Pampers barnvagnspromenader

I mitten av oktober var jag hemma hos en vän som jag umgicks med dagligen under gymnasiet och några år efter det. Under flera år hade vi inte någon kontakt på grund av flytt, studier, jobb, utlandsvistelser, barn osv. Tack vare sociala medier har vi ändå funnits där i bakgrunden och man har haft "lite koll" på vad som händer. Nu bor vi lite närmare varandra igen och kanske kommer kontakten att återupptas. Ett första steg var en lunch hemma hos henne i deras nyköpta hus och jag fick äntligen träffa hennes underbart fina barn som jag tidigare bara sett på foton och filmklipp. 

Elliot var då 5 veckor och det blev självklart mycket bebisprat. Det är väldigt intressant att diskutera med någon som nyligen varit i samma sits (för mamma var det ändå nästan 30 år sedan). Som nybliven mamma suger man (åtminstone jag) i sig allt man kommer över och tar till sig alla råd, rön, tips och förmaningar. Man vill ju göra rätt och alla situationer är nya...

Josefina tipsade mig om en podcast som heter Pampers Barnvagnspromenader. Syftet med denna podcast är att lyfta föräldrars frågor och funderingar kring barn och deras utveckling. Det kommer ut ett nytt avsnitt varannan vecka och podcasten är fortfarande vid liv, kul. Frågorna framförs av programledaren Tove Norström och besvaras av den oberoende experten, leg. barnmorska och leg. psykoterapeuten Louise Hallin. Jag tog tacksamt emot detta tips och började lyssna redan dagen därpå. Jag vet att många tycker det är illa att vara ute och gå med barnvagn och ha hörlurar i öronen, att man borde ägna barnet all uppmärksamhet. Nu är det så att Elliot för tillfället stensomnar så fort vagnen börjar rulla och sover tills vi kommer in på uppfarten (oavsett längd på promenaden). Det känns då som att det inte spelar honom så stor roll om jag har en lur i örat och lyssnar på två tanter som kanske hjälper mig att agera pedagogiskt i kommande situationer. Den dagen han förändrar sitt vagnbeteende och kanske sitter upp och vill kommunicera med mig får jag agera annorlunda. 

November månad och endast en fleecetröja över mitt linne. Vi har haft ruggigt bra promenadväder hela hösten! 

Jag fastnade direkt för denna podcast och betade av flera avsnitt på en gång. Blev lite stressad att de skulle ta slut så jag bestämde mig snabbt för att jag fick lyssna på max ett avsnitt per dag. Stackars Victor har fått varje avsnitt återberättat i detalj typ... men nu har han också börjat lyssna. Lättare att prata OM programmets innehåll med varandra än att jag LÄR honom vad de har sagt. Jag tycker att föräldrarna ställer intressanta frågor och även om vissa ämnen (mat och sömn) dyker upp i nästan varje avsnitt så tröttnar jag inte. Ibland ställs frågor om spädbarn, ibland om treåringar och ibland om tolvåringar osv så det blir ändå variation. Svaren är relativt korta och i vissa fall väldigt tydliga. För mig som inte har barn sedan tidigare har jag stor möjlighet att ta till mig av det som sägs men jag kan tänka mig att vissa (raka) svar är provocerande för dem som kanske redan passerat den nämnda fasen.  Kanske känner de sig kritiserade och tänker att de har gjort fel, men jag tänker att gjort är gjort och barnet/barnen mår säkert bra ändå eftersom magkänslan bidrar till att man gör så gott man kan. 

Så här kan man också sitta och lyssna på podcasten... Mysigt och intressant på samma gång. 

Det som jag tycker är bra med podden är att det är tips och råd. Vad vi sedan väljer att göra är upp till mig och Victor, beroende på vad Elliot visar sig vara för typ av barn. Louise säger i nästan varje avsnitt att hon enbart talar utifrån vad forskning visar är barnets bästa och att hon vet att det hon säger inte passar alla familjer av olika anledningar (ekonomiskt, socialt, tro, arv osv). I första avsnittet har jag t.ex. för mig att hon säger att det vore allra bäst för barnet att pappan är föräldraledig när barnet är 2,5 år eftersom det oftast är då som papporna blir superintressant varelser... Det är dock inte många barn som är hemma så länge och det är ju inte direkt bra för barnet att börja på dagis (vet att det heter förskolan men tänker kalla det dagis ett tag till) ett år och sedan gå hem igen och vara ifrån sina kompisar i flera månader... 

Skärmdump från Louise Hallins hemsida.
Jag öser på föräldrarna information och tydliga budskap som de sedan måste förhålla sig till själva. Det här är vad jag vet och kan. Take it or leave it - föräldrarna är vuxna människor som måste välja vad de vill ta till sig, säger Louise Hallin. http://www.dagensmedicin.se/nyheter/louise-hallin-fortsatter-att-staka-ut-sin-egen-vag/

Jag gillar att hon är rak och tydlig, att informationen inte luddas in i några krusiduller. När jag lyssnar under mina promenader känner jag hur jag fylls med idéer och tankar. Vissa saker ska jag verkligen försöka att följa, några hoppas jag att vi kommer att testa och andra vet jag redan nu att jag/vi inte kommer att lyckas med. Vi är alla olika som individer, vi har olika bakgrund, olika syn på uppfostran och framförallt så har vi olika barn. Jag tar främst åt mig sådant där det känns som vetskapen om hur man kan agera underlättar eller gör situationen lättare för både oss och vårt barn. 

När jag inför detta inlägg googlade på Louise Hallin märkte jag att hon deltar i ytterligare en podcast, har (haft?) ett program på SVT, suttit med på Nyhetsmorgon osv. Det har jag missat helt, i och för sig har jag inte varit mottaglig för information om barn och uppfostran på samma sätt tidigare. Till min stora förvåning hittade jag också ett flertal artiklar och bloggare som trycker ner, avvisar och dömer ut Louise Hallin. Främst får hon kritik för att ha en förlegad syn på föräldraskap, kvinnor och män. Något som inte är populärt i vårt alltmer jämnställda samhälle. 

Hon framhäver att mammor och pappor är olika och att mamman är extremt viktig första tiden då hon förhoppningsvis ammar. Det verkar som en del tolkar att Louise menar att pappan inte är viktig för barnet men utifrån de 10 avsnitt jag lyssnat på har jag förstått det som att pappan är minst lika viktig men att vi inte kan komma ifrån att vi är två olika kön. Det sagt utan att säga att det ena könet är bättre eller sämre än det andra. Kritiken är främst från 2009, var det då hon började höras tro?

Jag har som sagt var bara lyssnat på typ 10-15 avsnitt och har inte sett henne på youtube eller på tv. Jag tycker att mycket är bra och tänker ta till mig av det som passar vår familj. 

Trots all kritik rekommenderar jag ändå starkt just denna podcast där "vanliga" föräldrar får svar på sina frågor och funderingar. Lyssna och se vad ni tycker! 

Trevlig morgonpromenad i början av december. 

Elliot sover gott när vi är ute och går, oavsett väder och vind och "expertråd i lurarna"...