Löpning / Svett & Etikett

Det här med löpning! 
När och hur ska min kropp lära sig att tycka om det och spontant vilja utföra ett pass?
Antagligen den dagen jag gör det mer regelbundet, eller?
Jag har sagt det förr men säger det igen, det finns ingen träning som jag mår så bra utav, EFTERÅT! Sträckan jag springer spelar inte så stor roll, känslan av att vara nöjd fyller liksom hela kroppen.
Jag önskar så att denna känslan kunde få mig att komma iväg lite oftare men när det gäller löpning är ursäkterna många. DÅ måste jag helt plötsligt ha ätit rätt mat ett visst antal timmar innan, det får inte vara för varmt men heller inte för kallt, passar det verkligen att lämna Elliot just nu osv....

Vi är ett gäng som har en utmaning att träna 100 gånger innan nyårsafton och när jag räknade på det tänkte jag att det borde vara lätt att få ihop. Vi började dagen efter midsommarafton (då tidigare utmaning avslutades), alltså samma dag som vi åkte på semester till Kosteröarna. Jag kånkade med mig gummiband, hopprep och kettlebell eftersom jag såg framför mig att det skulle bli en vecka full med träning på gräsmattan. Massa goa människor som kunde underhålla Elliot medan mamman fick unna sig lite träning... Det blev inte riktigt så, inte alls faktiskt. Första kvällen fick Elliot magsjuka och jag låg inne med honom i stugan i två dygn. Dagen därpå regnade det och samma kväll var det min tur att bli dålig. Ytterligare två, nästan tre dagar utan mat och alltså varken lust eller ork att träna. Sista dagen på ön var jag glad att jag orkade ut på en lång promenad i lugnt tempo och den räknade jag inte som träning. Sista kvällen slog magsjukan till på Victor och det höll i några dagar efter att vi kommit hem. Vid registrering av träningspass kunde övriga fylla i 3-8 pass och jag fick vackert skriva en nolla. Fy sjutton vilken tråkig start och det har inte blivit så värst mycket bättre.
Vår headcoach i CrossFit är på semester och då är jag en av dem som instruerar passen i boxen. Skitkul MEN det blir dåligt med träning för egen del. Victor har semester och det känns lite oschysst att åka iväg på både jobb och egen träning. Då blir det inte så många timmar över till att bara umgås och/eller hitta på saker tillsammans. Hmmm, svart på vitt lät detta som en dålig ursäkt.... hmmmm.

Hur som helst, i tisdags bestämde jag mig för att göra något åt saken (sakerna) och joggade ner till Älvhögsborg när jag skulle ha ett CrossFit-pass. Att själv vara lite blåsig och trött minskar suget efter att själv vara med och köra WOD'en. Lagom till att suget började komma tillbaka blev det ju också en ansträngning för kroppen att transportera sig hemåt. Det finns flera olika vägar till Älvhögsborg ifrån vårt hus men alla innehåller ett flertal backar. Jag valde den kortaste vägen och den är drygt 3 km.

Jag har börjat titta på en serie som heter Svett och Etikett. Jag vet, den har funnits länge, två säsonger har redan visats, men jag tittar ju aldrig på TV och är ju alltid lite senare än andra med att upptäcka saker. Fördelen med att vara sen är att man inte behöver vänta på nästa avsnitt, alla avsnitt från två säsonger ligger och väntar på mig på SVTplay. Perfekt! Nu kan jag kolla i mitt tempo.
Jag tycker detta program är super! 28 min är en ypperlig längd på ett program och innehållet är intressant men framförallt inspirerande. Kalle Zackari Wahlström provar på olika idrotter under en viss tid och avslutar oftast med att vara med i någon form av tävling. Jag tycker han är riktigt bra som programledare för det känns spontant och äkta. Han kanske följer manus, men det känns inte så. Han verkar genuint intresserad av det han ger sig in på och hans eftersnack är klokt och sunt. I programmet kommenterar också Kalles fru, Brita Zackari, Kalles träning och hennes tankar är både kärleksfulla och roliga. Senaste programmet jag såg handlade om löpning och Kalle skulle då springa 10 km under 50 minuter. Han blev coachad av Mustafa "Musse" Mohamed som bland annat är näst bäst i Europa på 3000 m hinder och har sprungit 10.000 m på 28.49. Inte fy skam!
Mustafa gav Kalle en hel del tips, bland annat utgick de från något Musse kallade för HALF.

Skärmdump från programmet

Som ni kan se på bilden så står HALF för hållning, armpendling, lutning och fotisättning. Jag minns inte allt han sa om de olika punkterna men tipsen var ungefär så här: 

Hållning: Upprätt hållning med blicken bort i horisonten istället för ner i marken.

Armpendling: Armarna nära kroppen och pendla framåt/bakåt. Om de går i sidled börjar kroppen rotera och då blir löpsteget tokigt och man slösar energi. 

Lutning: Om du är för upprätt eller bakåtlutad så bromsar du dig själv. Luta dig framåt tills du behöver ta ett steg för att inte falla... där har du en bra position gällande lutning. 

Fotisättning: Försök att sätta i främre delen av foten först, även detta för att undvika att bromsa dig själv och få hög belastning på bland annat knän.

Nog om detta.
I tisdags när jag sprang TILL Älvhögsborg och det går nerför större delen av sträckan så försökte jag tänka på detta och jag märkte stor skillnad. Det blev en positiv spiral, det blev roligt, jag kände mig stark och till och med lite snabb, jag började fundera på hur ofta jag skulle springa och om jag kanske ska utmana mig med något lopp. Vips så var jag framme vid anläggningen och kände mig taggad.

Skärmdump från RunKeeper

När passet var slut blev jag erbjuden skjuts hem men jag tackade glatt nej. Jag skulle ju äntligen springa igen. Ut och öva på HALF liksom, löparen Sofia är igång. Hahahaha, hjärnan är fascinerande. 

Påbörjade löpningen och tog precis samma väg hem för att se hur stor skillnad det blir i tempo när det går uppför istället. Benen kändes lite tunga redan på tågbron (raksträcka) och jag insåg att jag kanske borde stretchat lite eller hållit mig varm under passet. Nåja, nu var jag igång. 

Backarna kom ganska snabbt och tempot blev långsammare. Klart mycket tyngre än innan och det var bra mycket svårare att försöka tänka på HALF och få kroppen att utföra "tipsen" på ett tajmat sätt. Den negativa spiralen började och jag undrade hur dum jag varit som ens tänkt på diverse lopp och som trott att några tips skulle förändra mig... Pyttsan, klumpen är ute och lufsar igen. Andningen blev ojämn och jag fick hålla koll på RunKeeper för att inte sakta ner för mycket. 

Alltså löpning, så sjukt jobbigt, man kan aldrig vila utan måste pusha och pressa sig själv hela tiden. 

Skärmdump från RunKeeper - hemåt. 

Jag kom hem och sluttiden var faktiskt inte så illa som jag trodde längs vägen att den skulle bli. Återigen en go känsla i kroppen och nöjd att jag inte åkte bil, saktade ner eller gav upp och började gå. Kanske inte är en löpare som ska springa några lopp men några kilometer titt som tätt kanske jag kan beta av? Till och från mina pass kan ju vara en start. Om någon som läser detta känner för att ställa upp som "hare" åt mig får ni gärna höra av er. Jag springer som sagt var inte så snabbt och det är inga mil det handlar om men det kan kanske locka någon ändå? 

Idag har jag haft som plan att jag ska komma ut och springa 5 km. Planen verkar gå i stöpet, jag åt så sent som 18.30 och klockan är nu 20.00 och det är dags att lägga Elliot. För tillfället fungerar det bara med mig som "nattare". Han blir dessutom väldigt ledsen om han vaknar och jag inte är här så nu känns det svårt att komma iväg. Attans, jag som var motiverad. Nu tappade jag suget för att ens försöka göra någon form av hemmaträning....