Jeans

För cirka 5 år sedan köpte jag en väldans massa jeans.
Jag tyckte det var skitkul och brydde mig inte om prislapparna. Inte för att jag var rik, jag visste inte bättre. Jag pluggade OCH jobbade... bra med pengar. Som jag senare surt fick betala.
En helt annan historia.

Alla de jeans jag då köpte är helt, totalt megautslitna och jag MÅSTE köpa nya. Våren är på ingång och ett par ljusa jeans känns lockande. Eftersom det är jeans till lite party eller finare utstyrsel så tänkte jag avstå från baggymodeller och köpa en lite smalare variant.
Jag och Tomas åkte till JC igår när jag hade ett längre break mellan två arbetspass. Jag var glad och förväntansfull när vi åkte dit men detta positiva humör försvann snabbt.
Jeanspar efter jeanspar fastnade på mina vader och om jag väl fick upp dem var de gigantiska i midjan eller satt som ett andra skin. INTE KUL!!!
Att Tomas slänger sig med diverse kommentarer och dessutom hittar massor av kläder till sig gör inte saken bättre. Grrrrrr.
Till slut köpte jag ett par Crocker på öppet köp, spännande. Har inte haft Crocker sedan åk 7 och man måste ha styltor till ben för att få plats i dagens trender. Tänk att det finns jeansstorlek 23/30. Crazy!!

Jag fick alltså med mig jeansen i en påse och nu sitter jag här hemma inträngd i mina nya benfängseln. 1 veckas öppet köp så jag får utnyttja minsta lilla tillfälle.
Tacka vet jag baggyjeans :)

Vackra tavlor

För några dagar sedan var jag inne på SG Interiör & Design för ovanlighetens skull.

Det dröser in varor i butiken och man blir skogstokig, det kliar i fingrarna och jag vill bara ha, ha och ha. Tyvärr har jag ingen plats hemma så jag får snällt låta bli.

Jag nämnde tidigare att jag är fixerad av ord och hon har fått in superfina tavlor från http://www.flowerbeach.nu/. Enkla tavlor med vackra budskap (vissa lite för djupa för mig).
En bonus är också att man kan få sin egen text.

Köper jag någon får det nog bli en färdig, kommer aldrig kunna bestämma mig för vad det ska stå. Mer kritisk när det är något man själv kommer på.

Dubbelmoral, typ

Tjo koko!!
Dålig uppdatering från min sida det sista. Har dock haft mer än vanligt att göra och den lilla tid som blivit över har jag ägnat åt socialt umgänge med den där härliga personen jag nämnt lite smått tidigare. Härligt!

Jobbar på gymmet idag och var precis uppe i lunchrummet. Ögnade igenom Metro och läste en artikel om att vi under påskhelgen får i oss lite mycket socker som i 117 sockerbitar. Fy fasen tänkte jag, slog igen tidningen och gick ner för trappan.
Går in på gymmet igen och där möts jag av ett STORT påskägg med massa lockelser. Vrålhungrig är jag också så jag blev inte förvånad när det slank ner 4 gottisar.
Jajaja, det är bara påsk en gång om året och DÅ får man väl passa på. Haahahaha.
6 april, då jäklar blir det förbättring.

I söndags kom ett paket från HM och där i fanns en bikini.... oops. Skitkul att våren är här men mindre kul att bikinisäsongen närmar sig. Trivs så bra i mina heltäckande kläder. Har inte vågat testa bikinin ännu... det får bli några veckor efter NYA livet.

Hmmm.... ska ta en runda och plocka lite i gymmet. Kan hända att det blir ne snabb vända förbi påskägget. FÖRLÅT MIG FÖR MINA SYNDER!

So far so good

Började denna torsdag med årets första hela kanalrunda. Här i Trollhättan har vi en perfekt slinga runt kanalen på ca 5-7 km och så fort vårsolen tittar fram börjar den användas av stadens invånare. Det ligger fortfarande snö kvar på sina ställen och under ett parti var jag väldigt riskabel. Jag gick lite för nära kanten till kanalen men jag klarade mig. Puh! På en del andra ställen var det helt rena vägar och på en plats var vattnet fortfarande is. Häftigt att gå och spana på naturen och se vad som sker dag för dag när vi närmar oss en ny årstid. Tog även tillfället i akt att lyssna igenom mitt "Pimp my bike" och det känns som att kroppen kommer ihåg passet sen sist (november). Jag måste lägga till två eller tre låtar eftersom det denna gång ska vara en timme. Och det måste jag få gjort idag, oooops.

Åt frukost med Tomas och sedan gick jag till frisören, Kungsgatan 57. Har klippt mig hos Anki i alla år och har följt henne från salong till salong. Hon kan mitt hår och jag litar på hennes omdöme. När jag kom ditt informerade jag henne om att jag är trött på mitt hår, det hänger i ögonen och om jag har det utsläppt blir det helt platt och hamnar i munnen vad jag än gör. Vi bestämde oss för att ha kvar de långa längderna och klippa till övriga håret samt klippa ur det så att det inte är så jäkla tjockt. När jag gick därifrån kände jag mig lite som en tant: luggen var kammad framåt och resten av håret lite lockat. Det kändes inte som jag. Nu har jag dragit luggen lite åt sidan och klappat håret med lite vatten för att få ur lockarna. Bättre, men inte helt bra.

En vanlig dag

Jag börjar faktiskt tycka om musiken på mitt morgonpass mer och mer. Skumt, det brukar vara tvärtom, att man tröttnar. Gött!

Efter passet gjorde jag några timmar i receptionen och sedan var det möte med dem som ska ansvara för Pre-net; en viktminsknings -och livstilsförändrande kurs. Spännande! 31 mars drar vi igång med vår testgrupp. Berättar mer om detta projekt då.

Hann hem och äta, lyssna igenom två låtar till lördagens cykelpass, sova 10 minuter och prata lite med Tomas, sedan var det dags att gå tillbaka och ha ett boxing bas. 45 min känns lite väl kort måste jag säga men det är väldigt glada och tacksamma deltagare på dessa pass så det var ganska kul ändå.

Njuter nu av lite te framför datorn och tänkte faktiskt krypa tills sängs tidigt idag. Fortfarande tröttare än vanligt så här ska sovas ikapp inför helgen. Ser dock fram emot morgondagen; morgonpromenad med Sevim, FRISÖREN och sedan våffellunch med Jojjo och Tomas. Det är nämligen våffeldagen imorgon, GLÖM INTE det!!

GODNATT!!

PS: Hade en mycket skum sammandrabbning med Tomas inatt. Han drömde mardrömmar och kastade sig hit och dit, när jag försökte lugna honom blev han skiträdd för mig och då blev jag rädd för honom. Hahahahaaha! Galet!

Komma-i-kapp-dagen

Idag har jag haft en komma-i-kapp-dag känns det som.

Som vanligt flyger dagarna iväg och jag hinner knappt med någonting.

Inga direkt planer för denna dag förutom att tvätta och då passade jag på att komma i fas.

Jag har mailat, svarat på meddelanden på facebook, skrivit i min vanliga dagbok, vattnat, plockat ihop mina kläder, pratat med mamma osv. Gött!

Jag och Tomas har dessutom hunnit luncha ihop, det sker aldrig längre. Jag jobbar helt fel tider för att våra måltider ska stämma överens. Idag gick det och vi hade riktigt trevligt. Vi testade dessutom en ny maträtt. En enkel, vardagsrätt som vi säkert gör fler gånger.

Till vår broccolipasta med purjolök- och tonfisk"sås" serverades det lättdryck med smak av blåbär och lime. Mums! Ni ser ju själva hur Tomas njuter.

Nästan inga kunder på medlemsrådgivningen så efter mitt Kinesispass smet jag in på Jonas kettlebellpass. Härligt att få träna lite för egen del också. Längesedan jag var på ett kettlebellpass och det är nyttigt att se hur de andra instruktörerna lägger upp sina pass. Vi har alla samma grund med formar det lite utifrån oss själva. Jonas har grym kroppskontroll och är mycket mer teknisk än vad jag så det blev en liten utmaning. Härligt!

Måndag

Måndag morgon och jag började i receptionen kl 06.00.

Trots läggning närmare 01.30 var jag en pigg och glad receptionist.

Till sommaren ska vi öppna cafédelen på Plus och idag var GB Glass och presenterade sina nyheter för oss. Vi fick alltså provsmaka dem för att se vilka vi vill ha i vårt sortiment.

Jag tog tillfället i akt att testa glass från Ben & Jerry för första gången. Så här ser deras nykomling ut: Jag mår typ fortfarande illa. Den var lika mättande som en hel middag och jag är inget megafan av jordnötssmör. Självklart åt jag upp hela ändå. Hahahaa.

Resten av dagen flöt på bra, jag levde på sockerkicken och helt plötsligt var klockan kvart i sju och det var dags för BodyCombat. Nu börjar jag gilla det nya programmet riktigt mycket. Grymt!

När jag kom hem hade New Moon dimpt ner i brevlådan så jag ringde min syster. Vi hade nämligen en deal om att se den direkt, oavsett vilken dag det blev. En timme satt vi uppkrupna i soffan och led med både varulvar och vampyrer som slits mellan kärleken och sina öden.

Någon tår rann nerför kinden och två timmar flög iväg. Nu längtar vi efter tredje delen.

Uppskrämd och småtrött drog jag på mig mina ytterkläder, gick ner till Meza, svängde vänster och fortsatte rakt fram i 15 min innan jag svängde åt höger och gick uppför tre trappor.

Trodde det skulle ploppa upp en varulv bakom varje hörn men jag klarade mig och det var värt chansningen. Vad gör man inte för att få krypa ner bredvid någon mysig person, fniss fniss?

Hippare Hoppare

Yo yo yo!

Efter en underbar sovmorgon gick jag till Plus vid 13.30 för att vidga mina vyer en smula. På schemat stod det Hip hop och det är inget jag sysslat med tidigare.

Vi höll på i 75 min och Lina var inspirerande, rolig och pedagogisk. Jag insåg följande:

• Jag har svårt att slappna av. Min rygg vill vara rak och upprätt.
• Jag är glad att allt fokus låg på rörelserna och att man inte hann se sig själv i spegeln.
• Jag skrattar lite för högt....
• Jag är van att räkna till 8 i min träning. Inte 1 Å 2, 3 Å 4 osv. Massa små duttande...
• Man svettas mer när man kan ta i ordentligt.
• Jag är nog ingen Hip Hop gangster.
• Tiden flög iväg och jag blev väldigt glad när jag i slutet satte det mesta; "på mitt sätt".

Nu ska jag ta en dusch och sedan läsa några i sidor i Barnlitteraturanalyser... måste bli av med den, typ NU! Kanske borde kika igenom mitt Pimp my bike pass inför nästa lördag. Jag har ju rytmen i mig nu liksom ;) Vi får se.
Avslutar med tre bilder från vår combatpremiär. Då var det ÖS!!! Tror det passar mig bättre! Ha en fantastisk söndag och ladda inför en ny härlig vecka. Kram kram kram

FFF

Kom på tre F när jag stod i duschen.

F - förvånad
Var är all snö? Den har snart försvunnit utan att det varit slask och annat tråkigt.
Vips, så var det "rena" gator och små högar här och var. Underbart! Våren är på ingång :)

F - fascinerad
Nu har jag konstaterat att jag är fascinerad eller kanske snarare fixerad vid ord. Har väggord på väggarna, text på mina smycken, OCH jag fastnar för allt i inredningsväg som det står saker på. Blev typ frälst i Sevims butik idag när jag såg superfina vita tavlor med en enkel svart text. Underbara budskap. Björg-smyckena ska vi inte ens prata om. Tummen upp där, liksom ;)
Skumt att jag inte gillar text på mina kläder??? Vad kan det bero på?

F - förtjust
Får erkänna att jag börjar bli mer och mer förtjust i min nya bekantskap. Det finns ju bra människor, det gäller bara att hitta dem.

Kvalitetstid

Goddag!
Långpasset (07-20.30) på Plus igår och sedan var det fredagsmys med Jojjo, Tomas och Patrik. Tacos är uppskattad klassiker och sedan blev det ostbågar och godis i mängder. Allt för att fira att Tomas äntligen fått jobb. Hans slit på gymmet har lönat sig och i maj börjar han på Räddningstjänsten i Skövde. Stort GRATTIS!!!
Att öva combat kändes alltså inte lockande någonstans... planen ändrades istället till att gå upp tidigt på lördag morgon och öva då.

Patrik åkte till jobbet strax efter 06 och då gick jag upp för att öva lite combat i soffan. Jag stensomnade och snoozade till cirka 09. Smart. Hann dock köra igenom låtarna några gånger innan det var dags för min vanliga lördagskettlebell. Inte så mycket folk men riktigt bra ös. 10 minuter senare stod jag i sal 3 och var laddad för PREMIÄR AV BODYCOMBAT 43. Jihooo!
Nästintill fullt, närmare 40 deltagare och vi kickade, svingade svärd och slogs för glatta livet.
Det gick kanonbra och var skitkul!!

En snabb sväng förbi både Gillet och SG Interiör. Mycket folk på båda ställena så jag tog mig hemåt ganska snart. Maten stod på bordet och jag och Tomas fick äntligen till en gemensam lunch. Helt otroligt. Diskat, plockat undan och tagit en lång härlig dusch.
Tomas är och tittar på fotboll och jag har lite kvalitetstid; go musik i högtalarna, donar lite i lägenheten, kollar mail och bara tar det lugnt. Ska försöka få till en frisyr också. Det är hår överallt, tur att jag ska till frisören på torsdag. Då ska det bort!!!!
Lite i varje fall ;)

Ska jag:
Vila lite?
Greja med foton på datorn?
Ögna igenom barnlitteraturanalyser?
Läsa en roman i soffan?

Grå men trevlig torsdag

Min morgonpromenad blev aldrig av imorse.

Det duggregnade och verkade blåsa - inte alls lockande att ge sig ut då faktiskt.

För att inte bli besviken på mig själv gick jag ändå upp och övade Combat genom att kolla igenom DVD'n och skriva stödord i mina papper. Tror jag kommer hinna lära mig mina 4 låtar innan lördag för de verkar inte så jättesvåra. Ska försöka öva dem ikväll och imorgon.

Strax efter 09.00 mötte jag Jon på Espresso House och vi tog varsin frukostklassiker. Smakade riktigt gott och vi babblade på om allt möjligt. Vi ses verkligen alldeles för sällan, det ska dock bli ändring på det.

Vi blev kvar på Espresso House i nästan två timmar och vi bestämde oss för att hälsa på Sevim en snabbis innan vi båda behövde hem till studierna. Det går inte att hälsa på SH snabbt, vi blev kvar i över en timme. Mycket trevligt och Jon köpte ett jättefint smycke till sin tjej, Elaine. Pluttit ;)

Nu är jag väl hemma (sen 90 minuter) och vad gör jag? Kollar combat, mail, facebook, hm, nike osv. Jag har fått påminnelser på två kursböcker. Jag måste läsa dem så jag vet om jag behöver kopiera något innan jag lämnar tillbaka dem. Kom igen nu Sofia!!! Skriv en sida så får du mysa på fredag kväll!!!

Tråkapan Pappi

Gäsp, gäsp!

Jobbat 08-20.00 idag och mestadels har det varit fullt upp. Inga missöden och dagen har flutit på utan problem. Simskolor med världens sötaste små barn... att man kan tycka det är sååå roligt att säga ord hej och få svar. De är ju för goa alltså.

Imorgon måste det pluggas med först en ljuvlig promenad med Combatpasset i öronen. Premiären närmar sig med stormsteg och jag har inte ens provkört låtarna eller tittat på dvd'n. Illa, illa. Efter promenaden ska jag äta frukost med Jon på Espresso House. Inte en dag för tidigt. Ser verkligen fram emot det.

Jag är inte världens roligaste skribent för tillfället men jag lovar att bättra mig. Lovar!

Har nöjet att publicera en bild från dagen på Hunneberg.

Två glada själar som njuter av varm dryck och trevligt sällskap på Café Gillet.

Min underbara farfar, på vår traditionella fika i samband med helgshopping på Överby.

Pissed off

Satte mig vid datorn för att skriva om min härliga morgonpromenad och annat positivt.
När jag ska börja skriva kommer posten och nyfiken som jag är kollar jag den direkt.
Till min förvåning ligger där en räkning från Glocalnet, 486:-
Inget konstigt med det, OM jag hade varit kund där fortfarande.

Den 26 oktober sa jag upp mitt abonnemang hos dem och 26 januari var uppsägningstiden slut. I februari fick jag en räkning på 97:-. Ringde och frågade lite om den. Fick veta att det var en sista rest för januari och att allt är avslutat nu. Dubbelkollade att det inte var något mer jag behövde meddela eller skriva på men allt såg korrekt ut.

Nu sitter jag i telefonkö sedan 13 minuter tillbaka och blir kopplad än hit och än dit... grrrr. Första gången jag skällt i telefon tror jag men sånt här gör mig PISSED OFF! Det finns roligare saker att lägga pengarna på än på en telefon som man inte ens har kvar. Morr!

TRÖTT

Jag är nog världens tröttaste...
Höll på att somna på tangentbordet på datorn på jobbet och nu är sömnen inte långt borta.
Lyckades ha mitt combatpass och det är alltid lite tråkigt när det är sista gången för ett program. På lördag är det premiär för det nya programmet och jag måste börja öva.
Som sagt; många måsten men massa annat som lockar mer. Jag skyller på en karl ;)
GODNATT!!

Lite tankar efter jobbet

En härlig solig morgon, frukost i trevligt sällskap och sedan ett härligt kettlebellpass startade min lördag. Ljuvligt.
Fick jobba en stund i receptionen och sedan gick jag hem för att sova.

Tomas har haft Valerie på besök och även fast de varit duktiga på att plocka iordning och hålla rent så känns det att jag inte varit hemma på nästan en vecka. Det kliade i städfingrarna men jag lade band på mig själv och kröp ihop i soffan. Jag drömmer helskumma drömmar nu för tiden och i mycket korta drag så handlade denna dröm om följande:
Av någon anledning ligger jag i en säng i A-hallen på Älvhögsborg för att titta på en badmintonmatch/cup. Bakom mig, under täcket, ligger Magnus Samuelsson. Inget snusk men ändå. Va sjutton får jag det här i från. Det var dessutom väldigt hemligt för hans fru satt i publiken och hon fick inte veta något om detta.
TOLKNING?

Vaknade av ett sms (jippi) och gjorde mig klar för jobb på Butlers. John Mayer spelades på Spotify och jag blev laddad. Min första dag i disken, passande. Tycker själv att det gick bra och det kändes helt ok. Kanske inget jag vill göra varje ledig kväll men någon gång ibland funkar utan problem. Man träffade dessutom en hel del folk när man gick runt och plockade disk. Nice.
Till en början var det ganska lite folk, antagligen på grund av Melodifestivalen.
Jag missade alltså finalen men det gör mig inte så mycket. Lite trött på det där. Hörde dock att Anna Bergendahl vann och den låten är ju lite mysig. Under kvällen spelades den flera gånger, även i en upptempo version och den skulle passa på ett cykelpass. Någon som har den och vill skänka den till mig? Please.

Nattamat och dricks vid 03.30 och sedan gick jag hem. Ska handla med farfar imorgon, STÄDA, tvätta, borde plugga och även jobba lite. Många borden men jag kommer att prioritera bio med en mycket bra människa. Frågan är om vi ska se "Farsan" eller "Snabba cash" eller kanske "Shutter Island"?? Vad tycker ni??

...

En lite dov fredag... tankarna är på en begravning.
Fick igår veta att den avlidnes bröder ska sjunga i kyrkan idag.
Snyft!
Ögonen tåras bara jag tänker på det, och jag kan tyvärr inte låta bli att göra det.
Jag lider med dem och önskar det fanns något jag kunde göra.

Hittade min stretchskiva i fickan imorse och den går på repeat här på kontoret. Kanske inte det bästa när man redan är nedstämd, men det känns inte rätt att digga loss till roliga, härliga låtar.
Milow, Pink och Lars Winnerbäck kan skriva riktigt berörande låtar...
Med risk för att vara sådär djup som jag har lite svårt för så avslutar:
Ta hand om varandra! Njut av all tid tillsammans.

Puss och kram
PS: Ikväll är jag bjuden på middag efter jobbet, fniss fniss fniss. Galet och ofattbart.

Friluftsliv och music quiz

En gång i månaden försöker jag, Elin, Sevim och Annis få till en träff och i februari startade vi en ny tradition, Music Quiz på Butlers. Igår var det så dags igen och vi var helt säkra på att vi skulle vinna. Det gjorde vi tyvärr inte. De tre bästa lagen hade 20, 20,5 resp 21 poäng av 21 möjliga. Vi anar fusk... så bra kan man väl ändå inte vara? Eller?

Vi skyller också på vår plats, man fick ingen riktig quizstämning när man satt vid "casinobordet". Dessutom var det en del tjejsnack mellan frågorna och det gjorde väl inte saken bättre det heller. Vill ändå höja Homie till skyarna.... 3 sekunder räcker så vet hon svaret. Galet imponerande.

Denna onsdag var ovanligt bra för det var även trevliga aktiviteter dagtid. Började med att tvätta och skulle gå iväg och ha mitt morgoncykel när Bedros messar och frågar om inte han kan få ta det. Jag gav med mig och lade fullt fokus på tvättning... väl behövligt.

Vid 11 var tvätten klar och då åkte jag, Tomas, Valerie och Patrik till Hunneberg för en dag i naturen. Valerie är från Tyskland så vi tänkte att det kunde passa bra att tillbringa några timmar i den svenska skogen. Vi strosade/halkade/sjönk runt i drygt en timme och då var vi väl värda att tända en liten eld och grilla korv. Mums! Det är underskattat. Den varma chokladen värmde riktigt gott i blåsten. Ljuvligt!

Med mätta magar och kalla fötter gick vi till bilen och på väg tillbaka till stan föreslog Patrik att vi skulle ta en fika och det lät bra i allas öron. Gillet är gemytligt och har lite svenska, hembakade smaskigheter och det avgjorde valet.

Ytterligare någon timme flög iväg och helt plötsligt kändes det helt naturligt att småprata på engelska. Man kanske bara är lite ringrostig.

Hade gärna skrivit massa mer men ska hinna äta innan jobbet och packa väskan inför morgondagen. Jag bor hos min syster nu medan Valerie är på besök och då får man planera lite extra... inte mig emot. =)

KRAM PÅ ER!

Barmark / oldie

Hurra hurra hurra!
Idag gick jag på vanlig asfalt... inget slaskande och inget halkande. Våren är på väg!
Blev till och med lite sugen på att dra på mig löparskorna, men det får vänta ett litet tag.

Jag är verkligen GAMMAL! Sitter på jobbet och säljer kort till nya medlemmar. Jag tror att jag är yngre än alla som kommer in. När vi kommer till ifyllnad av personnummer får jag ALLTID en chock när det visar sig att de är tre, fyra eller till och med fem år yngre än mig.
Vart är vi på väg?
Jag är numera ett gammalt inventarie på Älvhögsborg.

Internationella kvinnodagen

1977 rekommenderade FN ett allmänt firande av en internationell kvinnodag. Denna dag instiftades redan 1910 och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Ett bra initiativ tycker jag och för att fira detta unnade jag mig ett fantastiskt armband från en leverantör som heter Hultqvist. Självklart köpte jag det på SG Interiör och Design.

Fick även köpa mig en ny piercing igår eftersom jag i söndags råkade svälja den jag hade. Mycket skumt och lite obehagligt. Det har aldrig hänt under de år jag haft den. Ödet säger vissa , dåliga gängor säger jag och tänker inte låta det växa igen.

Idag är det tisdag och utan att avslöja för mycket kan jag säga att den har börjat på bästa tänkbara sätt. Mys, mys och åter mys.

Ska försöka få lite gjort här innan det är dags att gå till jobbet och sälja lite kort.

Vårkänslor =)

Dagen efter

Jag ska snart sluta att skriva om Vasaloppet, jag lovar.

Men det är faktiskt den första riktiga utmaningen jag genomfört.

Hemresan gick i sömnens tecken. Några ord om upplevelsen men sedan slocknade jag och även Anna (?). Jag struntade i nackspärr, sms och telefonsamtal. Lyfte på ögonlocket när telefonen vibrerade och slöt dem sedan igen. Lite lätt trött om man säger så.

Runt 03 var jag hemma på Garvaregatan och med mycket möda och besvär lyckades jag få upp mig själv och min packning för trapporna. Tårarna var inte långt borta.... ljumskarna gjorde ont och var väldigt stela efter bilresan. Snyft snyft.

Ett tecken på hur trött jag var. Så här såg det ut i hallen när jag gick upp dagen efter:

På måndag morgon sov jag ut och jag rullade lite lätt ur sängen när solen värmde mitt ansikte. Stapplade runt i lägenheten och efter frukosten gjorde jag en kroppskontroll:

• inga skavsår
• en blåtå
• svullna fötter och en öm vrist (antagligen av tryck från pjäxor)
• stel gång på grund av smärtande ljumskar... dock lite bättre än dagen innan. Jag kunde i varje fall lyfta på foten utan att ta hjälp av mina armar, hurra!
• en liten aning av träningsvärk i triceps
• ett stolt och välmående hjärta... (jajaja, lite kärlek behövs men man kan inte begära allt)

Med tanke på hur bra det kändes så har jag nu små, små, små funderingar på att åka igen redan 2011. Det verkar som att det är många i min omgivning som ska åka då och det vore kul att hänga med. Jag lovar dock inget.

När jag satt vid datorn och kollade mail och facebook ringde det på dörren. Jag lunkade dit men såg inget i titthålet för det hölls för. Jag frågade vem det var men fick inget svar. Tyckte mig skymta mamma och bestämde mig för att öppna. Där stod mycket riktigt mamma och Jojjo, med en gigantisk Vasaloppstårta och tulpaner. Då kom tårarna. Jag blev så rörd! Det där sentimentala som kom över mig vid målgången kom tillbaka och det var underbart att få lite kramar av sin familj. Inget ont mot Anna och hennes härliga familj... men det betyder lite mer när det är ens egna kött och blod. Visst?

Vi fikade, pratade och hade en trevlig förmiddag tillsammans innan Jojjo skulle jobba och mamma hem och städa (?). Myspys!! Massa tårta blev kvar och idag (torsdag) har Tomas under tvång fått äta upp den sista biten.

Jag fick ta ledigt från gymmet på kvällen. det kändes inte jätteprofessionellt att "halta" runt på gymmet och och inte visa korrekta övningar. Ett moget beslut av mig. Strax efter 20.00 kom Homie och Mika på besök och då var det ju extra trevligt att jag var ledig och hade tårta att bjuda på. Jag fick tulpaner av dem också och om det ska fortsätta så här så ska jag verkligen åka nästa år. Det blommar så ljuvligt i mitt kök =)
Innan jag avslutar detta inlägg, som blir det sista om vasaloppet (hoppas jag) så vill jag hylla PER NORD som gjorde vårt vasalopp till en fröjd. Gästvänlig till tusen och försåg oss med husrum, tips, coaching, valla och pepptalk. Tack, tack och återigen tack! Lycka till när du åker på söndag!

Söndag 28 februari - ÖPPET SPÅR

Så var dagen kommen - söndag 28 februari och dags att åka 9 mil på skidor. Sov lite oroligt se sista timmarna och vaknade utan problem när Anna petade lite försiktigt på mig kl 05.00. Packade väskan direkt och gick ner till frukosten.

Vi småpratade en del men annars var det mest fokus på att få på sig kläderna och ställa in sig mentalt på kommande utmaning.

06.00 satt vi så i bilen, kläder på, energi i magväskan, vatten i vätskebältet och skidorna på taket. Förvånansvärt pigg och fortfarande inte nervös.
En liten liten oro - hur ska det gå med min mage? Inget riktigt toabesök på hela helgen...

Vi kom fram till startområdet innan det blev bilköer och kunde utan problem få parkering. Gött. Jag fascinerades ännu en gång över logistiken. Vi slängde in våra väskor i en av de gigantiska lastbilarna och jag kände att det var sista gången jag såg den väskan. Över 9000 väskor!

Innan vi gick till startfållan besökte vi några mycket illaluktande bajamajor, för att vara på den säkra sidan. Därefter knödde vi ner våra överdragskläder i de påsar vi hade fått, lämnade in dem och tog två brustabletter från Enervit. Smakade helt ok.

Ready?
07.13 tog vi våra första glid på skidorna och loppet var igång.

Anna - två minuter innan start

Idag är det tisdag och det är alltså två dagar sedan jag åkte. Kan hända att det påverkar hur jag skriver... vissa känslor har lagt sig och jag kanske inte minns allt till punkt och pricka.

Det hela började med en backe på ca 3km och där var det bara att sakta vandra uppför. Några skulle såklart hinna först och de sprang emellan skidor och stavar. Resultatet = flera som ramlade och fastnade i varandra. Alltså höll jag till höger och tog det lugnt och fint. Eftersom det inte var så mycket åkande denna första bit så kändes det inte riktigt som att loppet hade börjat och helt plötsligt var vi i SMÅGAN. Kändes som att vi bara hade tagit oss fram till starten men tydligen hade vi hållt på i 1.32. Klockan var redan 08.45. Jag förstod ingenting.
79 km kvar till Mora.

Till MÅNGSBODARNA var det 13.2 km och då blev det lite mer skidåkning. Vi var fortfarande en mycket stor klunga och så fort det gick uppför så blev det väldigt trångt. Jag njöt av tillvaron och kände mig väldigt pigg. Jag började dock bli hungrig och när vi kom fram till kontrollen njöt jag av två muggar blåbärssoppa och två bitar vetebulle. Självklart även en enervit-tablett. Bäst att följa rekommendationerna. Anna hade en liten dipp men hennes man Peter mötte oss på denna station och hon fick ny energi. Några foton och sedan bar det av igen.
66.3 km kvar till Mora.

Sällan har blåbärssoppa varit så gott som under denna resa =)

Jag och Anna turades om att ligga först och vi höll fortfarande ihop. Solen sken och det var fortfarande härligt att vara ute i spåret. Vädret var kanon och min oro för att frysa sönder försvann. Jag var lagom varm och fortfarande inte trött. I RISBERG började jag inse att vi nog skulle hålla på ett tag och jag förstod egentligen först då att jag faktiskt höll på att ta mig igen Vasaloppet. Peter mötte oss även här och han tyckte att vi såg väldigt pigga ut. Det var skönt att höra. 55,5 km kvar till Mora.

Vägen till EVERTSBERG kändes ganska lång. Min högra ljumske började protestera och ville inte veta av några mer uppförsbackar. Alltså var ljumsken och loppet inte överens för på denna sträcka tyckte jag det gick ganska mycket uppför. Jag kände att det inte var någon skada, bara en trött, tidigare oanvänd muskel = bit ihop. Mer än hälften avklarat och inget tungt flås. Då bryter man inte. Pigga och faktiskt glada så filmade vi en liten snutt innan vi begav oss vidare. NO MORE ENERVIT eller något med apelsinsmak, fy fasen!
42.9 km kvar till Mora.

Jag var som sagt lite lätt trött i min ena ljumske och detta resulterade i att jag, istället för att njuta av en nedförsbacke, ramlade i en nedförsbacke. Höften kunde inte hålla emot när jag försökte ploga och skumedump så låg jag där med en skida åt vart håll. Tre försök sedan stod jag upp och var mest arg över att jag hade tappat fart när det äntligen gick lite utför. Blev lite skraj inför resterande nedförsbackar men ramlade inte någon mer gång. Jag tackade PER NORD högt några gånger när jag på grund av grymt bra vallning gled förbi flera stycken. COOLT!

Ganska snart var vi framme i OXBERG. Stationen där man börjar om man BARA ska åka Tjejvasan. Nemas problemas tänkte vi och svepte ett extra glas med blåbärssoppa och stakade oss vidare. Backarna var inte stora men i ljumskarna (nu båda) kändes det som ruskigt höga berg och trots ork i kroppen började jag nu känna att det får ta slut någon gång.

28.3 km kvar till Mora.

HÖKBERG.

Jajajaaja, 9 km gjorde sen sist, 10 km till nästa och sedan är det bara 9 km. COME ON! Vi fattar.

När kommer det där härliga nedförspartiet som alla pratat om?

19.1 km kvar till Mora.

Sista stoppet sker i ELDRIS och när vi kom in i detta område hade det mörknat ute och det kändes som att man kom in på Jul på Liseberg. Massa smålampor hängde i luften mellan stånden där man kunde få lite mer blåbärssoppa. Hur mysigt som helst och man insåg att man faktiskt hade gjort det. För några år sedan ville Anna bryta i Eldris men då hade hon fått klart för sig: INGEN BRYTER I ELDRIS!

Vi peppade och berömde varandra lite snabbt och sedan knep vi ihop munnarna ännu hårdare och gav oss av. Ryktena stämde och det gick mestadels nedför eller plant. Skönt. Nedräkningen som jag sysslat med från start kändes nu väldigt lätt. Det var inte längre två siffror på skyltarna utan bara en. Vid 2 km kvar började vi bli sentimentala och när man såg siffran 1 skymta ryckte det i benen och man började staka lite snabbare. Speakerrösten anades i fjärran och den blev starkare och starkare. Bjällror och uppmuntrande rop gjorde mig uppmärksam på att vi visst var på väg in på upploppet. Jag lade mig i spåret bredvid Anna och vi passerade mållinjen tillsammans.

11.25.47 - 0 km kvar till Mora!!!

Glad gled jag in över mållinjen. Fotot är taget av Photomic.se som också äger bildrätten.

Den trötthet jag inte hade känt kom i samma stund som jag stannade. Den lade sig i halsen och jag pratade med endast två ord i taget. Fler ord eller hela meningar hade utlöst en flod av tårar. Varför vet jag inte men jag kände darret i underläppen och bestämde mig för att vara tyst.

JAG GJORDE DET!!!!

Lördag - 1 dag kvar

Lördag morgon var Per Nord uppe vid sjusnåret och vallade våra skidor med ett första lager. Då sov jag och Anna fortfarande gott och ovetandes om detta. Vi gick upp vid 08 och åt då frukost tillsammans med alla de andra. Sedan splittrades vi.
Några höll till i slalombacken.
Per höll till i vallaboden.
Jag, Anna och hennes man Peter höll till i Vasaloppstältet, ett stort tält med allt man behöver inför loppet. Vi hämtade ut våra nummerlappar och fick ett litet kit till logistiken. Fantastiskt bra ordnat med märkning av tillhörigheter osv. Därefter hamnade vi i shoppingdelen och där skapades det behov, av ALLT. Jag försökte begränsa mig, men vissa saker måste man ju ha.

• Vätskebälte
• Midjeväska
• Solglasögon - ifall det blir sol eller yrsnö (som det var denna lördag)
• Vasaloppspaketet - energitabeletter, bars, liquids, gel osv, till det ringa priset 295:-
• En t-shirt. Inget måste inför loppet, men ack så viktig EFTER loppet. Ett minne! Kanske lite dumt att köpa den innan man genomfört det hela men jag ville inte riskera att bli utan.

Tillbaka till stugan för lite lunch och sömn. Inte hel fel det här med uppladdning =)

Det var precis så jag och Anna hade tänkt oss lördagen men sedan fick vi reda på att vi skulle vara aktiva. Per ville att vi skulle testa vallningen så det var bara att dra på alla grejer. Jag var inte alls laddad då, men det ändrades. Vi hoppade in i bilen och stannade när vi var vid loppets skylt som visar 84 km kvar. Där gick det lite uppför och lite nedför och vi kunde alltså testa både fäste och glid. Båda var perfekt - i varje fall enligt mig som inte kan sånt där. Per åkte ikapp mig på slutet (obs, han hade åkt ganska mycket längre innan han vände, hihihihi) och gav mig lite coaching. Ojojoj, vad jag har att lära och ojojoj vad givande det är med någon som verkligen ser vad man gör för fel och kan ge korrekta justeringar. Coolt!

Middag i stugan. Packning av våra efter-loppet-väskor och framläggning av klädsel och annat. Fikade lite innan vi återigen intog soffan för att kika på både Melodifestivalen och damernas 3-mil. Försökte avläsa deras teknik och den är inte riktigt lik min... När segraren var i mål gick jag till sängs. Fortfarande inte nervös och helt utan press. Jag försökte mig på lite mental träning för alla som har åkt har sagt följande: Var förberedd på att det är långt, jävligt långt.

Fredag - 2 dagar kvar

Klockan 15.00 i fredags hämtade familjen Lorentzon mig utanför porten och vi påbörjade vår resa till Kläppen. Vi var full bil och lyckades få relativt bra med plats trots packning, stavar och skidor, i bilen. Till en början var jag med i småpratet men ganska snabbt så föll jag in i min vanliga åka-bil-sömn. Helt otroligt hur trött man kan bli i rullande fordon.
Vaknade till liv i Grums, kan ha berott på den "ljuvliga" doften eller kanske pratet om mat. Vi gjorde en sund och bra uppladdning med mat på Burger King.
Snabbt besök på toaletten och sedan var vi på väg igen. Somnade om ungefär direkt och vaknade endast någon enstaka gång under resterande bilfärd.

I Kläppen "checkade" vi in hos familjen Nord och man kändes sig mer än välkommen i deras mysiga stuga. Vi fick lite kvällsmat och därefter slappade vi i soffan framför OS - vi kollade in Anja Pärsson och finalen i skidskyttestafetten. Mysigt.
Jag gillar stämningen i fjällen - lugnt, harmoniskt och underställ dygnet runt.

Familjen Lorentzon är flitiga med kameran och istället för att jag ska fota samma saker så har jag bett dem skicka bilderna till mig. Alltså blir det lite mindre bilder i inläggen och mer bilder senare, när jag har fått dem.