Klänningar

Idag har vi varit på dop för Elliots kusin, Felicia Vilda Isolde.
Då saker och ting kräver lite mer planering nu än tidigare började jag leta efter mina klänningar här hemma redan förra veckan. Jag hittade dem inte då men tänkte att de säkert låg på vinden där allt annat som plockades bort under graviditeten har hamnat. I torsdags letade jag på riktigt eftersom jag visste att det skulle bli lite stress idag med att fixa både mig och Elliot (Victor behövde sova på grund av nattjobb). Jag hittade dem inte då heller! Jag letade verkligen överallt, i köket, i badrummet, på vinden, i resväskor, bland julsakerna - you name it, men ingen framgång.
Hörde av mig till Elin och båda mina systrar även fast jag egentligen visste att detta var klänningar som de antagligen inte hade lånat. I ärlighetens namn passar väl ingen av dem på ett dop i mars men jag blev så irriterad av att inte hitta dem så jag kunde inte släppa tanken. Fortsatte letandet i fredags och även lite imorse men de är fortfarande spårlöst försvunna. Vad tusan!
Ska bli väldigt spännande att se om, när och var jag hittar dem - kan jag ha tagit med fel påse när jag har åkt till klädåtervinningen? Då borde jag ju hitta den andra kassen??

Jojjo var med på lite babysim med mig och Elliot igår och därefter följde vi med upp till henne. Där provade jag ut säkert fem klänningar och ett par skor som jag fick låna med mig hem. Just då hade jag fortfarande en liten förhoppning om att hitta något eget som jag trivs i men jag ville gardera mig och hon har väldigt många fina klänningar. Kul för en föräldraledig mamma att klä sig i lite dyrare outfits för en gångs skull, hihihihi. Kändes riktigt lyxigt även fast hon ska ha dem tillbaka...

Jag var nog inte riktigt på klädhumör idag för inget kändes helt bra. Jag tror att jag målat upp en bild i huvudet av vad jag ville ha på mig, men jag fick ju för tusan inte fram den och då är det inte lätt att göra rätt... Trött man kan bli på sig själv ibland. Klockan gick och det var liksom hög tid att få på sig kläder och komma iväg. Vädret (två grader och mulet) avgjorde och det blev en klänning som Elin lånat ut/gett (?) mig för ett bra tag sedan. Den trodde jag inte det skulle bli då jag inte trivs så vidare värst bra i holkärm eller bredare band. Med en kavaj över kunde jag släppa det.

 Det jag kommer skriva om nu handlar enbart om MIG och tankar kring MIN kropp och mina kläder. När det gäller andra har jag aldrig ens reflekterat eller brytt mig och kommer antagligen inte göra det heller. Smaken är som baken och det som sitter dåligt på mig kan vara som gjutet för någon annan. Jag tror att jag för några år sedan skrev ett blogginlägg om opraktiska träningskläder - sådana där som är supersnygga men (i mina ögon) inte lämpar sig för träning. Exempelvis minimala sporttoppar eller linnen med massa smala band i snyggt mönster.
Med sporttopp under försvinner effekten av dem och utan sporttopp hålls inte bysten på plats. Kanske skulle man kunna ha dem för en lite sportigare vardagslook eller om man har stenhårda silikonbröst som inte rör sig. Jag förstår det helt enkelt inte. När jag tränar vill jag fokusera på träningen och känna att saker och ting är där det ska vara, hihihihi. Tant? Tråkig? Otrendig?
Jag tycker själv att jag är väldigt praktisk. Skulle kunna skriva om hotpants också men nöjer mig med konstaterandet att cykelbyxor är det kortaste jag tar på mig till träningen... Vill vara bekväm!

Ok, det där blev ett sidospår om ett gammalt inlägg. Tillbaka till det som fick mig att reagera.
 Vid klädprovningen inför dopet fick jag verkligen panik över att det var urringning i klänningen. Jag kunde för mitt liv inte förstå varför de hade designat klänningen på det viset. Vet inte om det det berodde på dagens klädhumör eller om jag fått en ny syn på min kropp sedan jag blev mamma.
Jag beklagade mig till Victor att jag kände mig avklädd och funderade på att ha ett linne under klänningen. Han tyckte jag var otroligt fånig och jag försökte acceptera klänningen och känna mig bekväm. Det gjorde jag egentligen inte men det fick det bli den ändå. Tog som sagt var på mig en kavaj och sedan bar jag ändå runt på Elliot en stor del av tillställningen. Nu har jag inte världens största byst men jag tror helt ärligt att jag hade trivts väldigt mycket bättre med en mindre. En liten byst ser aldrig slampig ut och det ser inte ut som att man vill visa upp sig.
Victor: Det är väl ingen på dopet som kommer kolla där ändå? 
Jag: Nä precis! Varför ska jag då ha en klänning med en glipa som säger - kolla in här... 

Klänningen var på hela dopet. Jag kände mig inte jättebekväm och jag drog i den där stackars glipan titt som tätt för att göra den så liten som möjligt, ändå kändes det som att jag visade allt.
I övrigt var det en väldigt fin och behaglig klänning men om jag fortsätter känna på detta viset kommer den nog inte användas igen... Ska försöka reda ut dessa tankar och komma till grund med vad de beror på. Axlar, rygg, armar, nyckelben osv har jag inga problem att vara bar om men det är just "mjölkbehållarna". Där kanske vi har svaret trots allt, jag ser mig själv som en matförpackning.
Låter detta helt skumt eller är det någon som känner/känt samma sak?

Får poängtera ytterligare en gång att jag sett många tjejer som klär superbra i urringningar och med inlägget menar jag alltså inte att det på något sätt är fel att visa sin byst MEN jag trivs uppenbarligen inte med att göra det...

Jag kan verkligen inte ta selfies (nu är det väl i och för sig groupies som gäller) men fick göra ett försök för att  visa vad  det är jag skriver om. En annan reflektion; varför lägger man automatiskt huvudet på sne när man fotar sig själv i spegeln?
Eller är det bara ett nybörjarfel? 

Alla hjärtans dag

14 februari - Alla hjärtans dag! 
Ett kommersiellt jippo? Bonusdag för kärleken? Löjligt påfund?
Åsikterna är många och jag lägger ingen värdering i det hela utan skriver helt enkelt ett inlägg om hur vi firade denna dag. Victor hade ledig helg så antagligen hade det blivit god middag och mys ändå, men vi gjorde den lite extra trevlig bara för att det var just denna specifika dag.

En liten alla hjärtans dag-hälsning skickades till mostrarna, mormor, morfar och farmor. 

Lagom till frukosten fick Elliot en liten present. Den kom på posten redan i onsdags men vi väntade och gav den som en Alla Hjärtans dag-present. Det han fick var en napphållare som jag beställt hos designfrida på Facebook. Vi blir tokiga på letandet efter napparna och förhoppningsvis kommer vi nu ha lite bättre koll på vart åtminstone en napp befinner sig. Elliot verkar dessutom uppskatta att kunna leka med nappen och "radbandet". Pris för denna variant (ugglan var något dyrare än det andra pyntet) 170 kr + 14 kr i frakt.

Elliot fick en napphållare i present. Beställs på designfrida där man kan komponera utifrån egna önskemål.
Citat från sidan: Jag använder mig ut av säkerhets träpärlor och färg som är salivbeständiga och giftfria.Jag använder endast nickel- och rostfria clips. Snörena är färgäkta och salivbeständiga. De är slitstarka och tål hårda tag.

Jag jobbade några timmar på förmiddagen och sedan åkte vi ut till Coop och handlade inför kvällens middag. Därefter slappade vi en stund och när Victor drog igång med matlagningen underhöll jag Elliot och när han sov passade jag på att städa lite här hemma. Trevligare att äta i ett rent kök! 

Redo för 4-rätters =)

Victor tycker verkligen om att laga mat och sätta ihop menyer osv. När han är ledig och har både tid och "anledning" att göra fler rätter än vanligt njuter han till fullo (och jag med). Denna kväll blev det en meny med 4 rätter. Med ett leende säger han också, det blir två desserter eftersom du uppskattar det mer än förrätterna... gulligt och sant, men lite tragiskt... jag har verkligen blivit en socker-junkie! 

MENYN

Förrätt

Crème Ninon (grön ärtsoppa med 1 dl champagne i)

Huvudrätt 

Ryggbiff med tomat- och löksallad och potatispolenta (mosad hemmagjord gnocchi)

Efterrätt

Friterad camembert med vaniljglas och varm hjortronsylt

Efterrätt nr 2 

Kanelriddare (typ fattiga riddare men gjorda på en bit kanellängd) med lime- och basilikagrädde och varma bär. 

Som jag (vi) njöt. 

Tror vi åt i 2,5 timmar. Förrätten var ljuvlig och då ska tilläggas att jag typ avskyr vanlig ärtsoppa. Den var len, hade inga bitar och smakade ganska sött. Det blev kvar till en rejäl portion var dagen efter och den var lika god då. Victor lyckades väldigt bra med köttet till huvudrätten och även han själv blev nöjd, inte lätt när vi vill ha helt olika varianter, jag vill ha mitt kött tillagat well-done och han vill ha så rött kött som möjligt. Egentligen skulle det varit gnocchi till köttet men något hände i tillagningen av detta och Victor räddade situationen med att mosa dem till polenta. Det kommer vi nog göra igen för det var verkligen supergott. Den första efterrätten har vi ätit förut och det är konstigt att jag tycker om den som inte gillar ostar... men är det dessert och sött så går det tydligen ner. Det friterade passar väldigt bra ihop med glassen och hjortronsylten. Mums! 

Den andra efterrätten intogs när vi hade plockat undan och diskat det mesta. Skönt att ha ordning igen men framförallt gött att låta all mat sjunka. Jag undrade för en stund om det skulle gå att få ner mer, men jag hade inte behövt oroa mig, det slank ner - utan problem. 

Han hade skurit varsin skiva från en kanellängd och sedan tillagade han dem så som man gör fattiga riddare. Så enkelt (tror jag) och verkligen jättegott. Speciellt ihop med en underbar basilika- och limegrädde och varma bär som alltid går hem hos mig. Kan verkligen rekommenderas! 

Elliot var vaken när vi åt förrätten men sedan somnade han och sov hela middagen. Lyxigt att sitta och njuta av maten samtidigt och kunna prata om diverse saker utan att vi både stirrar på och gullar med Elliot. Det går liksom inte att låta bli när han sitter med i sin stol. 

Efter middagen var det dags att kika på Melodifestivalen som vi spelat in. Då vaknade Elliot och han underhöll oss nog med än de olika bidragen. Jag tyckte Linus Svenning var bäst, Victor "röstade på" Mariette och Elliot skrattade och skumpade lite extra när låten Groupie framfördes. 

Ett foto från 17 september då Elliot är 8 dagar och första gången vi har ögonkontakt "på riktigt".

Så var det det där med gåvor på Alla Hjärtans Dag... Enligt Wikipedia är blommor den vanligaste gåvan och därefter en middagsbjudning. Lite oromantiskt av oss kanske, men vi hade bestämt att handdukstorken som äntligen blivit levererad skulle bli vår gemensamma present och att vi bara skulle ge varandra något lite symboliskt för att det är lite kul att både ge och få presenter. 

Efter huvudrätten var det så dags att byta gåva. Victor var först ut och han fick mina ögon att tåras. Inte så ovanligt nuförtiden men jag blev verkligen rörd. 

Victor tycker om att teckna och önskar själv att han oftare (än en gång om året) tog sig tid för att sitta ner och låta pennan göra sitt. Han har gjort tre-fyra porträtt tidigare (varav ett är på mig) men har aldrig gjort en avbildning i profil och heller aldrig tecknat en bebis eller ett barn. Man kan därför minst sagt säga att han har utmanat sig med denna present... speciellt då jag är hemifrån max två timmar i taget och oftast har han då Elliot här hemma och han brukar hålla sig vaken. Jag förstår inte när han har hunnit slå sig ner, hitta fokus och lyckas få till denna underbara tavla. 

Jag blev såå glad och tacksam! Bättre present än alla blommor och chokladaskar i världen!

Vad jag köpte till Victor nämner vi inte ens här... så pinsamt oromantiskt i jämförelse! 

Tavlan jag fick av Victor i Alla hjärtans dag-present!
Fotat med iPhone i dålig ljus så bilden gör inte motivet riktigt rättvist då flera skuggor "försvunnit".

Det var vår Alla Hjärtans Dag 2015. 

Det var tre dagar sedan, livet rullar på som vanligt, det var på sätt och vis en dag som alla andra och det viktiga nu är att hålla kärleken och andra relationer vid liv och visa uppskattning under resten av året. Några ord, en kram, en tanke kan göra någons dag så otroligt mycket bättre. 

Elliots namngivning

När Elliot var ungefär en vecka gammal hade vi bestämt oss för vad han skulle heta och när han var två veckor gammal skickade vi in papper till Skatteverket och fick hans namn registrerat. 

Egentligen är det väl då man får sitt namn, men i Sverige har vi enligt tradition döpt våra barn i kyrkan. Redan när Elliot låg i magen diskuterade vi hur vi kände kring det här med dop och kom ganska snabbt fram till att det inte var något för oss. Victor är varken döpt eller konfirmerad och har för länge sedan gått ur kyrkan så för honom var det inget naturligt inslag. Jag är fortfarande kvar i kyrkan men har på senare tid funderat mer och mer på att gå ur jag också, trots att jag är
både döpt och konfirmerad.  

Jag tycker dopet är en väldigt fin ceremoni och det blir en högtidlig stund för barnet och dess nära MEN jag köper inte hela Gud, Jesus-grejen och jag kan inte stå där och lova att ge mitt barn en kristen uppfostran osv... Jag har aldrig varit på en namngivning men tyckte att det lät som ett intressant alternativ och började googla och surfa runt på lite olika sidor när Elliot var ungefär 1 månad gammal. Då var vi mitt uppe i renovering/tillbyggnad av badrummet i källaren och Victor var inte direkt mottaglig för att diskutera upplägg för en namngivning. 

Vi tog därför ett beslut att vänta tills efter årskiftet och strax därpå satte vi datumet 17 januari och skickade ut inbjudningarna i början av december. Sedan dess har vi spånat lite till och från men det dröjde tills vi verkligen kom fram till vad som skulle ingå för att det skulle bli enkelt och personligt men ändå ett speciellt tillfälle och inte bara en vanlig fika. 

Det finns väldigt många bra tips på internet och jag kopierade över intressanta punkter till ett dokument på datorn och där raderade vi sedan sådant som inte passade oss och till kvar fanns några punkter som blev ett alldeles lagom uppstyrt schema för oss och våra nära och kära. 

En idé som kom tidigt var att hålla ceremonin utomhus för att då kunna "fira/välkomna Elliot" genom att skicka upp Khom Loyer (lyktor av rispapper som bland annat används i Thailand på nyår). Framför oss såg vi hur trädgården var full med snö och lystes upp av våra ljusslingor och några marschaller samt hur den mörka himlen fylldes av gästernas Khom Loyer medan vi spelade upp låten Lilla Barn av Sarek, som vi till slut kommit fram till att använda...

Denna punkt blev inte riktigt som planerat men mer om det när jag nu slutar skriva om tankarna innan och istället fokuserar på att skriva om hur det faktiskt gick till när Elliot "fick sitt namn". 

Så här kan det se ut när det är riktigt mörkt och man har riktigt många lyktor.
Khom Loy

16.00 den 17 januari 2015 var det dags för Elliots namngivning och på inbjudan stod det att gästerna skulle klä sig efter väder då det hela skulle inledas med en ceremoni utomhus. Vi hade inte riktigt räknat med +2 grader och svinkall, hård blåst så vi fick låta gästerna komma in en stund först. När typ alla hade kommit (och Elliot höll på att somna) hälsade Victor alla välkomna och berättade kort om vad som skulle ske den närmsta stunden. Därefter åkte alla kläder på och vi samlades på altanen. 

Elliot fick sitta i sin bilstol för att komma undan vinden något. 

Hmmm, varför ligger jag här ute i blåsten och varför glor en massa människor på mig? 

Välkomna! 

Gäster redo för namngivning! 

På altanen hälsade jag också välkomna och förklarade lite kryptiskt varför vi var utomhus. 

Sedan skulle jag motivera vårt namnval och berätta dess innebörd. Det gick fint att förklara varför vi valt Elliot (ingen av mina elever har hetat/heter det, jag har alltid tyckt om namnet och Victor tyckte att det var det bästa av mina väldigt puttenuttiga namnförslag) och att det betyder kungen av djuren. När jag skulle säga att hans andranamn är Vasilis efter min farfar blev jag helt plötsligt sentimental och kunde inte prata på grund av en klump som växte i halsen... Det var jag inte beredd på! 

Jag fick pausa lite och försökte sedan igen - med samma resultat. Herrejösses, inte visste jag att detta var så känsligt men det blev nog så för att farfar stod mitt emot mig och log under tiden. Jag är väl heller inte världens bästa på att säga känslosamma saker, bättre på det i skrift tror jag. 

Emil, Cilla och lilla Felicia dök upp mitt i detta (de hade flängt från en annan tillställning i Göteborg) så det blev ett naturligt litet avbrott där jag kunde samla mig och fortsätta med valet av efternamn: Victors familjenamn Prästbacka som nu förs vidare till tredje generationen. 

Fler halvfrusna gäster

Victor läser dikten och jag lyssnar samtidigt på vad Elliot har att framföra

Victor läste sedan upp en dikten Ett nyfött barn. Den hittade vi på det vykort mamma och pappa skickade till oss i samband med att Elliot föddes och som låg i brevlådan när vi kom hem från BB. 

Därefter var det min tur igen - dags att presentera Elliots gudföräldrar/faddrar. 

"Rester av klumpen" var kvar och jag insåg direkt jag öppnade munnen att detta också var känsligt för mig. För bövelen! Jag höll mig inte alls till det jag planerat att säga men fick åtminstone fram att det är Mika och Elin som fått uppdraget och att vi känner oss nöjda med detta val redan nu... typ. 

Lite lätt rörd igen... hmmm, Victor och Mika ser lite förundrade ut över våra reaktioner... 

Sista delen av utomhuspartiet var att släppa upp och Khom Loyerna och Elin och Mika skulle släppa upp den första, dels för att de är gudföräldrar men också för att visa hur det ska gå till för dem som inte sett eller använt sådan förut... Det gick inte alls! Man kan planera mycket - men inte vädret! 

Det blåste så mycket att det inte ens gick att tända den. Efter några försök testade vi till och med att få fyr på den inne i uterummet och sedan ta ut den men lågan slocknade direkt... 

Jaha, så var det med det! Vi kunde alltså haft det hela inomhus för det var ju egentligen bara detta moment som var tvunget att ske ute. Några envetna försök till gjordes men det var ingen idé och på sätt och vis var det nog tur för vinden gick liksom åt sidan så om de hade stigit hade de nog blåst rakt in i grannarnas hus och det kunde ju slutat precis hur som helst. Nu har vi alltså en hög med Khom Loyer att skicka upp vid lämpligt tillfälle... 

Första försöket... 

Fullt fokus - ska vi få tänt den där rislyktan?

Det närmsta vi kom... tänkarens låga var vid liv i en hel sekund =)

Vi tackade gästerna för att de ställt upp på att stå ute och frysa och bjöd in dem i värmen till Victors het chiligryta med hembakat bröd. Jag var vrålhungrig (vi hann som vanligt inte äta lunch) och fick i mig tre skålar. Trodde den skulle vara för stark för mig som knappt saltar maten men med massa gräddfil i slank den ner utan problem. Elliot stensomnade när vi kom in så jag hann verkligen njuta. Medan vi åt rullade det ett bildspel med mappen Höst och vinter 2014, av de 1075 bilder som låg i den mappen var nog åtminstone 1050 på Elliot. Jösses, vad liten han var i början... 

Medan folk pratade, kollade bildspel, åt och minglade ansvarade Elin och Mika för att alla gäster skulle stämpla sitt fingeravtryck samt skriva sitt namn på en tavla som Emilia Holmeby (fruholmeby.blogg.se) från vår föräldragrupp gjort. De hade en sådan på sin namngivning och när jag kommenterade den på Facebook erbjöd hon sig att göra en till oss, vi nappade direkt. Ett väldigt trevligt inslag och flera av gästerna tyckte det var både käckt och fint. I mitt huvud skulle namnen stå i ballongerna men gästerna skrev sina namn ovanför ballongerna (fingeravtrycken) och det blev fint det också. Johan, Carro och Tyra fick förhinder i Stockholm så de firade Elliot igår (söndag) istället. Jag hade plockat fram stämplarna för att de också skulle stå med på tavlan med glömde bort det helt. Det ska ordnas innan den ramas in. Får bjuda hem dem snart igen helt enkelt. 

Min tur att stämpla och jag får professionell handledning

Ser att Elin gör lite narr av mig för att jag inte "vek" handen rätt när jag skulle stämpla.
Farfar Vasilis håller koll på ballongerna. 

Det nästan färdiga resultatet

Så fint ritat och skrivet att det såg tryckt ut - imponerande! 

Medan kaffet bryggdes passade vi på att öppna alla de presenter som stod på tv-bänken till Elliot. 

Han hade passande nog vaknat och fått mat så han kunde sitta med i sin alldeles egna stol. Han var dock mer intresserad av Saga än av alla de underbara saker som han fick av gästerna. 

Hur fina grejer som helst och väldigt användbara. Inte en pryl som kommer åka ner i en låda och glömmas bort. Tusen, tusen tack till er alla!! 

Presentöppning, finns det hjärterum finns det stjärterum

Hmm, lille farbrorn Elliot vill inte bli störd när han leker med sin Tiger.
Ganska snart kommer han dock att uppskatta sin personliga brandbil =)

Saga och krokodilen han fick av "farbror" Johan var väldigt intressanta enligt Elliot.

En samlingsbild av presenterna:
Blommor, en police-gå-bil, en personlig brandbil, en personlig bänk med förvaring (redan full med alla gosedhur), en hakklapp från katterna Diego och Lill-Babs, en gose-krokodil, söta bestick, den randiga Barnkammarboken, en aktivitetsleksak som spelar melodier, den handgjorda elefanten Elik (vinnare av Uppsala Stadsmissions designpris 2014) och en tavla med Elliot i skala 1:1 vid födseln. 

Riktigt cool tavla som jag själv varit inne och spanat in på internet.
personligfodelsetavla.se

I veckan pratade jag & Victor om Elliots namn för att försäkra oss om att vi var helt säkra på att han inte skulle ha något mellannamn från Victors sida. Som tur var behöll vi det vi tidigare sagt. Det hade ju blivit väldigt knasigt när han nu fått så många fina presenter där hela hans namn står utskrivet... Hur tänkte vi där egentligen? 

När presenterna var öppnade kallade vi fram Elliots gudföräldrar för att ge dem ett fadderbrev/intyg på sitt "uppdrag". Övriga gäster fick inte ta del av texten i fadderbrevet då Elin anade att hon kanske skulle bli blödig hon också. Vi pushade inte på detta, det viktiga är att vi fyra vet vad som står och istället fortsatte vi med att de dem varsin t-shirt som styrker deras nya roller: The Godmother & The Godfather. Elliot fick en matchade body med texten The GodChild. 

Tyst läsning av fadderbrevet 

Utdelning av "intygs-tröjorna"

Till fikat hade Victor gett sig på att baka tårtor och jag hade bakat småkakor. Denna gång utan hjälp av min lillasyster och då blev det faktiskt SMÅkakor... Jojjo har kafévana och detta gör att saker och ting har en tendens att bli väldigt stora. Det är snyggt och väldigt gott men jag ville att gästerna skulle orka äta av alla sorterna för att inte ha så mycket kvar här hemma när jag har möjlighet att nalla ur skåpen. Den planen sprack också. Vi har galet mycket kvar! Bjud gärna hit er själva på fika =)

Victors fina tårtor - första men förhoppningsvis inte sista gången,
Den vita prinstårtan innehåller mosad mango, vaniljcreme och grädde.
Chokladtårtan innehåller chokladmousse, hallongrädde och mosade blåbär. 

En lite ljusare bild på chokladtårtan

Småkakor à la Sofia: chokladbollar, hallongrottor, kolasnitt och kokoskakor med lakrits. 

Några få gäster hann fylla i den Baby Guest Book som Elliot fick i julklapp. Den handlar om sanningen om livet och tanken är att han ska få den när han är mogen för det, typ 18 år. Jag är därför lugn och tänker att de som inte hann skriva denna gång har X antal tillfällen på sig att göra detta.
Det är väldigt roligt att läsa vad ni skriver och ni sitter inne på enorma klokheter och erfarenheter. 

Tack även för detta! 

Mer än detta stod inte med i vår planering och bortsett från misslyckandet med ljuslyktorna var vi väldigt nöjda när gästerna började droppa av.Vi är glada och tacksamma över att Elliot kommer att ha alla dessa goa människor runt omkring sig under sin uppväxt. Vi är helt klart lyckligt lottade! 

******      ******

En liten "rolig" händelse: 

Vi tyckte Elliot var ovanligt varm under kvällen och han kändes till och med svettig periodvis. När alla gäster förutom Elin och Mika gått hem vaknade han och fick vara uppe med oss när vi satt i soffan och tjötade. Vi lät honom svalkas genom att ligga i bara blöjan en bra stund. 

Vid läggdags var han orolig och ville verkligen inte sova så vi tog upp honom till vardagsrummet igen och lät honom sitta med i sin babysitter. Helt plötsligt "small det till" i blöjan och utan att gå in på detaljer krävdes ett snabbt blöjbyte. När Victor höll på vid skötbordet slog tanken mig att det inte är konstigt att han är svettig och orolig i magen, han har ju ammat tre gånger sedan jag vräkte i mig het chiligryta med massvis av lök, chili, bönor och linser.... Stackars lilla barn! 

Hahahahha, hur sjutton tänkte jag där??!!

Inga rester för min del, nu blir det mjuka milda smaker som är lent och snällt för hans lilla mage. 

Matchande outfits! 

Mål med 2015

På nyårsafton gick vi laget runt under middagen och lät alla nämna sina mål/förväntningar med/på det nya året. När jag var yngre (jopp, den gamla som talar) hade jag långa listor med nyårslöften. Det var det ena förbudet efter det andra och allt skulle förbättras...  Det skulle springas mer, ätas mindre sött, sparas mer pengar, umgås mer, jobbas mer, städas mer, tas hand om kroppen bättre, brys mer om utseendet (typ sminka mig till vardags), you name it! Det gick väl sådär om jag ska vara ärlig.

Jag tröttnade på att bli besviken på mig själv och först drog jag ner på antalet löften till max tre inför det nya året men när även det misslyckades började jag & Elin prata om mål istället. Det känns mer positivt och på något sätt blir det roligare att nå ett mål än att (försöka) hålla ett löfte. Sakerna på listan är inte så värst annorlunda som när det handlade om löften men  vår inställning påverkar oss ofantligt mycket.

Vi är snart två veckor in i det nya året och jag är såå glad att jag inte lovat mig själv (och andra) att jag ska sluta med sötsaker... det hade redan varit kört, hihihihi. Alldeles för mycket goda saker kvar här hemma sedan högtiderna för att det ska fungera. Kanske, kanske gör ett försök när förrådet är slut...

Man får lite "belöningar" i appen när man når sitt mål (mitt är 3000 fuel) flera dagar i rad. Än så länge ser det bra ut =)

Jag kommer nu spalta upp alla mina mål, stora som små, för det nya året och om det blir alldeles för många så får jag väl helt enkelt stryka några. Under 2015 ska jag försöka...

• ... komma upp 3000 fuel (okänt energimått) varje dag, på mitt aktivitetsband från Nike som jag fick av Victor i höstas.
• ... att sakta men säkert ta mig tillbaka till det gröna klotet (24kg) i Long cycle.
• ... delta i åtminstone två kettlebelltävlingar, klubbmästerskap räknas också. 
• ... lära mig att göra flera kipping pullups i rad. Målet är att göra 10 st på nyårsafton 15/16. 
• ... variera och fokusera i min egen träning så att det blir kvalité i den nu när det inte blir lika mycket kvantitet som tidigare. 
• ... vara lika mycket utomhus med Elliot tidigare.
• ... vårda mitt och Victors förhållande så att vi inte bara är föräldrar. 
• ... äta upp all den frukt jag köper (köper t.ex. en ananas, äter halva samma kväll och glömmer sedan bort den i kylskåpet - inte bra). 
• ... hitta en rutin som gör mig mer effektiv när jag börjar arbeta som lärare igen. Tanken är att jag då ska slippa jobba lika mycket hemma. 
• ... vara en så bra mamma som möjligt. 
• ... smyga igång som instruktör igen. 
• ... kombinera mina olika roller (kollega, vän, instruktör, syster osv) och inte låta ALLT kretsa kring Elliot. Jag ska alltså försöka komma ihåg att det finns annat att prata om även om han är i MINA tankar konstant och för tillfället är mitt största intresse. 
• ... ta mig runt Vårruset (längre än så sträcker jag mig inte gällande löpning).
• ... njuta av tiden som föräldraledig, ta vara på tiden och försöka vara här och NU. 
• ... fortsätta med MammaMage-träningen. Så fort jag började träna vanligt tappade jag intresset för dessa små, men väldigt, väldigt viktiga övningar! 
• ... komma i fas med framkallningen av mina foton. De är nu sorterade, daterade och mappade!
• Jajaja, här kommer den..... med ett stort streck under försöka.... dra ner på sockerintaget!!! 

Se på tusan, det blev en hel del. Jag kan säkert komma på fler men sista målet kanske ska bli att jag ska försöka lära mig att åtminstone ibland fatta mig kort... hahahaha, lycka till! Jag känner inte att jag kan stryka något av dessa mål så jag behåller dem. Tror faktiskt jag ska skriva ut dem så jag har dem synliga. En anledning till att man ibland misslyckas kanske kan vara att man helt enkelt glömmer bort vad man önskade och hoppades på. Så får det bli. 

Gällande förhoppningar så skulle jag helt klart kunna göra en lång lista även där men jag nöjer mig med önskan om att jag, min familj och mina vänner får vara friska på alla sätt och vis. Sedan ser jag såklart fram emot allt vad året har att erbjuda med väder, vind, vardag och fest. Ett socialt år där jag framförallt ska njuta av att se Elliot utvecklas från spädbarn till en liten individ. Bring it on! 

**********          **********

Ett tips när ni sätter upp träningsmål. Utgå från den så kallade SMART-metoden: 

Målet ska vara specifikt: t.ex. 10 kipping pullups.

Målet ska vara mätbart: på nyårsafton ska jag klara 10 kipping pullups

Målet ska vara angeläget: det ska vara viktigt för mig att nå mitt mål för att bli motiverad. Om jag klarar kipping pullups kommer det underlätta och förbättra mina resultat på flera CrossFit-wodar. 

Målet ska vara realistiskt: i dagsläget klarar jag 3-4 i rad med gung emellan utan att hoppa ner så det borde gå om jag får till tekniken och verkligen tränar. 

Målet ska vara tidsbestämt: det måste finnas en slutdatum för "mätningen". Två veckor, en månad, ett år - det beror lite på hur nära målet man befinner sig just nu.  

LYCKA TILL!!!

Kloka ord kan man aldrig få för mycket av!

Nyårsafton 2014

Godmorgon världen, godmorgon 2015! 
Det är något speciellt med att vakna upp första dagen på ett nytt år. Förutom att man kanske är lite tröttare än vanligt och kanske har något tyngre huvud än vanligt (inte för en ammande mamma) så upplever jag att åtminstone jag är lite extra hoppfull och laddad med energi. Även fast men egentligen varje dag har ett helt år framför sig känns det extra speciellt en dag som denna och jag fylls med både kraft och vilja att göra det till ett bra år. Ögnar man igenom Facebook verkar det vara många som nu hoppas på det bästa året någonsin, igen!

Mina festklädda killar

Klockan är 11.03.
Jag har precis avslutat min frukost och medan jag för över gårdagens bilder till datorn småpratar jag med Elliot som sitter i babysittern bredvid mig och låter som en bil. Ett av hans favoritljud.
I gästrummet snarkar Elin och Mika och där nere sover Victor som en stock. Vet att de alla tre vill se på Ivanhoe så har de inte vaknat när klockan närmar sig 13 får jag nog ta att väcka dem.
Så länge lägger jag ut ett par bilder och skriver några rader om vårt avslut på 2014.
Eftersom vi nu har Elliot i vårt liv och Victor skulle ha börjat jobba klockan 07 idag så sa vi tidigt att vi skulle fira lugnt och fint här hemma. En god middag, en skål på tolvslaget och sedan godnatt. Om någon/några kunde tänka sig ett sådant lugnt firande var de välkomna. Strax innan jul ville en kollega byta arbetspass med Victor och huxflux var han ledig idag. Vi höll dock fast vid att fira här hemma men med lite mer galej. Till vår glädje hakade Elin, Mika, Sevim, Jonas, Johanna & Johan på.

Party, party! 

Vackra Sevim med en något skeptisk Elliot i famnen. Kamerablixrar är konstiga!

Medan Victor jobbade fixade jag och Elliot och hela familjen var faktiskt klar när gästerna anlände  kl. 18.30. Nåja, näst intill. Jag höll på att göra rent på toaletten när Sevim, Jonas och Johan kom tre minuter före utsatt tid, hihihi. Maten hade vi beställt från Alberts så den var bara att ordna till utifrån instruktionerna. Denna lott hamnade "konstigt nog" på Victor som självklart piffade till det lite extra. Han kan inte låta bli och vi är glada att han orkar fixa så vi kan bli serverade.

Kul att typ hälften av oss som åt inte visste riktigt hur man åt en hummer... 

Varvet runt: mål, förväntningar, förhoppningar och mål 2015.
Väldigt intressant och inspirerande - hoppas att vi alla lyckas med det vi vill - stort som smått. 

Kvällen fullkomligt flög iväg och helt plötsligt var det bara 30 minuter kvar till tolvslaget. Jag passade på att amma vår supersociala son och 23.45 somnade han i gästrummet. 23.55 märkte han att det var något på gång och började prata därinne. Snabbt på med overall, mössa och strumpor så fick han också vara med och fira in tolvslaget. Han verkade dock mer fascinerad av blåsten i ansiktet än av fyrverkerierna...

Skålar in det nya året på altanen

Jag höll i ett barn istället för ett glas, väldigt trevligt det också!

Två år som gifta! Stort grattis på bröllopsdagen! 

Elliots första nyårsfirande - mys!! 

Efter tolvslaget hamnade några i uterummet och andra i köket. Elliot stensomnade och vi andra slog till på kaffe, choklad, tryfflar osv. Det slank ner utan problem trots att en tre-rätters intagits. Efter någon/några timmar var det dags för sällskapsspel och vi passade på att spela "Ryktet går", ett fantastiskt roligt spel för 4-8 deltagare. Helt klart roligare ju fler man är, att vi var åtta passade perfekt. Det är typ som viskleken men man ritar på tid... Bäddsoffa blev exempelvis kött, svårt att förklara men helt klart ett spel som bjuder på många skratt och även insikt i att bland annat jag ritar på samma sätt som när jag en gång i tiden lärde mig att använda en penna. Tragiskt men sant!

Äkta leenden? Jo, de verkade allt ha trevligt men inte så bekväma att vara med på bild.

Nyårspinglor! 

Vi fastnade i spelet och höll på så pass länge att vi hann byta platser flera gånger (för variation) samt smocka i oss flera snackspåsar. När någon började gäspa, det sluddrades lite och vi hamnade i ofas i spelat kände vi alla att det var dags att bryta upp och få några timmars sömn. Kastade ett öga på klockan och insåg att den hade passerat fyra... ojojoj! Jonas, Sevim, Johan och Johanna tackade för sig och åkte in till stan medan Victor och Mika drack upp sin öppnade öl i uterummet. Jag och Elin småpratade lite medan vi "gjorde oss iordning för natten". Elliot sov fortfarande och när jag lade mig strax efter fem var jag lite orolig över hur länge jag skulle få sova. Det hade jag inte behövt. Han sov till klockan 09, fick lite mat och somnade sedan om till 10.28. Han satt med när jag påbörjade detta inlägg men nu har han somnat i sitt babynest och verkar inte vilja ta tag i den här dagen på ett litet tag. Däremot hör jag att de andra börjar vakna till liv. Jihooo, börjar bli lite pratsjuk.

Så här kan man somna om man vill vara med på festen och liksom förneka att man är trött...
Det är tufft med högtider och vi märker att han behöver typ en hel dag med mat och sömn för att återhämta sig ! 

Jag är supernöjd med vårt avslut på 2014. Det var god mat, lugnt och skönt men framförallt väldigt trevliga människor som kom till oss. Mer än så behöver det inte vara. Extra roligt att vi "får vara med" trots att vi har en bebis. Det skulle ju lika väl kunna vara så att folk tycker det är roligare att partaja utan barn... vi tackar så mycket för en toppenkväll och känner oss riktigt taggade för att se vad 2015 har att erbjuda. För Elliots del vet vi redan på förhand att det kommer vara ett händelserikt år med allt som kommer ske i hans utveckling. Vad jag och Victor har för mål och förhoppningar på det nya året för vi ta i ett annat inlägg för nu ska jag ta hand om gästerna på vårt Bed & Breakfast =)

Julen 2014

I mitt förra inlägg skrev jag att jag trodde att denna julen skulle bli speciell. Det blev den också. Den blev väldigt intensiv men samtidigt både lyckad och riktigt trevlig. 

Victor gick på semester den 18 december och då började vi med alla förberedelser. Jag har stått för pyntande, städande och Elliot medan han har fokuserat på inköp och tillagning av mat. Vi har även hunnit med att köpa alla julklappar och ha Annelie med familj här på glöggmys. 

En tradition sedan många år tillbaka är att vi (eller i varje fall jag eftersom Victor alltid har jobbat) har uppesittarkväll hos Elin och Mika. Där börjar ätandet om man säger så... Visst spelar vi Bingolotto men fokus ligger på att få i sig så mycket som möjligt av glögg, julmust, vörtbröd, julskinka, pepparkakor, choklad, godis, chips m.m. I år fick Elliot följa med och han trivdes som fisken i vattnet. Han är riktigt social och vill vara med där det händer... sova kan man göra hemma! 

Det var Mika som började hålla Elliot så att han "står" - väldigt roligt och han blir oerhört stolt i denna position.

Genom åren har det varit dåligt med vinster för oss i Bingolotto och i år var vi laddade för storvinst. Vi väntade, väntade och väntade på miljoner, långresor och bilar men tyvärr satt vi med det där sista numret även när BINGO dök upp på tv-skärmen. Jag vann dock 100 kr kontantvinst, på min dubbellott så 200 kr. Yeeehooo - vi gick i varje fall inte back. Ska nog rätta lotterna på datorn också för jag tror inte vi hängde med på en enda dragning under kvällen... vi åt och tjötade istället. 

Mika håller ett öga på tv'n så vi åtminstone spelar när det är dags för bingobrickorna. 

På julafton åkte jag som vanligt iväg och öppnade upp Älvhögsborg för alla som ville spinna på Malins traditionsenliga Skinkepass. Det är fullt varenda år och en go start på dagen. Jag visste att det skulle bli mycket folk hemma resten av "helgen" så jag njöt av denna egentid. 

När jag kom hem hade Victors familj redan anlänt och matlagningen var i full färd. Jag städade klart, dukade lite lätt, duschade, ammade och fixade med lite smått och gott. Undvek köket då jag blir väldigt stressad när det är saker ÖVERALLT. Helt plötsligt var klockan 15 och det var dags att andas ut framför Kalle Anka. Jag hade inte riktigt ro i kroppen så jag tittade lite då och då medan jag fixade med marschaller, nagellack, julklappar osv. I samma stund som sista delen var slut drog allt igång igen och "friden" var över för den här dagen. Jag åkte och hämtade Jojjo medan mamma och pappa hämtade farfar. Klockan 17.00 var alla 15 personer samlade och vi drack lite glögg innan det var dags för julmiddagen. JÖSSES vad mycket mat det var - helt galet. Vi hade lätt kunnat vara lika många till utan att det hade synts på faten. Jag försökte få folk att äta lite till, hämta ännu en gång men det var omöjligt, de var typ mätta redan efter "fiskbordet". Jag är kanske inte rätt person att säga åt folk att äta då jag inte är någon storätare av julmat. Lite köttbullar, prinskorv, en skiva skinka, brysselkål, rödbetssallad och tunnbröd så är jag nöjd. Och ägghalvor såklart!! 

Stort tack till alla som hade med sig en massa godsaker och en stor, stor eloge till Victor som gjort köttbullar på egenmald färs, lagt in sill, gravat laxen, gjort skaldjurspaté, pastej och crabcakes, griljerat skinka och marinerat revbenspjäll. Han har även gjort egen rödbetssallad, waldorfsallad, vinbärssylt och bakat vörtbröd... Jag skulle göra ägghalvorna men han fick fixa dem också, ooops!

Vi fick fylla kylskåpet, uterummet och tvättstugan (inte inredd ännu därav kylan) med maten som blev över och det tog ganska lång tid. Tror inte ens vi hann få undan allt innan tomten knackade på fönstret och ville in. Barnen blev lite uppspelta även fast de inte "tror på tomten" och jag själv (barnet i mig) tycker att tomte är ett måste. Det blir så mycket mysigare än om vi själva delar ut paketen. 

Elliot vaknade mitt i julklappsutdelningen och var framme hos tomten flera gånger utan att bli rädd. 

Den stackars tomten blev väldigt varm så när en del av paketen var utdelade tackade vi tomten och tog hand om resterande paketutdelning själva. Men först fick vi såklart ta ett obligatoriskt foto på tomten och barnen. Elliot var lite skeptisk först men när hans trygga hand hamnade i munnen var det inga problem att sitta hos en skäggig man, hihihihi. 

Typiskt julfoto! I love it! 

Elliot fick så otroligt mycket paket och jag som knappt kunde komma på vad man köper till en pojk på tre månader. Det visste tydligen alla andra för han fick superfina och bra saker (se foto längre ner). Det tog ett tag att öppna allting och när det var klart var det dags för fika trots att alla fortfarande var mätta... Jag hann aldrig fota maten men dessertbordet lyckades jag fånga på bild INNAN det dukades bort, detta är alltså taget när alla vara klara!! Ska jag ha allt detta hemma?? 

I köket stod ris ala Malta med saftsås och här finner vi: en pistage- och chokladkaka, äggost med hemmagjord björnbärssylt, kanderade mandlar med sesamfrön, saffranskola, pepparkaks-cakepops, mandelmassa- och nougatbollar med chokladöverdrag, hemmagjord snickers, pepparkaksdrömmar och 5 olika delikatesser som Barbro gjort... Jag kommer inte ihåg alla ingredienser men hon har varit så snäll och skrivit vad alt är i en kommentar nedan. Tackar! 

Vid 23 var det dags för vårt heliga julklappsspel. Alla köper en julklapp för 50 kr, ganska vanligt men vårt special är att vi drar en bokstav varje år och i år skulle alla paket börja på bokstaven A. Alla paket ligger på bordet och om man får en 1:a eller 6:a tar man en paket. När alla har fått en paket innebär en 1:a att alla paket skickas medurs och när man får en 6:a får man byta paket med valfri person. Så håller man sedan på tills klockan ringer och den paketen man då har i sin hand behåller man. På varje paket finns ett rim och innan paketen öppnas i tur och ordning läser man rimmet och gissar vad det är i paketet. Himla trevligt tycker jag! 

Julklappsspelet i full gång! 

Zacharias spelade julklappsspelet istället för Mattias som var lite "upptagen". Så här kan han & Elliot umgås i X antal timmar. Lite roligt eftersom han absolut inte vill ligga så här hos mig eller Victor..

När alla läst sina rim och även dessa paket var öppnade arrangerade Zacharias ett music quiz där vi i två lag skulle skriva ner titeln på de 21 låtar han spelade upp. Music quiz brukar vara min lilla överraskning men jag får nog lämna över den bollen. Han var riktigt duktig och hade tänkt till för att hitta låtar som skulle passa alla. Hur många 11-12 åringar kommer på att ta med Elvis och Ted Gärdestad till exempel. Man blir ju alldeles full med kärlek i hjärtat. Så omtänksam! 

Quizledaren i sin nya fotbollströja! 

Vi kom i säng strax efter 01.30 på julafton och Elliot var med hela tiden. Väldigt trött men var mycket intresserad av vad som hände på övervåningen och skulle vara med in i det sista. Behöver jag nämna att han sov som en stock till strax efter 09 på juldagen. Han fick lite mat och somnade sedan om igen. Sedan upptäckte han att Victors familj var kvar och det var ju fortfarande lite spännande så han tvingade sig själv att vara vaken lite mer än vad han egentligen orkade. 

Emil (Victors bror) och Cilla skulle komma hit på jullunch runt 13-tiden och medan vi väntade föreslog jag att vi skulle gå ut och gå en liten promenad. Dels för att få Elliot att känna tryggheten i vagnen men också för att få lite frisk luft och miljöombyte. Alla hakade på och vi gick till Kopparklinten och kikade på utsikten. Tre minusgrader och lite vind som bet i kinderna! 

Väl tillbaka i huset plockades all julmat fram igen och till min förfäran kändes som vi plockade tillbaka lika mycket mat när alla lunchat klart. När ska denna mat ta slut? 

Elliot fick träffa sin lilla kusin Felicia och de bytte lite julklappar. Han är två månader äldre än Felicia och känns verkligen som en stor kille i jämförelse med henne. Nästan så man saknar den pluttiga tiden även fast han är helt underbar nu med allt gensvar och den snabba utveckligen. 

Efter julklappsspel (igen) var det tack och hej för då skulle vi hem till min mamma och hennes traditionella juldagsmiddag... jösses, mat igen liksom. 

Promenad på juldagen... nästan så man får lite vårkänslor när solens strålar tittar fram... 

Hos mamma blev det potatis, revben, sås och lite grönsaker. Väldigt gott och jag åt hur mycket som helst trots att jag var mätt när vi kom dit. Konstigt. När vi sedan dukade fram bullar, kaffe och Jojjos Silvia-kaka lyckades jag få ner ännu mer... Silviakaka är alltid gott men denna gång hade hon överträffat sig själv. Sjukt gott!!! Kan jag med att nämna att jag senare på kvällen även åt av de chips som ställdes fram. Januari kommer bli tuff för mig. Sockerberoende allan!! 

Vi skulle åkt hem tidigt för att ge oss själva och Elliot lite lugn och ro, men det blev en trevlig kväll med hela familjen och vi kom inte iväg förrän efter 23. Vi stensomnade alla tre.

På annandagen jobbade jag två timmar i receptionen på Älvhögsborg och när jag kom hem hade Elliot och Victor precis gått upp. Vi åt lunch tillsammans och när Victor åkte till jobbet somnade Elliot och så såg resten av dagen ut. Han varvade mat och sömn med små, små korta vakna stunder. Lille gubben, helt slut efter alla intryck och socialt samspel. Jag höll mig hemma med honom hela dagen och lät honom ta igen sig lite. Passade på att plocka undan lite här och var samt samla ihop hans julklappar och på riktigt titta igenom vad han fick. En rejäl hög! 

Gungdjur (drake), nallebjörn, krokodil (stor activity toy), bamboo tallrikset + bestick från Sebra, stor badanka, Barbapapalampa, massvis med badleksaker, mjuka klossar, strumpor, fleecetröja, trollmors vaggsång, ekologiskt bäddset, bok av Barbro Lindgren, snuttekanin, pekboken för lite sportigare barn, The Baby Guest book, Bröderna Grimms sagor (barnvänlig version), GAIS-body, skor, 2 Liverpool-bodys, makrillbyxor, pyjamas, badkläder med UV-skydd, kit med mössa, tofflor, byxor, tröja och hood, 3 dregglisar, babysim-kurs, body med utryckningsfordon, body från Amnesty, jumpsuit (It wasn't me), body + byxa... 

Julen var som sagt var intensiv men när det är roliga saker på schemat tänker man inte så mycket på det. Synd bara att tiden går så himla snabbt och nu är julen redan över. Julmaten är dock fortfarande kvar och det lär väl ätas rester ett bra tag till. Nåja, allt är ju tillåtet under mellandagarna (enligt mig och Elin) så det är väl bara att fortsätta mumsa och ladda kroppen inför en mer hälsosam månad i januari 2015. Inga dieter eller annat dumt men heller inte en massa småätande varenda dag. 

Hmmm, nu är frågan vad jag ska göra medan Victor är på jobbet? 

Fortsätta städa, lägga mig i soffan bredvid Elliot eller se till att lite mer från godisbordet försvinner?