Reflektioner kring mitt deltagande i SM 2015

Tre månader sedan jag var inne och skrev här... jag är inte redo att avsluta bloggen så jag tänker att jag haft en längre paus och att det kommer att bli sporadiskt skrivande om större saker. 

En stor sak är att vi i TKSK, Trollhättans Kettlebell Sportklubb, nyligen arrangerade SM i Long Cycle. Vi var arrangörer 2013 men nu, 17 oktober, var det alltså dags igen. 

Kettlebell som sport är fortfarande litet i Sverige så det är en vågskål i hur man ska ta sporten vidare. Å ena sidan behöver vi höja nivån/svårighetsgraden/kraven så att det krävs träning för att kunna delta, lite oseriöst om första tillfället att lyfta blir mitt i ett Svenskt mästerskap. Å andra sidan måste vi hitta en nivå så att aktiva lyftare känner att det är möjligt att delta, risken är annars att det blir en tävling för några få en klubb inbördes beundran.

Till årets SM gjordes några förändringar:

* två klot för damer 2x12kg eller 2x16 kg (tidigare 1 klot; 16, 20 eller 24 kg)

* tyngre klot för herrar 2x24 eller 2x32 kg (tidigare fanns 2x20kg samt 2x28kg)

Då tanken med sporten är att lyfta så tunga klot så korrekt och länge som möjligt (10 min max) tog vi också ett beslut att ändra i poängsättningen för de olika klotvikterna. Tyngre klot skulle premieras för att undvika taktiska val att välja lättare klot och "kötta på". Vid tävlan med lättare klot fick lyftaren 1 poäng/reps och vid tävlan medan tävlan med tyngre klot gav 3 poäng/reps. 

Speciell känsla sekunderna innan startsignal

Om man bortser från några små missar från min sida under fredag kväll och tidig lördagsmorgon så flöt tävlingen på riktigt bra och vi höll de tider vi angivit på minuten. Det tycker jag är både viktigt och proffsigt, både för arrangörer, publik och deltagare. Jag tycker om att ha full koll på allting men det har blivit betydligt svårare sedan Elliot kom till världen och det var väl inte optimalt att Victor jobbade hela denna helgen. Jag hade alltså med mig Elliot under förberedelserna på fredag kväll och på lördag fram till 45 minuter innan tävlingsstart. Han pockade på min uppmärksamhet typ hela tiden och det var svårt att hålla fullt fokus på det man höll på med för tillfället. Lite lätt disträ... 

När barnvakten kom och hämtade Elliot kunde jag landa i att det var SM och att det skulle bli bra.

Min flight har dragit igång. 

Det svåraste när man arrangerar tävlingar i kettlebell är domarfrågan. Vi har nästan inga "renodlade" domare, alltså personer som bara dömer utan att varken tävla själva eller coacha andra (typ vår Daniel Haag). Om vi hade haft fler sådana personer hade det inte behövt vara en svårlöslig ekvation när man ska göra ett startschema. Vi lyckades få till en bra lösning där domarna fick gott om tid till sin egen flight samtidigt som de inte dömde någon lyftare när som någon från deras klubb tävlade. 

Tyvärr blev det några bortfall på domarsidan vilket krävde justeringar i ordningen och därefter blev det några förändringar i viktklass och då blev det svårt att få till det lika bra igen. Tur att vi alla är flexibla och anpassningsbara, stort tack till alla er som var domare och läser detta. 

Här insåg jag att jag höll ett jämnt 11-tempo. 

Nog pratat om tävlingens upplägg, jag skulle ju skriva för att reflektera om min prestation. 

Fast i och för sig så speglar nog detta inlägg mina tankar ganska bra. Jag var nästan mer spänd och förväntansfull över hur tävlingen som arrangemang skulle gå än mitt lyftande... 

Hur som helst. Sist jag deltog i SM var alltså 2013 här i Trollhättan. Då tävlade jag med 24 kg i OALC (One Arm Long Cycle). Jag gjorde personbästa och körde på i drygt 7 minuter. På plats bestämde jag mig direkt för att nästa mål var att klara 10 min med god teknik, stabilt tempo och jämn fördelning på höger och vänster sida. På SM 2014 var jag enbart med som coach eftersom jag under detta år blev gravid och fick Elliot. Han var 3 veckor när vi var i Östhammar och det kändes lite tidigt  med tanke på kejsarsnitt och regler kring lyftande efter ett sådant ingrepp. 

Inför årets SM var min ambition den samma, att lyckas träna upp mig med 24 kg. 

Ganska snart efter att vi tog bollen att vara arrangörer dök diskussionen om damernas lyftande upp. 

I olika forum på Facebook framfördes tankar kring att det är dags för damer att också lyfta med två klot och då majoriteten (av dem som skrev och var aktiva på FB) röstade för två klot blev det så. 

Jag stod såklart för vårt beslut, men blev tveksam till om jag själv skulle tävla med tanke på att vi knappt kört med två klot på våra träningar i TKSK. Samma dag som beslutet togs testade vi för första gången på riktigt och det var banne mig kul, dock en helt annan sak mot att lyfta ett klot.  

Efter detta tillfälle har inställningen till tävlan i SM varit som en berg- och dalbana. Ena träningen känns det lätt och väldigt bra medan det nästa gång kan kännas helt omöjligt att få till tekniken och då  blir det genast en mer negativ inställning... 

I somras började Elliot tycka om att gå, inte själv utan med hjälp av mina två händer som stöd. 

Jag är speciellt lång, men att gå runt så hela dagarna var inte gott för ryggen. När jag sedan gick till träningen och gav mig på LC med 2x16 kg fick jag inte till tekniken alls och fick såklart väldigt ont i ländryggen. Tog då beslutet att gå tillbaka ett steg, börja från grunden och fokusera på teknik, rytm och andning med 2x12 kg. Så rätt! Genast blev träningen roligare och all stress försvann. 

Med tre månader kvar till SM kändes det rimligt att hinna vänja kroppen vid två klot och stå 10 min. 

Tidsbrist/ny fas i livet/prioritering - jag vet inte vad jag har för anledning men träningsmängden är under all kritik. Det har liksom bara blivit de tillfällen då vi kör LC med TKSK på måndagar så i snitt kan man väl säga 15 min LC i veckan... Det är typ ett under att vi alla lyfter så bra som vi ändå gör. 

Självklart är det bättre än ingenting och det är så himla kul att träna tillsammans med övriga i TKSK. 

Både jag och Erika gjorde personbästa på SM. 

Jag väger ganska mycket mindre nu än vad jag gjort vid tidigare tävlingar så förutom att jag fick nya motståndare fick jag också starta i en tidigare flight. Ganska gött att inte vara sist ut i damklassen! 

Tävlan på hemmaplan är något speciellt och även om jag inte kände någon press så ville jag såklart prestera mitt allra bästa. Kettlebell, precis som många andra sporter, beror på dagsform och blir det fel från start är det svårt att komma i fas och prestera på topp. Känslan i magen när det är dags att ställa sig på plattformen är svår att beskriva, typ som en blandning mellan hunger, illamående och suget som blir i magen när man åker en svindlande karusell. Härligt!! 

Startsignalen ljöd och jag satte igång. Det kändes bra och vid tre-fyra minuter insåg jag att jag hade hittat mitt flow, mitt tempo och bestämde mig för att hålla det. Det är ju när jag stannar upp för att justera grepp eller vila som jag tappar allt så det var helt enkelt bara att köra på. Jag höll hela vägen och stod 10 minuter. Med 110 reps med 2x12 kg blev det nytt personbästa och jag är så nöjd med min insats. Det räckte inte till någon pallplats men det visste jag sedan innan med tanke på poängsättningen. Jag hade väl kanske tänkt att mina motståndare skulle lyfta mellan 40-60 reps men inte då, vinnare i min viktklass - Maja Edlund, gjorde 86 reps. Hennes klubbkompis i +73 kg stod för dagens prestation och gjorde 94 reps med samma vikt. Helt galet!! Något att jobba på! 

Jag lämnar nu 12kg-kloten bakom mig och nästa mål är att stå 10 minuter med 2x14 kg och därefter är det dags för de gula jäklarna. Det kanske låter som ett onödigt och långsamt upplägg men jag är verkligen rädd för att skada mig, jag vill vara fullt funktionell i mitt arbete som idrottslärare och i min roll som mamma. Förhoppningsvis kommer det fler tävlingar och de är många som äldre än mig som presterar riktigt bra... Jag har tid på mig! 

Det var roligt att tävla här hemma och det var kul att TKSK fick förtroendet att arrangera SM ännu en gång. Nästa gång ser jag dock fram emot att enbart fokusera på tävlandet och kanske få bo på hotell någonstans. Tänk, att ladda upp med hotellfrukost och bra med sömn. Kommer bli toppen! 

Tack alla inblandade! 

Löpning / Svett & Etikett

Det här med löpning! 
När och hur ska min kropp lära sig att tycka om det och spontant vilja utföra ett pass?
Antagligen den dagen jag gör det mer regelbundet, eller?
Jag har sagt det förr men säger det igen, det finns ingen träning som jag mår så bra utav, EFTERÅT! Sträckan jag springer spelar inte så stor roll, känslan av att vara nöjd fyller liksom hela kroppen.
Jag önskar så att denna känslan kunde få mig att komma iväg lite oftare men när det gäller löpning är ursäkterna många. DÅ måste jag helt plötsligt ha ätit rätt mat ett visst antal timmar innan, det får inte vara för varmt men heller inte för kallt, passar det verkligen att lämna Elliot just nu osv....

Vi är ett gäng som har en utmaning att träna 100 gånger innan nyårsafton och när jag räknade på det tänkte jag att det borde vara lätt att få ihop. Vi började dagen efter midsommarafton (då tidigare utmaning avslutades), alltså samma dag som vi åkte på semester till Kosteröarna. Jag kånkade med mig gummiband, hopprep och kettlebell eftersom jag såg framför mig att det skulle bli en vecka full med träning på gräsmattan. Massa goa människor som kunde underhålla Elliot medan mamman fick unna sig lite träning... Det blev inte riktigt så, inte alls faktiskt. Första kvällen fick Elliot magsjuka och jag låg inne med honom i stugan i två dygn. Dagen därpå regnade det och samma kväll var det min tur att bli dålig. Ytterligare två, nästan tre dagar utan mat och alltså varken lust eller ork att träna. Sista dagen på ön var jag glad att jag orkade ut på en lång promenad i lugnt tempo och den räknade jag inte som träning. Sista kvällen slog magsjukan till på Victor och det höll i några dagar efter att vi kommit hem. Vid registrering av träningspass kunde övriga fylla i 3-8 pass och jag fick vackert skriva en nolla. Fy sjutton vilken tråkig start och det har inte blivit så värst mycket bättre.
Vår headcoach i CrossFit är på semester och då är jag en av dem som instruerar passen i boxen. Skitkul MEN det blir dåligt med träning för egen del. Victor har semester och det känns lite oschysst att åka iväg på både jobb och egen träning. Då blir det inte så många timmar över till att bara umgås och/eller hitta på saker tillsammans. Hmmm, svart på vitt lät detta som en dålig ursäkt.... hmmmm.

Hur som helst, i tisdags bestämde jag mig för att göra något åt saken (sakerna) och joggade ner till Älvhögsborg när jag skulle ha ett CrossFit-pass. Att själv vara lite blåsig och trött minskar suget efter att själv vara med och köra WOD'en. Lagom till att suget började komma tillbaka blev det ju också en ansträngning för kroppen att transportera sig hemåt. Det finns flera olika vägar till Älvhögsborg ifrån vårt hus men alla innehåller ett flertal backar. Jag valde den kortaste vägen och den är drygt 3 km.

Jag har börjat titta på en serie som heter Svett och Etikett. Jag vet, den har funnits länge, två säsonger har redan visats, men jag tittar ju aldrig på TV och är ju alltid lite senare än andra med att upptäcka saker. Fördelen med att vara sen är att man inte behöver vänta på nästa avsnitt, alla avsnitt från två säsonger ligger och väntar på mig på SVTplay. Perfekt! Nu kan jag kolla i mitt tempo.
Jag tycker detta program är super! 28 min är en ypperlig längd på ett program och innehållet är intressant men framförallt inspirerande. Kalle Zackari Wahlström provar på olika idrotter under en viss tid och avslutar oftast med att vara med i någon form av tävling. Jag tycker han är riktigt bra som programledare för det känns spontant och äkta. Han kanske följer manus, men det känns inte så. Han verkar genuint intresserad av det han ger sig in på och hans eftersnack är klokt och sunt. I programmet kommenterar också Kalles fru, Brita Zackari, Kalles träning och hennes tankar är både kärleksfulla och roliga. Senaste programmet jag såg handlade om löpning och Kalle skulle då springa 10 km under 50 minuter. Han blev coachad av Mustafa "Musse" Mohamed som bland annat är näst bäst i Europa på 3000 m hinder och har sprungit 10.000 m på 28.49. Inte fy skam!
Mustafa gav Kalle en hel del tips, bland annat utgick de från något Musse kallade för HALF.

Skärmdump från programmet

Som ni kan se på bilden så står HALF för hållning, armpendling, lutning och fotisättning. Jag minns inte allt han sa om de olika punkterna men tipsen var ungefär så här: 

Hållning: Upprätt hållning med blicken bort i horisonten istället för ner i marken.

Armpendling: Armarna nära kroppen och pendla framåt/bakåt. Om de går i sidled börjar kroppen rotera och då blir löpsteget tokigt och man slösar energi. 

Lutning: Om du är för upprätt eller bakåtlutad så bromsar du dig själv. Luta dig framåt tills du behöver ta ett steg för att inte falla... där har du en bra position gällande lutning. 

Fotisättning: Försök att sätta i främre delen av foten först, även detta för att undvika att bromsa dig själv och få hög belastning på bland annat knän.

Nog om detta.
I tisdags när jag sprang TILL Älvhögsborg och det går nerför större delen av sträckan så försökte jag tänka på detta och jag märkte stor skillnad. Det blev en positiv spiral, det blev roligt, jag kände mig stark och till och med lite snabb, jag började fundera på hur ofta jag skulle springa och om jag kanske ska utmana mig med något lopp. Vips så var jag framme vid anläggningen och kände mig taggad.

Skärmdump från RunKeeper

När passet var slut blev jag erbjuden skjuts hem men jag tackade glatt nej. Jag skulle ju äntligen springa igen. Ut och öva på HALF liksom, löparen Sofia är igång. Hahahaha, hjärnan är fascinerande. 

Påbörjade löpningen och tog precis samma väg hem för att se hur stor skillnad det blir i tempo när det går uppför istället. Benen kändes lite tunga redan på tågbron (raksträcka) och jag insåg att jag kanske borde stretchat lite eller hållit mig varm under passet. Nåja, nu var jag igång. 

Backarna kom ganska snabbt och tempot blev långsammare. Klart mycket tyngre än innan och det var bra mycket svårare att försöka tänka på HALF och få kroppen att utföra "tipsen" på ett tajmat sätt. Den negativa spiralen började och jag undrade hur dum jag varit som ens tänkt på diverse lopp och som trott att några tips skulle förändra mig... Pyttsan, klumpen är ute och lufsar igen. Andningen blev ojämn och jag fick hålla koll på RunKeeper för att inte sakta ner för mycket. 

Alltså löpning, så sjukt jobbigt, man kan aldrig vila utan måste pusha och pressa sig själv hela tiden. 

Skärmdump från RunKeeper - hemåt. 

Jag kom hem och sluttiden var faktiskt inte så illa som jag trodde längs vägen att den skulle bli. Återigen en go känsla i kroppen och nöjd att jag inte åkte bil, saktade ner eller gav upp och började gå. Kanske inte är en löpare som ska springa några lopp men några kilometer titt som tätt kanske jag kan beta av? Till och från mina pass kan ju vara en start. Om någon som läser detta känner för att ställa upp som "hare" åt mig får ni gärna höra av er. Jag springer som sagt var inte så snabbt och det är inga mil det handlar om men det kan kanske locka någon ändå? 

Idag har jag haft som plan att jag ska komma ut och springa 5 km. Planen verkar gå i stöpet, jag åt så sent som 18.30 och klockan är nu 20.00 och det är dags att lägga Elliot. För tillfället fungerar det bara med mig som "nattare". Han blir dessutom väldigt ledsen om han vaknar och jag inte är här så nu känns det svårt att komma iväg. Attans, jag som var motiverad. Nu tappade jag suget för att ens försöka göra någon form av hemmaträning.... 

Mina tankar om CrossFit OPEN 2015

De flesta som tränar och/eller är intresserade av CrossFit tycker att mars månad är lite extra speciell. 

Det är nämligen då hela CrossFit Games drar igång och först ut är OPEN, den del av tävlingen där ALLA får och kan vara med. Under fem veckor släpps fem deltävlingar och det gäller såklart att prestera så bra man kan utifrån sina förutsättningar i alla dessa olika moment. 

WOD'en släpps på torsdag natt och sedan har man fram till måndag kväll på sig att få sin omgång bedömd av en domare. Man får göra så många försök man orkar och sedan registrerar man det bästa på Crossfit hemsida och kan se hur man står sig till andra i boxen, staden, landet, Europa & världen. 

Skärmbild från CrossFit Games

Förra året var jag (inte officiellt) gravid i tredje månaden när vi körde CrossFit OPEN och jag höll igen lite för att inte riskera något. I år var jag tveksam till om jag skulle delta eftersom jag började med CrossFit igen när Elliot var två månader och sedan fått till 1-2 träningar i veckan och då med klart lägre vikter än tidigare. Dagen innan det var dags för 15.1 kunde jag inte låta bli och jag anmälde mig. Mest för att se vilka moment jag tappat mest i och på så vis veta vad jag ska fokusera på de gånger jag har möjlighet att träna. Jag är nöjd med beslutet, OPEN är skitkul och jag har verkligen fått ett kvitto på vad som är mina GOATS, övningar som man har svårt för. 

Jag har gjort en liten sammanställning för hur det har gått i de olika tävlingarna och hur jag har placerat mig i vår egna box gentemot de andra tjejerna, gentemot hela boxen, gentemot tjejerna i CF THN och CF Trestad, Sverige, Europa och slutligen världen. Ganska intressant, hihihihi. 

Tabellen läses så här: I WOD 15.1 kom jag på fjärde plats av damer i THN, 10 plats i vår box, plats 311 i Sverige osv..
Den röda raden är min totala placering. 

Nedan följer skärmavbilder av alla workouts som ingick i CrossFit OPEN 2015 och en kommentar om hur jag kände innan, under och efter utförandet. Är det någon läsare som inte är insatt i CrossFit blir det mycket termer men med risk för att det blir ett sjukt långt inlägg ger jag mig inte in i några längre beskrivningar. Det går ju väldigt lätt att googla om man är nyfiken, hihihi. 

Under tidig amning fredag morgon den 27 februari kikade jag på CrossFit hemsida och blev väl inte överlycklig när den första övningen är toes-to-bar. En övning där jag mest hänger och dinglar. Visst, jag klarar den, men inte flera i rad och då tar det väldigt lång tid och i en AMRAP (as many rounds as possible) på bara 9 minuter behöver det gå fort. Marklyft på 34 kg är inga problem och 5 snatch på den vikten har också fungerat så det kändes lugnt. 

Jag anmälde mig som sagt och gav mig på 15.1 & 15.1a. Toes-to-bar gick sådär och även om det var relativt lätt vikt i skivstångsövningarna så tog det i underarmarna vilket gjorde att det blev ännu tyngre att hänga i riggen... 99 reps innebär att jag hann 3 varv + 9 toes-to-bar. Direkt därefter startade klockan på nytt och på 6 minuter skulle man göra en så tung repetition som möjligt av clean & jerk. Jag tycker om den övningen men var lite osäker eftersom jag tappat mycket styrka under graviditeten/hemmatiden. Började på 40 kg och ökade sedan med 5 kg i taget. Så här i efterhand inser jag att det var onödigt, jag skulle sparat kraften till fler försök på den tyngre vikten. Nu hann jag bara testa en gång på 61 kg och då lyckades jag inte. Fick stanna på 57.5 kg. I tabellen står det dock 125 lb och det är ju bara 56 kg. Nåja, det har nog inte så stor betydelse för slutresultatet =)

Elliot ammar ofta någon gång mellan 05-07 så det blev lite rutin under dessa fem veckor att då passa på att kolla vad den nya utmaningen kunde bestå av. Andra veckan blev jag lite besviken om jag ska vara ärlig. Den var exakt likadan som en av deltävlingarna förra året. Kanske kul att kunna jämföra men jag tycker det är roligare med nya utmaningar. Speciellt då den som kom tillbaka var den som var svårast förra året... i varje fall för mig. Dock var det under denna utmaning som jag lärde mig att göra chest-to-bar 2014. Målet var alltså att göra fler repetitioner än föregående år. 

Om man hann med två rundor på 3 minuter fick man gå vidare till nästa omgång på 3 minuter och hann med med två rundor även då fick man gå vidare till ytterligare 3 minuter osv. Antalet repetitioner ökade i varje omgång... Jag behövde dock aldrig oroa mig för det. Detta träningstillfälle blev hela 3 minuter för mig, kort men effektivt, hahahaha. 37 reps blev mitt resultat så jag var tre ynka reps ifrån att få gå vidare. Som vanligt vilar jag lite för länge i varje paus jag tar, grrrr. 

Det blev åtminstone tre reps mer än förra året och jag lyckades med chest-to-bar typ varje gång. 

Vecka 3 och workout 15.3 - första reaktionen: SERIÖST?! Vad håller de på med? 

Kunde de inte vänt på steken så att alla vi som inte kan göra muscle-ups åtminstone kunde få några poäng? Andra reaktionen - jaha, men då blir det 0 poäng, vad ska jag göra på söndag istället, fika kanske? Tredje reaktionen - va, får man inte "nolla"? Är det alltså ok att köra scaled (lite lättare version) på en workout och RX (rekommenderad) på övriga? Hmmm, hur ser den ut? 

Det blev den skalade versionen för mig och alla andra tjejer i vår box. Det där med muscle-ups är något vi behöver jobba mer på... hur sjutton det nu ska gå till, känns helt omöjligt. Den skalade versionen är enklare i den mening att det inte är några musle-ups men den blev sjukt jobbig eftersom den istället innebar att det bara var att kötta på. Vi skulle på 14 minuter göra så många omgångar som möjligt av 50 wallballs med 4.5 kg och 200 singelhopp. Jag valde att vara bland de första, dels för att få det gjort men också för att Elliot var med i lokalen och var lite mammig. 

Jag hittade ett jämnt tempo och delade upp wallballs i 15-10-10-10-5 och hoppade nästan unbroken. 

Det blev tre hela rundor, 50 wall balls och 48 singelhopp... Återigen är det mina pauser som blir för långa men jag var helt klart nöjd med 848 reps. Tänk att man kan bli så svettig på 14 minuter. 

Den fjärde workouten kändes vid första anblicken som en rolig utmaning men 8 min kändes som kort tid för att hinna någonstans med dessa övningar. Handstående pushups ger lite yrsel och jag är långsam i nedtagningen av clean. 56 kg är också ganska tungt om man efter 15.1a tänker att 57.5 kg är mitt max. Med förväntan i kroppen tog jag och Elliot en promenad till boxen på söndagen. 

Elin var barnvakt åt Elliot så även denna gång bad jag om att få vara bland de första startande. Jag valde att inte känna på övningarna innan (lyckas jag inte på försöket så har jag negativa tankar när det väl är dags) mer än att vi var tvungna att mäta avståndet för handstand pushup. Klockan startade och vi drog igång. Första omgången kändes riktigt bra och jag blev förvånad att jag fick upp vikten i clean  utan stora problem. Fick bra självförtroende och blev peppad av detta. Lite skev i kroppen (av allt bärande av Elliot?) gjorde att jag fick stanna någon sekund extra i varje HSPU så att domaren såg att båda mina hälar var över linjen, lite störigt mot slutet när det var många. Fick gå ner lite oftare och låta blodet rinna bort från huvudet... Missade en clean men lyckades direkt efter igen så det drog inte ner mitt humör. 8 minuter gick snabbt och jag hade gärna fortsatt för den här var rolig. 

52 reps blev det och jag hann alltså 3/3, 6/3, 9/3, 12/6 och sedan 7 HSPU. Mycket mer än jag trodde!

Sista deltävlingen hade jag inte möjlighet att vara med i boxen på söndagen och jag trodde först att jag skulle behöva strecka mitt deltagande. Först kändes det gött för det verkade vara en tuff workout men sedan kändes det väldigt tråkigt att inte fullfölja när man påbörjat. Skickade ut en förfrågan i vår facebookgrupp för att se om någon kunde döma mig på måndagen och det fanns flera villiga. 

Här kommer man inte undan så det var bara att bita i det sura äpplet och köra. 

Vid lunchtid måndagen den 30 mars passade Johanna Elliot och jag hoppade upp på roddmaskinen och inväntade Daniels signal. Jag hade kollat övriga deltagares tider för att få en uppfattning om hur lång tid det kunde tänkas ta på ett ungefär. Det varierade mellan 10-20 minuter så jag hoppades på cirka 18 minuter. Jag och roddmaskinen brukar nämligen inte komma så bra överens. 

Min tid blev 14.58 och jag var HELT slut. Jag kan verkligen inte RO, jag sliter och sliter men kommer absolut ingenstans och jag tror jag håller andan under tiden för när jag klev av så fick jag flåsa ett bra tag innan jag kunde ge mig på thrusters och då fick jag typ hålla andan igen för jag hade så hög puls. Väldigt skum känsla som inte riktigt går att beskriva... Jag önskade att det skulle varit en WOD på tid men nu var jag liksom tvungen att fortsätta tills allt var klart. Bläää! 

Att rodd är en GOAT känns inte roligt någonstans, inte en övning jag känner för att öva på precis men det är väl så det får bli. Åtminstone lite teknikträning... 

OPEN är klart för den här gången och med tanke på "omständigheterna" är jag nöjd med min insats. Jag hoppas kunna prestera bättre nästa år MEN då krävs det att jag får till fler CF-träningar och att jag då fokuserar på de moment som jag har svårast för... blir ju lätt att man passar på att träna det som är roligt när man får chansen. Nästa år kan jag i varje fall inte skylla på graviditet eller förlossning! 

Någon av er som läser som deltagit? Vad tyckte ni om de olika deltävlingarna? 

Alla hjärtans dag

14 februari - Alla hjärtans dag! 
Ett kommersiellt jippo? Bonusdag för kärleken? Löjligt påfund?
Åsikterna är många och jag lägger ingen värdering i det hela utan skriver helt enkelt ett inlägg om hur vi firade denna dag. Victor hade ledig helg så antagligen hade det blivit god middag och mys ändå, men vi gjorde den lite extra trevlig bara för att det var just denna specifika dag.

En liten alla hjärtans dag-hälsning skickades till mostrarna, mormor, morfar och farmor. 

Lagom till frukosten fick Elliot en liten present. Den kom på posten redan i onsdags men vi väntade och gav den som en Alla Hjärtans dag-present. Det han fick var en napphållare som jag beställt hos designfrida på Facebook. Vi blir tokiga på letandet efter napparna och förhoppningsvis kommer vi nu ha lite bättre koll på vart åtminstone en napp befinner sig. Elliot verkar dessutom uppskatta att kunna leka med nappen och "radbandet". Pris för denna variant (ugglan var något dyrare än det andra pyntet) 170 kr + 14 kr i frakt.

Elliot fick en napphållare i present. Beställs på designfrida där man kan komponera utifrån egna önskemål.
Citat från sidan: Jag använder mig ut av säkerhets träpärlor och färg som är salivbeständiga och giftfria.Jag använder endast nickel- och rostfria clips. Snörena är färgäkta och salivbeständiga. De är slitstarka och tål hårda tag.

Jag jobbade några timmar på förmiddagen och sedan åkte vi ut till Coop och handlade inför kvällens middag. Därefter slappade vi en stund och när Victor drog igång med matlagningen underhöll jag Elliot och när han sov passade jag på att städa lite här hemma. Trevligare att äta i ett rent kök! 

Redo för 4-rätters =)

Victor tycker verkligen om att laga mat och sätta ihop menyer osv. När han är ledig och har både tid och "anledning" att göra fler rätter än vanligt njuter han till fullo (och jag med). Denna kväll blev det en meny med 4 rätter. Med ett leende säger han också, det blir två desserter eftersom du uppskattar det mer än förrätterna... gulligt och sant, men lite tragiskt... jag har verkligen blivit en socker-junkie! 

MENYN

Förrätt

Crème Ninon (grön ärtsoppa med 1 dl champagne i)

Huvudrätt 

Ryggbiff med tomat- och löksallad och potatispolenta (mosad hemmagjord gnocchi)

Efterrätt

Friterad camembert med vaniljglas och varm hjortronsylt

Efterrätt nr 2 

Kanelriddare (typ fattiga riddare men gjorda på en bit kanellängd) med lime- och basilikagrädde och varma bär. 

Som jag (vi) njöt. 

Tror vi åt i 2,5 timmar. Förrätten var ljuvlig och då ska tilläggas att jag typ avskyr vanlig ärtsoppa. Den var len, hade inga bitar och smakade ganska sött. Det blev kvar till en rejäl portion var dagen efter och den var lika god då. Victor lyckades väldigt bra med köttet till huvudrätten och även han själv blev nöjd, inte lätt när vi vill ha helt olika varianter, jag vill ha mitt kött tillagat well-done och han vill ha så rött kött som möjligt. Egentligen skulle det varit gnocchi till köttet men något hände i tillagningen av detta och Victor räddade situationen med att mosa dem till polenta. Det kommer vi nog göra igen för det var verkligen supergott. Den första efterrätten har vi ätit förut och det är konstigt att jag tycker om den som inte gillar ostar... men är det dessert och sött så går det tydligen ner. Det friterade passar väldigt bra ihop med glassen och hjortronsylten. Mums! 

Den andra efterrätten intogs när vi hade plockat undan och diskat det mesta. Skönt att ha ordning igen men framförallt gött att låta all mat sjunka. Jag undrade för en stund om det skulle gå att få ner mer, men jag hade inte behövt oroa mig, det slank ner - utan problem. 

Han hade skurit varsin skiva från en kanellängd och sedan tillagade han dem så som man gör fattiga riddare. Så enkelt (tror jag) och verkligen jättegott. Speciellt ihop med en underbar basilika- och limegrädde och varma bär som alltid går hem hos mig. Kan verkligen rekommenderas! 

Elliot var vaken när vi åt förrätten men sedan somnade han och sov hela middagen. Lyxigt att sitta och njuta av maten samtidigt och kunna prata om diverse saker utan att vi både stirrar på och gullar med Elliot. Det går liksom inte att låta bli när han sitter med i sin stol. 

Efter middagen var det dags att kika på Melodifestivalen som vi spelat in. Då vaknade Elliot och han underhöll oss nog med än de olika bidragen. Jag tyckte Linus Svenning var bäst, Victor "röstade på" Mariette och Elliot skrattade och skumpade lite extra när låten Groupie framfördes. 

Ett foto från 17 september då Elliot är 8 dagar och första gången vi har ögonkontakt "på riktigt".

Så var det det där med gåvor på Alla Hjärtans Dag... Enligt Wikipedia är blommor den vanligaste gåvan och därefter en middagsbjudning. Lite oromantiskt av oss kanske, men vi hade bestämt att handdukstorken som äntligen blivit levererad skulle bli vår gemensamma present och att vi bara skulle ge varandra något lite symboliskt för att det är lite kul att både ge och få presenter. 

Efter huvudrätten var det så dags att byta gåva. Victor var först ut och han fick mina ögon att tåras. Inte så ovanligt nuförtiden men jag blev verkligen rörd. 

Victor tycker om att teckna och önskar själv att han oftare (än en gång om året) tog sig tid för att sitta ner och låta pennan göra sitt. Han har gjort tre-fyra porträtt tidigare (varav ett är på mig) men har aldrig gjort en avbildning i profil och heller aldrig tecknat en bebis eller ett barn. Man kan därför minst sagt säga att han har utmanat sig med denna present... speciellt då jag är hemifrån max två timmar i taget och oftast har han då Elliot här hemma och han brukar hålla sig vaken. Jag förstår inte när han har hunnit slå sig ner, hitta fokus och lyckas få till denna underbara tavla. 

Jag blev såå glad och tacksam! Bättre present än alla blommor och chokladaskar i världen!

Vad jag köpte till Victor nämner vi inte ens här... så pinsamt oromantiskt i jämförelse! 

Tavlan jag fick av Victor i Alla hjärtans dag-present!
Fotat med iPhone i dålig ljus så bilden gör inte motivet riktigt rättvist då flera skuggor "försvunnit".

Det var vår Alla Hjärtans Dag 2015. 

Det var tre dagar sedan, livet rullar på som vanligt, det var på sätt och vis en dag som alla andra och det viktiga nu är att hålla kärleken och andra relationer vid liv och visa uppskattning under resten av året. Några ord, en kram, en tanke kan göra någons dag så otroligt mycket bättre. 

Veckans middagar - Vi Föräldrar

I vårt hushåll är det Victor som lagar maten. Det har varit så från dagen då vi träffades och det hänger liksom i fast att jag "går hemma". Någon gång ibland är det jag som står för maten men han tycker att det är superkul att fixa och vara kreativ. Gör helst om recepten och använder dem ogärna mer än en gång, det ska provas och experimenteras. Resultatet blir alltid väldigt bra så jag ska absolut inte klaga. Istället försöker jag emellanåt komma med lite förslag på maträtter.

När vi bodde i lägenhet prenumererade vi på Middagsfrids matkasse med leverans varannan vecka. Hur bra som helst men vi pausade när vi flyttade till huset och då alla recept är sparade så har vi några gånger valt ett häfte och storhandlat efter det... så smidigt, uträknat och klart. Alla ingredienser används och det blir väldigt lite spill. Skönt att inte behöva slänga mat.

Just det, vi har också provat Linas Vegetariska Matkasse. Tror vi hade tre eller fyra leveranser av den innan jag valde att stoppa. Vi strävar nämligen inte efter att äta vegetariskt utan ville bara prova för att få ytterligare idéer på hur måltider kan komponeras. Vi följer inga dieter, har inga förbud eller måsten. Vi äter det vi blir sugna på och tillgodoser bådas smaklökar samtidigt som vi försöker äta varierat och på det sättet hälsosamt. Jag har en kokbok med Paleorecept - det vi har provat har varit gott men vi vill inte leva fullt ut efter ett "koncept". Vi har likväl lagat mat ur en gammal hemkunskapsbok och en fransk kokbok från början av 1900-talet.

Det som var smidigt med matkassar var som jag skrev ovan att allt används. Det är helt klart det svåraste när man ska storhandla, att måltiderna/ingredienserna ska matcha varandra. Det blir väldigt mycket mer ekonomiskt om man lyckas med det. Det är nog inte bara vi som tänker så och det är väl därför det inte är helt ovanligt med menyer för en hel vecka (eller en hel månad) i tidningar.

Jag har alltid prenumererat på många tidningar och Fitness Magazine är nog den som flutit på längst utan avbrott. Där har det funnits menyer som vi provat på och även då har vi varit supernöjda och fått upp ögonen för lite nyheter, speciellt för mellanmål och frukost - där är jag sjukt enformig och en "periodare" som äter samma sak i tre månader innan jag kommer på något annat.

I slutet av min graviditet började jag prenumerera på Vi Föräldrar och än så länge tycker jag att det är en riktigt bra tidning. Tester på produkter, intressanta artiklar, nyttiga tips och "bebisanpassade" recept. I varje nummer finns en meny med fem snabba (30 minuter) middagar  för hela familjen. I början bläddrade jag bara förbi detta eftersom Elliot fortfarande ammar, men i förra veckan hade vi idétorka inför veckohandlingen och då plockade jag fram ett nummer, skrev av inköpslistan - tjoff, planering klar - och vi åkte till affären.

Det är som sagt mat för alla i familjen (även vuxna) men vid varje recept finns det en liten ruta med rubriken - TILL BEBISEN - där står det hur man kan anpassa maträtten för att bebisen/det lilla barnet ska kunna äta samma sak. Väldigt smidigt när man väl kommer till den fasen.

Dålig kvalité på dessa mobilbilder - men ni får kanske ändå en uppfattning om upplägget

Vad tyckte vi då om denna mat (det som inlägget egentligen skulle handla om)?
Grönkålspannkaka med keso och granatäpple 
Väldigt gott. Kul med en annorlunda form av pannkaka. Jag är väldigt förtjust i granatäpple så detta gick verkligen hem hos mig. Victor tyckte det var lite för lite mat. I och för sig delade vi maten i fyra lika stora delar och det kan ju hända att det är beräknat till två mindre portioner (barnen) och två större till de vuxna??
Små prinsar (prinskorv) med sötpotatismos
Vi var båda lite skeptiska till sötpotatismos men detta var väldigt gott. Det var härliga färger på tallriken och smakerna passade varandra. Victor använde inte rapsolja till moset utan tog mjölk och lite smör - inte konstigt det var så gott kanske? Elliot fick smaka på moset och han smackade på bra och ville ha mer både första och andra dagen. Även mosade ärtor gick hem =)
Snabbrisotto med räkor
Minns att Victor ändrade en hel del i receptet på risotton för han tyckte det var lite mesigt och eftersom Elliot ändå inte skulle äta spelade det inte så stor roll. Jag tycker om risotto men inte räkor så Victor fick ta med sig båda matlådorna till jobbet. Hade kunnat äta den utan räkorna i och för sig!
Kycklingsoppa med rotfrukter 
Jädrans vad gott! Den här kommer vi att göra igen. Återigen passade smakerna väldigt bra ihop och soppa är ju bara så gott. Speciellt nu när det är minusgrader utanför dörren. Mums!! Jag åt en skiva bröd till också - en fix idé jag har, att soppa och bröd hör ihop.
Hokiburgare med guacamole
Medan denna maträtt tillagades kom det en del svordomar från köket. Främst för att avokadon var stenhård och var nästintill omöjlig att få mosad till guacamolen. Sedan ville fisken inte hålla ihop när burgarna skulle formas... 30 minuter var lite väl optimistiskt. Victor är snabb i köket och han höll på i minst 50 minuter. Egentligen skulle det bara vara stavar av morötter och palsternacka som tillbehör till burgaren men vi lyxade till denna lördagsmiddag med potatisklyftor. Riktigt gott men återigen tyckte Victor att det var för lite sting i maten, speciellt i guacamolen....

Summan av kardemumman - vi är nöjda.
Victor kommer säkerligen fortsätta att förändra och lägga till i recepten men variationen får helt klart godkänt. Idag kom ett nytt nummer av tidningen i brevlådan så jag funderar på att lägga ner shoppinglistan och åka och handla direkt efter morgondagens babymassage... Tänk vad glad Victor blir när han vaknar och ser en kyl full med mat. Bara att stiga upp och sätta igång och laga, jihoooo!

Mål med 2015

På nyårsafton gick vi laget runt under middagen och lät alla nämna sina mål/förväntningar med/på det nya året. När jag var yngre (jopp, den gamla som talar) hade jag långa listor med nyårslöften. Det var det ena förbudet efter det andra och allt skulle förbättras...  Det skulle springas mer, ätas mindre sött, sparas mer pengar, umgås mer, jobbas mer, städas mer, tas hand om kroppen bättre, brys mer om utseendet (typ sminka mig till vardags), you name it! Det gick väl sådär om jag ska vara ärlig.

Jag tröttnade på att bli besviken på mig själv och först drog jag ner på antalet löften till max tre inför det nya året men när även det misslyckades började jag & Elin prata om mål istället. Det känns mer positivt och på något sätt blir det roligare att nå ett mål än att (försöka) hålla ett löfte. Sakerna på listan är inte så värst annorlunda som när det handlade om löften men  vår inställning påverkar oss ofantligt mycket.

Vi är snart två veckor in i det nya året och jag är såå glad att jag inte lovat mig själv (och andra) att jag ska sluta med sötsaker... det hade redan varit kört, hihihihi. Alldeles för mycket goda saker kvar här hemma sedan högtiderna för att det ska fungera. Kanske, kanske gör ett försök när förrådet är slut...

Man får lite "belöningar" i appen när man når sitt mål (mitt är 3000 fuel) flera dagar i rad. Än så länge ser det bra ut =)

Jag kommer nu spalta upp alla mina mål, stora som små, för det nya året och om det blir alldeles för många så får jag väl helt enkelt stryka några. Under 2015 ska jag försöka...

• ... komma upp 3000 fuel (okänt energimått) varje dag, på mitt aktivitetsband från Nike som jag fick av Victor i höstas.
• ... att sakta men säkert ta mig tillbaka till det gröna klotet (24kg) i Long cycle.
• ... delta i åtminstone två kettlebelltävlingar, klubbmästerskap räknas också. 
• ... lära mig att göra flera kipping pullups i rad. Målet är att göra 10 st på nyårsafton 15/16. 
• ... variera och fokusera i min egen träning så att det blir kvalité i den nu när det inte blir lika mycket kvantitet som tidigare. 
• ... vara lika mycket utomhus med Elliot tidigare.
• ... vårda mitt och Victors förhållande så att vi inte bara är föräldrar. 
• ... äta upp all den frukt jag köper (köper t.ex. en ananas, äter halva samma kväll och glömmer sedan bort den i kylskåpet - inte bra). 
• ... hitta en rutin som gör mig mer effektiv när jag börjar arbeta som lärare igen. Tanken är att jag då ska slippa jobba lika mycket hemma. 
• ... vara en så bra mamma som möjligt. 
• ... smyga igång som instruktör igen. 
• ... kombinera mina olika roller (kollega, vän, instruktör, syster osv) och inte låta ALLT kretsa kring Elliot. Jag ska alltså försöka komma ihåg att det finns annat att prata om även om han är i MINA tankar konstant och för tillfället är mitt största intresse. 
• ... ta mig runt Vårruset (längre än så sträcker jag mig inte gällande löpning).
• ... njuta av tiden som föräldraledig, ta vara på tiden och försöka vara här och NU. 
• ... fortsätta med MammaMage-träningen. Så fort jag började träna vanligt tappade jag intresset för dessa små, men väldigt, väldigt viktiga övningar! 
• ... komma i fas med framkallningen av mina foton. De är nu sorterade, daterade och mappade!
• Jajaja, här kommer den..... med ett stort streck under försöka.... dra ner på sockerintaget!!! 

Se på tusan, det blev en hel del. Jag kan säkert komma på fler men sista målet kanske ska bli att jag ska försöka lära mig att åtminstone ibland fatta mig kort... hahahaha, lycka till! Jag känner inte att jag kan stryka något av dessa mål så jag behåller dem. Tror faktiskt jag ska skriva ut dem så jag har dem synliga. En anledning till att man ibland misslyckas kanske kan vara att man helt enkelt glömmer bort vad man önskade och hoppades på. Så får det bli. 

Gällande förhoppningar så skulle jag helt klart kunna göra en lång lista även där men jag nöjer mig med önskan om att jag, min familj och mina vänner får vara friska på alla sätt och vis. Sedan ser jag såklart fram emot allt vad året har att erbjuda med väder, vind, vardag och fest. Ett socialt år där jag framförallt ska njuta av att se Elliot utvecklas från spädbarn till en liten individ. Bring it on! 

**********          **********

Ett tips när ni sätter upp träningsmål. Utgå från den så kallade SMART-metoden: 

Målet ska vara specifikt: t.ex. 10 kipping pullups.

Målet ska vara mätbart: på nyårsafton ska jag klara 10 kipping pullups

Målet ska vara angeläget: det ska vara viktigt för mig att nå mitt mål för att bli motiverad. Om jag klarar kipping pullups kommer det underlätta och förbättra mina resultat på flera CrossFit-wodar. 

Målet ska vara realistiskt: i dagsläget klarar jag 3-4 i rad med gung emellan utan att hoppa ner så det borde gå om jag får till tekniken och verkligen tränar. 

Målet ska vara tidsbestämt: det måste finnas en slutdatum för "mätningen". Två veckor, en månad, ett år - det beror lite på hur nära målet man befinner sig just nu.  

LYCKA TILL!!!

Kloka ord kan man aldrig få för mycket av!

Julbord

Julen 2014 kommer att bli speciell på tre sätt:

1. Victors första lediga jul sedan vi träffades (ledig i 9 dagar dessutom)

2. Vi ska fira julafton i vårt hus - 16 personer tror jag vi blir

3. Elliot ska få fira sin allra första jul

Har inte så jättemycket julstämning ännu men längtar som en tok! Ska bli sååå mysigt! 

En bit in i ätandet på Alberts.

Jag är inte så mycket för julmat men förra veckan gick verkligen i julmatens tecken. Det var julbord på löpande band. På onsdagen hade jag, Victor, Elin och Mika bokat bord på Alberts (Trollhättans lite finare restaurang). Jag var lite skeptisk till att betala så mycket pengar (695kr/person) när jag inte tycker det är såå supergott men vi tyckte helt enkelt att vi var värda lite lyx i vardagen & "julhetsen".

Försök till familjebild

Vi valde att gå dit på en onsdag för att slippa de värsta firmafesterna... inte får att vi någonsin varit på julbord som spårat ur men man har ju hört hur det kan gå till... hihihihi. Det var alldeles lagom med folk och vi behövde inte köa för att få mat. Vi var dock lite ivriga och roffade åt oss tallrikar innan vi fått glögg och menyn presenterad för oss, oooops. Vi är inte så fina i kanten vi. 

Det var så sjukt mycket mat. Tycker man om sill kunde man nog ätit sig mätt bara på det. Det fanns nog 20-30 olika sorter och till detta ål, ostron, lax, krabbterrine m.m. Jag fann till min glädje att det fanns Maki sushi och de var riktigt goda. Bland de varma rätterna högg jag in på de traditionella köttbullarna, prinskorvarna, 1 skiva skinka, några revben och nytt för i år en omelett med skaldjur. Trots att jag är lite feg blev jag helt klart mätt. Kanske inte riktigt på samma nivå som Victor som knappt kunde prata när det var dags för desserterna. Han hamnade i en djup paltkoma...

Dags för dessert

Dessertbordet gick inte heller av för hackor och jag åt crème brulée, knäck, färskost- och kardemummapudding, en struva och några chokladbitar till mitt te. Mums!! 

Hade jag inte varit så mätt hade jag nog kunnat gå en eller två rundor till och testat fler desserter... jag har blivit en sockerjunkie sedan Elliot föddes och fikar typ varje dag. Borde nog skärpa mig... nyårslöfte?

Tummen hittas allt oftare...

Elliot är alltid väldigt lätt att ta med men jag var lite nervös innan vi åkte till Alberts. Tänk om folk skulle tycka att det var dumt och att han störde deras fina kväll eller liknande. Man kanske räknar med barnfritt när man betalar en sådan summa pengar för sin mat? Jag hade inte behövt vara orolig. Han var sig själv och således väldigt "duktig". Sov en stund, låg i vagnen och tittade/pratade en stund och sedan ville han vara med och se vad vi höll på med. 

Perfekt med fyra famnar att hoppa mellan, då blir det ju aldrig tråkigt =) 

En vanlig syn på julbord,,, äter sig så mätt att byxorna behöver knäppas upp.
Elliot mumsade och åt som att han också fick ett julbord serverat. 

Vi var mycket nöjda och belåtna (lite för mätta) när vi tackade för oss, betalade notan och åkte hemåt. Vi var dock alla överens om att detta ska bli en tradition. I varje fall för oss fyra, när Elliot blir äldre tycker han nog det är roligare att vara hos någon lekvillig barnvakt. 

På torsdagen var Victor på julbord med sitt jobb, på fredagen var jag på julbord med Älvhögsborg på Quality Hotell i Vänersborg (sjukt god Waldorfsallad) och i måndags var Victor på julbord hos en i "herrklubben". Man kan ju tycka att julmat borde stå oss upp i halsen men imorgon börjar planeringen av maten till julafton, listor ska skrivas och handling ska göras... 

Nu kurrar det bra i min mage, en lite köttbulle skulle sitta fint =)

Lite som julafton

Medan jag satt i köket och åt lite mat så här inför träning med TKSK så passade jag på att kolla min mail. Bland alla reklammail med julklappserbjudanden fanns ett med Terese Alvén som avsändare och titeln Vinnare i bloggen Spark i baken. Det pirrade lite i magen när jag klickade på öppna.

Det stämde.
Jag läser bloggen Spark i baken varje dag och 1-24 december pågår där en julkalender. Varje dag öppnas en lucka med en tävling och för att delta ska man svara på en fråga och motivera varför man ska vinna den aktuella produkten. Igår deltog jag genom att nämna en folkhälsosjukdom där risken att drabbas kan sänkas genom regelbunden fysisk aktivitet. Jag skrev sedan en motivering till varför just jag skulle vara en av de tre lyckliga vinnarna av Terese nyligen utgivna bok "Träna tillsammans med familjen". Och jag vann!! Så himla roligt! Känns lite som julafton faktiskt! Tänk vad roligt jag och Elliot ska ha när han blir lite äldre =)

Min vinst

Pampers barnvagnspromenader

I mitten av oktober var jag hemma hos en vän som jag umgicks med dagligen under gymnasiet och några år efter det. Under flera år hade vi inte någon kontakt på grund av flytt, studier, jobb, utlandsvistelser, barn osv. Tack vare sociala medier har vi ändå funnits där i bakgrunden och man har haft "lite koll" på vad som händer. Nu bor vi lite närmare varandra igen och kanske kommer kontakten att återupptas. Ett första steg var en lunch hemma hos henne i deras nyköpta hus och jag fick äntligen träffa hennes underbart fina barn som jag tidigare bara sett på foton och filmklipp. 

Elliot var då 5 veckor och det blev självklart mycket bebisprat. Det är väldigt intressant att diskutera med någon som nyligen varit i samma sits (för mamma var det ändå nästan 30 år sedan). Som nybliven mamma suger man (åtminstone jag) i sig allt man kommer över och tar till sig alla råd, rön, tips och förmaningar. Man vill ju göra rätt och alla situationer är nya...

Josefina tipsade mig om en podcast som heter Pampers Barnvagnspromenader. Syftet med denna podcast är att lyfta föräldrars frågor och funderingar kring barn och deras utveckling. Det kommer ut ett nytt avsnitt varannan vecka och podcasten är fortfarande vid liv, kul. Frågorna framförs av programledaren Tove Norström och besvaras av den oberoende experten, leg. barnmorska och leg. psykoterapeuten Louise Hallin. Jag tog tacksamt emot detta tips och började lyssna redan dagen därpå. Jag vet att många tycker det är illa att vara ute och gå med barnvagn och ha hörlurar i öronen, att man borde ägna barnet all uppmärksamhet. Nu är det så att Elliot för tillfället stensomnar så fort vagnen börjar rulla och sover tills vi kommer in på uppfarten (oavsett längd på promenaden). Det känns då som att det inte spelar honom så stor roll om jag har en lur i örat och lyssnar på två tanter som kanske hjälper mig att agera pedagogiskt i kommande situationer. Den dagen han förändrar sitt vagnbeteende och kanske sitter upp och vill kommunicera med mig får jag agera annorlunda. 

November månad och endast en fleecetröja över mitt linne. Vi har haft ruggigt bra promenadväder hela hösten! 

Jag fastnade direkt för denna podcast och betade av flera avsnitt på en gång. Blev lite stressad att de skulle ta slut så jag bestämde mig snabbt för att jag fick lyssna på max ett avsnitt per dag. Stackars Victor har fått varje avsnitt återberättat i detalj typ... men nu har han också börjat lyssna. Lättare att prata OM programmets innehåll med varandra än att jag LÄR honom vad de har sagt. Jag tycker att föräldrarna ställer intressanta frågor och även om vissa ämnen (mat och sömn) dyker upp i nästan varje avsnitt så tröttnar jag inte. Ibland ställs frågor om spädbarn, ibland om treåringar och ibland om tolvåringar osv så det blir ändå variation. Svaren är relativt korta och i vissa fall väldigt tydliga. För mig som inte har barn sedan tidigare har jag stor möjlighet att ta till mig av det som sägs men jag kan tänka mig att vissa (raka) svar är provocerande för dem som kanske redan passerat den nämnda fasen.  Kanske känner de sig kritiserade och tänker att de har gjort fel, men jag tänker att gjort är gjort och barnet/barnen mår säkert bra ändå eftersom magkänslan bidrar till att man gör så gott man kan. 

Så här kan man också sitta och lyssna på podcasten... Mysigt och intressant på samma gång. 

Det som jag tycker är bra med podden är att det är tips och råd. Vad vi sedan väljer att göra är upp till mig och Victor, beroende på vad Elliot visar sig vara för typ av barn. Louise säger i nästan varje avsnitt att hon enbart talar utifrån vad forskning visar är barnets bästa och att hon vet att det hon säger inte passar alla familjer av olika anledningar (ekonomiskt, socialt, tro, arv osv). I första avsnittet har jag t.ex. för mig att hon säger att det vore allra bäst för barnet att pappan är föräldraledig när barnet är 2,5 år eftersom det oftast är då som papporna blir superintressant varelser... Det är dock inte många barn som är hemma så länge och det är ju inte direkt bra för barnet att börja på dagis (vet att det heter förskolan men tänker kalla det dagis ett tag till) ett år och sedan gå hem igen och vara ifrån sina kompisar i flera månader... 

Skärmdump från Louise Hallins hemsida.
Jag öser på föräldrarna information och tydliga budskap som de sedan måste förhålla sig till själva. Det här är vad jag vet och kan. Take it or leave it - föräldrarna är vuxna människor som måste välja vad de vill ta till sig, säger Louise Hallin. http://www.dagensmedicin.se/nyheter/louise-hallin-fortsatter-att-staka-ut-sin-egen-vag/

Jag gillar att hon är rak och tydlig, att informationen inte luddas in i några krusiduller. När jag lyssnar under mina promenader känner jag hur jag fylls med idéer och tankar. Vissa saker ska jag verkligen försöka att följa, några hoppas jag att vi kommer att testa och andra vet jag redan nu att jag/vi inte kommer att lyckas med. Vi är alla olika som individer, vi har olika bakgrund, olika syn på uppfostran och framförallt så har vi olika barn. Jag tar främst åt mig sådant där det känns som vetskapen om hur man kan agera underlättar eller gör situationen lättare för både oss och vårt barn. 

När jag inför detta inlägg googlade på Louise Hallin märkte jag att hon deltar i ytterligare en podcast, har (haft?) ett program på SVT, suttit med på Nyhetsmorgon osv. Det har jag missat helt, i och för sig har jag inte varit mottaglig för information om barn och uppfostran på samma sätt tidigare. Till min stora förvåning hittade jag också ett flertal artiklar och bloggare som trycker ner, avvisar och dömer ut Louise Hallin. Främst får hon kritik för att ha en förlegad syn på föräldraskap, kvinnor och män. Något som inte är populärt i vårt alltmer jämnställda samhälle. 

Hon framhäver att mammor och pappor är olika och att mamman är extremt viktig första tiden då hon förhoppningsvis ammar. Det verkar som en del tolkar att Louise menar att pappan inte är viktig för barnet men utifrån de 10 avsnitt jag lyssnat på har jag förstått det som att pappan är minst lika viktig men att vi inte kan komma ifrån att vi är två olika kön. Det sagt utan att säga att det ena könet är bättre eller sämre än det andra. Kritiken är främst från 2009, var det då hon började höras tro?

Jag har som sagt var bara lyssnat på typ 10-15 avsnitt och har inte sett henne på youtube eller på tv. Jag tycker att mycket är bra och tänker ta till mig av det som passar vår familj. 

Trots all kritik rekommenderar jag ändå starkt just denna podcast där "vanliga" föräldrar får svar på sina frågor och funderingar. Lyssna och se vad ni tycker! 

Trevlig morgonpromenad i början av december. 

Elliot sover gott när vi är ute och går, oavsett väder och vind och "expertråd i lurarna"... 

Julklapp till bebis på 3 månader?

Lite drygt 1 månad kvar till julafton. 
Lite drygt 1 månad kvar till Elliots allra första jul.
Vi tycker att det är stort och ser verkligen fram emot hela julhelgen.
Victor har jobbat varje jul sedan vi träffades. I år är han ledig och vi ska hem nära och kära till oss.
Han är superladdad och vill göra ALLT på egen hand, från sill till bröd, must, korv, skinka, kakor osv.
Jag är lite bromskloss och påpekar att det tar längre tid än vad man tror, att vi är ganska många, att vi ska duka, piffa huset och oss själva samt att vi har Elliot att ta hand om. En ny faktor i julstöket. 

Jag älskar att skriva listor, alla typer av listor. Skulle säkert kunna skriva en lista över vilka listor som ska skrivas men riktigt så långt har jag inte kommit ännu... Eller?
På dagens att-göra-lista stod SKRIVA ÖNSKELISTA med. Min mamma vill veta vad vi önskar oss och självklart kan jag inte bara svara rakt upp och ner. Oh, no den skrivs på dator med bilder.
Egentligen är det inte så noga vad jag får. Jag tycker om överraskningar och blir oftast gladast för det som inte stått med på den där listan, men jag tycker det är väldigt roligt att fundera över vad jag skulle kunna behöva. Eftersom jag även gör listor i min kalender över saker som jag själv tänkt köpa så är det heller inte helt ovanligt att dessa punkter helt enkelt förs över till önskelistan. Smart va?

När jag skrev listan började jag fundera över vad sjutton vi (jag & Victor) ska köpa till Elliot i julklapp. Vad kan han behöva 3 månader gammal? Han verkar väldigt nöjd och tillfreds med sin tillvaro som den är och han "leker" inte med några saker ännu. Han fick väldigt mycket kläder i present som nyfödd och dessa börjar han nu växa i och han har en massa fint som ligger på hög och väntar på att få användas. Samtidigt vill jag ge honom en riktigt julklapp när det är hans första jul.
Det är ju trots allt nästan ett år till nästa gång han firas med födelsedag eller jul och då kan man väl passa på att redan nu ge sådant som kanske används när han är 6-9 månader eller så?

Jag har fått ihop en "önskelista" med saker som jag tänker kan vara passande till Elliot. Saker som kanske ändå skulle komma att införskaffas någon gång. Det finns säkerligen en mängd andra saker som är bättre, roligare eller mer välbehövligt men detta är alltså vad jag kommit på idag. Jag tar tacksamt emot fler idéer och på julafton kommer Elliot (och vi) bli lika glada oavsett vad han får av den där jultomten =)

* Badbyxor till babysim
* Badleksaker (gärna naturgummi)
* Cykelstol från Bobike

Jag vill gärna ta mig fram med cykel när Elliot blir äldre och detta verkar roligare för barnet. Info på bikingbaby.se

* Böcker av alla de slag
* Mjuka byggklossar 

Klossar är alltid kul och om de är mjuka borde de gå att använda något tidigare? Bild från lekia.se

* Bowlingset med djur 

Detta set verkar vara alla barns favorit på Öppna förskolan.
Vet ännu inte om det kommer bli så för Elliot men tycker själv att det är sött och tilltalas av leksaker/kläder med djur. 

* Svenska barnvisor 

Har boken Svenska Vaggvisor från denna serie och det är perfekt att få lite hjälp när man ska ta ton.
Finns flera olika varianter och jag tänker att det är kul att ha så många som möjligt för att kunna variera mellan låtarna. 

* Pabobo nattlampa Barbapapa 

Dessa sålde Sevim på SG Interiör & Design tidigare (kanske även nu) och jag tycker de är såå mysiga.
Från hemsidan: Lumilove Barbapapa kan lätt bäras med, den kan sova bredvid barnet i sängen på natten & den laddas enkelt genom att den ställs på sin laddningsplatta. Barbapapa är en trygg & säker lampa för alla stora & små barn och det som gör den så speciell är att den lyser upp så fort den tas från laddningsplattan utan att man behöver tända den.

* Kläder i Merinoull (typ underställ, det ska ju bli kallaste vintern på 33 år enligt löpsedlarna)

Har läst i Vi Föräldrar att merinoull ska vara väldigt skönt för barnet och hålla värmen bra.
Denna variant är från Pierre Robert.

* Pekboken för lite sportigare barn

Ingen aning om hur den ser ut inuti men jag tyckte att det kändes passande för Elliot som "idrottat" sedan han var 1 månad. 

* Barnstol (till köksbordet) - någon som kan rekommendera en som är både bra och säker?
* Sångpåse 

Detta är också något som används på Öppna Förskolan samt att kollegor pratat gott om produkten. Man drar ett djur och sjunger sedan "tillhörande" sång. Finns flera olika kit att fylla på påsen med längre fram... Egentligen från 1 år men Elliot verkar tycka om när jag sjunger för honom... trots att det är falskt =) Finns att köpa på abcleksaker.se

 * Ergobaby bärsele

Kanske mer en julklapp till mig.
Vi har en klassisk Babybjörn-bärsele men det som tilltalar mig med den här modellen är att man bär barnet på höfterna istället för att få tyngden på axlarna och bröstryggen, dessutom går den att bära på sidan, fram och bak. 

Ni får mer än gärna skriva förslag på julklappar i kommentarer. Vad ska ni köpa till era egna småttingar? Har ni fått eller köpt något bra tidigare år?

Vad det blir från mig och Victor är ännu inte bestämt.... vi har typ en månad på oss. Just nu när jag sitter här själv och skriver så känns det som att det lutar åt en barnstol så jag tar tacksamt emot
kommentarer/tips/erfarenheter om vad som är bra att tänka på vid ett sådant köp.