Dagen efter

Jag ska snart sluta att skriva om Vasaloppet, jag lovar.

Men det är faktiskt den första riktiga utmaningen jag genomfört.

Hemresan gick i sömnens tecken. Några ord om upplevelsen men sedan slocknade jag och även Anna (?). Jag struntade i nackspärr, sms och telefonsamtal. Lyfte på ögonlocket när telefonen vibrerade och slöt dem sedan igen. Lite lätt trött om man säger så.

Runt 03 var jag hemma på Garvaregatan och med mycket möda och besvär lyckades jag få upp mig själv och min packning för trapporna. Tårarna var inte långt borta.... ljumskarna gjorde ont och var väldigt stela efter bilresan. Snyft snyft.

Ett tecken på hur trött jag var. Så här såg det ut i hallen när jag gick upp dagen efter:

På måndag morgon sov jag ut och jag rullade lite lätt ur sängen när solen värmde mitt ansikte. Stapplade runt i lägenheten och efter frukosten gjorde jag en kroppskontroll:

• inga skavsår
• en blåtå
• svullna fötter och en öm vrist (antagligen av tryck från pjäxor)
• stel gång på grund av smärtande ljumskar... dock lite bättre än dagen innan. Jag kunde i varje fall lyfta på foten utan att ta hjälp av mina armar, hurra!
• en liten aning av träningsvärk i triceps
• ett stolt och välmående hjärta... (jajaja, lite kärlek behövs men man kan inte begära allt)

Med tanke på hur bra det kändes så har jag nu små, små, små funderingar på att åka igen redan 2011. Det verkar som att det är många i min omgivning som ska åka då och det vore kul att hänga med. Jag lovar dock inget.

När jag satt vid datorn och kollade mail och facebook ringde det på dörren. Jag lunkade dit men såg inget i titthålet för det hölls för. Jag frågade vem det var men fick inget svar. Tyckte mig skymta mamma och bestämde mig för att öppna. Där stod mycket riktigt mamma och Jojjo, med en gigantisk Vasaloppstårta och tulpaner. Då kom tårarna. Jag blev så rörd! Det där sentimentala som kom över mig vid målgången kom tillbaka och det var underbart att få lite kramar av sin familj. Inget ont mot Anna och hennes härliga familj... men det betyder lite mer när det är ens egna kött och blod. Visst?

Vi fikade, pratade och hade en trevlig förmiddag tillsammans innan Jojjo skulle jobba och mamma hem och städa (?). Myspys!! Massa tårta blev kvar och idag (torsdag) har Tomas under tvång fått äta upp den sista biten.

Jag fick ta ledigt från gymmet på kvällen. det kändes inte jätteprofessionellt att "halta" runt på gymmet och och inte visa korrekta övningar. Ett moget beslut av mig. Strax efter 20.00 kom Homie och Mika på besök och då var det ju extra trevligt att jag var ledig och hade tårta att bjuda på. Jag fick tulpaner av dem också och om det ska fortsätta så här så ska jag verkligen åka nästa år. Det blommar så ljuvligt i mitt kök =)
Innan jag avslutar detta inlägg, som blir det sista om vasaloppet (hoppas jag) så vill jag hylla PER NORD som gjorde vårt vasalopp till en fröjd. Gästvänlig till tusen och försåg oss med husrum, tips, coaching, valla och pepptalk. Tack, tack och återigen tack! Lycka till när du åker på söndag!