulle förändra mig... Pyttsan, klumpen är ute och lufsar igen. Andningen blev ojämn och jag fick hålla koll på RunKeeper för att inte sakta ner för mycket. 

Alltså löpning, så sjukt jobbigt, man kan aldrig vila utan måste pusha och pressa sig själv hela tiden. 

Skärmdump från RunKeeper - hemåt. 

Jag kom hem och sluttiden var faktiskt inte så illa som jag trodde längs vägen att den skulle bli. Återigen en go känsla i kroppen och nöjd att jag inte åkte bil, saktade ner eller gav upp och började gå. Kanske inte är en löpare som ska springa några lopp men några kilometer titt som tätt kanske jag kan beta av? Till och från mina pass kan ju vara en start. Om någon som läser detta känner för att ställa upp som "hare" åt mig får ni gärna höra av er. Jag springer som sagt var inte så snabbt och det är inga mil det handlar om men det kan kanske locka någon ändå? 

Idag har jag haft som plan att jag ska komma ut och springa 5 km. Planen verkar gå i stöpet, jag åt så sent som 18.30 och klockan är nu 20.00 och det är dags att lägga Elliot. För tillfället fungerar det bara med mig som "nattare". Han blir dessutom väldigt ledsen om han vaknar och jag inte är här så nu känns det svårt att komma iväg. Attans, jag som var motiverad. Nu tappade jag suget för att ens försöka göra någon form av hemmaträning.... 

Baby, baby, baby...

Igår blev Elliot 5 månader och vi är inne i februari månad. Om jag tidigare tyckt att tiden går snabbt så är det inget mot vad den gör nu. Jag trodde jag skulle tycka det var lite långtråkigt att "gå hemma" hela dagarna, att jag skulle bli rastlös och klättra på väggarna. Det gör jag inte! 

Jag tycker det är riktigt mysigt och vi försöker hitta på någonting varje dag. 

De första fyra månaderna var vi ute på en långpromenad varje dag men det har inte blivit av nu när det är slask och/eller frusen modd. Det är för krångligt med vagnen tycker jag, det går att ta sig fram men det är skumpar och studsar för Elliot (som är oberörd) och jag halkar fram i ett mycket långsammare tempo än vanligt. Det är mer frustrerande än avkopplande. 

Istället fylls nu dagarna av diverse babyaktiviteter som jag tänkte skriva NÅGRA rader om. 

BABYSIM

Sedan fyra veckor tillbaka går Elliot i babysim på Massage- och vattenbolaget som hyr in sig i varmbassängen på Arena Älvhögsborg. På torsdagar klockan 9.05 plumsar vi i plurret för att öva upp vattenvanan under 30 minuter. Babysim var en självklarhet för oss och det var typ planerat innan vi ens visste att "vi var gravida". Jag var med någon/några gånger när Zacharias var bebis och jag minns att jag tyckte det var så mysigt. Den känslan sitter kvar även nu när vi börjat. 

Elliots första dopp i en bassäng.

Elliot är en kvällsmänniska och sover mer än gärna länge på morgonen. Vi har därför fasat lite för hur det ska gå att simma så tidigt som klockan 09.05 och provat lite olika metoder. Första gången fick han sova så länge som möjligt och sedan åkte vi direkt till badhuset. Det gick sådär, han grät flera gånger i bassängen och somnade till när de skulle flyta på rygg. Efter badet sova han i över tre timmar. Andra gången väckte vi honom tidigt så att han hann äta här hemma, vara vaken en stund och sedan sova i vagnen när vi tog en promenad till Älvhögsborg. Då gick det något bättre men han ville helst plaska själv med mig och Victor och inte ha samvaro med de andra barnen. Tredje gången fick han mat 5-10 minuter innan vi gick i vattnet och då gick det ännu bättre. En mätt, utvilad pojk verkar vara receptet och vi försöker verkligen få honom i säng lite tidigare på onsdagar för att han ska vara pigg lite tidigare på morgonen. Det går sådär, han vill helst busa när vi "nattar". 

Tredje veckan bestämde jag mig för att gå och prova den "öppna tiden" som ingår i babysimmet. På fredagar kl 18-19 är varmbassängen bokad för alla oss som går en kurs hos Massage- och vattenbolaget. Detta för att kanske kunna bada med övriga familjen eller öva lite extra på det man gjort på kursen. Victor jobbade så jag chansade och gick dit själv. Vilken skillnad!!! Elliot plaskade runt på både mage och rygg i 30 minuter. Allt var roligt och spännande! Kvällsmänniska var det ja! 

Lite leksaker sätter fart på de små benen.

Fjärde gången, nu i torsdags, så gick vi inte på simningen på morgonen. Elliot hade varit orolig/otålig i flera dagar och sovit väldigt oregelbundet så det kändes bara fel att väcka honom och flänga iväg. Vi visste heller inte om hans beteende berodde på tänder, magknip eller förkylning. Dessutom var Victor sjuk så då hade jag fått åka själv. Vi lät honom helt enkelt sova och det var ett klokt val. På torsdag eftermiddag blev han sig lik igen. Även denna vecka hade vi ett lyckat bad på fredagssimningen och sedan deltog jag, Elliot och Jojjo i lördagsgruppens babysim. De följer samma schema som på torsdagarna. Frågan är hur vi ska göra alltså, det var sån jädra skillnad i Elliots sinnesstämning. Antagligen för att det är kl. 17.30, det var bara tre andra barn och helt tomt omklädningsrummet eftersom badet är stängt för allmänheten. Ska prova någon torsdag till men fortsätter han vara trött och kinkig är det det nog bättre om vi sluter an till lördagsgruppen - det är ju trots allt MEST för hans skull vi går i babysimmet, då får det gärna bli så bra som möjligt. 

När jag ändå skriver om babysimmet måste jag ge en stor, stor eloge till Monica (vår simlärare). Hon är superengagerad i både barn och föräldrar, är väldigt tillmötesgående och gör allt för att vi ska trivas. Kan VERKLIGEN rekommendera att delta i någon kurs hos Massage- och vattenbolaget! 

BABYMASSAGE

När vår föräldragrupp hade återträff ett tag efter alla förlossningar så ägde den rum på Familjecentrum på Karlstorp. Jag hade varit där några gånger tidigare på Öppna förskolan men i samband med att vi alla delade med oss av våra förlossningshistorier fick vi verksamheten presenterad för oss. Bland annat fick vi göra en intresseanmälan för en kurs i babymassage. 

Vi tyckte det lät mysigt och anmälde vårt intresse. Detta var i oktober så när de ringde för att informera om kursstart här i januari hade jag nästan glömt bort det hela. Fyra fredagar kl. 10-11 samlas hela vår föräldragrupp (alla anmälde sig) på Familjecentrum och där får vi alltså praktisera babymassage på våra godingar under ledning av en "instruktör" som varit verksam i området i flera år. Båda föräldrarna är välkomna och man övar för att kunna göra det hemma längre fram.

Med mjukt underlag vågar vi låta honom sitta utan att hålla i .

Första gången var Victor med och vi bestämde att han skulle få vara den som masserade Elliot. Kan ju vara trevligt för honom att få vara lite mer delaktig när det är en aktivitet som ingen av oss gjort tidigare och dessutom står det i boken vi fått att massagestunden är ett bra sätt för pappan att få en liknande närhet till barnet som mamman får vid amningen. Det låter ju toppen!
Den första gången fick vi lära oss att massera ben och mage. Vår livsnjutare tyckte det var riktigt skönt och höll sig lugn och harmonisk hela massagen. Varje "session" avslutas med att barnen tas upp i famnen, inlindade i en filt/handduk, och så sjunger man Ami Tomake tillsammans. Barnen är nakna hela massagen och vi hade blivit tipsade att skydda oss med handdukar eftersom det lätt kommer kiss när de slappnar av. Vi klarade oss fint... fram till sångstunden, då fick Victor en liten dusch. 

Spännande att få massage för första gången, pappa Victor gör här sol och måne.

Vi fick som sagt en liten bok/ett litet häfte med alla övningar samt en liten flaska med massageolja som är lämplig för bebisar. Inför andra tillfället använde jag detta för att öva en gång här hemma. Riktigt mysigt och med lite träning så blir det nog ännu bättre. Nu växlade mitt fokus mellan Elliot och boken, samtidigt som jag parerade att inte bli prickad av strålen... 

Vid andra tillfället var Victor sjuk så då var det min tur att delta i kursen (tur att jag hade övat). 

Denna gång repeterade vi greppen för ben och mage samt kompletterade med att lära oss hur vi ska massera deras armar. Lite längre massagestund samt en intressant grannflicka gjorde att Elliot var lite mer otålig än första gången. Vi löste det med att ha fick sitta i mitt knä och bli masserad istället. 

Det bästa i hans tycke var att få studsa upp och ner i mitt knä, spritt språngande naken! 

Vi fick med oss både olja och en "instruktionsbok" hem.

Mamma/barn-gympa

Sedan Elliot var 1 månad har vi gått på mamma/barn-gympa på Arena Älvhögsborg. I början sov han hela träningarna och sedan började han vara vaken i ungefär 15-20 minuter. Den här terminen är han i rätt "ålder" och får ut mer av träningarna. Han skrattar när jag gör övningar över honom, tycker det är väldigt roligt att åka upp-och-ner framför spegeln i benböj eller sitta på min mage i höftlyften. Vissa gånger får jag som förälder ut väldigt mycket av träning och andra gånger är det mer en mysig stund tillsammans och det är ju liksom det som är syftet.

Tre gånger har vi hoppat in som instruktörer och det har väl gått sådär. Han har känt av pressen, hihihih, och valt att sova lite extra sjukt dessa gånger. Det har i och för sig underlättat för mig.

Sedan jag kom igång med min egna träning har jag blivit sämre på att använda mig av Mamma Mage-appen. Inte bra då jag är nästintill säker på att mina magmuskler inte gått ihop helt ännu. 

Ibland kommer jag på mig själv och tar tag i det. Då försöker jag inkludera Elliot och även göra hemma-träningen till en trevlig liten stund tillsammans. Höftlyft är en klar favorit! 

Elliot tycker antingen att det är väldigt roligt att träna ihop med mig, eller så ser jag väldigt rolig ut i den här vinkeln.

Det blev lika långt som vanligt men jag är ju som jag är. Man behöver ju inte läsa om man inte vill. 

Nu ska vi strax iväg till BVC för kontroll av vikt och längd. Dessutom ska han få sin andra omgång med sprutor... fy bubblan. Hoppas att han klarar sig undan feber och liknande... 

Psst, jag klarade mitt första mål 2015. Att komma till grön nivå (minst 3000 Fuel) 30 dagar i rad! 

Veckans middagar - Vi Föräldrar

I vårt hushåll är det Victor som lagar maten. Det har varit så från dagen då vi träffades och det hänger liksom i fast att jag "går hemma". Någon gång ibland är det jag som står för maten men han tycker att det är superkul att fixa och vara kreativ. Gör helst om recepten och använder dem ogärna mer än en gång, det ska provas och experimenteras. Resultatet blir alltid väldigt bra så jag ska absolut inte klaga. Istället försöker jag emellanåt komma med lite förslag på maträtter.

När vi bodde i lägenhet prenumererade vi på Middagsfrids matkasse med leverans varannan vecka. Hur bra som helst men vi pausade när vi flyttade till huset och då alla recept är sparade så har vi några gånger valt ett häfte och storhandlat efter det... så smidigt, uträknat och klart. Alla ingredienser används och det blir väldigt lite spill. Skönt att inte behöva slänga mat.

Just det, vi har också provat Linas Vegetariska Matkasse. Tror vi hade tre eller fyra leveranser av den innan jag valde att stoppa. Vi strävar nämligen inte efter att äta vegetariskt utan ville bara prova för att få ytterligare idéer på hur måltider kan komponeras. Vi följer inga dieter, har inga förbud eller måsten. Vi äter det vi blir sugna på och tillgodoser bådas smaklökar samtidigt som vi försöker äta varierat och på det sättet hälsosamt. Jag har en kokbok med Paleorecept - det vi har provat har varit gott men vi vill inte leva fullt ut efter ett "koncept". Vi har likväl lagat mat ur en gammal hemkunskapsbok och en fransk kokbok från början av 1900-talet.

Det som var smidigt med matkassar var som jag skrev ovan att allt används. Det är helt klart det svåraste när man ska storhandla, att måltiderna/ingredienserna ska matcha varandra. Det blir väldigt mycket mer ekonomiskt om man lyckas med det. Det är nog inte bara vi som tänker så och det är väl därför det inte är helt ovanligt med menyer för en hel vecka (eller en hel månad) i tidningar.

Jag har alltid prenumererat på många tidningar och Fitness Magazine är nog den som flutit på längst utan avbrott. Där har det funnits menyer som vi provat på och även då har vi varit supernöjda och fått upp ögonen för lite nyheter, speciellt för mellanmål och frukost - där är jag sjukt enformig och en "periodare" som äter samma sak i tre månader innan jag kommer på något annat.

I slutet av min graviditet började jag prenumerera på Vi Föräldrar och än så länge tycker jag att det är en riktigt bra tidning. Tester på produkter, intressanta artiklar, nyttiga tips och "bebisanpassade" recept. I varje nummer finns en meny med fem snabba (30 minuter) middagar  för hela familjen. I början bläddrade jag bara förbi detta eftersom Elliot fortfarande ammar, men i förra veckan hade vi idétorka inför veckohandlingen och då plockade jag fram ett nummer, skrev av inköpslistan - tjoff, planering klar - och vi åkte till affären.

Det är som sagt mat för alla i familjen (även vuxna) men vid varje recept finns det en liten ruta med rubriken - TILL BEBISEN - där står det hur man kan anpassa maträtten för att bebisen/det lilla barnet ska kunna äta samma sak. Väldigt smidigt när man väl kommer till den fasen.

Dålig kvalité på dessa mobilbilder - men ni får kanske ändå en uppfattning om upplägget

Vad tyckte vi då om denna mat (det som inlägget egentligen skulle handla om)?
Grönkålspannkaka med keso och granatäpple 
Väldigt gott. Kul med en annorlunda form av pannkaka. Jag är väldigt förtjust i granatäpple så detta gick verkligen hem hos mig. Victor tyckte det var lite för lite mat. I och för sig delade vi maten i fyra lika stora delar och det kan ju hända att det är beräknat till två mindre portioner (barnen) och två större till de vuxna??
Små prinsar (prinskorv) med sötpotatismos
Vi var båda lite skeptiska till sötpotatismos men detta var väldigt gott. Det var härliga färger på tallriken och smakerna passade varandra. Victor använde inte rapsolja till moset utan tog mjölk och lite smör - inte konstigt det var så gott kanske? Elliot fick smaka på moset och han smackade på bra och ville ha mer både första och andra dagen. Även mosade ärtor gick hem =)
Snabbrisotto med räkor
Minns att Victor ändrade en hel del i receptet på risotton för han tyckte det var lite mesigt och eftersom Elliot ändå inte skulle äta spelade det inte så stor roll. Jag tycker om risotto men inte räkor så Victor fick ta med sig båda matlådorna till jobbet. Hade kunnat äta den utan räkorna i och för sig!
Kycklingsoppa med rotfrukter 
Jädrans vad gott! Den här kommer vi att göra igen. Återigen passade smakerna väldigt bra ihop och soppa är ju bara så gott. Speciellt nu när det är minusgrader utanför dörren. Mums!! Jag åt en skiva bröd till också - en fix idé jag har, att soppa och bröd hör ihop.
Hokiburgare med guacamole
Medan denna maträtt tillagades kom det en del svordomar från köket. Främst för att avokadon var stenhård och var nästintill omöjlig att få mosad till guacamolen. Sedan ville fisken inte hålla ihop när burgarna skulle formas... 30 minuter var lite väl optimistiskt. Victor är snabb i köket och han höll på i minst 50 minuter. Egentligen skulle det bara vara stavar av morötter och palsternacka som tillbehör till burgaren men vi lyxade till denna lördagsmiddag med potatisklyftor. Riktigt gott men återigen tyckte Victor att det var för lite sting i maten, speciellt i guacamolen....

Summan av kardemumman - vi är nöjda.
Victor kommer säkerligen fortsätta att förändra och lägga till i recepten men variationen får helt klart godkänt. Idag kom ett nytt nummer av tidningen i brevlådan så jag funderar på att lägga ner shoppinglistan och åka och handla direkt efter morgondagens babymassage... Tänk vad glad Victor blir när han vaknar och ser en kyl full med mat. Bara att stiga upp och sätta igång och laga, jihoooo!

Julbord

Julen 2014 kommer att bli speciell på tre sätt:

1. Victors första lediga jul sedan vi träffades (ledig i 9 dagar dessutom)

2. Vi ska fira julafton i vårt hus - 16 personer tror jag vi blir

3. Elliot ska få fira sin allra första jul

Har inte så jättemycket julstämning ännu men längtar som en tok! Ska bli sååå mysigt! 

En bit in i ätandet på Alberts.

Jag är inte så mycket för julmat men förra veckan gick verkligen i julmatens tecken. Det var julbord på löpande band. På onsdagen hade jag, Victor, Elin och Mika bokat bord på Alberts (Trollhättans lite finare restaurang). Jag var lite skeptisk till att betala så mycket pengar (695kr/person) när jag inte tycker det är såå supergott men vi tyckte helt enkelt att vi var värda lite lyx i vardagen & "julhetsen".

Försök till familjebild

Vi valde att gå dit på en onsdag för att slippa de värsta firmafesterna... inte får att vi någonsin varit på julbord som spårat ur men man har ju hört hur det kan gå till... hihihihi. Det var alldeles lagom med folk och vi behövde inte köa för att få mat. Vi var dock lite ivriga och roffade åt oss tallrikar innan vi fått glögg och menyn presenterad för oss, oooops. Vi är inte så fina i kanten vi. 

Det var så sjukt mycket mat. Tycker man om sill kunde man nog ätit sig mätt bara på det. Det fanns nog 20-30 olika sorter och till detta ål, ostron, lax, krabbterrine m.m. Jag fann till min glädje att det fanns Maki sushi och de var riktigt goda. Bland de varma rätterna högg jag in på de traditionella köttbullarna, prinskorvarna, 1 skiva skinka, några revben och nytt för i år en omelett med skaldjur. Trots att jag är lite feg blev jag helt klart mätt. Kanske inte riktigt på samma nivå som Victor som knappt kunde prata när det var dags för desserterna. Han hamnade i en djup paltkoma...

Dags för dessert

Dessertbordet gick inte heller av för hackor och jag åt crème brulée, knäck, färskost- och kardemummapudding, en struva och några chokladbitar till mitt te. Mums!! 

Hade jag inte varit så mätt hade jag nog kunnat gå en eller två rundor till och testat fler desserter... jag har blivit en sockerjunkie sedan Elliot föddes och fikar typ varje dag. Borde nog skärpa mig... nyårslöfte?

Tummen hittas allt oftare...

Elliot är alltid väldigt lätt att ta med men jag var lite nervös innan vi åkte till Alberts. Tänk om folk skulle tycka att det var dumt och att han störde deras fina kväll eller liknande. Man kanske räknar med barnfritt när man betalar en sådan summa pengar för sin mat? Jag hade inte behövt vara orolig. Han var sig själv och således väldigt "duktig". Sov en stund, låg i vagnen och tittade/pratade en stund och sedan ville han vara med och se vad vi höll på med. 

Perfekt med fyra famnar att hoppa mellan, då blir det ju aldrig tråkigt =) 

En vanlig syn på julbord,,, äter sig så mätt att byxorna behöver knäppas upp.
Elliot mumsade och åt som att han också fick ett julbord serverat. 

Vi var mycket nöjda och belåtna (lite för mätta) när vi tackade för oss, betalade notan och åkte hemåt. Vi var dock alla överens om att detta ska bli en tradition. I varje fall för oss fyra, när Elliot blir äldre tycker han nog det är roligare att vara hos någon lekvillig barnvakt. 

På torsdagen var Victor på julbord med sitt jobb, på fredagen var jag på julbord med Älvhögsborg på Quality Hotell i Vänersborg (sjukt god Waldorfsallad) och i måndags var Victor på julbord hos en i "herrklubben". Man kan ju tycka att julmat borde stå oss upp i halsen men imorgon börjar planeringen av maten till julafton, listor ska skrivas och handling ska göras... 

Nu kurrar det bra i min mage, en lite köttbulle skulle sitta fint =)

Pampers barnvagnspromenader

I mitten av oktober var jag hemma hos en vän som jag umgicks med dagligen under gymnasiet och några år efter det. Under flera år hade vi inte någon kontakt på grund av flytt, studier, jobb, utlandsvistelser, barn osv. Tack vare sociala medier har vi ändå funnits där i bakgrunden och man har haft "lite koll" på vad som händer. Nu bor vi lite närmare varandra igen och kanske kommer kontakten att återupptas. Ett första steg var en lunch hemma hos henne i deras nyköpta hus och jag fick äntligen träffa hennes underbart fina barn som jag tidigare bara sett på foton och filmklipp. 

Elliot var då 5 veckor och det blev självklart mycket bebisprat. Det är väldigt intressant att diskutera med någon som nyligen varit i samma sits (för mamma var det ändå nästan 30 år sedan). Som nybliven mamma suger man (åtminstone jag) i sig allt man kommer över och tar till sig alla råd, rön, tips och förmaningar. Man vill ju göra rätt och alla situationer är nya...

Josefina tipsade mig om en podcast som heter Pampers Barnvagnspromenader. Syftet med denna podcast är att lyfta föräldrars frågor och funderingar kring barn och deras utveckling. Det kommer ut ett nytt avsnitt varannan vecka och podcasten är fortfarande vid liv, kul. Frågorna framförs av programledaren Tove Norström och besvaras av den oberoende experten, leg. barnmorska och leg. psykoterapeuten Louise Hallin. Jag tog tacksamt emot detta tips och började lyssna redan dagen därpå. Jag vet att många tycker det är illa att vara ute och gå med barnvagn och ha hörlurar i öronen, att man borde ägna barnet all uppmärksamhet. Nu är det så att Elliot för tillfället stensomnar så fort vagnen börjar rulla och sover tills vi kommer in på uppfarten (oavsett längd på promenaden). Det känns då som att det inte spelar honom så stor roll om jag har en lur i örat och lyssnar på två tanter som kanske hjälper mig att agera pedagogiskt i kommande situationer. Den dagen han förändrar sitt vagnbeteende och kanske sitter upp och vill kommunicera med mig får jag agera annorlunda. 

November månad och endast en fleecetröja över mitt linne. Vi har haft ruggigt bra promenadväder hela hösten! 

Jag fastnade direkt för denna podcast och betade av flera avsnitt på en gång. Blev lite stressad att de skulle ta slut så jag bestämde mig snabbt för att jag fick lyssna på max ett avsnitt per dag. Stackars Victor har fått varje avsnitt återberättat i detalj typ... men nu har han också börjat lyssna. Lättare att prata OM programmets innehåll med varandra än att jag LÄR honom vad de har sagt. Jag tycker att föräldrarna ställer intressanta frågor och även om vissa ämnen (mat och sömn) dyker upp i nästan varje avsnitt så tröttnar jag inte. Ibland ställs frågor om spädbarn, ibland om treåringar och ibland om tolvåringar osv så det blir ändå variation. Svaren är relativt korta och i vissa fall väldigt tydliga. För mig som inte har barn sedan tidigare har jag stor möjlighet att ta till mig av det som sägs men jag kan tänka mig att vissa (raka) svar är provocerande för dem som kanske redan passerat den nämnda fasen.  Kanske känner de sig kritiserade och tänker att de har gjort fel, men jag tänker att gjort är gjort och barnet/barnen mår säkert bra ändå eftersom magkänslan bidrar till att man gör så gott man kan. 

Så här kan man också sitta och lyssna på podcasten... Mysigt och intressant på samma gång. 

Det som jag tycker är bra med podden är att det är tips och råd. Vad vi sedan väljer att göra är upp till mig och Victor, beroende på vad Elliot visar sig vara för typ av barn. Louise säger i nästan varje avsnitt att hon enbart talar utifrån vad forskning visar är barnets bästa och att hon vet att det hon säger inte passar alla familjer av olika anledningar (ekonomiskt, socialt, tro, arv osv). I första avsnittet har jag t.ex. för mig att hon säger att det vore allra bäst för barnet att pappan är föräldraledig när barnet är 2,5 år eftersom det oftast är då som papporna blir superintressant varelser... Det är dock inte många barn som är hemma så länge och det är ju inte direkt bra för barnet att börja på dagis (vet att det heter förskolan men tänker kalla det dagis ett tag till) ett år och sedan gå hem igen och vara ifrån sina kompisar i flera månader... 

Skärmdump från Louise Hallins hemsida.
Jag öser på föräldrarna information och tydliga budskap som de sedan måste förhålla sig till själva. Det här är vad jag vet och kan. Take it or leave it - föräldrarna är vuxna människor som måste välja vad de vill ta till sig, säger Louise Hallin. http://www.dagensmedicin.se/nyheter/louise-hallin-fortsatter-att-staka-ut-sin-egen-vag/

Jag gillar att hon är rak och tydlig, att informationen inte luddas in i några krusiduller. När jag lyssnar under mina promenader känner jag hur jag fylls med idéer och tankar. Vissa saker ska jag verkligen försöka att följa, några hoppas jag att vi kommer att testa och andra vet jag redan nu att jag/vi inte kommer att lyckas med. Vi är alla olika som individer, vi har olika bakgrund, olika syn på uppfostran och framförallt så har vi olika barn. Jag tar främst åt mig sådant där det känns som vetskapen om hur man kan agera underlättar eller gör situationen lättare för både oss och vårt barn. 

När jag inför detta inlägg googlade på Louise Hallin märkte jag att hon deltar i ytterligare en podcast, har (haft?) ett program på SVT, suttit med på Nyhetsmorgon osv. Det har jag missat helt, i och för sig har jag inte varit mottaglig för information om barn och uppfostran på samma sätt tidigare. Till min stora förvåning hittade jag också ett flertal artiklar och bloggare som trycker ner, avvisar och dömer ut Louise Hallin. Främst får hon kritik för att ha en förlegad syn på föräldraskap, kvinnor och män. Något som inte är populärt i vårt alltmer jämnställda samhälle. 

Hon framhäver att mammor och pappor är olika och att mamman är extremt viktig första tiden då hon förhoppningsvis ammar. Det verkar som en del tolkar att Louise menar att pappan inte är viktig för barnet men utifrån de 10 avsnitt jag lyssnat på har jag förstått det som att pappan är minst lika viktig men att vi inte kan komma ifrån att vi är två olika kön. Det sagt utan att säga att det ena könet är bättre eller sämre än det andra. Kritiken är främst från 2009, var det då hon började höras tro?

Jag har som sagt var bara lyssnat på typ 10-15 avsnitt och har inte sett henne på youtube eller på tv. Jag tycker att mycket är bra och tänker ta till mig av det som passar vår familj. 

Trots all kritik rekommenderar jag ändå starkt just denna podcast där "vanliga" föräldrar får svar på sina frågor och funderingar. Lyssna och se vad ni tycker! 

Trevlig morgonpromenad i början av december. 

Elliot sover gott när vi är ute och går, oavsett väder och vind och "expertråd i lurarna"... 

Alexandras Fars Dag-WOD

Igår var det Fars Dag. 
Victor fick sovmorgon och Elliot valde att göra honom sällskap.
Jag fixade lite här uppe och väckte dem när frukosten var klar. Lite te i en ny kaffekopp, smörgås, äpple, juice och stekta ägg stod på menyn. Passade på att använda "formen" Victor fått av Linda Lönn Blom, med motiveringen att han är polis =)

När frukosten var uppäten plockade jag undan och diskade medan far och son mös på golvet. Därefter fick Victor ett paket och ett hemmagjort Fars Dag-kort, ett collage med foton av honom & Elliot. På baksidan av kortet fanns också ett litet rim från son till far (skrivet av mor). Victor blev ganska glad för sin jacka men väldigt glad för kortet och rimmet. Så kan det gå, ibland är det enklaste det bästa.

Morgonmyset i babysittern är lätt dagens höjdpunkt! 

Nästa lilla "present" var att Victor fick lite egentid med Elliot. Jag "offrade" mig och lämnade huset för att åka och träna CrossFit. Visst är jag en omtänksam sambo?
När jag närmade mig Älvhögsborg kände jag hur det började sprätta i benen, det pirrade lite i magen och jag tror banne mig att adrenalinet började pumpa i samma stund som jag knöt på mig skorna.
Drog mitt medlemskort, fick ut en biljett och klev in genom dörren till boxen med ett stort leende på läpparna. Jag måste ha sett ganska rolig ut för jag kunde verkligen inte sluta le, jag var så laddad.

Dagen till ära hade Alexandra satt ihop en special-fars-dag-WOD som innebar att man skulle köra två och två. Jag hade stämt av med Mika i förväg för att hamna med någon som vet om att jag gjort kejsarsnitt och som jag utan problem kan säga till att jag måste avstå en övning eller liknande. Han dök upp och det är jag väldigt tacksam för, kul att träna ihop igen också!

FARS DAG-WOD (mina/våra vikter i parantes)

AMRAP 25 min

* 30 strikta pullups - alternera person (grönt gummiband för mig)

* 50 ball-over-bar-jump - alternera person (6kg Sofia, 9kg Mika)

* 15 deadlift tillsammans 1 stång (110kg)

* 30 situps med klapp tillsammans (jag gjorde rygglyft)

 * 50 kb squat med varsitt klot - utför samtidigt (16kg)

* 15 burpees - alternera person

Dags för första omgången med marklyft/deadlift. 

Samspel är viktigt för att belastningen ska bli någorlunda jämn på oss båda =)

Åh, så roligt det var! Jag kände mig ganska uthållig och vikterna fungerade bra. Ska lägga fokus på teknik innan jag börjar lägga på vikter igen. Ska ta det steg för steg och förhoppningsvis nå en högre nivå än tidigare. Pullups var värst, där har jag verkligen tappat alltså, trots grönt gummiband.

När träningen var avslutad bjöd Alexandra på ljuvliga energibars som jag ska försöka mig på att baka i nästa vecka. Kan vara bra som alternativ till all sötsliskig fika =)
Det var svårt att slita sig men jag jag lyckades eftersom jag ville hem till både Victor och Elliot. Sjukt att man kan "längta hem" efter typ 90 minuter, hahahaha. Passade dock på att ta en lång, riktigt varm dusch på Älvhögsborg.

Väl hemma fick jag veta att de hade haft det så mysigt så. Victor hade tittat på film medan Elliot stensov bredvid honom i sitt babynest. Jag blev faktiskt lite avundsjuk och passade på att mysa så mycket jag kunde medan Victor fixade med något i badrummet inför rörmokarens besök idag. Snart, snart, snart kan vi börja använda det =) Ser fram emot att kunna ta ett gott bad då och då.

När hungern (sötsuget) började ge signaler plockade jag fram en Pepparkakscheesecake med vit choklad som jag bakade tidigare i veckan för att ha denna speciella dag. Kanske lite för julig men när jag såg receptet blev jag nyfiken och tänkte att det kunde vara bra att prova innan jul för att veta om den är värd att göra när det kommer hem folk... bra ursäkt va?

Det färdiga resultatet.
Recept hittas här:
http://tidningenhembakat.se/bloggar/lindas-bakskola/pepparkakscheesecake-med-vit-choklad/

Kakan var helt ok. Jag tror att jag tycker mer om "vanlig" cheesecake. Jag är inte så förtjust i apelsin så det skippar jag att dekorera med om jag gör den igen och sedan kan man nog ha i ännu mer vit choklad... nu kände jag nog bara smaken för att jag visste att det var en av ingredienserna... 

En rejäl cheesecake blev det och den var såpass mastig att vi inte åt mer än varsin liten bit. Livsfarligt att ha en sådan stående i kylen när Victor jobbar hela veckan. Får se till att ha disciplin, hmmmm.

Bananplättar

Jag tycker om bananer INNAN de blir bruna. Sedan ett tag tillbaka köper jag alltid EKO-bananer och de säljs oftast i hela klasar (i varje fall i "min" butik). Detta medför att jag inte alltid hinner äta dem innan de blir för bruna för min smak. Någon gång har jag gjort banankaka men det är inte alltid jag har varken tid eller lust att ställa mig och baka. Dessutom måste jag försöka motverka allt detta "mammaledighetsfikandet". Tror banne mig jag har fikat varje dag sedan Elliot kom hem. Hmmm! 

Jag har gjort bananplättar tidigare men i förra veckan fick jag ett enkelt recept av min lillasyster och nu slänger jag ihop dessa bananplättar lite då och då. Ibland till frukost och ibland till mellanmål. Riktigt smarrigt och väldigt enkelt. Receptet räcker till två plättar och mättar helt ok. 

Victor fick dem till frukost en dag och han tyckte också det var gott. Har för mig att att han valde att ha jordgubbar på istället, han får panik på kornen som fastnar i tänderna när han äter hallon, hahaha. 

Om det är någon (typ Elin) som mot förmodan inte tycker om banan så behöver ni inte vara oroliga - den huvudsakliga smaken är liksom plättar och de blir söta med hjälp av bananen. 

Smaken beror dock på hur stor bananen är =)

1 banan

1 ägg

1 dl havregryn 

Ner i en mixer - blanda till smet. 

Stek i pannan. 

Servera med valfria tillbehör. 

Jag tycker om att äta mina plättar med hallon och en klick kvarg naturell. 

NäsFrida nässug

Elliot är förkyld. 

Snarare lite rosslig men det räcker för att jag ska tycka det är jobbigt. Det verkar inte som att han är besvärad av det och han är en fortsatt "glad skit". Han jollrar och ler mer och mer för varje dag men det är obehagligt att de rosslar så i näsan, speciellt när han ska sova. Jag blir nojjig och får för mig att han ska kvävas eller tappa andan i sömnen. Hör jag ingenting måste jag upp och kontrollera honom och låter det för mycket måste jag kolla vad det är som är problemet. 

Konstigt nog är jag inte så trött, kanske för att jag trots oron har lätt för att somna om. 

Vi ger honom saltvattenlösning från små pipetter som vi har köpt på Apoteket och det hjälper väldigt bra, känns som att det rosslar mindre direkt. Det är dock lite "läskigt" att ge honom dropparna, hans automatiska reflex är att dra inåt när det kommer något i näsan och då kommer det ner i svalget. Fy tusan, jag själv avskyr att ta nässpray av just denna anledning. Då är jag hellre täppt i näsan. 

Jag vill att han ska må så bra som möjligt så jag bortser från detta och ger dem ändå. Han skriker i några sekunder men sedan är han så nöjd, så nöjd. Väldigt härligt! 

Innan Elliot kom till världen var jag & Victor en sväng till Ullared för att handla förbrukningsvaror till hemmet och vår blivande bebis. Där sprang vi på NäsFrida och när jag såg den kom jag ihåg att jag någon gång hört att det är en väldigt bra sak att ha hemma när man har spädbarn. Vi slängde ned den i varukorgen och plockade samtidigt ner några extra filter. Det är jag glad för nu. 

En kväll när han var lite mer rosslig än tidigare bestämde vi oss för att hjälpa honom ytterligare. Vi plockade fram vår NäsFrida, läste igenom instruktionerna och sedan lämnade jag över "görandet" till Victor. Jag visste direkt att jag skulle vara alldeles för mesig för att det skulle göra någon nytta.

Det gick sådär, Elliot gallskrek och det var inte lätt att pricka näsborren. Ännu svårare att faktiskt hålla kvar sugen och lyckas suga ut något innan han ryckte bort huvudet. Nu när vi använt den kanske 5 gånger inser vi att även Victor var lite för försiktig första gången. Nu håller han Elliots huvud lite mer bestämt och suger bra mycket hårdare. Jag står bredvid men tittar bort och håller för öronen. 

Jag tycker det känns fruktansvärt att göra något som får mitt barn att börja gråta... även fast jag vet att det är för en god sak, att det blir mycket bättre och att han blir lugn bara några sekunder senare. 

Skönt att vi är två och att Victor är såå mycket bättre än mig på saker som detta. 

Här finns ett filmklipp på hur NäsFrida används. 

Jag är så glad att vi köpte den här manicken och jag rekommenderar den verkligen. Den är enkel att använda (om man inte är lika mesig som mig), känns säker, är lätt att ta med och göra rent. 

Är det någon av er som läser som har använt den här? Vad tycker ni? 

Jollyroom

Jag tycker om att handla på nätet. Jag kan då passa på att surfa runt i olika butiker när jag har tid (sen kväll, ibland natt, tidig morgon) och slipper irra runt i butiker och leta, utan att veta vad jag letar efter. Dessutom känns urvalet mycket större på nätet, det är inte bara det allra senaste och det som är på modet just nu. Jag är inte så bra på mode, det tar typ 1 år för mig innan jag vant mig vid nyheterna, hahaha.

Sedan finns det vissa saker som jag aldrig kommer att köpa, efter 32 år har jag ändå lite koll på vad den här kroppen inte ska kläs i. Korta, vida tröjor är ett sådant exempel eller sådana där vidriga (enligt mig) shorts som är höga i midjan och korta vid skinkorna.... herre jösses! Känns som de är felsydda!

Oftast handlar jag på La Redoute (Nike + "neutrala kläder"), Ellos (ofta bra erbjudanden som t.ex. 40% på dyraste varan m.m) och HM (inte bästa kvalitén men bra pris för enstaka användning). Nikestore är jag inne på väldigt frekvent men jag försöker hålla mig ifrån impulsköp där eftersom det lätt blir väldigt dyrt. Fönstershopping är inte helt fel det heller.

Då har den här damen blivit långrandig igen. Jag skulle egentligen bara skriva att jag verkligen rekommenderar Jollyroom.se. Eftersom jag bara haft barn i drygt en månad har jag inte jättestor erfarenhet av barnbutiker på nätet men jag har hunnit handla två gånger på Jollyroom och jag imponeras framförallt av deras ursnabba leveranser. De har också haft allt jag sökt efter (även om jag inte köpt det). En konkurrerande sida har flera av produkterna jag sökt efter på sin hemsida men när man sedan klickar på varan så finns den inte och man får välja att bevaka produkten och få ett mail när varan åter finns i lager... har fortfarande inte fått mail om någon av de varor jag bevakar. Lika bra det för jag har nu köpt dem på Jollyroom =)

Just nu har Jollyroom Oktoberfest med galet många bra erbjudanden. Varje timme mellan 18-23 måndag - torsdag denna vecka öppnas sidor med tokrea. Priserna gäller en timme och man kan inte se vilka erbjudanden det blir timmen eller dagen därpå. Lite gambling alltså - slår man inte till kanske man missar en vara man behöver och om man köper kanske den kommer i annan färg eller modell en senare timme och då kan det bli mycket shopping. Svåra val, hiihhiih. Än så länge har jag bara kikat. Elliot behöver faktiskt ingenting just nu och julen närmar sig med stormsteg...

På Jollyroom har jag bland annat köpt dessa superfina förvaringsboxar (gorillan och draken) som vi har på hyllorna i vårt skötbord. Jollyroom har 55 härliga produkter från 3 sprouts i sitt utbud och jag kommer definitivt att köpa fler. Det lutar åt en badrumsförvaring, en tvättkorg eller en större leksaksförvaring... 

Gotland - Visby del 5 (Fårö och sista dagen på ön)

Sista inlägget om vår semester på Gotland. Det är faktiskt riktigt trevligt att sitta och summera dagarna och om inte anat är det ännu trevligare att gå in och läsa om resan om ett år. Man tror att man minns det mesta men detaljer om vilka platser man besökt och vad man tyckte kan lätt glömmas bort. Antagligen kommer jag väl även göra en analog fotobok om jag känner mig själv rätt... har väldigt många fler bilder och tycker det är roligt om de kommer till "användning". 

Fredagen den 11 juli var det något lägre temperatur 24-26 grader, lite moln och en del vind. Det gjorde inte oss så mycket, vi har haft sådan fruktansvärd tur med vädret och eftersom vi inte ligger på stranden behöver det inte vara smällhett och vindstilla. Denna dag åkte vi dessutom en hel del bil. 

Vi hade nämligen kommit fram till vår heldag på Fårö - en ö på 114 km² nordöst om Gotland. 

Det var nästan 60 km från Visby till Fårösund och därifrån tog vi bilfärjan på 8 minuter över till Broa. 

Även denna gång blev det musik från vår uppdaterade Gotlandsplaylist men vi avstod allsången och njöt istället av ett flertal lugna, goa låtar. Gamla som vi är orkar vi inte för mycket "dunka-dunka" =)

Om vägarna på Gotland kantas av många trevliga skyltar som påvisar Lantgård, Lammskinn, Grönsaker och allt vad det kan vara så hade Fårö ännu mer av detta. Ett flertal av skyltarna var hemmagjorda och det fanns allt från tryffel till must, ägg och keramik. Så himla mysigt. 

Vi åkte nästan tvärsigenom ön och hade siktet inställt på Ebbas Restaurang (http://www.ebbas.nu/)  och Ebbes (http://www.ebbes.nu/). Vi hade läst om dessa ställen och tänkte att det var lämpligt att äta lite lunch innan vi åkte vidare och kikade på Fårös vackra natur, stränder och raukar. Dessutom var vi på jakt efter ett lammskinn (vill gärna skriva fårskinn men vi har fått lära oss att på Gotland heter får lamm och dess ungar heter lammungar - punkt slut). Ebbes skulle enligt ryktet erbjuda Fårös bästa shopping och i ett reklamblad hade vi också läst att de har ett stort sortiment av just lammskinn. Perfekt!

Vi åt vår mat, tog en kaffe på maten och gick sedan in på Ebbes. Vi stod länge och "bläddrade" bland alla skinn. Det är en vetenskap att lista ut om det ska vara krulligt, tovigt, glansigt, tjockt, tunt osv. Vi kommer främst använda skinnet till vårt framtida barn, som ett värmande skydd i vagn och pulka m.m. Vi fick bra hjälp av Håkan som arbetade i butiken men vi avstod ändå från att handla. Vi ville gärna besöka en lokal gård först och se vad som skiljde sig åt i pris och kvalité.  

Här stod vi länge och kikade på varenda skinn i högen.
Bilden är lånad från http://www.ebbes.nu/sortiment/lammskinn/

Vi följde kusten och åkte mot Fårö fyr. Helt fantastisk natur och framme vid fyren var det väldigt vackert. Just idag blåste det väldigt mycket men det var väldigt fint. 

"Stranden" vid fyren

Vi funderade ett tag på vem som bodde på tomten med en gigantisk fyr men nu i efterhand vet vi att det är uthyrningsboende.... coolt!! 

 När man googlar på Fårö eller tittar på vykort och reklam för denna ö så är det alltid en och samma rauk som visas. Vi kollade på kartan och såg att hela västra sidan av ön hade symboler för raukar. Vi fortsatte således vår tur och åkte längs västkusten. Vi stannade till vid en strand som hette Ekeviken. Jösses, som det blåste men annars var det hur fint som helst. Vilken sand!! Såååå finkornig och inget bös när man skulle gå i vattnet. Denna dag var det enorma vågor och om det alltid blåser så här är det kanske ingen lämplig strand för barnfamiljer men de som tycker om vindsurfing och kitesurfing kan nog få sitt behov tillfredsställt här. Victor var tvungen att ta sig ett dopp men Sofia höll sig på land. 

Ljuvlig sand på Ekeviken

Efter Victors dopp kom vi till Langhammars - ett stort naturreservat med raukar. Tydligen ett av Gotlands mest kända raukområden - om man får tro guteinfo.com. Det är hit man åker för att se den riktigt spektakulära solnedgången. Den missade vi men hade en bra stund där ändå.  

Jag lyckades hitta lite lä bakom en av de höga raukarna (cirka 8-10 m)

Detta var i våra ögon den finaste rauken. Klart mycket mer imponerande än Hoburgsgubben. Detta fotot är alltså taget i området Langhammars. Visst ser det ut som Karl-Alfred? 

 Envisa som vi är åkte vi vidare längs västkusten och fortsatte enträget leta efter rauken som skulle se ut som en hund... Eftersom det finns en hel del raukområden på denna ö blev det X antal vändor i och ur bilen och frampå eftermiddagen blir Sofia lite trött nu förtiden så några områden fick Victor undersöka själv. När vi kom fram till det sista som redan på håll såg vackert ut gick vi båda ur bilen och där fanns den! Vi kunde till och med se den på informationsskylten innan vi gick ner till vattnet. Jippi! 

Gamle Hamn är också ett naturreservat och det var alltså här vi kunde beskåda raukarnas rauk: 

S:t Oles port - även kallad hunden och kaffepannan.  

Valde denna bild för att visa omgivningen och inte bara rauken. Vi tog självklart även närbilder på denna hund som enligt oss tittar lite bakåt och sneglar på sin egen svans... En kaffepanna? Nja... får inte till det riktigt lika lätt... 

 Under vår tur längs kusten fanns inga små gårdsbutiker men väl ute på stora vägen igen så återfann vi skyltarna och vi kikade in för att spana på lammskinnen. De var av samma kvalité och till ungefär samma pris som på Ebbes så vi åkte tillbaka någon kilometer och handlade i butiken - det hade antagligen inte gått så bra på gårdsbutiken oavsett eftersom vi inte hade några kontanter med oss. 

Vi visste nu vad vi ville ha och det blev ett grått som var LAGOM krulligt och glansigt... hihihihi. 

När skinnet var inköpt åkte vi ner mot Broa igen och där tog vi färjan tillbaka till Fårösund. Lite kortare kö den här tiden på dygnet om man säger så. Nu körde vi i stort sett rätt på färjan. Perfekt! 

På vägen hem stannade vi på det Stenungsbageri som vi besökt på onsdagen med Liza och Jonas. Vi hade nämligen sett (och hört från Liza) att de på kvällarna serverade stenugnspizza där och det tyckte vi passade perfekt. Klockan började bli ganska mycket och vi kände att det kunde bli gött att bara vara kvar i lägenheten när vi väl var tillbaka i Visby. Ett bra val utav oss. Pizzorna var supergoda och vi avnjöt dem i ett växthus. Med vindruvor hängades från taket kändes det som att vi var i Italien. 

Smarrig pizza och en god must till.
Fredagsmys

Sista dagen i Visby/på Gotland. 

Från start var planen att vi skulle ha åkt till Östkusten och kollat in ett ställe som hette Ljugarn. 

Under fredagskvällen beslöt vi oss dock för att låta vår sista dag bli riktigt lugn och bara ta dagen som den kom. Ytterligare ett bra beslut - det var precis vad vi behövde efter alla utflykter. 

Vi tog således en lite längre sovmorgon, ställde ingen väckarklocka, åt frukost lite långsammare, slappade med böcker och korsord och mötte sedan upp Liza i innerstaden för att äta en god lunch. 

Inne i staden passade jag också på att shoppa lite i Te-butiken Kränku. Underbart! 

Efter lunchen gick vi ner i hamnen. Vi kom nämligen på att vi ännu inte provat Visby glass som vi såg redan första dagen. I hamnen finns två stora "butiker" med glass. Den ena, Glassmagasinet, har glass 180 olika smaker samlat från alla fabrikat: GB, Lejonet & Björnen, Ben & Jerry med flera. 

Den andra har "bara" Visby glass (http://www.visbyglass.se/), glass som enbart tillverkas och säljs på Gotland. Kändes mer originellt och  uppskattningsvis kunde de erbjuda 50-80 olika smaker där och en väldans massa topping. Hur sjutton ska man lyckas välja rätt om man är väldigt mätt och inte orkar mer än knappt 2 kulor samt i vanliga fall har svårt att välja mellan 8 smaker... det tog lite tid. 

För mig blev det marängsviss och hallon/lakrits med lite vit chokladtopping = alldeles för sött. 

Victor slog till på ett rån med tiramisu, royal Gotland (kola/nöt) och X-black (mörkaste chokladen). 

Victor var nöjd och fick i sig hela sin glass - imponerande!

Väl tillbaka i lägenheten började vi packa inför hemresan och passade på att städa lägenheten. Färjan skulle gå 07.20 så det kändes inte aktuellt att dammsuga och skura på morgonen. Sömn lockade mer! 

När allt var klart, en sista dusch avklarad och hungern började ge sig tillkänna begav vi oss ut på stan igen. Vi hade bestämt oss för att äta på Wisby Hof som ligger ungefär 5 minuter från vår lägenhet. Det var lite sämre väder denna kväll så vi fick ha lite mer kläder på samt valde att sitta inne. Det var faktiskt lite skönt som omväxling och dessutom slapp vi söka "skydd" när regnet kom. 

God mat (Husets Korv - Bratwurst, Ostkorv och Wisby Hofs egna korv med surkål, stekt potatis och husets senap) ny ölsort och VM-matchen i bakgrunden. Helt ok som avslutning på semestern! 

Jag nöjt istället av Wisby Hofs Wienerschnitzel - På fläskkött, serveras med persiljestekt potatis, grönsallad, citronskiva och lingon. Riktigt gott och till detta provade jag en Äpplefritz, en typ av lätt kolsyrad must. Gott! 

Mätta och belåtna på alla sätt och vis gick vi och lade oss strax efter midnatt. 

Klockan 06 ringde väckarklockan och vi hann med färjan utan problem. När vi lämnade hamnen började det regna så det kändes helt ok att åka hemåt. Med undantag för ett snabbt lunchstopp åkte vi raka vägen från Oskarshamn och hem till Trollhättan. Nu är vi hemma, tvättmaskinen är igång och Victor sitter vid datorn och beställer hem saker för att kunna arbeta vidare med renoveringen. 

Sammanfattning av alla fem inlägg: Gotland är underbart, vi rekommenderar det varmt och kommer garanterat att åka tillbaka, antagligen både en och två gånger. 

Jag fortsätter...

... med min yoga lite smått.
Målet är alltså att få till 15 min / 3 gånger per vecka och än så länge fungerar det faktiskt bra. Någon vecka har det blivit två gånger och en annan upp till fyra eller fem. Jag tror inte att det påverkar min förmåga speciellt mycket men det känns ändå gott, som att kroppen uppskattar att få göra saker i lugn och ro, typ. Jag är ännu inte inne i andningen och mina tankar svävar fortfarande iväg till andra saker i vissa övningar men jag ska inte ge mig. Det sägs att det tar minst 8 veckor för kroppen att vänja sig vid nya övningar/ny träning och så lång tid har det inte gått ännu.

Ett försök till hundens position (Adho mukha svanasana).
Blodcirkulationen ökas, musklerna stärks och formas i ben, armar, mage och axlar, trötthet
motverkas och vitaliteten ökar i kroppens organ och muskulatur.
(s.50, Yoga - en kvart om dagen. Ulrica Norberg)
Jag tycker jag ser väldigt spetsig ut.... 

Ett försök till en roterad glödposition (parivritta utkatasana)
Denna position grundar, lugnar och stärker ben och ryggrad samt utvecklar rörlighet i bröstkorgen.
(s.36 Yoga - En kvart om dagen - Ulrica Norberg)Den här var svår, jag får verkligen bromsa överkroppen med armbågen mot knät för att kunna stå kvar. 

Första steget till fjärilen (Baddha konasana).
En position som hjälper dig att släppa spänningarna i länd- och korsrygg och runt bäckenet.
Har en återhämtande och lugnande verkan.
(s.64 Yoga - En kvart om dagen. Ulrica Norberg)
En övning som man blir lurad av. Det borde vara väldigt enkelt men mina ben trivs inte i denna position och det gör verkligen inte mina fotleder. Ajajaj. Känns som att de ska böjas och gå av eller liknande. Jag måste hålla i dem för att det överhuvudtaget ska vara möjligt. Att kunna fälla fram och lägga pannan i golvet känns långt, långt, långt bort.
Målet är att kunna sitta avslappnat här och att så småningom få ner lår och knä mot golv =) 

På bilderna ovan ser ni att jag testat mig fram i vardagsrum och arbetsrum men mattorna har inte varit optimala om man säger så. Som belöning för att jag kommit igång så bra klickade jag därför hem en Nike Yogamatta från Sportamore.
Samma dag testade jag ett kort yogaprogram online... Lite svårare att följa någon, även fast han var väldigt tydlig.

Hälsningar Pappi - som numera satsar på hälsa för kropp och själ!!