Reflektioner kring mitt deltagande i SM 2015

Tre månader sedan jag var inne och skrev här... jag är inte redo att avsluta bloggen så jag tänker att jag haft en längre paus och att det kommer att bli sporadiskt skrivande om större saker. 

En stor sak är att vi i TKSK, Trollhättans Kettlebell Sportklubb, nyligen arrangerade SM i Long Cycle. Vi var arrangörer 2013 men nu, 17 oktober, var det alltså dags igen. 

Kettlebell som sport är fortfarande litet i Sverige så det är en vågskål i hur man ska ta sporten vidare. Å ena sidan behöver vi höja nivån/svårighetsgraden/kraven så att det krävs träning för att kunna delta, lite oseriöst om första tillfället att lyfta blir mitt i ett Svenskt mästerskap. Å andra sidan måste vi hitta en nivå så att aktiva lyftare känner att det är möjligt att delta, risken är annars att det blir en tävling för några få en klubb inbördes beundran.

Till årets SM gjordes några förändringar:

* två klot för damer 2x12kg eller 2x16 kg (tidigare 1 klot; 16, 20 eller 24 kg)

* tyngre klot för herrar 2x24 eller 2x32 kg (tidigare fanns 2x20kg samt 2x28kg)

Då tanken med sporten är att lyfta så tunga klot så korrekt och länge som möjligt (10 min max) tog vi också ett beslut att ändra i poängsättningen för de olika klotvikterna. Tyngre klot skulle premieras för att undvika taktiska val att välja lättare klot och "kötta på". Vid tävlan med lättare klot fick lyftaren 1 poäng/reps och vid tävlan medan tävlan med tyngre klot gav 3 poäng/reps. 

Speciell känsla sekunderna innan startsignal

Om man bortser från några små missar från min sida under fredag kväll och tidig lördagsmorgon så flöt tävlingen på riktigt bra och vi höll de tider vi angivit på minuten. Det tycker jag är både viktigt och proffsigt, både för arrangörer, publik och deltagare. Jag tycker om att ha full koll på allting men det har blivit betydligt svårare sedan Elliot kom till världen och det var väl inte optimalt att Victor jobbade hela denna helgen. Jag hade alltså med mig Elliot under förberedelserna på fredag kväll och på lördag fram till 45 minuter innan tävlingsstart. Han pockade på min uppmärksamhet typ hela tiden och det var svårt att hålla fullt fokus på det man höll på med för tillfället. Lite lätt disträ... 

När barnvakten kom och hämtade Elliot kunde jag landa i att det var SM och att det skulle bli bra.

Min flight har dragit igång. 

Det svåraste när man arrangerar tävlingar i kettlebell är domarfrågan. Vi har nästan inga "renodlade" domare, alltså personer som bara dömer utan att varken tävla själva eller coacha andra (typ vår Daniel Haag). Om vi hade haft fler sådana personer hade det inte behövt vara en svårlöslig ekvation när man ska göra ett startschema. Vi lyckades få till en bra lösning där domarna fick gott om tid till sin egen flight samtidigt som de inte dömde någon lyftare när som någon från deras klubb tävlade. 

Tyvärr blev det några bortfall på domarsidan vilket krävde justeringar i ordningen och därefter blev det några förändringar i viktklass och då blev det svårt att få till det lika bra igen. Tur att vi alla är flexibla och anpassningsbara, stort tack till alla er som var domare och läser detta. 

Här insåg jag att jag höll ett jämnt 11-tempo. 

Nog pratat om tävlingens upplägg, jag skulle ju skriva för att reflektera om min prestation. 

Fast i och för sig så speglar nog detta inlägg mina tankar ganska bra. Jag var nästan mer spänd och förväntansfull över hur tävlingen som arrangemang skulle gå än mitt lyftande... 

Hur som helst. Sist jag deltog i SM var alltså 2013 här i Trollhättan. Då tävlade jag med 24 kg i OALC (One Arm Long Cycle). Jag gjorde personbästa och körde på i drygt 7 minuter. På plats bestämde jag mig direkt för att nästa mål var att klara 10 min med god teknik, stabilt tempo och jämn fördelning på höger och vänster sida. På SM 2014 var jag enbart med som coach eftersom jag under detta år blev gravid och fick Elliot. Han var 3 veckor när vi var i Östhammar och det kändes lite tidigt  med tanke på kejsarsnitt och regler kring lyftande efter ett sådant ingrepp. 

Inför årets SM var min ambition den samma, att lyckas träna upp mig med 24 kg. 

Ganska snart efter att vi tog bollen att vara arrangörer dök diskussionen om damernas lyftande upp. 

I olika forum på Facebook framfördes tankar kring att det är dags för damer att också lyfta med två klot och då majoriteten (av dem som skrev och var aktiva på FB) röstade för två klot blev det så. 

Jag stod såklart för vårt beslut, men blev tveksam till om jag själv skulle tävla med tanke på att vi knappt kört med två klot på våra träningar i TKSK. Samma dag som beslutet togs testade vi för första gången på riktigt och det var banne mig kul, dock en helt annan sak mot att lyfta ett klot.  

Efter detta tillfälle har inställningen till tävlan i SM varit som en berg- och dalbana. Ena träningen känns det lätt och väldigt bra medan det nästa gång kan kännas helt omöjligt att få till tekniken och då  blir det genast en mer negativ inställning... 

I somras började Elliot tycka om att gå, inte själv utan med hjälp av mina två händer som stöd. 

Jag är speciellt lång, men att gå runt så hela dagarna var inte gott för ryggen. När jag sedan gick till träningen och gav mig på LC med 2x16 kg fick jag inte till tekniken alls och fick såklart väldigt ont i ländryggen. Tog då beslutet att gå tillbaka ett steg, börja från grunden och fokusera på teknik, rytm och andning med 2x12 kg. Så rätt! Genast blev träningen roligare och all stress försvann. 

Med tre månader kvar till SM kändes det rimligt att hinna vänja kroppen vid två klot och stå 10 min. 

Tidsbrist/ny fas i livet/prioritering - jag vet inte vad jag har för anledning men träningsmängden är under all kritik. Det har liksom bara blivit de tillfällen då vi kör LC med TKSK på måndagar så i snitt kan man väl säga 15 min LC i veckan... Det är typ ett under att vi alla lyfter så bra som vi ändå gör. 

Självklart är det bättre än ingenting och det är så himla kul att träna tillsammans med övriga i TKSK. 

Både jag och Erika gjorde personbästa på SM. 

Jag väger ganska mycket mindre nu än vad jag gjort vid tidigare tävlingar så förutom att jag fick nya motståndare fick jag också starta i en tidigare flight. Ganska gött att inte vara sist ut i damklassen! 

Tävlan på hemmaplan är något speciellt och även om jag inte kände någon press så ville jag såklart prestera mitt allra bästa. Kettlebell, precis som många andra sporter, beror på dagsform och blir det fel från start är det svårt att komma i fas och prestera på topp. Känslan i magen när det är dags att ställa sig på plattformen är svår att beskriva, typ som en blandning mellan hunger, illamående och suget som blir i magen när man åker en svindlande karusell. Härligt!! 

Startsignalen ljöd och jag satte igång. Det kändes bra och vid tre-fyra minuter insåg jag att jag hade hittat mitt flow, mitt tempo och bestämde mig för att hålla det. Det är ju när jag stannar upp för att justera grepp eller vila som jag tappar allt så det var helt enkelt bara att köra på. Jag höll hela vägen och stod 10 minuter. Med 110 reps med 2x12 kg blev det nytt personbästa och jag är så nöjd med min insats. Det räckte inte till någon pallplats men det visste jag sedan innan med tanke på poängsättningen. Jag hade väl kanske tänkt att mina motståndare skulle lyfta mellan 40-60 reps men inte då, vinnare i min viktklass - Maja Edlund, gjorde 86 reps. Hennes klubbkompis i +73 kg stod för dagens prestation och gjorde 94 reps med samma vikt. Helt galet!! Något att jobba på! 

Jag lämnar nu 12kg-kloten bakom mig och nästa mål är att stå 10 minuter med 2x14 kg och därefter är det dags för de gula jäklarna. Det kanske låter som ett onödigt och långsamt upplägg men jag är verkligen rädd för att skada mig, jag vill vara fullt funktionell i mitt arbete som idrottslärare och i min roll som mamma. Förhoppningsvis kommer det fler tävlingar och de är många som äldre än mig som presterar riktigt bra... Jag har tid på mig! 

Det var roligt att tävla här hemma och det var kul att TKSK fick förtroendet att arrangera SM ännu en gång. Nästa gång ser jag dock fram emot att enbart fokusera på tävlandet och kanske få bo på hotell någonstans. Tänk, att ladda upp med hotellfrukost och bra med sömn. Kommer bli toppen! 

Tack alla inblandade! 

Mina tankar om CrossFit OPEN 2015

De flesta som tränar och/eller är intresserade av CrossFit tycker att mars månad är lite extra speciell. 

Det är nämligen då hela CrossFit Games drar igång och först ut är OPEN, den del av tävlingen där ALLA får och kan vara med. Under fem veckor släpps fem deltävlingar och det gäller såklart att prestera så bra man kan utifrån sina förutsättningar i alla dessa olika moment. 

WOD'en släpps på torsdag natt och sedan har man fram till måndag kväll på sig att få sin omgång bedömd av en domare. Man får göra så många försök man orkar och sedan registrerar man det bästa på Crossfit hemsida och kan se hur man står sig till andra i boxen, staden, landet, Europa & världen. 

Skärmbild från CrossFit Games

Förra året var jag (inte officiellt) gravid i tredje månaden när vi körde CrossFit OPEN och jag höll igen lite för att inte riskera något. I år var jag tveksam till om jag skulle delta eftersom jag började med CrossFit igen när Elliot var två månader och sedan fått till 1-2 träningar i veckan och då med klart lägre vikter än tidigare. Dagen innan det var dags för 15.1 kunde jag inte låta bli och jag anmälde mig. Mest för att se vilka moment jag tappat mest i och på så vis veta vad jag ska fokusera på de gånger jag har möjlighet att träna. Jag är nöjd med beslutet, OPEN är skitkul och jag har verkligen fått ett kvitto på vad som är mina GOATS, övningar som man har svårt för. 

Jag har gjort en liten sammanställning för hur det har gått i de olika tävlingarna och hur jag har placerat mig i vår egna box gentemot de andra tjejerna, gentemot hela boxen, gentemot tjejerna i CF THN och CF Trestad, Sverige, Europa och slutligen världen. Ganska intressant, hihihihi. 

Tabellen läses så här: I WOD 15.1 kom jag på fjärde plats av damer i THN, 10 plats i vår box, plats 311 i Sverige osv..
Den röda raden är min totala placering. 

Nedan följer skärmavbilder av alla workouts som ingick i CrossFit OPEN 2015 och en kommentar om hur jag kände innan, under och efter utförandet. Är det någon läsare som inte är insatt i CrossFit blir det mycket termer men med risk för att det blir ett sjukt långt inlägg ger jag mig inte in i några längre beskrivningar. Det går ju väldigt lätt att googla om man är nyfiken, hihihi. 

Under tidig amning fredag morgon den 27 februari kikade jag på CrossFit hemsida och blev väl inte överlycklig när den första övningen är toes-to-bar. En övning där jag mest hänger och dinglar. Visst, jag klarar den, men inte flera i rad och då tar det väldigt lång tid och i en AMRAP (as many rounds as possible) på bara 9 minuter behöver det gå fort. Marklyft på 34 kg är inga problem och 5 snatch på den vikten har också fungerat så det kändes lugnt. 

Jag anmälde mig som sagt och gav mig på 15.1 & 15.1a. Toes-to-bar gick sådär och även om det var relativt lätt vikt i skivstångsövningarna så tog det i underarmarna vilket gjorde att det blev ännu tyngre att hänga i riggen... 99 reps innebär att jag hann 3 varv + 9 toes-to-bar. Direkt därefter startade klockan på nytt och på 6 minuter skulle man göra en så tung repetition som möjligt av clean & jerk. Jag tycker om den övningen men var lite osäker eftersom jag tappat mycket styrka under graviditeten/hemmatiden. Började på 40 kg och ökade sedan med 5 kg i taget. Så här i efterhand inser jag att det var onödigt, jag skulle sparat kraften till fler försök på den tyngre vikten. Nu hann jag bara testa en gång på 61 kg och då lyckades jag inte. Fick stanna på 57.5 kg. I tabellen står det dock 125 lb och det är ju bara 56 kg. Nåja, det har nog inte så stor betydelse för slutresultatet =)

Elliot ammar ofta någon gång mellan 05-07 så det blev lite rutin under dessa fem veckor att då passa på att kolla vad den nya utmaningen kunde bestå av. Andra veckan blev jag lite besviken om jag ska vara ärlig. Den var exakt likadan som en av deltävlingarna förra året. Kanske kul att kunna jämföra men jag tycker det är roligare med nya utmaningar. Speciellt då den som kom tillbaka var den som var svårast förra året... i varje fall för mig. Dock var det under denna utmaning som jag lärde mig att göra chest-to-bar 2014. Målet var alltså att göra fler repetitioner än föregående år. 

Om man hann med två rundor på 3 minuter fick man gå vidare till nästa omgång på 3 minuter och hann med med två rundor även då fick man gå vidare till ytterligare 3 minuter osv. Antalet repetitioner ökade i varje omgång... Jag behövde dock aldrig oroa mig för det. Detta träningstillfälle blev hela 3 minuter för mig, kort men effektivt, hahahaha. 37 reps blev mitt resultat så jag var tre ynka reps ifrån att få gå vidare. Som vanligt vilar jag lite för länge i varje paus jag tar, grrrr. 

Det blev åtminstone tre reps mer än förra året och jag lyckades med chest-to-bar typ varje gång. 

Vecka 3 och workout 15.3 - första reaktionen: SERIÖST?! Vad håller de på med? 

Kunde de inte vänt på steken så att alla vi som inte kan göra muscle-ups åtminstone kunde få några poäng? Andra reaktionen - jaha, men då blir det 0 poäng, vad ska jag göra på söndag istället, fika kanske? Tredje reaktionen - va, får man inte "nolla"? Är det alltså ok att köra scaled (lite lättare version) på en workout och RX (rekommenderad) på övriga? Hmmm, hur ser den ut? 

Det blev den skalade versionen för mig och alla andra tjejer i vår box. Det där med muscle-ups är något vi behöver jobba mer på... hur sjutton det nu ska gå till, känns helt omöjligt. Den skalade versionen är enklare i den mening att det inte är några musle-ups men den blev sjukt jobbig eftersom den istället innebar att det bara var att kötta på. Vi skulle på 14 minuter göra så många omgångar som möjligt av 50 wallballs med 4.5 kg och 200 singelhopp. Jag valde att vara bland de första, dels för att få det gjort men också för att Elliot var med i lokalen och var lite mammig. 

Jag hittade ett jämnt tempo och delade upp wallballs i 15-10-10-10-5 och hoppade nästan unbroken. 

Det blev tre hela rundor, 50 wall balls och 48 singelhopp... Återigen är det mina pauser som blir för långa men jag var helt klart nöjd med 848 reps. Tänk att man kan bli så svettig på 14 minuter. 

Den fjärde workouten kändes vid första anblicken som en rolig utmaning men 8 min kändes som kort tid för att hinna någonstans med dessa övningar. Handstående pushups ger lite yrsel och jag är långsam i nedtagningen av clean. 56 kg är också ganska tungt om man efter 15.1a tänker att 57.5 kg är mitt max. Med förväntan i kroppen tog jag och Elliot en promenad till boxen på söndagen. 

Elin var barnvakt åt Elliot så även denna gång bad jag om att få vara bland de första startande. Jag valde att inte känna på övningarna innan (lyckas jag inte på försöket så har jag negativa tankar när det väl är dags) mer än att vi var tvungna att mäta avståndet för handstand pushup. Klockan startade och vi drog igång. Första omgången kändes riktigt bra och jag blev förvånad att jag fick upp vikten i clean  utan stora problem. Fick bra självförtroende och blev peppad av detta. Lite skev i kroppen (av allt bärande av Elliot?) gjorde att jag fick stanna någon sekund extra i varje HSPU så att domaren såg att båda mina hälar var över linjen, lite störigt mot slutet när det var många. Fick gå ner lite oftare och låta blodet rinna bort från huvudet... Missade en clean men lyckades direkt efter igen så det drog inte ner mitt humör. 8 minuter gick snabbt och jag hade gärna fortsatt för den här var rolig. 

52 reps blev det och jag hann alltså 3/3, 6/3, 9/3, 12/6 och sedan 7 HSPU. Mycket mer än jag trodde!

Sista deltävlingen hade jag inte möjlighet att vara med i boxen på söndagen och jag trodde först att jag skulle behöva strecka mitt deltagande. Först kändes det gött för det verkade vara en tuff workout men sedan kändes det väldigt tråkigt att inte fullfölja när man påbörjat. Skickade ut en förfrågan i vår facebookgrupp för att se om någon kunde döma mig på måndagen och det fanns flera villiga. 

Här kommer man inte undan så det var bara att bita i det sura äpplet och köra. 

Vid lunchtid måndagen den 30 mars passade Johanna Elliot och jag hoppade upp på roddmaskinen och inväntade Daniels signal. Jag hade kollat övriga deltagares tider för att få en uppfattning om hur lång tid det kunde tänkas ta på ett ungefär. Det varierade mellan 10-20 minuter så jag hoppades på cirka 18 minuter. Jag och roddmaskinen brukar nämligen inte komma så bra överens. 

Min tid blev 14.58 och jag var HELT slut. Jag kan verkligen inte RO, jag sliter och sliter men kommer absolut ingenstans och jag tror jag håller andan under tiden för när jag klev av så fick jag flåsa ett bra tag innan jag kunde ge mig på thrusters och då fick jag typ hålla andan igen för jag hade så hög puls. Väldigt skum känsla som inte riktigt går att beskriva... Jag önskade att det skulle varit en WOD på tid men nu var jag liksom tvungen att fortsätta tills allt var klart. Bläää! 

Att rodd är en GOAT känns inte roligt någonstans, inte en övning jag känner för att öva på precis men det är väl så det får bli. Åtminstone lite teknikträning... 

OPEN är klart för den här gången och med tanke på "omständigheterna" är jag nöjd med min insats. Jag hoppas kunna prestera bättre nästa år MEN då krävs det att jag får till fler CF-träningar och att jag då fokuserar på de moment som jag har svårast för... blir ju lätt att man passar på att träna det som är roligt när man får chansen. Nästa år kan jag i varje fall inte skylla på graviditet eller förlossning! 

Någon av er som läser som deltagit? Vad tyckte ni om de olika deltävlingarna? 

Pistoler

Tisdagens crossfitpass inleddes med teknikträning på pistoler. Jag har tidigare klarat med vikt, av någon anledning blir de lättare men i tisdags insåg jag att det var "ganska lätt" om jag höll i min egen fot. Yeehooo, så jäkla kul när det lossnar och går lite framåt. Själva passet i sig gick lite sämre, jag fick sjuk mjölksyra i armhävningarna men tog mig i "mål" på 21.42.

2 varv av: 

50 marklyft 42,5 kg 

50 handrelease pushup

25 boxjump 60 cm

25 lateral burpees (över skivstången). 

Mål med 2015

På nyårsafton gick vi laget runt under middagen och lät alla nämna sina mål/förväntningar med/på det nya året. När jag var yngre (jopp, den gamla som talar) hade jag långa listor med nyårslöften. Det var det ena förbudet efter det andra och allt skulle förbättras...  Det skulle springas mer, ätas mindre sött, sparas mer pengar, umgås mer, jobbas mer, städas mer, tas hand om kroppen bättre, brys mer om utseendet (typ sminka mig till vardags), you name it! Det gick väl sådär om jag ska vara ärlig.

Jag tröttnade på att bli besviken på mig själv och först drog jag ner på antalet löften till max tre inför det nya året men när även det misslyckades började jag & Elin prata om mål istället. Det känns mer positivt och på något sätt blir det roligare att nå ett mål än att (försöka) hålla ett löfte. Sakerna på listan är inte så värst annorlunda som när det handlade om löften men  vår inställning påverkar oss ofantligt mycket.

Vi är snart två veckor in i det nya året och jag är såå glad att jag inte lovat mig själv (och andra) att jag ska sluta med sötsaker... det hade redan varit kört, hihihihi. Alldeles för mycket goda saker kvar här hemma sedan högtiderna för att det ska fungera. Kanske, kanske gör ett försök när förrådet är slut...

Man får lite "belöningar" i appen när man når sitt mål (mitt är 3000 fuel) flera dagar i rad. Än så länge ser det bra ut =)

Jag kommer nu spalta upp alla mina mål, stora som små, för det nya året och om det blir alldeles för många så får jag väl helt enkelt stryka några. Under 2015 ska jag försöka...

• ... komma upp 3000 fuel (okänt energimått) varje dag, på mitt aktivitetsband från Nike som jag fick av Victor i höstas.
• ... att sakta men säkert ta mig tillbaka till det gröna klotet (24kg) i Long cycle.
• ... delta i åtminstone två kettlebelltävlingar, klubbmästerskap räknas också. 
• ... lära mig att göra flera kipping pullups i rad. Målet är att göra 10 st på nyårsafton 15/16. 
• ... variera och fokusera i min egen träning så att det blir kvalité i den nu när det inte blir lika mycket kvantitet som tidigare. 
• ... vara lika mycket utomhus med Elliot tidigare.
• ... vårda mitt och Victors förhållande så att vi inte bara är föräldrar. 
• ... äta upp all den frukt jag köper (köper t.ex. en ananas, äter halva samma kväll och glömmer sedan bort den i kylskåpet - inte bra). 
• ... hitta en rutin som gör mig mer effektiv när jag börjar arbeta som lärare igen. Tanken är att jag då ska slippa jobba lika mycket hemma. 
• ... vara en så bra mamma som möjligt. 
• ... smyga igång som instruktör igen. 
• ... kombinera mina olika roller (kollega, vän, instruktör, syster osv) och inte låta ALLT kretsa kring Elliot. Jag ska alltså försöka komma ihåg att det finns annat att prata om även om han är i MINA tankar konstant och för tillfället är mitt största intresse. 
• ... ta mig runt Vårruset (längre än så sträcker jag mig inte gällande löpning).
• ... njuta av tiden som föräldraledig, ta vara på tiden och försöka vara här och NU. 
• ... fortsätta med MammaMage-träningen. Så fort jag började träna vanligt tappade jag intresset för dessa små, men väldigt, väldigt viktiga övningar! 
• ... komma i fas med framkallningen av mina foton. De är nu sorterade, daterade och mappade!
• Jajaja, här kommer den..... med ett stort streck under försöka.... dra ner på sockerintaget!!! 

Se på tusan, det blev en hel del. Jag kan säkert komma på fler men sista målet kanske ska bli att jag ska försöka lära mig att åtminstone ibland fatta mig kort... hahahaha, lycka till! Jag känner inte att jag kan stryka något av dessa mål så jag behåller dem. Tror faktiskt jag ska skriva ut dem så jag har dem synliga. En anledning till att man ibland misslyckas kanske kan vara att man helt enkelt glömmer bort vad man önskade och hoppades på. Så får det bli. 

Gällande förhoppningar så skulle jag helt klart kunna göra en lång lista även där men jag nöjer mig med önskan om att jag, min familj och mina vänner får vara friska på alla sätt och vis. Sedan ser jag såklart fram emot allt vad året har att erbjuda med väder, vind, vardag och fest. Ett socialt år där jag framförallt ska njuta av att se Elliot utvecklas från spädbarn till en liten individ. Bring it on! 

**********          **********

Ett tips när ni sätter upp träningsmål. Utgå från den så kallade SMART-metoden: 

Målet ska vara specifikt: t.ex. 10 kipping pullups.

Målet ska vara mätbart: på nyårsafton ska jag klara 10 kipping pullups

Målet ska vara angeläget: det ska vara viktigt för mig att nå mitt mål för att bli motiverad. Om jag klarar kipping pullups kommer det underlätta och förbättra mina resultat på flera CrossFit-wodar. 

Målet ska vara realistiskt: i dagsläget klarar jag 3-4 i rad med gung emellan utan att hoppa ner så det borde gå om jag får till tekniken och verkligen tränar. 

Målet ska vara tidsbestämt: det måste finnas en slutdatum för "mätningen". Två veckor, en månad, ett år - det beror lite på hur nära målet man befinner sig just nu.  

LYCKA TILL!!!

Kloka ord kan man aldrig få för mycket av!

Lite som julafton

Medan jag satt i köket och åt lite mat så här inför träning med TKSK så passade jag på att kolla min mail. Bland alla reklammail med julklappserbjudanden fanns ett med Terese Alvén som avsändare och titeln Vinnare i bloggen Spark i baken. Det pirrade lite i magen när jag klickade på öppna.

Det stämde.
Jag läser bloggen Spark i baken varje dag och 1-24 december pågår där en julkalender. Varje dag öppnas en lucka med en tävling och för att delta ska man svara på en fråga och motivera varför man ska vinna den aktuella produkten. Igår deltog jag genom att nämna en folkhälsosjukdom där risken att drabbas kan sänkas genom regelbunden fysisk aktivitet. Jag skrev sedan en motivering till varför just jag skulle vara en av de tre lyckliga vinnarna av Terese nyligen utgivna bok "Träna tillsammans med familjen". Och jag vann!! Så himla roligt! Känns lite som julafton faktiskt! Tänk vad roligt jag och Elliot ska ha när han blir lite äldre =)

Min vinst

SM i kettlebell (Long cycle) 2014

Förra helgen tillbringade vi mestadels i en bil men även i Uppsala och Östhammar. Det var nämligen Duderö IF i Östhammar som arrangeras SM i kettlebell i år. Vi var tre bilar som på fredagen den 3 oktober lämnade Trollhättan men på grund av olika arbetstider m.m så åkte vi på lite olika tider. För att minska restiden något hade vi bokat in oss på hotell i Uppsala för att sedan åka sista timmen till Östhammar på lördag morgon efter en god hotellfrukost. Från början skulle Victor ha jobbat men eftersom han spridit ut sina 10 pappadagar så sträckte de sig över denna helg. Puh, även fast Elliots gudföräldrar och andra hjälpsamma människor var med så vet jag inte om jag hade åkt själv. Han är ju inte ens en månad, vi har inga rutiner & han behöver "konstant" tillsyn. Stort tack till Victor alltså!

För vår del inleddes fredagen med att klockan 08.00 infinna oss på NÄL och deras öronavdelning för att göra ett hörseltest på Elliot. Det var avklarat på 30 sek och visade sig vara bra. Därefter var det begravning för min farmor. Aldrig roligt med begravningar men det blir ändå ett avslut och eftersom hon varit sjuk är det skönt att kunna konstatera att hon nu slipper lida. 

Efter en "flängig" dag var jag lite orolig för hur Elliot skulle klara av den långa bilresan på lite drygt 5 timmar. Det gick så fint, så fint. Han sov större delen, bräkte som ett lamm lite då och då, åt när vi åt och var allmänt smidig att ha att göra med. Började såklart fundera över hur natten skulle bli efter en annorlunda dag, mycket sömn på eftermiddag/kväll och en hotellsäng... Lite grubblig morsa, hihihi. Jag hade inte behövt vara orolig. Han åt och somnade sedan som en stock i hotellets resesäng. Jag och Victor kunde slappa i sängen och titta på Idol som vi visade på grund av bilresan. Så skönt! 

Dessutom sov han bra under natten med två utspridda, korta amningstillfällen. Det var heller inga problem på morgonen, vi kom upp i tid, han sov lugnt i vagnen medan vi åt frukost och sedan var det bara att ge honom mat och byta blöja innan vi åkte vidare. Nöjda föräldrar! 

Ny roll - domare istället för lyftare.
Förra året var det jag & Marie (röd tröja) som stod bredvid varandra och slet med 24 kg. 

SM arrangerades i Frösåkerhallen, en anläggning badhus och idrottshall. Det fanns rejält med utrymme och i lokalen fanns 4 plattformar för lyftare, en rejäl uppvärmningsyta och en liten kiosk. 

Direkt när jag kom in blev jag sugen på att delta. Jag började fundera över vilken vikt jag borde orka köra med samt hur farligt det egentligen kan vara. Mitt snitt gör ju inte direkt ont längre. 

Jag lyckades tygla mig och deltog enbart som coach och domare. Emellan varje omgång fick jag dock komma ihåg att jag även var där som mamma och vi lyckades tajma in så att jag hann amma/byta blöja när jag pausade från dömandet. Riktigt imponerad över hela lilla familjen med tanke på att vi inte har en enda rutin ännu och knappt känner vår lille gosse. 

Tänk om det fortsätter så här bra! 

Mina pojkar =)

TKSK ställde upp med fem deltagare; Jocke, Mika, Andreas, Johan & Maria. Sedan höstterminen startade har vi försökt att ha fokus på LC på våra träningar och deltagarna har varit både fokuserade och målmedvetna för att nå önskvärt antal repetitioner. Dagsformen har skiftat och det är svårt att få full kontroll på utvecklingen när vi bara har ett träningstillfälle i veckan. Vet att de tränar flitigt utanför klubbens tärningar också men som coach hade det varit skönt att erbjuda 2 tillfällen/vecka. 

Tävlande för TKSK + coach + maskot! 

 Jag satt som domare för andra deltagare i varje flight som någon från TKSK lyfte (förutom Mika). Det kändes inte så bra i mitt coach-hjärta. Hade jag sett listan i förväg kanske det hade gått att ändra på men nu var det ett jäkla pussel att få till domare till varje flight/heat/omgång så jag sade ingenting. Jag var dessutom säker på att alla fem visste vad de skulle göra och vad de behövde fokusera på. De presterade väldigt bra, fick inga no counts och hjälpte dessutom till att döma när de kunde. Detta tack vara stort engagemang av Thomas som kommit till oss och haft lite domarutbildning. 

En sån här medalj skulle jag också vilja ha =)
Brons: Johan, Jocke & Mika
Silver: Maria
Guld: Andreas (Candidate Master of Sport)

Det var väldigt roligt att vi kom iväg till SM även fast det var väldigt tråkigt att jag inte kunde tävla. Eftersom jag länge vetat att jag inte skulle kunna delta har jag inte kört LC på väldigt, väldigt länge men jag satt ändå och funderade över var jag kunde ha presterar, vilka jag hade tävlat emot och hur mitt resultat hade stått sig mot övriga lyftares. Spanade således lite extra på dem som körde med 24 kg och jag har för mig att det var 64, 81 och 87 reps. Jag gjorde 79 reps förra året och om jag hade deltagit så hade mitt största mål varit att lyckas göra 100 reps. Då hade jag dock behövt träna ordentligt... sååå, det får helt enkelt bli mitt mål till SM 2015! Då jäklar! 

Prisutdelningen drog ut tiden och vi kom iväg hemåt väldigt sent. Det blev mat i Uppsala och sedan försökte vi köra non-stop hemåt. Något snabbt stopp på en mack med amning fick det bli men annars raka vägen hem. Elliot sov men jag (som alltid stensover i bilar) sov inte en blund på hela vägen - vad har han gjort med mig den här lille gossen. Känner inte igen mig själv längre! 

Vi var hemma vid 01.30 och kom i säng vid 02. Elliot anade nog att vi var trötta och sov längre än vanligt mellan amningarna. Det tackar vi för! 

Idag har vi haft en lugn och skön dag, utan några projekt. Bara gos hela dagen och under tidig kväll tog vi en promenad till Kopparklinten. Riktigt skönt och väldigt vackert. 

Elliot var inte superintresserad av utsikten... 

Boxtävling CrossFit Trollhättan

Det går sådär för mig att "komma tillbaka som bloggare". Känns som att jag inleder varje inlägg med en ursäkt om att det var så längesedan eller att tiden fullkomligt flyger iväg. I och för sig är det sant men det kan ju vara trevlig att inleda med några andra ord, någon gång! Problemet är att jag vill ha inläggen i kronologisk ordning (strukturfreak) och jag har haft massa korta, spontana inlägg på G men har inte skrivit dem för att jag hade planerat att utvärdera vår lilla tävling i CrossFit Trollhättans box. Blir så trött på mig själv. Det finns ju faktiskt en funktion här på blogspot att man kan skriva inlägg och spara dem för att publicera vid senare tillfälle. Det hade varit smart - då hade det inte blivit ett lika stort projekt när jag väl har tid att sitta vid datorn. Idag ska jag i varje fall få ner mina tankar i detta lite längre inlägg och på så vis öppna upp för att bli mer spontan och kortfattad (good luck).

Hahahaha - texten ovan skrev jag för över en vecka sedan. 

NU gör jag ett försök att skriva klart eller åtminstone påbörja den egentligen handlingen.

En gång per år arrangeras CrossFit Games och det inleds med OPEN där alla får delta och det släpps en WOD varje vecka. Detta har jag och andra från vår deltagit i två gånger och jag har skrivit flera inlägg om de olika deltävlingarna och försökt förstå alla tabeller. Efter en helt vanlig träning i boxen började jag och Erik prata om att det är så go och förväntansfull stämning under de veckor som alla laddar och ser fram emot de nya utmaningarna som presenteras på hemsidan för Games. En idé kläcktes att vi borde ordna ett eget "games" i boxen, men i en komprimerad version på en helg eller liknande. Några minuter senare nämnde vi det för vår headcoach Daniel och knappt en dag senare hade vi bestämt att det hela skulle äga rum 6-7 september och att det skulle vara 3 WOD's/dag. 

I detta läge skulle vi sätta ihop två var men med en graviditet, uppstart/avslut på jobbet inför mammaledighet och ett stundande SM i kettlebell för deltagarna i TKSK så gjorde istället Erik & Daniel tre var och lyckades få en riktigt bra variation i det hela. 

Taggad, träningssugen och imponerad domare.

Jag hade så himla gärna velat vara med och köra. Vid detta laget (9 dagar till beräknad förlossning, men endast 2 dagar till planerat kejsarsnitt) var min längtan efter träning enorm och framförallt den där känslan av total utmattning, att man verkligen gjort så gott man kunnat och inte orkar göra mer. Det har ju inte skett på väldigt, väldigt länge. Kvastskaft, tomma stänger, kliv upp och ner på stepup-brädor, pushups på knä m.m är kul i ungefär två veckor.... SUCK!! Samtidigt ville jag såklart inte göra något som kunde riskera barnets hälsa eller min egen kropp inför framtiden. Jag fick helt enkelt acceptera läget och istället agera domare, fotograf och publik. Det var riktigt kul och eftersom jag inte behövde ladda för att delta kunde jag fokusera på atleterna och imponeras över deras utveckling och fantastiska resultat. Någon gång ska jag också prova dessa WOD's (heter det så?).

Vi samlades i boxen strax efter klockan 09 på lördag morgon och vid 10 drog spektaklet igång. WOD 1 var snabbt genomförd eftersom det handlade om att göra ett lyft varje minut och med fyra domare betade vi av gänget i en jämn ström.  För att kunna utse en segrare i varje WOD fick vi i denna lägga till att deltagarna skulle göra marklyft under återstående tid av minuten när de kom till en vikt de inte kunde få upp i en clean. Vi vet att Martin är stark som en oxe men i denna gren fick han slåss om förstaplatsen med Bengt. Anki och Rebecca imponerade med personbästa. Starkt! 

Förberedelser inför WOD 1 - Clean ladder

I lördagens andra WOD var tiden bestämd och vi visste således att varje omgång skulle ta 10 minuter. I tävlingssammanhang är det väldigt bra med den här typen av WOD eftersom det då är lättare att planera dagen och meddela när deltagarna ska vara redo för start. I första heatet (då alla tjejer körde) var domarna hårda på att det var JUMP OVER boxen efter utförd burpee. I andra heatet dömde jag Jonas och han gjorde något så att han skadade/sträckte baksidan av låret. Klantig som jag är säger jag då till honom att han kan gå upp och ner på boxen istället så att han åtminstone kan fortsätta delta. Jag vet inte om man kan skylla på det som kallas "gravidhjärna" men fel blev det i varje fall och jag tänkte bara på att man i boxjumps får välja hur man vill ta sig upp och ner. Det blev en del protester från deltagarna men det viktigaste var ändå att alla damer blev dömda på samma sätt så att det inte blev något orättvist där och eftersom Jonas i herrarnas första heat kunde gå så fick vi tillåta det i följande heat också. Resultatet hade nog inte blivit annorlunda ändå. Ber om ursäkt.

Poängen baseras på placering så Martin som fått placering 1 i två tävlingar har således 2 poäng medan t.ex. Hampus som fått placering 2 och 3 har 5 poäng. I denna typ av beräkning ska man alltså ha så låg poäng som möjligt. Victor deltog inte på lördagen men för att kunna vara med i listan på söndagen fick han ändå "poäng" i de tre första tävlingarna. 

Lördagens tredje och sista tävling handlade om puls. Som ni ser i tabellen var denna WOD uppdelad i två "minitävlingar". Den första bestod av rodd + doubleunders. Om man hann klart med dessa innan timecap fick man fortsätta med nummer två som var 1.6 km löpning på tid. Doubleunders är en övning som ofta avgör. Är man duktig på dem går det snabbt att veva in 100 st och har man problem med dem är det inte mycket mer att göra än att ta någon/några få i taget. I "Triple 3 mini" var det bara Anki och Hampus som kom vidare till del 2. En bra insats som tyvärr inte gav dem så mycket i tabellen eftersom de fick 1p för det men alla andra 2p. Hade fler kommit iväg hade någon kanske fått placering fyra och sju osv. De visade åtminstone var skåpet ska stå!

Det var nöjda atleter och imponerade domare som tackade varandra när denna första dag var avklarad och allt hade flutit på bra vilket gjorde att vi till och med var klara något före utsatt tid. Gött! 

Söndagen den 7 september var det dags igen. Några atleter tillkom och några föll bort. Vi hade valt att låta alla vara med även om man bara kunde delta en av dagarna... något är bättre än inget och det blir bara roligare ju fler som är med. Sanna skadade sig tyvärr under lördagen och satt som publik några timmar på söndagen. Vi hoppas att det inte är något allvarligt och att hon snart är tillbaka.  

Söndagens första utmaning hette Fire Breather, antagligen för att den är så tuff att det bränns i luftvägarna. Wallballs är min personliga favorit och burpees fungerar också, jag behöver dock utveckla min teknik i dem för att kunna öka tempot. Jag är alldeles för långsam. 

Denna gång var det bara Martin som klarade att genomföra alla repetitioner inom angiven timecap. Det verkade som att det främst var wallball som spökade för deltagarna denna gång. När mjölksyran väl sätter in och/eller om man får no count så blir det riktigt tufft. Coolt att ingen ger upp! 

Bedömning av Anki under Fire Breather. 

Mika tycker inte att wallballs är den roligaste övningen. 

Ytterligare ett gäng i gång. Viktplattorna användes som ett riktmärke för höjden på burpees - smart! 

Den näst sista "wodden" innehöll också en övning som kan ställa till det (vilken kan inte det liksom) - overhead squat. Så många repetitioner som möjligt på 3 minuter utan att lägga ner med stången. 

Åh, så sugen jag är på den här. Älskar alla benböj och tror jag har en bra utlåsning i axelleden från kettlebellen. Jag kommer att ha fullt upp när jag väl får träna igen. Jiiihooo!

Imponerades av att så många lyckades stå tiden ut! Det är vilja det! 

Snygg teknik - Martin in action!

Lördagen flöt på väldigt bra och alla deltagare körde liksom bara på. Under söndagen märkte vi att det började bli taktiskt tänk och flera personer ville helst vänta till sist för att ha ett resultat att jaga. Förstår att det är lättare när man vet vad som är rimligt att klara av och vet man att det krävs två repetitioner till för att vinna kanske man får den där extra kicken som behövs för att fixa det. 

Om vi gör en sådan här tävling igen tror jag att det är bra att göra en bestämd startordning, då flyter det hela på bättre. Självklart får den variera så det inte är samma personer som alltid är först ut. 

Helgens sista WOD var något längre än de andra. Tanken var att deltagarna skulle få en chans att krama ur det sista ur kroppens energibehållare. På 16 min skulle de första springa 1.6 km och under den resterande tiden skulle de hinna så långt som möjligt i följande serie: 50 marklyft, 40 boxjumps, 30 KB-sving, 20 clean &  jerk samt 10 hest-to-bar/pullups. Om man lyckades med detta skulle man göra så många pistoler som möjligt. En rejäl utmaning alltså. 

Återigen kämpade alla sjukt bra. Martin hann med 1 pistol och Anki var inte långt efter - två pullups till så hade även hon fått börja med pistoler. Behöver jag skriva att det var dessa två atleter som kammade hem förstaplaceringarna? Hård träning och en stark vilja ger resultat. 

Första heatet i WOD 6 - löpning avklarad och marklyft på G. 

Sista heatet för denna helg. 

När allt material var undanplockat och alla poäng sammanräknade hade vi en liten prisutdelning och sedan var det antingen hemgång eller grillning på utomhusbadet. Jag åkte hem... av två anledningar. 

1 - Jag visste att jag två dagar senare skulle bli mamma och hade ett flertal saker jag ville få gjort innan dess. 2 - Min MacBook åkte i golvet på morgonen när Victor & jag skulle flytta på skötbordet och så min dator är en väldigt kär och flitigt använd ägodel ville jag försöka få ordning på den...

Det kändes som att alla var väldigt nöjda med helgen. Tycker man om att träna och utmana sig själv på olika sätt så kan man inte annat än älska sådana här event. Dessutom är det nyttigt för att hitta sina svagheter. Det är skillnad att köra en WOD själv under ett pass eller med domare och publik. Åtminstone kör jag hårdare i den sistnämnda situationen. 

Tack Daniel och Erik för roliga och varierade utmaningar.
Tack till alla i publiken för pepp och go stämning.
Tack alla deltagare för fantastiska prestationer.

Den stora frågan är när vi kör igen?
DÅ SKA JAG VAR MED! 

Mina tankar kring CrossFit Games OPEN 2014

2013 deltog jag i CrossFit Games OPEN för första gången. Jag tyckte att det var fantastiskt roligt även fast jag var sjuk två av de fem tillfällena och var oförmögen att klara av visa övningar. Sedan dess har jag tränat CrossFit ungefär 2 gånger/vecka. Det är såklart för lite för att se några mirakelresultat men lite förbättringar har det allt blivit. Jag känner mig tryggare i rörelserna och vågar därför öka tempot lite mer än tidigare. Jag har dock blivit lite teknikfreak och gör fortfarande hellre rätt än snabbt... ingen bra egenskap när det är tävling. Jag behöver våga lite mer - både gällande tempo och press. Jag har aldrig tagit ut mig till mitt absoluta max, jag slutar lite innan. 

I slutet av februari var det så dags igen. Tävlingen växer och förra året var vi 10 st från CrossFit Trollhättan som ställde upp, i år var vi 17! Kul utveckling! 

Det hela gick till på samma sätt som förra året. De släpper passen och sedan har du ett visst antal dagar på dig att få din insats bedömd och registrerad av en domare. Jag utbildade mig till domare i år och det var väldigt nyttigt. Dels för att repetera tekniker men också för att själv bli säker på hur övningen skulle genomföras för att anses korrekt i tävlingssammanhang.

Workout 14.1 var en 10-minutars AMRAP med 30 double-unders och 15 powersnatch 25 kg. 

Jag gjorde ett första försök söndagen den 2 mars men blev inte helt nöjd med resultatet. På måndagen skulle Mika och Johan från TKSK genomföra sina försök och när jag ändå var med och dömde slog jag till på ett nytt försök. Det blev en stor förbättring så det var klart värt det. Skillnaden var att jag denna gång tog en den smalare stången (15 kg) och satte en viktskiva (5kg) på varje sida. På detta sätt behövde jag inte fundera på var jag skulle stanna med stången, nu körde jag touch-and-go. 

Jag gjorde 255 reps vilket innebär 5 hela varv. En fjärdeplats bland de 33 som tävlar i CF Trollhättan/Trestad. Det var helt klart en fördel att kunna köra 30 DU unbroken nästan varje varv. 

Eftersom jag jobbade i receptionen när de flesta körde 14.1 så fick jag passa på att fota när Mika körde istället. 

Eftersom jag var ganska nöjd med mitt resultat från 14.1 var jag laddad när jag klickade mig in på CrossFit.com veckan därpå. Ganska snabbt tappade jag mitt nyvunna självförtroende - chest-to-bar!!
Det hade ju varit roligt om det var övningar som man åtminstone har möjlighet att klara av. Grrrr!

Söndagen den 9 mars testade jag och overhead squats med 30 kg var inga problem. Jag hade alltså gott om tid när jag gav mig på 10 hest-to-bar pull-ups. Jag fick gjort en enda jädra repetition!! 

Fruktansvärt irriterande! Stannade kvar och kikade på övriga som kippade in repetition efter repetition!

På måndagen hade jag idrott med mina elever på Älvhögsborg och på lunchrasten gick jag ner i boxen till Daniel och bad om att få göra ett nytt försök. Jag hade spanat in Anna S teknik och ville se om jag kunde ta mig an den. Att liksom sikta med bröstet mot stången. Jag lyckades på första försöket. 

Under dagen bestämde jag mig därför för att göra ett nytt försök efter träningen med TKSK. Daniel hade tid att döma så vi drog igång. 10 overhead squats och sedan snabbt bort till riggen. Klarade första repetitionen och blev supertaggad. Jag släppte stången efter varje rep men lyckades göra 10 st. Överlycklig rev jag av ytterligare 10 OHS och hann bort till stången igen och fixade ytterligare 5 C2B. Totalt 35 reps istället för 11 reps. Jippiii!! Plats 35 på Trollhättan/Trestad interna leaderboard. Martin Larsen fick till 183 reps i denna - så synd att jag missade när han körde. Sjukt imponerande resultat!! Daniel Haag var närmast med 137 reps. 

Första omgången med over-head squat

Hahaha, tekniken är väl sådär men jag nuddade utan tvekan.
Bra med en t-shirt med lite plastigt tryck som låter när den nuddar metallen.

En vecka gick och när fredagen kom var jag inte alls lika sugen på att klicka in och kika på den nya utmaningen. Tänk hur inställningen kan förändras på grund av en enda liten skitövning. Denna gång fasade jag för muscle-ups, ringdips eller toes-to-bar. Nåja, har man gett sig in i leken får man leken tåla. 14.3 visade sig vara en kort utmaning på endast 8 minuter. Tid ska dock aldrig underskattas. Det kan bli bra tufft ändå... På 8 minuter skulle vi hinna så långt som möjligt i följande stege: 

10 marklyft 43 kg + 15 boxjumps 50 cm - check 

15 marklyft 61 kg + 15 boxjumps 50 cm - check 

20 marklyft 70 kg + 15 boxjumps 50 cm - check 

25 marklyft 84 kg + 15 boxjumps 50 cm - hann 20 marklyft... 

30 marklyft 93 kg + 15 boxjumps 50 cm

35 marklyft 102 kg + 15 boxjumps 50 cm 

Jag lyssnade av lite tips och råd innan vi körde och bestämde mig för att gå upp och ner på boxen istället för att hoppa. Det blir inte riktigt lika jobbigt och det är lättare att hålla ett jämnt tempo utan pauser för återhämtning. Det var en taktik som passade mig som gärna pausar lite för länge. Det hinns inte med när man bara har 8 minuter på sig. Marklyft är också en övning som jag tycker om men jag tog det lite lugnt i denna övning. Jag och Victor hade nyligen uppmärksammat att jag förmodligen var gravid och jag hade ingen aning om i vilken vecka jag var och jag ville inte råka göra något som jag inte borde ha gjort. Kanske inte så konstigt att mina byten av viktplattor tog nästan 1min 30 sekunder! 

Resultatet blev 110 reps och på vår leaderboard blev det en tolfte plats. Helt ok!! 

Lisa Olsson regerade i denna WOD och lyckades genomföra 150 reps på 8 minuter. Sjukt bra!!! 

Har sett filmklipp på instagram när hon utan problem lyfter 180 kg i marklyft så detta var ju uppvärmningsvikter för henne, hihihihi. Imponerande! 

Andra setet med marklyft - 15 reps med 61 kg. 

14.4 körde jag själv med Daniel H en dag i boxen. Jag hade ingen möjlighet att delta på den ordinarie träningsdagen och just denna WOD kändes inte som en jag gärna river av igen tätt inpå. På 14 minuter skulle man som deltagare hinna göra så många varv (!!) som möjligt av följande:

60 calorie row
50 toes to bar (där kom den ja!)
40 wall ball  6 kg över 2,7 m.
30 cleans 43 kg
20 muscle-ups

Hur fasiken ska man hinna med flera varv?? Jag fick gjort 159 reps vilket innebär att jag hann göra 9 cleans. Ett resultat jag är nöjd med då jag inte kan cykla mina toes-to-bar. Om jag får kläm på dem och kan riva av 10 i stöten så tjänar jag enormt mycket tid. Jag dinglar återigen en repetition emellan...
Martin Larsen hos oss är riktigt duktig på att cykla både toes-to-bar och pullups - kanske inte så konstigt att han hamnade överst på listan efter denna WOD, 184 repetitioner (hann till 4 muscle-ups). Daniel var hack i häl med sina 183 repetitioner. Jessica Kjellebäck var bästa tjej i Trollhättan/Trestad och gjorde imponerande 171 repetitioner (hann till 21 cleans). Grymt! Återigen väldigt tråkigt att inte ha möjlighet att se alla duktiga atleter in action. Det är såå inspirerande och motiverande!

Atleter laddar för 14.5

Inför sista deltävlingen bjöd CrossFit Trollhättan in deltagare från CrossFit Trestad och vi var ett rejält gäng som körde 14.5 tillsammans. Så jädra roligt!! Extra passande att det var en WOD där man behöver lite extra pepp för att köra på. Vad sägs om kombon thrusters och burpees over the bar?

Bild från Reebook CrossFit. För damer var vikten 29,5 kg och för herrar 43 kg. 

Jag hade bestämt mig för att köra någonstans i mitten denna gång. Lite för att se andras teknik men också för att hinna värma upp. Oftast har jag ju bara hoppas in i boxen och rivit av WODEN  men nu hade jag alltså tid att förbereda mig. Jag tycker om både thrusters och burpees så jag såg fram emot min tur. Däremot är det värre när det är löpande tid för man måste ju bli klar då, annars kör man tills tiden är slut och så får man helt enkelt vara nöjd. Första omgången var jag domare och jag blev lite kall när jag såg hur alla deltagare slet. Det såg sååå mycket värre ut än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Någon hämtade en hink, en annan verkade vilja bryta, flera stod och hämtade andan m.m... usch!!!
Omgång två var också tuff och jag började bli riktigt nervös. Bestämde mig för att dela upp thrusters redan från start och sedan hålla ett jämnt tempo i burpees och helst inte stanna och låta mjölksyran visa sig. Det var en ganska bra teknik tror jag... Jag blev klar på 17.06 och hamnade på en nionde plats. Jessica Kjellebäck körde sin omgång en annan dag. Så synd, hon blev nämligen klar på 13.47 och placerade sig överst i vår totala leaderboard. Närmsta deltagare var Anders Svensson på 14.18 och Daniel H på 14.20. Sjukt bra tider! Vet att mitt tempo i burpees inte är det högsta, bromsar en hel del med triceps men borde nog kanske trycka på mer även i thrusters, åtminstone när det är tävlingen.
Ska absolut inte försöka skylla ifrån mig men jag tror banne mig pulsen kom snabbare nu än innan jag blev gravid. Det är ju inte helt ovanligt men jag vet inte i vilken vecka man börjar märka av det. Har också läst att man som gravid inte ska pressa sig till maxpuls så lite kanske jag höll igen undermedvetet. Ska köra den här någon mer gång och se om det går snabbare! Under 15 minuter hade varit häftigt!

I vändning för att hamna rätt i mina burpees =) 

CrossFit Open är fantastiskt roligt. Alla kan vara med och för mig som redan från start vet att inget står på spel (det ska så mycket mer till för att gå vidare) så handlar det enbart om den egna prestationen. I inlägget har jag jämfört mig med andra men det är ju också så man märker sina styrkor och svagheter. För tillfället är jag (fortfarande) i en fas där jag snarare motiveras än trycks ner när andra presterar bättre. Med tanke på hur sällan jag tränar CrossFit och att jag är gravid kan jag inte vara annat än extremt nöjd med en andra placering bland tjejerna och en delad åttonde plats totalt av oss som deltog från CF Trollhättan och CF Trestad. Mest nöjd är jag över det faktum att jag faktiskt klarade att göra chest-to-bar!! Så gött!!

Det har blivit lite mycket egobilder i detta inlägg men jag fokuserar främst på min egen insats och har inte kollat av vilka deltagare som tycker att det är ok att jag publicerar bilder på dem offentligt. På www.crossfittrollhattan.se finns det fler bilder om man även vill se andra crossfit-atleter in action. 

Resultat bland de tjejer som deltog i OPEN 2014 i CF Trestad och CF Trollhättan. 

Resultat bland alla dem som deltog i OPEN 2014 från CF Trestad och CF Trollhättan

Om jag kan tolka tabellerna på hemsidan för CrossFit Games så hamnade jag på plats 998 i Europa.
Siffran inom parantes (6272) är summan av mina placeringar. Jag gjorde alltså bäst ifrån mig på 14.1 där jag fick placering1025. Sämst gick det i 14.4 (placering 1465) där toes-to-bar ingick... 

Återigen, OM jag tolkar rätt. I sådana fall hamnade jag på plats 14.951 worldwide. Hahaha!
Helt galet hur många det är som deltar i detta event - grymt häftigt. Worldwide presterade jag sämst i 14.2 där chest-to-bar ingick. Detta blir ett bra kvitto på var jag ska lägga mitt fokus när jag kör igång igen. 

Jag och Anna i full gång med "boxjumps" i 14.3. Jag kör verkligen ett step-up-pass =) 

Marklyft i 14.3 - tror det är första omgången. 

Kommentera gärna mer era upplevelser av CrossFit Games.
Var ni med i år?
Vilken WOD tyckte ni bäst/sämst om?
Ska ni vara med nästa år?

Jag hoppas att jag är back on track nästa år och kan delta. Nu när jag sitter och tittar tillbaka inser jag hur förbaskat roligt jag tycker det är att utmana mig själv på olika sätt. Tänk att också träna målmedvetet inför det. Då måste det ju bli ännu bättre =)