Löpning / Svett & Etikett

Det här med löpning! 
När och hur ska min kropp lära sig att tycka om det och spontant vilja utföra ett pass?
Antagligen den dagen jag gör det mer regelbundet, eller?
Jag har sagt det förr men säger det igen, det finns ingen träning som jag mår så bra utav, EFTERÅT! Sträckan jag springer spelar inte så stor roll, känslan av att vara nöjd fyller liksom hela kroppen.
Jag önskar så att denna känslan kunde få mig att komma iväg lite oftare men när det gäller löpning är ursäkterna många. DÅ måste jag helt plötsligt ha ätit rätt mat ett visst antal timmar innan, det får inte vara för varmt men heller inte för kallt, passar det verkligen att lämna Elliot just nu osv....

Vi är ett gäng som har en utmaning att träna 100 gånger innan nyårsafton och när jag räknade på det tänkte jag att det borde vara lätt att få ihop. Vi började dagen efter midsommarafton (då tidigare utmaning avslutades), alltså samma dag som vi åkte på semester till Kosteröarna. Jag kånkade med mig gummiband, hopprep och kettlebell eftersom jag såg framför mig att det skulle bli en vecka full med träning på gräsmattan. Massa goa människor som kunde underhålla Elliot medan mamman fick unna sig lite träning... Det blev inte riktigt så, inte alls faktiskt. Första kvällen fick Elliot magsjuka och jag låg inne med honom i stugan i två dygn. Dagen därpå regnade det och samma kväll var det min tur att bli dålig. Ytterligare två, nästan tre dagar utan mat och alltså varken lust eller ork att träna. Sista dagen på ön var jag glad att jag orkade ut på en lång promenad i lugnt tempo och den räknade jag inte som träning. Sista kvällen slog magsjukan till på Victor och det höll i några dagar efter att vi kommit hem. Vid registrering av träningspass kunde övriga fylla i 3-8 pass och jag fick vackert skriva en nolla. Fy sjutton vilken tråkig start och det har inte blivit så värst mycket bättre.
Vår headcoach i CrossFit är på semester och då är jag en av dem som instruerar passen i boxen. Skitkul MEN det blir dåligt med träning för egen del. Victor har semester och det känns lite oschysst att åka iväg på både jobb och egen träning. Då blir det inte så många timmar över till att bara umgås och/eller hitta på saker tillsammans. Hmmm, svart på vitt lät detta som en dålig ursäkt.... hmmmm.

Hur som helst, i tisdags bestämde jag mig för att göra något åt saken (sakerna) och joggade ner till Älvhögsborg när jag skulle ha ett CrossFit-pass. Att själv vara lite blåsig och trött minskar suget efter att själv vara med och köra WOD'en. Lagom till att suget började komma tillbaka blev det ju också en ansträngning för kroppen att transportera sig hemåt. Det finns flera olika vägar till Älvhögsborg ifrån vårt hus men alla innehåller ett flertal backar. Jag valde den kortaste vägen och den är drygt 3 km.

Jag har börjat titta på en serie som heter Svett och Etikett. Jag vet, den har funnits länge, två säsonger har redan visats, men jag tittar ju aldrig på TV och är ju alltid lite senare än andra med att upptäcka saker. Fördelen med att vara sen är att man inte behöver vänta på nästa avsnitt, alla avsnitt från två säsonger ligger och väntar på mig på SVTplay. Perfekt! Nu kan jag kolla i mitt tempo.
Jag tycker detta program är super! 28 min är en ypperlig längd på ett program och innehållet är intressant men framförallt inspirerande. Kalle Zackari Wahlström provar på olika idrotter under en viss tid och avslutar oftast med att vara med i någon form av tävling. Jag tycker han är riktigt bra som programledare för det känns spontant och äkta. Han kanske följer manus, men det känns inte så. Han verkar genuint intresserad av det han ger sig in på och hans eftersnack är klokt och sunt. I programmet kommenterar också Kalles fru, Brita Zackari, Kalles träning och hennes tankar är både kärleksfulla och roliga. Senaste programmet jag såg handlade om löpning och Kalle skulle då springa 10 km under 50 minuter. Han blev coachad av Mustafa "Musse" Mohamed som bland annat är näst bäst i Europa på 3000 m hinder och har sprungit 10.000 m på 28.49. Inte fy skam!
Mustafa gav Kalle en hel del tips, bland annat utgick de från något Musse kallade för HALF.

Skärmdump från programmet

Som ni kan se på bilden så står HALF för hållning, armpendling, lutning och fotisättning. Jag minns inte allt han sa om de olika punkterna men tipsen var ungefär så här: 

Hållning: Upprätt hållning med blicken bort i horisonten istället för ner i marken.

Armpendling: Armarna nära kroppen och pendla framåt/bakåt. Om de går i sidled börjar kroppen rotera och då blir löpsteget tokigt och man slösar energi. 

Lutning: Om du är för upprätt eller bakåtlutad så bromsar du dig själv. Luta dig framåt tills du behöver ta ett steg för att inte falla... där har du en bra position gällande lutning. 

Fotisättning: Försök att sätta i främre delen av foten först, även detta för att undvika att bromsa dig själv och få hög belastning på bland annat knän.

Nog om detta.
I tisdags när jag sprang TILL Älvhögsborg och det går nerför större delen av sträckan så försökte jag tänka på detta och jag märkte stor skillnad. Det blev en positiv spiral, det blev roligt, jag kände mig stark och till och med lite snabb, jag började fundera på hur ofta jag skulle springa och om jag kanske ska utmana mig med något lopp. Vips så var jag framme vid anläggningen och kände mig taggad.

Skärmdump från RunKeeper

När passet var slut blev jag erbjuden skjuts hem men jag tackade glatt nej. Jag skulle ju äntligen springa igen. Ut och öva på HALF liksom, löparen Sofia är igång. Hahahaha, hjärnan är fascinerande. 

Påbörjade löpningen och tog precis samma väg hem för att se hur stor skillnad det blir i tempo när det går uppför istället. Benen kändes lite tunga redan på tågbron (raksträcka) och jag insåg att jag kanske borde stretchat lite eller hållit mig varm under passet. Nåja, nu var jag igång. 

Backarna kom ganska snabbt och tempot blev långsammare. Klart mycket tyngre än innan och det var bra mycket svårare att försöka tänka på HALF och få kroppen att utföra "tipsen" på ett tajmat sätt. Den negativa spiralen började och jag undrade hur dum jag varit som ens tänkt på diverse lopp och som trott att några tips skulle förändra mig... Pyttsan, klumpen är ute och lufsar igen. Andningen blev ojämn och jag fick hålla koll på RunKeeper för att inte sakta ner för mycket. 

Alltså löpning, så sjukt jobbigt, man kan aldrig vila utan måste pusha och pressa sig själv hela tiden. 

Skärmdump från RunKeeper - hemåt. 

Jag kom hem och sluttiden var faktiskt inte så illa som jag trodde längs vägen att den skulle bli. Återigen en go känsla i kroppen och nöjd att jag inte åkte bil, saktade ner eller gav upp och började gå. Kanske inte är en löpare som ska springa några lopp men några kilometer titt som tätt kanske jag kan beta av? Till och från mina pass kan ju vara en start. Om någon som läser detta känner för att ställa upp som "hare" åt mig får ni gärna höra av er. Jag springer som sagt var inte så snabbt och det är inga mil det handlar om men det kan kanske locka någon ändå? 

Idag har jag haft som plan att jag ska komma ut och springa 5 km. Planen verkar gå i stöpet, jag åt så sent som 18.30 och klockan är nu 20.00 och det är dags att lägga Elliot. För tillfället fungerar det bara med mig som "nattare". Han blir dessutom väldigt ledsen om han vaknar och jag inte är här så nu känns det svårt att komma iväg. Attans, jag som var motiverad. Nu tappade jag suget för att ens försöka göra någon form av hemmaträning.... 

Mina tankar om CrossFit OPEN 2015

De flesta som tränar och/eller är intresserade av CrossFit tycker att mars månad är lite extra speciell. 

Det är nämligen då hela CrossFit Games drar igång och först ut är OPEN, den del av tävlingen där ALLA får och kan vara med. Under fem veckor släpps fem deltävlingar och det gäller såklart att prestera så bra man kan utifrån sina förutsättningar i alla dessa olika moment. 

WOD'en släpps på torsdag natt och sedan har man fram till måndag kväll på sig att få sin omgång bedömd av en domare. Man får göra så många försök man orkar och sedan registrerar man det bästa på Crossfit hemsida och kan se hur man står sig till andra i boxen, staden, landet, Europa & världen. 

Skärmbild från CrossFit Games

Förra året var jag (inte officiellt) gravid i tredje månaden när vi körde CrossFit OPEN och jag höll igen lite för att inte riskera något. I år var jag tveksam till om jag skulle delta eftersom jag började med CrossFit igen när Elliot var två månader och sedan fått till 1-2 träningar i veckan och då med klart lägre vikter än tidigare. Dagen innan det var dags för 15.1 kunde jag inte låta bli och jag anmälde mig. Mest för att se vilka moment jag tappat mest i och på så vis veta vad jag ska fokusera på de gånger jag har möjlighet att träna. Jag är nöjd med beslutet, OPEN är skitkul och jag har verkligen fått ett kvitto på vad som är mina GOATS, övningar som man har svårt för. 

Jag har gjort en liten sammanställning för hur det har gått i de olika tävlingarna och hur jag har placerat mig i vår egna box gentemot de andra tjejerna, gentemot hela boxen, gentemot tjejerna i CF THN och CF Trestad, Sverige, Europa och slutligen världen. Ganska intressant, hihihihi. 

Tabellen läses så här: I WOD 15.1 kom jag på fjärde plats av damer i THN, 10 plats i vår box, plats 311 i Sverige osv..
Den röda raden är min totala placering. 

Nedan följer skärmavbilder av alla workouts som ingick i CrossFit OPEN 2015 och en kommentar om hur jag kände innan, under och efter utförandet. Är det någon läsare som inte är insatt i CrossFit blir det mycket termer men med risk för att det blir ett sjukt långt inlägg ger jag mig inte in i några längre beskrivningar. Det går ju väldigt lätt att googla om man är nyfiken, hihihi. 

Under tidig amning fredag morgon den 27 februari kikade jag på CrossFit hemsida och blev väl inte överlycklig när den första övningen är toes-to-bar. En övning där jag mest hänger och dinglar. Visst, jag klarar den, men inte flera i rad och då tar det väldigt lång tid och i en AMRAP (as many rounds as possible) på bara 9 minuter behöver det gå fort. Marklyft på 34 kg är inga problem och 5 snatch på den vikten har också fungerat så det kändes lugnt. 

Jag anmälde mig som sagt och gav mig på 15.1 & 15.1a. Toes-to-bar gick sådär och även om det var relativt lätt vikt i skivstångsövningarna så tog det i underarmarna vilket gjorde att det blev ännu tyngre att hänga i riggen... 99 reps innebär att jag hann 3 varv + 9 toes-to-bar. Direkt därefter startade klockan på nytt och på 6 minuter skulle man göra en så tung repetition som möjligt av clean & jerk. Jag tycker om den övningen men var lite osäker eftersom jag tappat mycket styrka under graviditeten/hemmatiden. Började på 40 kg och ökade sedan med 5 kg i taget. Så här i efterhand inser jag att det var onödigt, jag skulle sparat kraften till fler försök på den tyngre vikten. Nu hann jag bara testa en gång på 61 kg och då lyckades jag inte. Fick stanna på 57.5 kg. I tabellen står det dock 125 lb och det är ju bara 56 kg. Nåja, det har nog inte så stor betydelse för slutresultatet =)

Elliot ammar ofta någon gång mellan 05-07 så det blev lite rutin under dessa fem veckor att då passa på att kolla vad den nya utmaningen kunde bestå av. Andra veckan blev jag lite besviken om jag ska vara ärlig. Den var exakt likadan som en av deltävlingarna förra året. Kanske kul att kunna jämföra men jag tycker det är roligare med nya utmaningar. Speciellt då den som kom tillbaka var den som var svårast förra året... i varje fall för mig. Dock var det under denna utmaning som jag lärde mig att göra chest-to-bar 2014. Målet var alltså att göra fler repetitioner än föregående år. 

Om man hann med två rundor på 3 minuter fick man gå vidare till nästa omgång på 3 minuter och hann med med två rundor även då fick man gå vidare till ytterligare 3 minuter osv. Antalet repetitioner ökade i varje omgång... Jag behövde dock aldrig oroa mig för det. Detta träningstillfälle blev hela 3 minuter för mig, kort men effektivt, hahahaha. 37 reps blev mitt resultat så jag var tre ynka reps ifrån att få gå vidare. Som vanligt vilar jag lite för länge i varje paus jag tar, grrrr. 

Det blev åtminstone tre reps mer än förra året och jag lyckades med chest-to-bar typ varje gång. 

Vecka 3 och workout 15.3 - första reaktionen: SERIÖST?! Vad håller de på med? 

Kunde de inte vänt på steken så att alla vi som inte kan göra muscle-ups åtminstone kunde få några poäng? Andra reaktionen - jaha, men då blir det 0 poäng, vad ska jag göra på söndag istället, fika kanske? Tredje reaktionen - va, får man inte "nolla"? Är det alltså ok att köra scaled (lite lättare version) på en workout och RX (rekommenderad) på övriga? Hmmm, hur ser den ut? 

Det blev den skalade versionen för mig och alla andra tjejer i vår box. Det där med muscle-ups är något vi behöver jobba mer på... hur sjutton det nu ska gå till, känns helt omöjligt. Den skalade versionen är enklare i den mening att det inte är några musle-ups men den blev sjukt jobbig eftersom den istället innebar att det bara var att kötta på. Vi skulle på 14 minuter göra så många omgångar som möjligt av 50 wallballs med 4.5 kg och 200 singelhopp. Jag valde att vara bland de första, dels för att få det gjort men också för att Elliot var med i lokalen och var lite mammig. 

Jag hittade ett jämnt tempo och delade upp wallballs i 15-10-10-10-5 och hoppade nästan unbroken. 

Det blev tre hela rundor, 50 wall balls och 48 singelhopp... Återigen är det mina pauser som blir för långa men jag var helt klart nöjd med 848 reps. Tänk att man kan bli så svettig på 14 minuter. 

Den fjärde workouten kändes vid första anblicken som en rolig utmaning men 8 min kändes som kort tid för att hinna någonstans med dessa övningar. Handstående pushups ger lite yrsel och jag är långsam i nedtagningen av clean. 56 kg är också ganska tungt om man efter 15.1a tänker att 57.5 kg är mitt max. Med förväntan i kroppen tog jag och Elliot en promenad till boxen på söndagen. 

Elin var barnvakt åt Elliot så även denna gång bad jag om att få vara bland de första startande. Jag valde att inte känna på övningarna innan (lyckas jag inte på försöket så har jag negativa tankar när det väl är dags) mer än att vi var tvungna att mäta avståndet för handstand pushup. Klockan startade och vi drog igång. Första omgången kändes riktigt bra och jag blev förvånad att jag fick upp vikten i clean  utan stora problem. Fick bra självförtroende och blev peppad av detta. Lite skev i kroppen (av allt bärande av Elliot?) gjorde att jag fick stanna någon sekund extra i varje HSPU så att domaren såg att båda mina hälar var över linjen, lite störigt mot slutet när det var många. Fick gå ner lite oftare och låta blodet rinna bort från huvudet... Missade en clean men lyckades direkt efter igen så det drog inte ner mitt humör. 8 minuter gick snabbt och jag hade gärna fortsatt för den här var rolig. 

52 reps blev det och jag hann alltså 3/3, 6/3, 9/3, 12/6 och sedan 7 HSPU. Mycket mer än jag trodde!

Sista deltävlingen hade jag inte möjlighet att vara med i boxen på söndagen och jag trodde först att jag skulle behöva strecka mitt deltagande. Först kändes det gött för det verkade vara en tuff workout men sedan kändes det väldigt tråkigt att inte fullfölja när man påbörjat. Skickade ut en förfrågan i vår facebookgrupp för att se om någon kunde döma mig på måndagen och det fanns flera villiga. 

Här kommer man inte undan så det var bara att bita i det sura äpplet och köra. 

Vid lunchtid måndagen den 30 mars passade Johanna Elliot och jag hoppade upp på roddmaskinen och inväntade Daniels signal. Jag hade kollat övriga deltagares tider för att få en uppfattning om hur lång tid det kunde tänkas ta på ett ungefär. Det varierade mellan 10-20 minuter så jag hoppades på cirka 18 minuter. Jag och roddmaskinen brukar nämligen inte komma så bra överens. 

Min tid blev 14.58 och jag var HELT slut. Jag kan verkligen inte RO, jag sliter och sliter men kommer absolut ingenstans och jag tror jag håller andan under tiden för när jag klev av så fick jag flåsa ett bra tag innan jag kunde ge mig på thrusters och då fick jag typ hålla andan igen för jag hade så hög puls. Väldigt skum känsla som inte riktigt går att beskriva... Jag önskade att det skulle varit en WOD på tid men nu var jag liksom tvungen att fortsätta tills allt var klart. Bläää! 

Att rodd är en GOAT känns inte roligt någonstans, inte en övning jag känner för att öva på precis men det är väl så det får bli. Åtminstone lite teknikträning... 

OPEN är klart för den här gången och med tanke på "omständigheterna" är jag nöjd med min insats. Jag hoppas kunna prestera bättre nästa år MEN då krävs det att jag får till fler CF-träningar och att jag då fokuserar på de moment som jag har svårast för... blir ju lätt att man passar på att träna det som är roligt när man får chansen. Nästa år kan jag i varje fall inte skylla på graviditet eller förlossning! 

Någon av er som läser som deltagit? Vad tyckte ni om de olika deltävlingarna? 

Pistoler

Tisdagens crossfitpass inleddes med teknikträning på pistoler. Jag har tidigare klarat med vikt, av någon anledning blir de lättare men i tisdags insåg jag att det var "ganska lätt" om jag höll i min egen fot. Yeehooo, så jäkla kul när det lossnar och går lite framåt. Själva passet i sig gick lite sämre, jag fick sjuk mjölksyra i armhävningarna men tog mig i "mål" på 21.42.

2 varv av: 

50 marklyft 42,5 kg 

50 handrelease pushup

25 boxjump 60 cm

25 lateral burpees (över skivstången). 

Mål med 2015

På nyårsafton gick vi laget runt under middagen och lät alla nämna sina mål/förväntningar med/på det nya året. När jag var yngre (jopp, den gamla som talar) hade jag långa listor med nyårslöften. Det var det ena förbudet efter det andra och allt skulle förbättras...  Det skulle springas mer, ätas mindre sött, sparas mer pengar, umgås mer, jobbas mer, städas mer, tas hand om kroppen bättre, brys mer om utseendet (typ sminka mig till vardags), you name it! Det gick väl sådär om jag ska vara ärlig.

Jag tröttnade på att bli besviken på mig själv och först drog jag ner på antalet löften till max tre inför det nya året men när även det misslyckades började jag & Elin prata om mål istället. Det känns mer positivt och på något sätt blir det roligare att nå ett mål än att (försöka) hålla ett löfte. Sakerna på listan är inte så värst annorlunda som när det handlade om löften men  vår inställning påverkar oss ofantligt mycket.

Vi är snart två veckor in i det nya året och jag är såå glad att jag inte lovat mig själv (och andra) att jag ska sluta med sötsaker... det hade redan varit kört, hihihihi. Alldeles för mycket goda saker kvar här hemma sedan högtiderna för att det ska fungera. Kanske, kanske gör ett försök när förrådet är slut...

Man får lite "belöningar" i appen när man når sitt mål (mitt är 3000 fuel) flera dagar i rad. Än så länge ser det bra ut =)

Jag kommer nu spalta upp alla mina mål, stora som små, för det nya året och om det blir alldeles för många så får jag väl helt enkelt stryka några. Under 2015 ska jag försöka...

• ... komma upp 3000 fuel (okänt energimått) varje dag, på mitt aktivitetsband från Nike som jag fick av Victor i höstas.
• ... att sakta men säkert ta mig tillbaka till det gröna klotet (24kg) i Long cycle.
• ... delta i åtminstone två kettlebelltävlingar, klubbmästerskap räknas också. 
• ... lära mig att göra flera kipping pullups i rad. Målet är att göra 10 st på nyårsafton 15/16. 
• ... variera och fokusera i min egen träning så att det blir kvalité i den nu när det inte blir lika mycket kvantitet som tidigare. 
• ... vara lika mycket utomhus med Elliot tidigare.
• ... vårda mitt och Victors förhållande så att vi inte bara är föräldrar. 
• ... äta upp all den frukt jag köper (köper t.ex. en ananas, äter halva samma kväll och glömmer sedan bort den i kylskåpet - inte bra). 
• ... hitta en rutin som gör mig mer effektiv när jag börjar arbeta som lärare igen. Tanken är att jag då ska slippa jobba lika mycket hemma. 
• ... vara en så bra mamma som möjligt. 
• ... smyga igång som instruktör igen. 
• ... kombinera mina olika roller (kollega, vän, instruktör, syster osv) och inte låta ALLT kretsa kring Elliot. Jag ska alltså försöka komma ihåg att det finns annat att prata om även om han är i MINA tankar konstant och för tillfället är mitt största intresse. 
• ... ta mig runt Vårruset (längre än så sträcker jag mig inte gällande löpning).
• ... njuta av tiden som föräldraledig, ta vara på tiden och försöka vara här och NU. 
• ... fortsätta med MammaMage-träningen. Så fort jag började träna vanligt tappade jag intresset för dessa små, men väldigt, väldigt viktiga övningar! 
• ... komma i fas med framkallningen av mina foton. De är nu sorterade, daterade och mappade!
• Jajaja, här kommer den..... med ett stort streck under försöka.... dra ner på sockerintaget!!! 

Se på tusan, det blev en hel del. Jag kan säkert komma på fler men sista målet kanske ska bli att jag ska försöka lära mig att åtminstone ibland fatta mig kort... hahahaha, lycka till! Jag känner inte att jag kan stryka något av dessa mål så jag behåller dem. Tror faktiskt jag ska skriva ut dem så jag har dem synliga. En anledning till att man ibland misslyckas kanske kan vara att man helt enkelt glömmer bort vad man önskade och hoppades på. Så får det bli. 

Gällande förhoppningar så skulle jag helt klart kunna göra en lång lista även där men jag nöjer mig med önskan om att jag, min familj och mina vänner får vara friska på alla sätt och vis. Sedan ser jag såklart fram emot allt vad året har att erbjuda med väder, vind, vardag och fest. Ett socialt år där jag framförallt ska njuta av att se Elliot utvecklas från spädbarn till en liten individ. Bring it on! 

**********          **********

Ett tips när ni sätter upp träningsmål. Utgå från den så kallade SMART-metoden: 

Målet ska vara specifikt: t.ex. 10 kipping pullups.

Målet ska vara mätbart: på nyårsafton ska jag klara 10 kipping pullups

Målet ska vara angeläget: det ska vara viktigt för mig att nå mitt mål för att bli motiverad. Om jag klarar kipping pullups kommer det underlätta och förbättra mina resultat på flera CrossFit-wodar. 

Målet ska vara realistiskt: i dagsläget klarar jag 3-4 i rad med gung emellan utan att hoppa ner så det borde gå om jag får till tekniken och verkligen tränar. 

Målet ska vara tidsbestämt: det måste finnas en slutdatum för "mätningen". Två veckor, en månad, ett år - det beror lite på hur nära målet man befinner sig just nu.  

LYCKA TILL!!!

Kloka ord kan man aldrig få för mycket av!

Alexandras Fars Dag-WOD

Igår var det Fars Dag. 
Victor fick sovmorgon och Elliot valde att göra honom sällskap.
Jag fixade lite här uppe och väckte dem när frukosten var klar. Lite te i en ny kaffekopp, smörgås, äpple, juice och stekta ägg stod på menyn. Passade på att använda "formen" Victor fått av Linda Lönn Blom, med motiveringen att han är polis =)

När frukosten var uppäten plockade jag undan och diskade medan far och son mös på golvet. Därefter fick Victor ett paket och ett hemmagjort Fars Dag-kort, ett collage med foton av honom & Elliot. På baksidan av kortet fanns också ett litet rim från son till far (skrivet av mor). Victor blev ganska glad för sin jacka men väldigt glad för kortet och rimmet. Så kan det gå, ibland är det enklaste det bästa.

Morgonmyset i babysittern är lätt dagens höjdpunkt! 

Nästa lilla "present" var att Victor fick lite egentid med Elliot. Jag "offrade" mig och lämnade huset för att åka och träna CrossFit. Visst är jag en omtänksam sambo?
När jag närmade mig Älvhögsborg kände jag hur det började sprätta i benen, det pirrade lite i magen och jag tror banne mig att adrenalinet började pumpa i samma stund som jag knöt på mig skorna.
Drog mitt medlemskort, fick ut en biljett och klev in genom dörren till boxen med ett stort leende på läpparna. Jag måste ha sett ganska rolig ut för jag kunde verkligen inte sluta le, jag var så laddad.

Dagen till ära hade Alexandra satt ihop en special-fars-dag-WOD som innebar att man skulle köra två och två. Jag hade stämt av med Mika i förväg för att hamna med någon som vet om att jag gjort kejsarsnitt och som jag utan problem kan säga till att jag måste avstå en övning eller liknande. Han dök upp och det är jag väldigt tacksam för, kul att träna ihop igen också!

FARS DAG-WOD (mina/våra vikter i parantes)

AMRAP 25 min

* 30 strikta pullups - alternera person (grönt gummiband för mig)

* 50 ball-over-bar-jump - alternera person (6kg Sofia, 9kg Mika)

* 15 deadlift tillsammans 1 stång (110kg)

* 30 situps med klapp tillsammans (jag gjorde rygglyft)

 * 50 kb squat med varsitt klot - utför samtidigt (16kg)

* 15 burpees - alternera person

Dags för första omgången med marklyft/deadlift. 

Samspel är viktigt för att belastningen ska bli någorlunda jämn på oss båda =)

Åh, så roligt det var! Jag kände mig ganska uthållig och vikterna fungerade bra. Ska lägga fokus på teknik innan jag börjar lägga på vikter igen. Ska ta det steg för steg och förhoppningsvis nå en högre nivå än tidigare. Pullups var värst, där har jag verkligen tappat alltså, trots grönt gummiband.

När träningen var avslutad bjöd Alexandra på ljuvliga energibars som jag ska försöka mig på att baka i nästa vecka. Kan vara bra som alternativ till all sötsliskig fika =)
Det var svårt att slita sig men jag jag lyckades eftersom jag ville hem till både Victor och Elliot. Sjukt att man kan "längta hem" efter typ 90 minuter, hahahaha. Passade dock på att ta en lång, riktigt varm dusch på Älvhögsborg.

Väl hemma fick jag veta att de hade haft det så mysigt så. Victor hade tittat på film medan Elliot stensov bredvid honom i sitt babynest. Jag blev faktiskt lite avundsjuk och passade på att mysa så mycket jag kunde medan Victor fixade med något i badrummet inför rörmokarens besök idag. Snart, snart, snart kan vi börja använda det =) Ser fram emot att kunna ta ett gott bad då och då.

När hungern (sötsuget) började ge signaler plockade jag fram en Pepparkakscheesecake med vit choklad som jag bakade tidigare i veckan för att ha denna speciella dag. Kanske lite för julig men när jag såg receptet blev jag nyfiken och tänkte att det kunde vara bra att prova innan jul för att veta om den är värd att göra när det kommer hem folk... bra ursäkt va?

Det färdiga resultatet.
Recept hittas här:
http://tidningenhembakat.se/bloggar/lindas-bakskola/pepparkakscheesecake-med-vit-choklad/

Kakan var helt ok. Jag tror att jag tycker mer om "vanlig" cheesecake. Jag är inte så förtjust i apelsin så det skippar jag att dekorera med om jag gör den igen och sedan kan man nog ha i ännu mer vit choklad... nu kände jag nog bara smaken för att jag visste att det var en av ingredienserna... 

En rejäl cheesecake blev det och den var såpass mastig att vi inte åt mer än varsin liten bit. Livsfarligt att ha en sådan stående i kylen när Victor jobbar hela veckan. Får se till att ha disciplin, hmmmm.

Boxtävling CrossFit Trollhättan

Det går sådär för mig att "komma tillbaka som bloggare". Känns som att jag inleder varje inlägg med en ursäkt om att det var så längesedan eller att tiden fullkomligt flyger iväg. I och för sig är det sant men det kan ju vara trevlig att inleda med några andra ord, någon gång! Problemet är att jag vill ha inläggen i kronologisk ordning (strukturfreak) och jag har haft massa korta, spontana inlägg på G men har inte skrivit dem för att jag hade planerat att utvärdera vår lilla tävling i CrossFit Trollhättans box. Blir så trött på mig själv. Det finns ju faktiskt en funktion här på blogspot att man kan skriva inlägg och spara dem för att publicera vid senare tillfälle. Det hade varit smart - då hade det inte blivit ett lika stort projekt när jag väl har tid att sitta vid datorn. Idag ska jag i varje fall få ner mina tankar i detta lite längre inlägg och på så vis öppna upp för att bli mer spontan och kortfattad (good luck).

Hahahaha - texten ovan skrev jag för över en vecka sedan. 

NU gör jag ett försök att skriva klart eller åtminstone påbörja den egentligen handlingen.

En gång per år arrangeras CrossFit Games och det inleds med OPEN där alla får delta och det släpps en WOD varje vecka. Detta har jag och andra från vår deltagit i två gånger och jag har skrivit flera inlägg om de olika deltävlingarna och försökt förstå alla tabeller. Efter en helt vanlig träning i boxen började jag och Erik prata om att det är så go och förväntansfull stämning under de veckor som alla laddar och ser fram emot de nya utmaningarna som presenteras på hemsidan för Games. En idé kläcktes att vi borde ordna ett eget "games" i boxen, men i en komprimerad version på en helg eller liknande. Några minuter senare nämnde vi det för vår headcoach Daniel och knappt en dag senare hade vi bestämt att det hela skulle äga rum 6-7 september och att det skulle vara 3 WOD's/dag. 

I detta läge skulle vi sätta ihop två var men med en graviditet, uppstart/avslut på jobbet inför mammaledighet och ett stundande SM i kettlebell för deltagarna i TKSK så gjorde istället Erik & Daniel tre var och lyckades få en riktigt bra variation i det hela. 

Taggad, träningssugen och imponerad domare.

Jag hade så himla gärna velat vara med och köra. Vid detta laget (9 dagar till beräknad förlossning, men endast 2 dagar till planerat kejsarsnitt) var min längtan efter träning enorm och framförallt den där känslan av total utmattning, att man verkligen gjort så gott man kunnat och inte orkar göra mer. Det har ju inte skett på väldigt, väldigt länge. Kvastskaft, tomma stänger, kliv upp och ner på stepup-brädor, pushups på knä m.m är kul i ungefär två veckor.... SUCK!! Samtidigt ville jag såklart inte göra något som kunde riskera barnets hälsa eller min egen kropp inför framtiden. Jag fick helt enkelt acceptera läget och istället agera domare, fotograf och publik. Det var riktigt kul och eftersom jag inte behövde ladda för att delta kunde jag fokusera på atleterna och imponeras över deras utveckling och fantastiska resultat. Någon gång ska jag också prova dessa WOD's (heter det så?).

Vi samlades i boxen strax efter klockan 09 på lördag morgon och vid 10 drog spektaklet igång. WOD 1 var snabbt genomförd eftersom det handlade om att göra ett lyft varje minut och med fyra domare betade vi av gänget i en jämn ström.  För att kunna utse en segrare i varje WOD fick vi i denna lägga till att deltagarna skulle göra marklyft under återstående tid av minuten när de kom till en vikt de inte kunde få upp i en clean. Vi vet att Martin är stark som en oxe men i denna gren fick han slåss om förstaplatsen med Bengt. Anki och Rebecca imponerade med personbästa. Starkt! 

Förberedelser inför WOD 1 - Clean ladder

I lördagens andra WOD var tiden bestämd och vi visste således att varje omgång skulle ta 10 minuter. I tävlingssammanhang är det väldigt bra med den här typen av WOD eftersom det då är lättare att planera dagen och meddela när deltagarna ska vara redo för start. I första heatet (då alla tjejer körde) var domarna hårda på att det var JUMP OVER boxen efter utförd burpee. I andra heatet dömde jag Jonas och han gjorde något så att han skadade/sträckte baksidan av låret. Klantig som jag är säger jag då till honom att han kan gå upp och ner på boxen istället så att han åtminstone kan fortsätta delta. Jag vet inte om man kan skylla på det som kallas "gravidhjärna" men fel blev det i varje fall och jag tänkte bara på att man i boxjumps får välja hur man vill ta sig upp och ner. Det blev en del protester från deltagarna men det viktigaste var ändå att alla damer blev dömda på samma sätt så att det inte blev något orättvist där och eftersom Jonas i herrarnas första heat kunde gå så fick vi tillåta det i följande heat också. Resultatet hade nog inte blivit annorlunda ändå. Ber om ursäkt.

Poängen baseras på placering så Martin som fått placering 1 i två tävlingar har således 2 poäng medan t.ex. Hampus som fått placering 2 och 3 har 5 poäng. I denna typ av beräkning ska man alltså ha så låg poäng som möjligt. Victor deltog inte på lördagen men för att kunna vara med i listan på söndagen fick han ändå "poäng" i de tre första tävlingarna. 

Lördagens tredje och sista tävling handlade om puls. Som ni ser i tabellen var denna WOD uppdelad i två "minitävlingar". Den första bestod av rodd + doubleunders. Om man hann klart med dessa innan timecap fick man fortsätta med nummer två som var 1.6 km löpning på tid. Doubleunders är en övning som ofta avgör. Är man duktig på dem går det snabbt att veva in 100 st och har man problem med dem är det inte mycket mer att göra än att ta någon/några få i taget. I "Triple 3 mini" var det bara Anki och Hampus som kom vidare till del 2. En bra insats som tyvärr inte gav dem så mycket i tabellen eftersom de fick 1p för det men alla andra 2p. Hade fler kommit iväg hade någon kanske fått placering fyra och sju osv. De visade åtminstone var skåpet ska stå!

Det var nöjda atleter och imponerade domare som tackade varandra när denna första dag var avklarad och allt hade flutit på bra vilket gjorde att vi till och med var klara något före utsatt tid. Gött! 

Söndagen den 7 september var det dags igen. Några atleter tillkom och några föll bort. Vi hade valt att låta alla vara med även om man bara kunde delta en av dagarna... något är bättre än inget och det blir bara roligare ju fler som är med. Sanna skadade sig tyvärr under lördagen och satt som publik några timmar på söndagen. Vi hoppas att det inte är något allvarligt och att hon snart är tillbaka.  

Söndagens första utmaning hette Fire Breather, antagligen för att den är så tuff att det bränns i luftvägarna. Wallballs är min personliga favorit och burpees fungerar också, jag behöver dock utveckla min teknik i dem för att kunna öka tempot. Jag är alldeles för långsam. 

Denna gång var det bara Martin som klarade att genomföra alla repetitioner inom angiven timecap. Det verkade som att det främst var wallball som spökade för deltagarna denna gång. När mjölksyran väl sätter in och/eller om man får no count så blir det riktigt tufft. Coolt att ingen ger upp! 

Bedömning av Anki under Fire Breather. 

Mika tycker inte att wallballs är den roligaste övningen. 

Ytterligare ett gäng i gång. Viktplattorna användes som ett riktmärke för höjden på burpees - smart! 

Den näst sista "wodden" innehöll också en övning som kan ställa till det (vilken kan inte det liksom) - overhead squat. Så många repetitioner som möjligt på 3 minuter utan att lägga ner med stången. 

Åh, så sugen jag är på den här. Älskar alla benböj och tror jag har en bra utlåsning i axelleden från kettlebellen. Jag kommer att ha fullt upp när jag väl får träna igen. Jiiihooo!

Imponerades av att så många lyckades stå tiden ut! Det är vilja det! 

Snygg teknik - Martin in action!

Lördagen flöt på väldigt bra och alla deltagare körde liksom bara på. Under söndagen märkte vi att det började bli taktiskt tänk och flera personer ville helst vänta till sist för att ha ett resultat att jaga. Förstår att det är lättare när man vet vad som är rimligt att klara av och vet man att det krävs två repetitioner till för att vinna kanske man får den där extra kicken som behövs för att fixa det. 

Om vi gör en sådan här tävling igen tror jag att det är bra att göra en bestämd startordning, då flyter det hela på bättre. Självklart får den variera så det inte är samma personer som alltid är först ut. 

Helgens sista WOD var något längre än de andra. Tanken var att deltagarna skulle få en chans att krama ur det sista ur kroppens energibehållare. På 16 min skulle de första springa 1.6 km och under den resterande tiden skulle de hinna så långt som möjligt i följande serie: 50 marklyft, 40 boxjumps, 30 KB-sving, 20 clean &  jerk samt 10 hest-to-bar/pullups. Om man lyckades med detta skulle man göra så många pistoler som möjligt. En rejäl utmaning alltså. 

Återigen kämpade alla sjukt bra. Martin hann med 1 pistol och Anki var inte långt efter - två pullups till så hade även hon fått börja med pistoler. Behöver jag skriva att det var dessa två atleter som kammade hem förstaplaceringarna? Hård träning och en stark vilja ger resultat. 

Första heatet i WOD 6 - löpning avklarad och marklyft på G. 

Sista heatet för denna helg. 

När allt material var undanplockat och alla poäng sammanräknade hade vi en liten prisutdelning och sedan var det antingen hemgång eller grillning på utomhusbadet. Jag åkte hem... av två anledningar. 

1 - Jag visste att jag två dagar senare skulle bli mamma och hade ett flertal saker jag ville få gjort innan dess. 2 - Min MacBook åkte i golvet på morgonen när Victor & jag skulle flytta på skötbordet och så min dator är en väldigt kär och flitigt använd ägodel ville jag försöka få ordning på den...

Det kändes som att alla var väldigt nöjda med helgen. Tycker man om att träna och utmana sig själv på olika sätt så kan man inte annat än älska sådana här event. Dessutom är det nyttigt för att hitta sina svagheter. Det är skillnad att köra en WOD själv under ett pass eller med domare och publik. Åtminstone kör jag hårdare i den sistnämnda situationen. 

Tack Daniel och Erik för roliga och varierade utmaningar.
Tack till alla i publiken för pepp och go stämning.
Tack alla deltagare för fantastiska prestationer.

Den stora frågan är när vi kör igen?
DÅ SKA JAG VAR MED! 

Mina tankar kring CrossFit Games OPEN 2014

2013 deltog jag i CrossFit Games OPEN för första gången. Jag tyckte att det var fantastiskt roligt även fast jag var sjuk två av de fem tillfällena och var oförmögen att klara av visa övningar. Sedan dess har jag tränat CrossFit ungefär 2 gånger/vecka. Det är såklart för lite för att se några mirakelresultat men lite förbättringar har det allt blivit. Jag känner mig tryggare i rörelserna och vågar därför öka tempot lite mer än tidigare. Jag har dock blivit lite teknikfreak och gör fortfarande hellre rätt än snabbt... ingen bra egenskap när det är tävling. Jag behöver våga lite mer - både gällande tempo och press. Jag har aldrig tagit ut mig till mitt absoluta max, jag slutar lite innan. 

I slutet av februari var det så dags igen. Tävlingen växer och förra året var vi 10 st från CrossFit Trollhättan som ställde upp, i år var vi 17! Kul utveckling! 

Det hela gick till på samma sätt som förra året. De släpper passen och sedan har du ett visst antal dagar på dig att få din insats bedömd och registrerad av en domare. Jag utbildade mig till domare i år och det var väldigt nyttigt. Dels för att repetera tekniker men också för att själv bli säker på hur övningen skulle genomföras för att anses korrekt i tävlingssammanhang.

Workout 14.1 var en 10-minutars AMRAP med 30 double-unders och 15 powersnatch 25 kg. 

Jag gjorde ett första försök söndagen den 2 mars men blev inte helt nöjd med resultatet. På måndagen skulle Mika och Johan från TKSK genomföra sina försök och när jag ändå var med och dömde slog jag till på ett nytt försök. Det blev en stor förbättring så det var klart värt det. Skillnaden var att jag denna gång tog en den smalare stången (15 kg) och satte en viktskiva (5kg) på varje sida. På detta sätt behövde jag inte fundera på var jag skulle stanna med stången, nu körde jag touch-and-go. 

Jag gjorde 255 reps vilket innebär 5 hela varv. En fjärdeplats bland de 33 som tävlar i CF Trollhättan/Trestad. Det var helt klart en fördel att kunna köra 30 DU unbroken nästan varje varv. 

Eftersom jag jobbade i receptionen när de flesta körde 14.1 så fick jag passa på att fota när Mika körde istället. 

Eftersom jag var ganska nöjd med mitt resultat från 14.1 var jag laddad när jag klickade mig in på CrossFit.com veckan därpå. Ganska snabbt tappade jag mitt nyvunna självförtroende - chest-to-bar!!
Det hade ju varit roligt om det var övningar som man åtminstone har möjlighet att klara av. Grrrr!

Söndagen den 9 mars testade jag och overhead squats med 30 kg var inga problem. Jag hade alltså gott om tid när jag gav mig på 10 hest-to-bar pull-ups. Jag fick gjort en enda jädra repetition!! 

Fruktansvärt irriterande! Stannade kvar och kikade på övriga som kippade in repetition efter repetition!

På måndagen hade jag idrott med mina elever på Älvhögsborg och på lunchrasten gick jag ner i boxen till Daniel och bad om att få göra ett nytt försök. Jag hade spanat in Anna S teknik och ville se om jag kunde ta mig an den. Att liksom sikta med bröstet mot stången. Jag lyckades på första försöket. 

Under dagen bestämde jag mig därför för att göra ett nytt försök efter träningen med TKSK. Daniel hade tid att döma så vi drog igång. 10 overhead squats och sedan snabbt bort till riggen. Klarade första repetitionen och blev supertaggad. Jag släppte stången efter varje rep men lyckades göra 10 st. Överlycklig rev jag av ytterligare 10 OHS och hann bort till stången igen och fixade ytterligare 5 C2B. Totalt 35 reps istället för 11 reps. Jippiii!! Plats 35 på Trollhättan/Trestad interna leaderboard. Martin Larsen fick till 183 reps i denna - så synd att jag missade när han körde. Sjukt imponerande resultat!! Daniel Haag var närmast med 137 reps. 

Första omgången med over-head squat

Hahaha, tekniken är väl sådär men jag nuddade utan tvekan.
Bra med en t-shirt med lite plastigt tryck som låter när den nuddar metallen.

En vecka gick och när fredagen kom var jag inte alls lika sugen på att klicka in och kika på den nya utmaningen. Tänk hur inställningen kan förändras på grund av en enda liten skitövning. Denna gång fasade jag för muscle-ups, ringdips eller toes-to-bar. Nåja, har man gett sig in i leken får man leken tåla. 14.3 visade sig vara en kort utmaning på endast 8 minuter. Tid ska dock aldrig underskattas. Det kan bli bra tufft ändå... På 8 minuter skulle vi hinna så långt som möjligt i följande stege: 

10 marklyft 43 kg + 15 boxjumps 50 cm - check 

15 marklyft 61 kg + 15 boxjumps 50 cm - check 

20 marklyft 70 kg + 15 boxjumps 50 cm - check 

25 marklyft 84 kg + 15 boxjumps 50 cm - hann 20 marklyft... 

30 marklyft 93 kg + 15 boxjumps 50 cm

35 marklyft 102 kg + 15 boxjumps 50 cm 

Jag lyssnade av lite tips och råd innan vi körde och bestämde mig för att gå upp och ner på boxen istället för att hoppa. Det blir inte riktigt lika jobbigt och det är lättare att hålla ett jämnt tempo utan pauser för återhämtning. Det var en taktik som passade mig som gärna pausar lite för länge. Det hinns inte med när man bara har 8 minuter på sig. Marklyft är också en övning som jag tycker om men jag tog det lite lugnt i denna övning. Jag och Victor hade nyligen uppmärksammat att jag förmodligen var gravid och jag hade ingen aning om i vilken vecka jag var och jag ville inte råka göra något som jag inte borde ha gjort. Kanske inte så konstigt att mina byten av viktplattor tog nästan 1min 30 sekunder! 

Resultatet blev 110 reps och på vår leaderboard blev det en tolfte plats. Helt ok!! 

Lisa Olsson regerade i denna WOD och lyckades genomföra 150 reps på 8 minuter. Sjukt bra!!! 

Har sett filmklipp på instagram när hon utan problem lyfter 180 kg i marklyft så detta var ju uppvärmningsvikter för henne, hihihihi. Imponerande! 

Andra setet med marklyft - 15 reps med 61 kg. 

14.4 körde jag själv med Daniel H en dag i boxen. Jag hade ingen möjlighet att delta på den ordinarie träningsdagen och just denna WOD kändes inte som en jag gärna river av igen tätt inpå. På 14 minuter skulle man som deltagare hinna göra så många varv (!!) som möjligt av följande:

60 calorie row
50 toes to bar (där kom den ja!)
40 wall ball  6 kg över 2,7 m.
30 cleans 43 kg
20 muscle-ups

Hur fasiken ska man hinna med flera varv?? Jag fick gjort 159 reps vilket innebär att jag hann göra 9 cleans. Ett resultat jag är nöjd med då jag inte kan cykla mina toes-to-bar. Om jag får kläm på dem och kan riva av 10 i stöten så tjänar jag enormt mycket tid. Jag dinglar återigen en repetition emellan...
Martin Larsen hos oss är riktigt duktig på att cykla både toes-to-bar och pullups - kanske inte så konstigt att han hamnade överst på listan efter denna WOD, 184 repetitioner (hann till 4 muscle-ups). Daniel var hack i häl med sina 183 repetitioner. Jessica Kjellebäck var bästa tjej i Trollhättan/Trestad och gjorde imponerande 171 repetitioner (hann till 21 cleans). Grymt! Återigen väldigt tråkigt att inte ha möjlighet att se alla duktiga atleter in action. Det är såå inspirerande och motiverande!

Atleter laddar för 14.5

Inför sista deltävlingen bjöd CrossFit Trollhättan in deltagare från CrossFit Trestad och vi var ett rejält gäng som körde 14.5 tillsammans. Så jädra roligt!! Extra passande att det var en WOD där man behöver lite extra pepp för att köra på. Vad sägs om kombon thrusters och burpees over the bar?

Bild från Reebook CrossFit. För damer var vikten 29,5 kg och för herrar 43 kg. 

Jag hade bestämt mig för att köra någonstans i mitten denna gång. Lite för att se andras teknik men också för att hinna värma upp. Oftast har jag ju bara hoppas in i boxen och rivit av WODEN  men nu hade jag alltså tid att förbereda mig. Jag tycker om både thrusters och burpees så jag såg fram emot min tur. Däremot är det värre när det är löpande tid för man måste ju bli klar då, annars kör man tills tiden är slut och så får man helt enkelt vara nöjd. Första omgången var jag domare och jag blev lite kall när jag såg hur alla deltagare slet. Det såg sååå mycket värre ut än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Någon hämtade en hink, en annan verkade vilja bryta, flera stod och hämtade andan m.m... usch!!!
Omgång två var också tuff och jag började bli riktigt nervös. Bestämde mig för att dela upp thrusters redan från start och sedan hålla ett jämnt tempo i burpees och helst inte stanna och låta mjölksyran visa sig. Det var en ganska bra teknik tror jag... Jag blev klar på 17.06 och hamnade på en nionde plats. Jessica Kjellebäck körde sin omgång en annan dag. Så synd, hon blev nämligen klar på 13.47 och placerade sig överst i vår totala leaderboard. Närmsta deltagare var Anders Svensson på 14.18 och Daniel H på 14.20. Sjukt bra tider! Vet att mitt tempo i burpees inte är det högsta, bromsar en hel del med triceps men borde nog kanske trycka på mer även i thrusters, åtminstone när det är tävlingen.
Ska absolut inte försöka skylla ifrån mig men jag tror banne mig pulsen kom snabbare nu än innan jag blev gravid. Det är ju inte helt ovanligt men jag vet inte i vilken vecka man börjar märka av det. Har också läst att man som gravid inte ska pressa sig till maxpuls så lite kanske jag höll igen undermedvetet. Ska köra den här någon mer gång och se om det går snabbare! Under 15 minuter hade varit häftigt!

I vändning för att hamna rätt i mina burpees =) 

CrossFit Open är fantastiskt roligt. Alla kan vara med och för mig som redan från start vet att inget står på spel (det ska så mycket mer till för att gå vidare) så handlar det enbart om den egna prestationen. I inlägget har jag jämfört mig med andra men det är ju också så man märker sina styrkor och svagheter. För tillfället är jag (fortfarande) i en fas där jag snarare motiveras än trycks ner när andra presterar bättre. Med tanke på hur sällan jag tränar CrossFit och att jag är gravid kan jag inte vara annat än extremt nöjd med en andra placering bland tjejerna och en delad åttonde plats totalt av oss som deltog från CF Trollhättan och CF Trestad. Mest nöjd är jag över det faktum att jag faktiskt klarade att göra chest-to-bar!! Så gött!!

Det har blivit lite mycket egobilder i detta inlägg men jag fokuserar främst på min egen insats och har inte kollat av vilka deltagare som tycker att det är ok att jag publicerar bilder på dem offentligt. På www.crossfittrollhattan.se finns det fler bilder om man även vill se andra crossfit-atleter in action. 

Resultat bland de tjejer som deltog i OPEN 2014 i CF Trestad och CF Trollhättan. 

Resultat bland alla dem som deltog i OPEN 2014 från CF Trestad och CF Trollhättan

Om jag kan tolka tabellerna på hemsidan för CrossFit Games så hamnade jag på plats 998 i Europa.
Siffran inom parantes (6272) är summan av mina placeringar. Jag gjorde alltså bäst ifrån mig på 14.1 där jag fick placering1025. Sämst gick det i 14.4 (placering 1465) där toes-to-bar ingick... 

Återigen, OM jag tolkar rätt. I sådana fall hamnade jag på plats 14.951 worldwide. Hahaha!
Helt galet hur många det är som deltar i detta event - grymt häftigt. Worldwide presterade jag sämst i 14.2 där chest-to-bar ingick. Detta blir ett bra kvitto på var jag ska lägga mitt fokus när jag kör igång igen. 

Jag och Anna i full gång med "boxjumps" i 14.3. Jag kör verkligen ett step-up-pass =) 

Marklyft i 14.3 - tror det är första omgången. 

Kommentera gärna mer era upplevelser av CrossFit Games.
Var ni med i år?
Vilken WOD tyckte ni bäst/sämst om?
Ska ni vara med nästa år?

Jag hoppas att jag är back on track nästa år och kan delta. Nu när jag sitter och tittar tillbaka inser jag hur förbaskat roligt jag tycker det är att utmana mig själv på olika sätt. Tänk att också träna målmedvetet inför det. Då måste det ju bli ännu bättre =)

Toes to bar

Jag kämpar vidare med de olika teknikerna i CrossFit och för tillfället grubblar jag mest över toes to bar. Mina svagheter är allt som har med riggen att göra men jag har bestämt mig för att fortsätta kämpa och till slut kommer jag kunna få till 10 pullups respektive 10 toes to bar i följd utan att jag blir chockad eller utmattad. Det känns som ett rimligt mål... frågan är hur lång tid det kommer ta?

I detta inlägg kommer jag fokusera på toes to bar och jag bjuder på de få filmklipp jag har. Ni som kan göra övningen får mer än gärna komma med tekniktips och coaching. Även uppbyggnads-övningar tas tacksamt emot.

Om någon som inte är insatt i CrossFit läser detta så innebär toes to bar följande (enligt CrossFit Växjö - http://crossfitvaxjo.se/toes-to-bar): I toes-to-bar är utgångsläget hängande i räcke med sträckta armar. Fötterna ska sedan dras upp tills de vidrör stången samtidigt och innanför händerna. De ska sedan återföras tills armar och höft nått full sträckning och fötterna kommit ner bakom räcket. För att göra dem så snabbt och effektivt som möjligt ska man gå rakt upp, rakt ner. För att orka fler reps när man är trött kan man använda kipping.

 Mina svagheter är allt som har med riggen att göra men jag har bestämt mig för att fortsätta kämpa och till slut kommer jag kunna få till 10 pullups respektive 10 toes to bar i följd utan att jag blir chockad eller utmattad. Det känns som en rimlig utmaning. Frågan är bara hur lång tid det tar?

Den 12 februari 2013 kom jag upp med fötterna till stången för första gången och var superglad!

Den 16 februari 2013 hade jag fått in rörelsen i kroppen och hittade en teknik för hur 

jag skulle kunna göra flera repetitioner i rad. Dock är tekniken inte så effektiv och 

jag hänger väldigt mycket tid i onödan. Strävan efter flow börjar. 

Övningen glöms bort tills den dök upp i en WOD i början av 2014. Insåg att tekniken tappats och jag var tillbaka på att göra någon enstaka repetition i taget. Blev frustrerad och gick hem och kollade lite olika filmklipp på youtube. Hittade bra tips från Coach Carl Paoli på youtube och bestämde mig för att testa hans förslag på progression. Sagt och gjort; den 23 januari 2014 gjorde jag ett försök i ringarna och toes to rings gick väldigt mycket lättare. Underbar känsla!! 

Fick lite självförtroende och utan förvarning hoppade jag upp i riggen efter en WOD den 28 januari 2014. Helt plötsligt kunde jag göra fem i rad!! Jag kanske inte touchade stången varje gång men jag fick åtminstone in rörelsen!! Så lycklig! Inte bara en gång heller utan fyra eller fem omgångar =) 

Detta var en tisdag. På torsdagen ingick 30 toes to bar i WODen och jag var supertaggad. 

Det gick inte alls. Jag började återigen gunga fram och tillbaka. Skit! Jag tog mig igenom 18 och resterande 12 gjorde jag i en följd i ringarna. Hmmmm! 

Nu var det lite drygt en vecka sedan jag testade men imorgon, fredag, ska jag göra ett nytt försök. 

Håller tummar och tår samt visualiserar redan att det kommer gå vägen! 

Lyckas jag kommer det garanterat ett filmklipp =) 

Never, never, never ever give up! 

Tisdagsreflektioner

Har glömt hur vackert det blir när snön stannar... fridfullt!

Tisdag och jag är väldigt trött.
Anledningen är enkel, jag satt uppe och planerade lektioner i källkritik till alldeles för sent igår.
Jag behöver bli lite smartare i min planering för tisdagarna då måndagar är en lång dag. Jobb 8-17, BodyCombat 17.45-18.45 och sedan träning med TKSK 19.30-20.30 (20.45).

Fick ingen bra start imorse då det krånglade med inscanning av material, hittade inte mitt favorithalsband och hade inte med snöskottning (endast av bil) i min tidsplanering.
Jag hann dock i tid och lektionerna gick bra. Inser mer och mer vikten av uppgifter som går att genomföra på ett lektionstillfälle, tydlig start och tydligt stopp. Rabblandet av kunskapskrav verkar inte riktigt lika uppskattat...

17.30 var jag inbokad på CrossFit. Första officiella passet för min del i den nya boxen, jag provkörde lite i fredags men det räknas inte. Fullbokat pass, 8 tjejer - 2 killar. Precis som det ska vara =)
Vi inledde med teknikträning i pushjerk. 5 omgångar med 2 repetitioner stod på schemat.
I min grupp började vi på 40 kg. Sedan gick jag upp till 50 kg i två omgångar och slutligen två omgångar med 55 kg. Här har jag lite fördel från kettlebellträningen där vi använder oss mycket utav jerktekniken. Däremot är jag väldigt ovan vid greppet kring stången och det begränsar mig.
Jag kan tydligen inte ens få runt tummen runt stången, jag vill hålla kvar den intill pekfingret. När jag försöker så låser det sig helt i huvudet och jag kan heller inte få armbågarna - de pekar rakt ner.
Mitt mål den närmaste tiden är att jobba med greppet i de olika övningarna istället för vikten!

Dagens WOD var en intervallbetonad - precis vad jag behöver!

8 varv
21 double-under
15 wallball
9 chest-to-bar
60 sekunder vila innan nästa varv

Jag tror min tid blev 27.56 eller liknande. Tror åtminstone inte att den blev högre än så, kanske att någon sekund kan plockas bort. Ska bli bättre på att kolla ordentligt innan jag går hem.
Tanken var att man skulle ha högt tempo i passet och helst köra övningarna på 90 sekunder. Som ni ser på tiden fungerade inte det för mig.

Denna bild lånar jag från CrossFit Trollhättans instagramsida.
Fotona är tagna från kvällens sena omgång - lite fler killar representerade =)
När jag ser bilden vill jag ner och köra igen.... skumt det där!

Golvet i den nya boxen var riktigt gött. Speciellt att göra double-unders på. DU gick alltså väldigt bra och i flera omgångar lyckades jag göra dem unbroken. På wallballs utmanade jag mig med 10kg-bollen och detta medförde att jag fick dela upp dem i 3x5 reps. Kändes helt ok och kan nog utvecklas ytterligare. Sist ut var då de förbenade chest-to-bars. Jag insåg snabbt att det får bli chins istället och det var utmaning nog. Nu kan jag inte ens cykla två utan jag gör en, dinglar fram och tillbaka några gånger, gör en till och dinglar igen. Försökte dela upp dem i 3x3 reps. Irriterande, frustrerande men det gick och nu jäklar! Dessa ska övas på!
Jag hade pulsklockan på mig igen och alla 8 toppar ligger på 160-167 bpm och i alla pauser är jag nere i 110-120 bpm. I sista kom jag bara ner till 134 bpm. Vet inte om det är positivt eller negativt att jag är så jädra jämn. Är det min Comfort zone? Borde jag gå ut hårdare, avsluta hårdare?

Tog en go dusch och körde sedan bilen hem i slowmotion. Det är lite lätt snökaos här i Trollhättan och enligt mig är vägarna inte superbra plogade. Kom hem och fick maten serverad. Plockade undan, jobbade en del, surfade lite mer och sedan var det dags för mitt andra yogapass utifrån boken "Yoga - en kvart om dagen". Idag var det yinyoga och fokus låg på höft, lår och ländrygg. Det var ett väldigt lugnt pass som gick ut på att hålla kvar i varje position i två minuter. Välbehövligt!!
Som avslutning skulle jag ligga ner på rygg i något som jag tror kallas savasana - dödmansställning. Där skulle jag ligga i 4 minuter. Jag ställde alarmet men lyckades ändå somna och slumrade i cirka 10-12 minuter. Hmmm? Trött eller dålig på att BARA slappna av?

Nu känner jag mig i varje fall på bättre humör än vad jag var innan. Känns som jag har fyllt på med energi och jag kommer nog sova gott. Bäst att kolla busstabellen och knyta sig. Något säger mig att jag behöver gå upp i tid för att hinna till jobbet i det vädret.

Min lilla yogahörna! 

"The only bad workout is the one that didn't happen!"