Reflektioner kring mitt deltagande i SM 2015

Tre månader sedan jag var inne och skrev här... jag är inte redo att avsluta bloggen så jag tänker att jag haft en längre paus och att det kommer att bli sporadiskt skrivande om större saker. 

En stor sak är att vi i TKSK, Trollhättans Kettlebell Sportklubb, nyligen arrangerade SM i Long Cycle. Vi var arrangörer 2013 men nu, 17 oktober, var det alltså dags igen. 

Kettlebell som sport är fortfarande litet i Sverige så det är en vågskål i hur man ska ta sporten vidare. Å ena sidan behöver vi höja nivån/svårighetsgraden/kraven så att det krävs träning för att kunna delta, lite oseriöst om första tillfället att lyfta blir mitt i ett Svenskt mästerskap. Å andra sidan måste vi hitta en nivå så att aktiva lyftare känner att det är möjligt att delta, risken är annars att det blir en tävling för några få en klubb inbördes beundran.

Till årets SM gjordes några förändringar:

* två klot för damer 2x12kg eller 2x16 kg (tidigare 1 klot; 16, 20 eller 24 kg)

* tyngre klot för herrar 2x24 eller 2x32 kg (tidigare fanns 2x20kg samt 2x28kg)

Då tanken med sporten är att lyfta så tunga klot så korrekt och länge som möjligt (10 min max) tog vi också ett beslut att ändra i poängsättningen för de olika klotvikterna. Tyngre klot skulle premieras för att undvika taktiska val att välja lättare klot och "kötta på". Vid tävlan med lättare klot fick lyftaren 1 poäng/reps och vid tävlan medan tävlan med tyngre klot gav 3 poäng/reps. 

Speciell känsla sekunderna innan startsignal

Om man bortser från några små missar från min sida under fredag kväll och tidig lördagsmorgon så flöt tävlingen på riktigt bra och vi höll de tider vi angivit på minuten. Det tycker jag är både viktigt och proffsigt, både för arrangörer, publik och deltagare. Jag tycker om att ha full koll på allting men det har blivit betydligt svårare sedan Elliot kom till världen och det var väl inte optimalt att Victor jobbade hela denna helgen. Jag hade alltså med mig Elliot under förberedelserna på fredag kväll och på lördag fram till 45 minuter innan tävlingsstart. Han pockade på min uppmärksamhet typ hela tiden och det var svårt att hålla fullt fokus på det man höll på med för tillfället. Lite lätt disträ... 

När barnvakten kom och hämtade Elliot kunde jag landa i att det var SM och att det skulle bli bra.

Min flight har dragit igång. 

Det svåraste när man arrangerar tävlingar i kettlebell är domarfrågan. Vi har nästan inga "renodlade" domare, alltså personer som bara dömer utan att varken tävla själva eller coacha andra (typ vår Daniel Haag). Om vi hade haft fler sådana personer hade det inte behövt vara en svårlöslig ekvation när man ska göra ett startschema. Vi lyckades få till en bra lösning där domarna fick gott om tid till sin egen flight samtidigt som de inte dömde någon lyftare när som någon från deras klubb tävlade. 

Tyvärr blev det några bortfall på domarsidan vilket krävde justeringar i ordningen och därefter blev det några förändringar i viktklass och då blev det svårt att få till det lika bra igen. Tur att vi alla är flexibla och anpassningsbara, stort tack till alla er som var domare och läser detta. 

Här insåg jag att jag höll ett jämnt 11-tempo. 

Nog pratat om tävlingens upplägg, jag skulle ju skriva för att reflektera om min prestation. 

Fast i och för sig så speglar nog detta inlägg mina tankar ganska bra. Jag var nästan mer spänd och förväntansfull över hur tävlingen som arrangemang skulle gå än mitt lyftande... 

Hur som helst. Sist jag deltog i SM var alltså 2013 här i Trollhättan. Då tävlade jag med 24 kg i OALC (One Arm Long Cycle). Jag gjorde personbästa och körde på i drygt 7 minuter. På plats bestämde jag mig direkt för att nästa mål var att klara 10 min med god teknik, stabilt tempo och jämn fördelning på höger och vänster sida. På SM 2014 var jag enbart med som coach eftersom jag under detta år blev gravid och fick Elliot. Han var 3 veckor när vi var i Östhammar och det kändes lite tidigt  med tanke på kejsarsnitt och regler kring lyftande efter ett sådant ingrepp. 

Inför årets SM var min ambition den samma, att lyckas träna upp mig med 24 kg. 

Ganska snart efter att vi tog bollen att vara arrangörer dök diskussionen om damernas lyftande upp. 

I olika forum på Facebook framfördes tankar kring att det är dags för damer att också lyfta med två klot och då majoriteten (av dem som skrev och var aktiva på FB) röstade för två klot blev det så. 

Jag stod såklart för vårt beslut, men blev tveksam till om jag själv skulle tävla med tanke på att vi knappt kört med två klot på våra träningar i TKSK. Samma dag som beslutet togs testade vi för första gången på riktigt och det var banne mig kul, dock en helt annan sak mot att lyfta ett klot.  

Efter detta tillfälle har inställningen till tävlan i SM varit som en berg- och dalbana. Ena träningen känns det lätt och väldigt bra medan det nästa gång kan kännas helt omöjligt att få till tekniken och då  blir det genast en mer negativ inställning... 

I somras började Elliot tycka om att gå, inte själv utan med hjälp av mina två händer som stöd. 

Jag är speciellt lång, men att gå runt så hela dagarna var inte gott för ryggen. När jag sedan gick till träningen och gav mig på LC med 2x16 kg fick jag inte till tekniken alls och fick såklart väldigt ont i ländryggen. Tog då beslutet att gå tillbaka ett steg, börja från grunden och fokusera på teknik, rytm och andning med 2x12 kg. Så rätt! Genast blev träningen roligare och all stress försvann. 

Med tre månader kvar till SM kändes det rimligt att hinna vänja kroppen vid två klot och stå 10 min. 

Tidsbrist/ny fas i livet/prioritering - jag vet inte vad jag har för anledning men träningsmängden är under all kritik. Det har liksom bara blivit de tillfällen då vi kör LC med TKSK på måndagar så i snitt kan man väl säga 15 min LC i veckan... Det är typ ett under att vi alla lyfter så bra som vi ändå gör. 

Självklart är det bättre än ingenting och det är så himla kul att träna tillsammans med övriga i TKSK. 

Både jag och Erika gjorde personbästa på SM. 

Jag väger ganska mycket mindre nu än vad jag gjort vid tidigare tävlingar så förutom att jag fick nya motståndare fick jag också starta i en tidigare flight. Ganska gött att inte vara sist ut i damklassen! 

Tävlan på hemmaplan är något speciellt och även om jag inte kände någon press så ville jag såklart prestera mitt allra bästa. Kettlebell, precis som många andra sporter, beror på dagsform och blir det fel från start är det svårt att komma i fas och prestera på topp. Känslan i magen när det är dags att ställa sig på plattformen är svår att beskriva, typ som en blandning mellan hunger, illamående och suget som blir i magen när man åker en svindlande karusell. Härligt!! 

Startsignalen ljöd och jag satte igång. Det kändes bra och vid tre-fyra minuter insåg jag att jag hade hittat mitt flow, mitt tempo och bestämde mig för att hålla det. Det är ju när jag stannar upp för att justera grepp eller vila som jag tappar allt så det var helt enkelt bara att köra på. Jag höll hela vägen och stod 10 minuter. Med 110 reps med 2x12 kg blev det nytt personbästa och jag är så nöjd med min insats. Det räckte inte till någon pallplats men det visste jag sedan innan med tanke på poängsättningen. Jag hade väl kanske tänkt att mina motståndare skulle lyfta mellan 40-60 reps men inte då, vinnare i min viktklass - Maja Edlund, gjorde 86 reps. Hennes klubbkompis i +73 kg stod för dagens prestation och gjorde 94 reps med samma vikt. Helt galet!! Något att jobba på! 

Jag lämnar nu 12kg-kloten bakom mig och nästa mål är att stå 10 minuter med 2x14 kg och därefter är det dags för de gula jäklarna. Det kanske låter som ett onödigt och långsamt upplägg men jag är verkligen rädd för att skada mig, jag vill vara fullt funktionell i mitt arbete som idrottslärare och i min roll som mamma. Förhoppningsvis kommer det fler tävlingar och de är många som äldre än mig som presterar riktigt bra... Jag har tid på mig! 

Det var roligt att tävla här hemma och det var kul att TKSK fick förtroendet att arrangera SM ännu en gång. Nästa gång ser jag dock fram emot att enbart fokusera på tävlandet och kanske få bo på hotell någonstans. Tänk, att ladda upp med hotellfrukost och bra med sömn. Kommer bli toppen! 

Tack alla inblandade! 

Mina tankar om CrossFit OPEN 2015

De flesta som tränar och/eller är intresserade av CrossFit tycker att mars månad är lite extra speciell. 

Det är nämligen då hela CrossFit Games drar igång och först ut är OPEN, den del av tävlingen där ALLA får och kan vara med. Under fem veckor släpps fem deltävlingar och det gäller såklart att prestera så bra man kan utifrån sina förutsättningar i alla dessa olika moment. 

WOD'en släpps på torsdag natt och sedan har man fram till måndag kväll på sig att få sin omgång bedömd av en domare. Man får göra så många försök man orkar och sedan registrerar man det bästa på Crossfit hemsida och kan se hur man står sig till andra i boxen, staden, landet, Europa & världen. 

Skärmbild från CrossFit Games

Förra året var jag (inte officiellt) gravid i tredje månaden när vi körde CrossFit OPEN och jag höll igen lite för att inte riskera något. I år var jag tveksam till om jag skulle delta eftersom jag började med CrossFit igen när Elliot var två månader och sedan fått till 1-2 träningar i veckan och då med klart lägre vikter än tidigare. Dagen innan det var dags för 15.1 kunde jag inte låta bli och jag anmälde mig. Mest för att se vilka moment jag tappat mest i och på så vis veta vad jag ska fokusera på de gånger jag har möjlighet att träna. Jag är nöjd med beslutet, OPEN är skitkul och jag har verkligen fått ett kvitto på vad som är mina GOATS, övningar som man har svårt för. 

Jag har gjort en liten sammanställning för hur det har gått i de olika tävlingarna och hur jag har placerat mig i vår egna box gentemot de andra tjejerna, gentemot hela boxen, gentemot tjejerna i CF THN och CF Trestad, Sverige, Europa och slutligen världen. Ganska intressant, hihihihi. 

Tabellen läses så här: I WOD 15.1 kom jag på fjärde plats av damer i THN, 10 plats i vår box, plats 311 i Sverige osv..
Den röda raden är min totala placering. 

Nedan följer skärmavbilder av alla workouts som ingick i CrossFit OPEN 2015 och en kommentar om hur jag kände innan, under och efter utförandet. Är det någon läsare som inte är insatt i CrossFit blir det mycket termer men med risk för att det blir ett sjukt långt inlägg ger jag mig inte in i några längre beskrivningar. Det går ju väldigt lätt att googla om man är nyfiken, hihihi. 

Under tidig amning fredag morgon den 27 februari kikade jag på CrossFit hemsida och blev väl inte överlycklig när den första övningen är toes-to-bar. En övning där jag mest hänger och dinglar. Visst, jag klarar den, men inte flera i rad och då tar det väldigt lång tid och i en AMRAP (as many rounds as possible) på bara 9 minuter behöver det gå fort. Marklyft på 34 kg är inga problem och 5 snatch på den vikten har också fungerat så det kändes lugnt. 

Jag anmälde mig som sagt och gav mig på 15.1 & 15.1a. Toes-to-bar gick sådär och även om det var relativt lätt vikt i skivstångsövningarna så tog det i underarmarna vilket gjorde att det blev ännu tyngre att hänga i riggen... 99 reps innebär att jag hann 3 varv + 9 toes-to-bar. Direkt därefter startade klockan på nytt och på 6 minuter skulle man göra en så tung repetition som möjligt av clean & jerk. Jag tycker om den övningen men var lite osäker eftersom jag tappat mycket styrka under graviditeten/hemmatiden. Började på 40 kg och ökade sedan med 5 kg i taget. Så här i efterhand inser jag att det var onödigt, jag skulle sparat kraften till fler försök på den tyngre vikten. Nu hann jag bara testa en gång på 61 kg och då lyckades jag inte. Fick stanna på 57.5 kg. I tabellen står det dock 125 lb och det är ju bara 56 kg. Nåja, det har nog inte så stor betydelse för slutresultatet =)

Elliot ammar ofta någon gång mellan 05-07 så det blev lite rutin under dessa fem veckor att då passa på att kolla vad den nya utmaningen kunde bestå av. Andra veckan blev jag lite besviken om jag ska vara ärlig. Den var exakt likadan som en av deltävlingarna förra året. Kanske kul att kunna jämföra men jag tycker det är roligare med nya utmaningar. Speciellt då den som kom tillbaka var den som var svårast förra året... i varje fall för mig. Dock var det under denna utmaning som jag lärde mig att göra chest-to-bar 2014. Målet var alltså att göra fler repetitioner än föregående år. 

Om man hann med två rundor på 3 minuter fick man gå vidare till nästa omgång på 3 minuter och hann med med två rundor även då fick man gå vidare till ytterligare 3 minuter osv. Antalet repetitioner ökade i varje omgång... Jag behövde dock aldrig oroa mig för det. Detta träningstillfälle blev hela 3 minuter för mig, kort men effektivt, hahahaha. 37 reps blev mitt resultat så jag var tre ynka reps ifrån att få gå vidare. Som vanligt vilar jag lite för länge i varje paus jag tar, grrrr. 

Det blev åtminstone tre reps mer än förra året och jag lyckades med chest-to-bar typ varje gång. 

Vecka 3 och workout 15.3 - första reaktionen: SERIÖST?! Vad håller de på med? 

Kunde de inte vänt på steken så att alla vi som inte kan göra muscle-ups åtminstone kunde få några poäng? Andra reaktionen - jaha, men då blir det 0 poäng, vad ska jag göra på söndag istället, fika kanske? Tredje reaktionen - va, får man inte "nolla"? Är det alltså ok att köra scaled (lite lättare version) på en workout och RX (rekommenderad) på övriga? Hmmm, hur ser den ut? 

Det blev den skalade versionen för mig och alla andra tjejer i vår box. Det där med muscle-ups är något vi behöver jobba mer på... hur sjutton det nu ska gå till, känns helt omöjligt. Den skalade versionen är enklare i den mening att det inte är några musle-ups men den blev sjukt jobbig eftersom den istället innebar att det bara var att kötta på. Vi skulle på 14 minuter göra så många omgångar som möjligt av 50 wallballs med 4.5 kg och 200 singelhopp. Jag valde att vara bland de första, dels för att få det gjort men också för att Elliot var med i lokalen och var lite mammig. 

Jag hittade ett jämnt tempo och delade upp wallballs i 15-10-10-10-5 och hoppade nästan unbroken. 

Det blev tre hela rundor, 50 wall balls och 48 singelhopp... Återigen är det mina pauser som blir för långa men jag var helt klart nöjd med 848 reps. Tänk att man kan bli så svettig på 14 minuter. 

Den fjärde workouten kändes vid första anblicken som en rolig utmaning men 8 min kändes som kort tid för att hinna någonstans med dessa övningar. Handstående pushups ger lite yrsel och jag är långsam i nedtagningen av clean. 56 kg är också ganska tungt om man efter 15.1a tänker att 57.5 kg är mitt max. Med förväntan i kroppen tog jag och Elliot en promenad till boxen på söndagen. 

Elin var barnvakt åt Elliot så även denna gång bad jag om att få vara bland de första startande. Jag valde att inte känna på övningarna innan (lyckas jag inte på försöket så har jag negativa tankar när det väl är dags) mer än att vi var tvungna att mäta avståndet för handstand pushup. Klockan startade och vi drog igång. Första omgången kändes riktigt bra och jag blev förvånad att jag fick upp vikten i clean  utan stora problem. Fick bra självförtroende och blev peppad av detta. Lite skev i kroppen (av allt bärande av Elliot?) gjorde att jag fick stanna någon sekund extra i varje HSPU så att domaren såg att båda mina hälar var över linjen, lite störigt mot slutet när det var många. Fick gå ner lite oftare och låta blodet rinna bort från huvudet... Missade en clean men lyckades direkt efter igen så det drog inte ner mitt humör. 8 minuter gick snabbt och jag hade gärna fortsatt för den här var rolig. 

52 reps blev det och jag hann alltså 3/3, 6/3, 9/3, 12/6 och sedan 7 HSPU. Mycket mer än jag trodde!

Sista deltävlingen hade jag inte möjlighet att vara med i boxen på söndagen och jag trodde först att jag skulle behöva strecka mitt deltagande. Först kändes det gött för det verkade vara en tuff workout men sedan kändes det väldigt tråkigt att inte fullfölja när man påbörjat. Skickade ut en förfrågan i vår facebookgrupp för att se om någon kunde döma mig på måndagen och det fanns flera villiga. 

Här kommer man inte undan så det var bara att bita i det sura äpplet och köra. 

Vid lunchtid måndagen den 30 mars passade Johanna Elliot och jag hoppade upp på roddmaskinen och inväntade Daniels signal. Jag hade kollat övriga deltagares tider för att få en uppfattning om hur lång tid det kunde tänkas ta på ett ungefär. Det varierade mellan 10-20 minuter så jag hoppades på cirka 18 minuter. Jag och roddmaskinen brukar nämligen inte komma så bra överens. 

Min tid blev 14.58 och jag var HELT slut. Jag kan verkligen inte RO, jag sliter och sliter men kommer absolut ingenstans och jag tror jag håller andan under tiden för när jag klev av så fick jag flåsa ett bra tag innan jag kunde ge mig på thrusters och då fick jag typ hålla andan igen för jag hade så hög puls. Väldigt skum känsla som inte riktigt går att beskriva... Jag önskade att det skulle varit en WOD på tid men nu var jag liksom tvungen att fortsätta tills allt var klart. Bläää! 

Att rodd är en GOAT känns inte roligt någonstans, inte en övning jag känner för att öva på precis men det är väl så det får bli. Åtminstone lite teknikträning... 

OPEN är klart för den här gången och med tanke på "omständigheterna" är jag nöjd med min insats. Jag hoppas kunna prestera bättre nästa år MEN då krävs det att jag får till fler CF-träningar och att jag då fokuserar på de moment som jag har svårast för... blir ju lätt att man passar på att träna det som är roligt när man får chansen. Nästa år kan jag i varje fall inte skylla på graviditet eller förlossning! 

Någon av er som läser som deltagit? Vad tyckte ni om de olika deltävlingarna? 

Pistoler

Tisdagens crossfitpass inleddes med teknikträning på pistoler. Jag har tidigare klarat med vikt, av någon anledning blir de lättare men i tisdags insåg jag att det var "ganska lätt" om jag höll i min egen fot. Yeehooo, så jäkla kul när det lossnar och går lite framåt. Själva passet i sig gick lite sämre, jag fick sjuk mjölksyra i armhävningarna men tog mig i "mål" på 21.42.

2 varv av: 

50 marklyft 42,5 kg 

50 handrelease pushup

25 boxjump 60 cm

25 lateral burpees (över skivstången). 

Instruerande och Göteborg

När jag skrev rubriken till detta inlägg för lite drygt 1 vecka sedan skulle det handla om just den onsdagen. När jag nu har tid och ro i kroppen till att sitta och skriva kommer det handla om lite annat och lite mer än bara just den dagen... inte så överraskande kanske. 

Jag började instruera när jag var ungefär 14 år, minns inte exakt. Denna "karriär" började inom NIF-gymnasterna där jag hade hand om deras KidsAerobics. Jag fick även ha en del vanlig aerobics, eller workout som det då också kallades... jösses, känns som stenåldern! 

När Älvhögsborg öppnade upp ett större gym (tidigare fanns det lite maskiner på Hyllan) och utvecklade sin gruppträning började jag träna där och precis lagom till att mitt årskort gick ut (och jag som studerande på gymnasiet funderade över hur sjutton jag skulle ha råd med ett nytt) hade jag ett möte med Maria som var gruppträningsansvarig. Jag fick ha ett provpass för henne och tre instruktörer och därefter fick jag ett fast pass: Aerobic UH (utan hopp) *** - de där plupparna stod för svårighetsgraden och jag fick alltså lov att göra avancerade pass. Hur tusan fixade jag det? 

Mina aerobicspass nu för tiden är typ för lätta för att ens kallas basic. 

Det var i varje fall så det började. Jag älskade det och det dröjde inte länge förrän jag kastade mig in i nya träningsformer. Jag missar säkert något men jag vet att jag åtminstone instruerat i följande: KidsAerobics, FunkyBoyz, styrkestep, StepUp, 20/20/20, taebox, boxing, cirkelträning, styrkapass (ungefär som PUMP), BodyCombat, spinning, kettlebell, aerobics, Kinesis, gym.

Utvecklingsmässigt kan man säga att jag har gått ifrån att vara instruktör till att bli coach.

Jag har numera mer fokus på att coacha deltagarna till rätt teknik istället för att se det som ett träningspass för min egen del. Har jag spinning eller BodyCombat är det självklart annorlunda - där SKA jag vara med och köra på minst samma nivå som deltagarna. Inom träningsvärlden finns det få saker som gör mig så arg som när instruktörer inte tar i och ändå försöker få med gänget... 

"Åh, det är tungt nu men vi fixar det..." och så sitter de inte ens på cykeln!! 

När jag är coach på exempelvis träningarna med TKSK kan jag säga att jag ser att det är tungt nu men att jag tror att de kommer att fixa det osv... stor skillnad! Det var svårt att göra denna omställning men jag har TKSK att tacka för detta. Där har jag hittat ett nytt sätt att instruera/coacha och det har hjälpt mig när jag har hoppat in som instruktör på CrossFit Trollhättan. Där är man inte heller med och kör utan går runt och kollar teknik, svarar på frågor, håller koll på tiden och guidar deltagarna genom träningen. Ibland frustrerande för att man smittas av all träningsglädje,  men det är också oerhört fascinerande att få lov att se människor utvecklas och klara nya saker.  

För dryga fem månader sedan kom Elliot till världen och han har minst sagt påverkat mitt instruerande. Förut kunde jag tacka ja till att hoppa in som instruktör med en timmes varsel, men nu ska det tajmas in med amning, sömn och dessutom är det en fördel om Victor inte är på jobbet. Två gånger på två månader har detta klaffat... ganska bra odds eller? Avslöjar dock inte hur många förfrågningar jag kunde ha besvarat...

Elliot är ganska loj i sin instruktörsroll

Han har dock bidragit till att jag börjat träna MammaMage och gå på Arena Älvhögsborgs förälder/barn-gympa under ledning av Ida och Elton. De har tyvärr varit sjuka några gånger under dessa två terminer och då har jag och Elliot hoppat in som instruktörer. Så himla kul, för oss! 

De första gångerna sov han i vagnens liggdel 45 minuter av passet, någon gång var han lite kinkig, förra veckan somnade han när jag gjorde armhävningar med puss på honom och denna veckan var han vaken hela passet men låg mest och spanade på vad vi höll på med. Det är fantastiskt roligt att träna (och instruera) ihop med sitt barn så jag har redan börjat spåna på hur man kan bygga vidare på detta med någon form av cirkelträning för föräldrar med något större barn eller kanske CrossFit Kids. Verkar dock som utbildningarna bara går i USA än så länge. 

Förra veckan var Victor ledig på onsdagen så medan jag & Elliot instruerade var han inne på gymmet och körde ett pass. Efter dusch var det nämligen dags för hela lilla familjen att åka till Göteborg och träffa Emil, Cilla och lilla Felicia, Elliots minsta kusin som bara är två månader yngre än vad han är. Vi blev bjudna på underbara pajer med massa tillbehör till lunch och för att undvika den värsta paltkoman tog vi en promenad i Skatås (säger man så?). Vi stannade vid lite vatten (ber om ursäkt för dålig lokalkännedom) och tittade på fåglarna. Vet inte hur mycket barnen såg men det var mysigt ändå. Jag var dock lite hönsmamma och när de kom för nära och såg ut att vilja attackera "hotade" jag dem med foten och schasade undan dem. Löjligt enligt Victor... hmmm! 

Frisk men lite kylig vind gjorde att det var gott att komma in i värmen efter dryga timmen utomhus. En kopp te och en löjligt go kladdkaka med chokladklet I och chokladglass TILL satt fint för en sockergris som mig. Stackars Elliot kommer bli sockerberoende genom mjölken! 

Det är häftigt att se Felicia gå igenom samma utvecklingssteg som Elliot precis passerat. När man ser henne göra vissa saker inser man att den "tiden redan är förbi" med Elliot. Hur och när hände det?

Tidigare har de inte varit så intresserade av varandra men nu fick de kontakt och vi kunde se att de faktiskt såg varandra och nog uppfattade att det var en annan bebis framför dem. De ville gärna röra varandra och det är ju sött. Det gäller dock att vara beredd då de har dålig kontroll på sin styrka i händerna och kan nypas riktigt hårt! 

En riktigt bra dag och vi ska verkligen försöka se till att de träffas regelbundet. 

Tusen tack Emil och Cilla för god mat och superb fika, hihihihi. 

Fågelskådning! 

Hmmm, stark vind i ansiktet var något nytt... 

På torsdagen samma vecka var en sådan där dag då det klaffade och jag kunde hoppa in och ta ett cykelpass 45 min. Fixade med musik och laddade ordentligt här hemma. En timme innan jag skulle åka märkte jag att min spellista i Spotify inte gick att göra offline.... WTF! 

Det finns inte wifi eller möjlighet till uppkoppling över huvudtaget i cykelsalen så jag fick lite lätt panik. Både jag och Victor försökte på alla möjliga sätt och via Facebook fick jag en rad olika tips av mina kära instruktörskollegor. INGET HJÄLPTE!! Ett tag var jag nära på att ringa och be dem ställa in passet. Har jag inte haft pass på nästan ett år känns det inte så lätt att bara improvisera... 

Sista utvägen var att logga in på min Spotify på Victors iPad och vips så gick det att göra alla låtar "gröna". När det var klart hade jag fem minuter på mig att bli klar och åka iväg. Väl framme och i salen fungerade allt och passet kändes helt ok, men den där stressen är hemsk! 

Nöjd efter att ha klarat passet - både med flås och musik. 

Vissa tycker att jag är galen/en dålig mamma men första gången jag tog med Elliot på träning med TKSK var  han 13 dagar gammal. Victor jobbade, jag tyckte Elliot var för liten för barnvakt och samtidigt ville jag inte ställa in träningen. Det var en chansning och det visste deltagarna om. Det funkade riktigt bra och sedan dess har han varit med ungefär varannan gång beroende på hur Victor jobbar. Så snart han vant sig vid "riktig" mat kan han nog börja ha barnvakt men han tycker om att vara med och om det är någon gång han verkligen tränar sin rygg genom att ligga på mage så är det på dessa träningar. Han är såå fascinerad av vad deltagarna gör med alla färgglada klot. 

Det ska ju även vara bra för barn att se vuxna i rörelse och inte bara sittandes vid datorer och/eller smartphones.... Vårt beteende smittar visst av sig på dem redan i väldigt tidig ålder, kanske därför så många ettåringar kan använda tekniska prylar. Frågan är om det är en positiv utveckling?? 

Det får nog bli ett eget inlägg när jag är mer påläst i frågan. 

Elliot med sin kettlebell, än så länge är den mest ett redskap att gnugga tandköttet mot. 

En nackdel kan dock vara att jag märker en viss skillnad i mitt coachande  när han är med på träningarna. En viss procent av mig fokuserar (oundvikligen) på honom och inte på deltagarna. Barnvakt i salen kanske är den bästa lösningen? 

Igår (fredag) var hela familjen i Göteborg igen. Jag skulle på kvartalsutbildning i BodyCombat och Victor jobbade dagtid. Jag & Elliot tog därför tåget till Göteborg och mötte upp Victor för att få i oss lite mat tillsammans innan det var dags för mig att åka vidare till Mölndal och Nordic Wellnes. 

Det min första kvartalsutbildning efter förlossningen och det kändes bra. Jag är dock inte lika taggad som vanligt att dra igång och instruera Combat. Kan hänga ihop med att jag nästan bara coachat de senaste 7 månaderna... jag ska vara med releasen om två veckor och sedan får vi se hur vi går vidare. Det var ett bra pass, några nyheter, ganska enkla kombinationer men svår takt?

Blir en ny utmaning att få till tid att öva in programmet, hörlurar medan jag ammar kanske? 

Ett väldigt långt inlägg om egentligen ingenting men det är ju så det brukar bli. 

Baby, baby, baby...

Igår blev Elliot 5 månader och vi är inne i februari månad. Om jag tidigare tyckt att tiden går snabbt så är det inget mot vad den gör nu. Jag trodde jag skulle tycka det var lite långtråkigt att "gå hemma" hela dagarna, att jag skulle bli rastlös och klättra på väggarna. Det gör jag inte! 

Jag tycker det är riktigt mysigt och vi försöker hitta på någonting varje dag. 

De första fyra månaderna var vi ute på en långpromenad varje dag men det har inte blivit av nu när det är slask och/eller frusen modd. Det är för krångligt med vagnen tycker jag, det går att ta sig fram men det är skumpar och studsar för Elliot (som är oberörd) och jag halkar fram i ett mycket långsammare tempo än vanligt. Det är mer frustrerande än avkopplande. 

Istället fylls nu dagarna av diverse babyaktiviteter som jag tänkte skriva NÅGRA rader om. 

BABYSIM

Sedan fyra veckor tillbaka går Elliot i babysim på Massage- och vattenbolaget som hyr in sig i varmbassängen på Arena Älvhögsborg. På torsdagar klockan 9.05 plumsar vi i plurret för att öva upp vattenvanan under 30 minuter. Babysim var en självklarhet för oss och det var typ planerat innan vi ens visste att "vi var gravida". Jag var med någon/några gånger när Zacharias var bebis och jag minns att jag tyckte det var så mysigt. Den känslan sitter kvar även nu när vi börjat. 

Elliots första dopp i en bassäng.

Elliot är en kvällsmänniska och sover mer än gärna länge på morgonen. Vi har därför fasat lite för hur det ska gå att simma så tidigt som klockan 09.05 och provat lite olika metoder. Första gången fick han sova så länge som möjligt och sedan åkte vi direkt till badhuset. Det gick sådär, han grät flera gånger i bassängen och somnade till när de skulle flyta på rygg. Efter badet sova han i över tre timmar. Andra gången väckte vi honom tidigt så att han hann äta här hemma, vara vaken en stund och sedan sova i vagnen när vi tog en promenad till Älvhögsborg. Då gick det något bättre men han ville helst plaska själv med mig och Victor och inte ha samvaro med de andra barnen. Tredje gången fick han mat 5-10 minuter innan vi gick i vattnet och då gick det ännu bättre. En mätt, utvilad pojk verkar vara receptet och vi försöker verkligen få honom i säng lite tidigare på onsdagar för att han ska vara pigg lite tidigare på morgonen. Det går sådär, han vill helst busa när vi "nattar". 

Tredje veckan bestämde jag mig för att gå och prova den "öppna tiden" som ingår i babysimmet. På fredagar kl 18-19 är varmbassängen bokad för alla oss som går en kurs hos Massage- och vattenbolaget. Detta för att kanske kunna bada med övriga familjen eller öva lite extra på det man gjort på kursen. Victor jobbade så jag chansade och gick dit själv. Vilken skillnad!!! Elliot plaskade runt på både mage och rygg i 30 minuter. Allt var roligt och spännande! Kvällsmänniska var det ja! 

Lite leksaker sätter fart på de små benen.

Fjärde gången, nu i torsdags, så gick vi inte på simningen på morgonen. Elliot hade varit orolig/otålig i flera dagar och sovit väldigt oregelbundet så det kändes bara fel att väcka honom och flänga iväg. Vi visste heller inte om hans beteende berodde på tänder, magknip eller förkylning. Dessutom var Victor sjuk så då hade jag fått åka själv. Vi lät honom helt enkelt sova och det var ett klokt val. På torsdag eftermiddag blev han sig lik igen. Även denna vecka hade vi ett lyckat bad på fredagssimningen och sedan deltog jag, Elliot och Jojjo i lördagsgruppens babysim. De följer samma schema som på torsdagarna. Frågan är hur vi ska göra alltså, det var sån jädra skillnad i Elliots sinnesstämning. Antagligen för att det är kl. 17.30, det var bara tre andra barn och helt tomt omklädningsrummet eftersom badet är stängt för allmänheten. Ska prova någon torsdag till men fortsätter han vara trött och kinkig är det det nog bättre om vi sluter an till lördagsgruppen - det är ju trots allt MEST för hans skull vi går i babysimmet, då får det gärna bli så bra som möjligt. 

När jag ändå skriver om babysimmet måste jag ge en stor, stor eloge till Monica (vår simlärare). Hon är superengagerad i både barn och föräldrar, är väldigt tillmötesgående och gör allt för att vi ska trivas. Kan VERKLIGEN rekommendera att delta i någon kurs hos Massage- och vattenbolaget! 

BABYMASSAGE

När vår föräldragrupp hade återträff ett tag efter alla förlossningar så ägde den rum på Familjecentrum på Karlstorp. Jag hade varit där några gånger tidigare på Öppna förskolan men i samband med att vi alla delade med oss av våra förlossningshistorier fick vi verksamheten presenterad för oss. Bland annat fick vi göra en intresseanmälan för en kurs i babymassage. 

Vi tyckte det lät mysigt och anmälde vårt intresse. Detta var i oktober så när de ringde för att informera om kursstart här i januari hade jag nästan glömt bort det hela. Fyra fredagar kl. 10-11 samlas hela vår föräldragrupp (alla anmälde sig) på Familjecentrum och där får vi alltså praktisera babymassage på våra godingar under ledning av en "instruktör" som varit verksam i området i flera år. Båda föräldrarna är välkomna och man övar för att kunna göra det hemma längre fram.

Med mjukt underlag vågar vi låta honom sitta utan att hålla i .

Första gången var Victor med och vi bestämde att han skulle få vara den som masserade Elliot. Kan ju vara trevligt för honom att få vara lite mer delaktig när det är en aktivitet som ingen av oss gjort tidigare och dessutom står det i boken vi fått att massagestunden är ett bra sätt för pappan att få en liknande närhet till barnet som mamman får vid amningen. Det låter ju toppen!
Den första gången fick vi lära oss att massera ben och mage. Vår livsnjutare tyckte det var riktigt skönt och höll sig lugn och harmonisk hela massagen. Varje "session" avslutas med att barnen tas upp i famnen, inlindade i en filt/handduk, och så sjunger man Ami Tomake tillsammans. Barnen är nakna hela massagen och vi hade blivit tipsade att skydda oss med handdukar eftersom det lätt kommer kiss när de slappnar av. Vi klarade oss fint... fram till sångstunden, då fick Victor en liten dusch. 

Spännande att få massage för första gången, pappa Victor gör här sol och måne.

Vi fick som sagt en liten bok/ett litet häfte med alla övningar samt en liten flaska med massageolja som är lämplig för bebisar. Inför andra tillfället använde jag detta för att öva en gång här hemma. Riktigt mysigt och med lite träning så blir det nog ännu bättre. Nu växlade mitt fokus mellan Elliot och boken, samtidigt som jag parerade att inte bli prickad av strålen... 

Vid andra tillfället var Victor sjuk så då var det min tur att delta i kursen (tur att jag hade övat). 

Denna gång repeterade vi greppen för ben och mage samt kompletterade med att lära oss hur vi ska massera deras armar. Lite längre massagestund samt en intressant grannflicka gjorde att Elliot var lite mer otålig än första gången. Vi löste det med att ha fick sitta i mitt knä och bli masserad istället. 

Det bästa i hans tycke var att få studsa upp och ner i mitt knä, spritt språngande naken! 

Vi fick med oss både olja och en "instruktionsbok" hem.

Mamma/barn-gympa

Sedan Elliot var 1 månad har vi gått på mamma/barn-gympa på Arena Älvhögsborg. I början sov han hela träningarna och sedan började han vara vaken i ungefär 15-20 minuter. Den här terminen är han i rätt "ålder" och får ut mer av träningarna. Han skrattar när jag gör övningar över honom, tycker det är väldigt roligt att åka upp-och-ner framför spegeln i benböj eller sitta på min mage i höftlyften. Vissa gånger får jag som förälder ut väldigt mycket av träning och andra gånger är det mer en mysig stund tillsammans och det är ju liksom det som är syftet.

Tre gånger har vi hoppat in som instruktörer och det har väl gått sådär. Han har känt av pressen, hihihih, och valt att sova lite extra sjukt dessa gånger. Det har i och för sig underlättat för mig.

Sedan jag kom igång med min egna träning har jag blivit sämre på att använda mig av Mamma Mage-appen. Inte bra då jag är nästintill säker på att mina magmuskler inte gått ihop helt ännu. 

Ibland kommer jag på mig själv och tar tag i det. Då försöker jag inkludera Elliot och även göra hemma-träningen till en trevlig liten stund tillsammans. Höftlyft är en klar favorit! 

Elliot tycker antingen att det är väldigt roligt att träna ihop med mig, eller så ser jag väldigt rolig ut i den här vinkeln.

Det blev lika långt som vanligt men jag är ju som jag är. Man behöver ju inte läsa om man inte vill. 

Nu ska vi strax iväg till BVC för kontroll av vikt och längd. Dessutom ska han få sin andra omgång med sprutor... fy bubblan. Hoppas att han klarar sig undan feber och liknande... 

Psst, jag klarade mitt första mål 2015. Att komma till grön nivå (minst 3000 Fuel) 30 dagar i rad! 

Arena Älvhögsborg - förälder/barngympa

Den 15 oktober åkte jag och Elliot ner till Arena Älvhögsborg för att vara med på deras förälder/barn-gympa. Elliot var då 5 veckor och egentligen borde väl barnen vara åtminstone 5 månader för att kunna tillgodogöra sig "träningen" och få ut något utav det.
Jag resonerade som så här:
* Jag mår väldigt bra och känner att jag vill prova på något annat än appen MammaMage.
* Det är träning som är anpassad för "mammor".
* Elliot är väldigt enkel att ta med sig på saker och ting.
* Elliot tycker om musik och när det är ljud runt omkring honom.
* Fokus ligger på barnets bästa och det är fritt fram att avbryta träningen och ta hand om sin bebis; amma, byta blöja, trösta osv. Är det någonstans jag ska prova så är det väl där?

Material och bebis "framplockat"

Passet började klockan 10 och vi var där cirka 20 minuter innan. Elliot somnade i bilen och fortsatte sova när jag lade över honom i vagnen. Det kändes fel och lite osäkert att väcka honom så jag bar in hela liggdelen i salen och plockade sedan fram pilatesboll, pilatesring, mattor, vikter och gummiband.  Lade även fram en filt och lite "underhållning" till Elliot.

Träningen drog igång och efter uppvärmningen bestod passet av 10 stationer som utfördes av alla samtidigt på den egna platsen. I flera av övningarna var bebisarna inkluderade och det verkade riktigt mysigt för dem som kunde "använda" sina barn som vikter m.m. Elliot var såklart också mysig men på ett annat sätt. Han sov den första halvtimmen och sedan låg han på sin filt och tittade i taket och på mig någon gång ibland. Positivt var att jag fick möjlighet att köra alla övningar tre gånger. Tackar!
Efter passet "knöt Elliot kontakt" med Elton och Folke som också var där och tränade. Kul!

Veckan därpå åkte vi ner igen. Det blev ett liknande scenario och han sov i typ 20-25 minuter av passet. Sedan låg han på sin filt igen och var lite mer intresserad av mig, hurra! Jag justerade några övningar för att anpassa dem efter hans ålder och det faktum att han inte är helt stabil i nacken ännu. Han skötte sig exemplariskt och var väldigt nöjd efteråt. Låg och jollrade i vagnen medan jag hann duscha och göra mig iordning och sedan somnade han medan jag och Jojjo gick till Swania och åt lunch. Vaknade först när det var dags för dessert. Mammas duktige kille!!

Träningspass nummer 2.
Klädd i bodyn som moster Annelie målade på babyshowern vi bjöds på innan han kom till världen. 

I tisdags kom ett sms från Ida (Eltons mamma) som är instruktör för förälder/barngympan. Elton var förkyld och de behövde en ersättare till passet. Angela (Folkes mamma) hade inte möjlighet och Ida ville därför kolla med mig och Elliot innan de tog beslut om att eventuellt ställa in passet. Jag avvaktade någon timme med att svara då jag tyckte att Elliot blivit lite rosslig och var osäker på om vi skulle våga lova något. Planen var sedan tidigare i veckan att åka ner som deltagare men då kan man ju bara avboka om det kommer något i vägen. Senare på dagen rosslade det inte längre och han var pigg och glad så när Ida ringde svarade jag att vi kunde ställa upp.
Dags för Elliot att göra debut som instruktör =)

Natten mellan tisdag och onsdag var den första natten sedan BB som han inte kunde sova. Vi var vakna mellan 02.50-07.15 (någon tupplur på 10 min här och var) och jag började fundera på om någon av oss skulle orka åka och vara dugliga som instruktörer. Elliot vaknade kl 08.45 och var återigen på bra humör. Han fick i sig lite "mat", dock mycket mindre än vanligt, och jag hann slänga i mig lite flingor med mjölk. Den närmsta halvtimmen lyckades han spy ner både mig och sig själv rejält två gånger och lite lättare en gång. Det blev också ett klädombyte i samband med blöjbyte utan att gå in på detaljer. Vid det laget började jag bli lite stressad, skulle vi komma iväg?

Det gjorde vi och vi klev in i salen när det var 15 minuter till start. Tog återigen in hela liggdelen för han såg lite småtrött ut. Plockade fram allt material och förberedde musiken. För enkelhetens skull hade Ida mailat passet till mig så att det inte blev massa nytt för deltagarna och tidskrävande för mig att komma på - känns inte som ett pass man slänger ihop. Viktigt att tänka på vad som är bra för den här typen av målgrupp. I samma stund som jag satte på musiken somnade Elliot och han stensov hela passet. Han var så lugn att jag vid några tillfällen fick kontrollera att han andades (denna ständiga oro). Det gjorde han!

Det var väldigt roligt att få kliva in i instruktörsrollen igen även om det är ett väldigt annorlunda pass i jämförelse med t.ex. kettlebell, BodyCombat och CrossFit som jag är van vid. Fick dock en lyckokänsla i kroppen av att få "göra nytta" och av att se alla glada bebisar som jollrade gott och i vissa fall skrattade högt när mammorna lyfte dem högt upp eller busade med dem medan de tränade triceps. Tänk vad härligt när Elliot får vara mer delaktig, jag tror han kommer älska det!
Det kommer i varje fall jag att göra - är det aktuellt med en sådan här grupp på vårschemat tro?

Debut som instruktör! Ganska avslappnad i rollen =)

Boxtävling CrossFit Trollhättan

Det går sådär för mig att "komma tillbaka som bloggare". Känns som att jag inleder varje inlägg med en ursäkt om att det var så längesedan eller att tiden fullkomligt flyger iväg. I och för sig är det sant men det kan ju vara trevlig att inleda med några andra ord, någon gång! Problemet är att jag vill ha inläggen i kronologisk ordning (strukturfreak) och jag har haft massa korta, spontana inlägg på G men har inte skrivit dem för att jag hade planerat att utvärdera vår lilla tävling i CrossFit Trollhättans box. Blir så trött på mig själv. Det finns ju faktiskt en funktion här på blogspot att man kan skriva inlägg och spara dem för att publicera vid senare tillfälle. Det hade varit smart - då hade det inte blivit ett lika stort projekt när jag väl har tid att sitta vid datorn. Idag ska jag i varje fall få ner mina tankar i detta lite längre inlägg och på så vis öppna upp för att bli mer spontan och kortfattad (good luck).

Hahahaha - texten ovan skrev jag för över en vecka sedan. 

NU gör jag ett försök att skriva klart eller åtminstone påbörja den egentligen handlingen.

En gång per år arrangeras CrossFit Games och det inleds med OPEN där alla får delta och det släpps en WOD varje vecka. Detta har jag och andra från vår deltagit i två gånger och jag har skrivit flera inlägg om de olika deltävlingarna och försökt förstå alla tabeller. Efter en helt vanlig träning i boxen började jag och Erik prata om att det är så go och förväntansfull stämning under de veckor som alla laddar och ser fram emot de nya utmaningarna som presenteras på hemsidan för Games. En idé kläcktes att vi borde ordna ett eget "games" i boxen, men i en komprimerad version på en helg eller liknande. Några minuter senare nämnde vi det för vår headcoach Daniel och knappt en dag senare hade vi bestämt att det hela skulle äga rum 6-7 september och att det skulle vara 3 WOD's/dag. 

I detta läge skulle vi sätta ihop två var men med en graviditet, uppstart/avslut på jobbet inför mammaledighet och ett stundande SM i kettlebell för deltagarna i TKSK så gjorde istället Erik & Daniel tre var och lyckades få en riktigt bra variation i det hela. 

Taggad, träningssugen och imponerad domare.

Jag hade så himla gärna velat vara med och köra. Vid detta laget (9 dagar till beräknad förlossning, men endast 2 dagar till planerat kejsarsnitt) var min längtan efter träning enorm och framförallt den där känslan av total utmattning, att man verkligen gjort så gott man kunnat och inte orkar göra mer. Det har ju inte skett på väldigt, väldigt länge. Kvastskaft, tomma stänger, kliv upp och ner på stepup-brädor, pushups på knä m.m är kul i ungefär två veckor.... SUCK!! Samtidigt ville jag såklart inte göra något som kunde riskera barnets hälsa eller min egen kropp inför framtiden. Jag fick helt enkelt acceptera läget och istället agera domare, fotograf och publik. Det var riktigt kul och eftersom jag inte behövde ladda för att delta kunde jag fokusera på atleterna och imponeras över deras utveckling och fantastiska resultat. Någon gång ska jag också prova dessa WOD's (heter det så?).

Vi samlades i boxen strax efter klockan 09 på lördag morgon och vid 10 drog spektaklet igång. WOD 1 var snabbt genomförd eftersom det handlade om att göra ett lyft varje minut och med fyra domare betade vi av gänget i en jämn ström.  För att kunna utse en segrare i varje WOD fick vi i denna lägga till att deltagarna skulle göra marklyft under återstående tid av minuten när de kom till en vikt de inte kunde få upp i en clean. Vi vet att Martin är stark som en oxe men i denna gren fick han slåss om förstaplatsen med Bengt. Anki och Rebecca imponerade med personbästa. Starkt! 

Förberedelser inför WOD 1 - Clean ladder

I lördagens andra WOD var tiden bestämd och vi visste således att varje omgång skulle ta 10 minuter. I tävlingssammanhang är det väldigt bra med den här typen av WOD eftersom det då är lättare att planera dagen och meddela när deltagarna ska vara redo för start. I första heatet (då alla tjejer körde) var domarna hårda på att det var JUMP OVER boxen efter utförd burpee. I andra heatet dömde jag Jonas och han gjorde något så att han skadade/sträckte baksidan av låret. Klantig som jag är säger jag då till honom att han kan gå upp och ner på boxen istället så att han åtminstone kan fortsätta delta. Jag vet inte om man kan skylla på det som kallas "gravidhjärna" men fel blev det i varje fall och jag tänkte bara på att man i boxjumps får välja hur man vill ta sig upp och ner. Det blev en del protester från deltagarna men det viktigaste var ändå att alla damer blev dömda på samma sätt så att det inte blev något orättvist där och eftersom Jonas i herrarnas första heat kunde gå så fick vi tillåta det i följande heat också. Resultatet hade nog inte blivit annorlunda ändå. Ber om ursäkt.

Poängen baseras på placering så Martin som fått placering 1 i två tävlingar har således 2 poäng medan t.ex. Hampus som fått placering 2 och 3 har 5 poäng. I denna typ av beräkning ska man alltså ha så låg poäng som möjligt. Victor deltog inte på lördagen men för att kunna vara med i listan på söndagen fick han ändå "poäng" i de tre första tävlingarna. 

Lördagens tredje och sista tävling handlade om puls. Som ni ser i tabellen var denna WOD uppdelad i två "minitävlingar". Den första bestod av rodd + doubleunders. Om man hann klart med dessa innan timecap fick man fortsätta med nummer två som var 1.6 km löpning på tid. Doubleunders är en övning som ofta avgör. Är man duktig på dem går det snabbt att veva in 100 st och har man problem med dem är det inte mycket mer att göra än att ta någon/några få i taget. I "Triple 3 mini" var det bara Anki och Hampus som kom vidare till del 2. En bra insats som tyvärr inte gav dem så mycket i tabellen eftersom de fick 1p för det men alla andra 2p. Hade fler kommit iväg hade någon kanske fått placering fyra och sju osv. De visade åtminstone var skåpet ska stå!

Det var nöjda atleter och imponerade domare som tackade varandra när denna första dag var avklarad och allt hade flutit på bra vilket gjorde att vi till och med var klara något före utsatt tid. Gött! 

Söndagen den 7 september var det dags igen. Några atleter tillkom och några föll bort. Vi hade valt att låta alla vara med även om man bara kunde delta en av dagarna... något är bättre än inget och det blir bara roligare ju fler som är med. Sanna skadade sig tyvärr under lördagen och satt som publik några timmar på söndagen. Vi hoppas att det inte är något allvarligt och att hon snart är tillbaka.  

Söndagens första utmaning hette Fire Breather, antagligen för att den är så tuff att det bränns i luftvägarna. Wallballs är min personliga favorit och burpees fungerar också, jag behöver dock utveckla min teknik i dem för att kunna öka tempot. Jag är alldeles för långsam. 

Denna gång var det bara Martin som klarade att genomföra alla repetitioner inom angiven timecap. Det verkade som att det främst var wallball som spökade för deltagarna denna gång. När mjölksyran väl sätter in och/eller om man får no count så blir det riktigt tufft. Coolt att ingen ger upp! 

Bedömning av Anki under Fire Breather. 

Mika tycker inte att wallballs är den roligaste övningen. 

Ytterligare ett gäng i gång. Viktplattorna användes som ett riktmärke för höjden på burpees - smart! 

Den näst sista "wodden" innehöll också en övning som kan ställa till det (vilken kan inte det liksom) - overhead squat. Så många repetitioner som möjligt på 3 minuter utan att lägga ner med stången. 

Åh, så sugen jag är på den här. Älskar alla benböj och tror jag har en bra utlåsning i axelleden från kettlebellen. Jag kommer att ha fullt upp när jag väl får träna igen. Jiiihooo!

Imponerades av att så många lyckades stå tiden ut! Det är vilja det! 

Snygg teknik - Martin in action!

Lördagen flöt på väldigt bra och alla deltagare körde liksom bara på. Under söndagen märkte vi att det började bli taktiskt tänk och flera personer ville helst vänta till sist för att ha ett resultat att jaga. Förstår att det är lättare när man vet vad som är rimligt att klara av och vet man att det krävs två repetitioner till för att vinna kanske man får den där extra kicken som behövs för att fixa det. 

Om vi gör en sådan här tävling igen tror jag att det är bra att göra en bestämd startordning, då flyter det hela på bättre. Självklart får den variera så det inte är samma personer som alltid är först ut. 

Helgens sista WOD var något längre än de andra. Tanken var att deltagarna skulle få en chans att krama ur det sista ur kroppens energibehållare. På 16 min skulle de första springa 1.6 km och under den resterande tiden skulle de hinna så långt som möjligt i följande serie: 50 marklyft, 40 boxjumps, 30 KB-sving, 20 clean &  jerk samt 10 hest-to-bar/pullups. Om man lyckades med detta skulle man göra så många pistoler som möjligt. En rejäl utmaning alltså. 

Återigen kämpade alla sjukt bra. Martin hann med 1 pistol och Anki var inte långt efter - två pullups till så hade även hon fått börja med pistoler. Behöver jag skriva att det var dessa två atleter som kammade hem förstaplaceringarna? Hård träning och en stark vilja ger resultat. 

Första heatet i WOD 6 - löpning avklarad och marklyft på G. 

Sista heatet för denna helg. 

När allt material var undanplockat och alla poäng sammanräknade hade vi en liten prisutdelning och sedan var det antingen hemgång eller grillning på utomhusbadet. Jag åkte hem... av två anledningar. 

1 - Jag visste att jag två dagar senare skulle bli mamma och hade ett flertal saker jag ville få gjort innan dess. 2 - Min MacBook åkte i golvet på morgonen när Victor & jag skulle flytta på skötbordet och så min dator är en väldigt kär och flitigt använd ägodel ville jag försöka få ordning på den...

Det kändes som att alla var väldigt nöjda med helgen. Tycker man om att träna och utmana sig själv på olika sätt så kan man inte annat än älska sådana här event. Dessutom är det nyttigt för att hitta sina svagheter. Det är skillnad att köra en WOD själv under ett pass eller med domare och publik. Åtminstone kör jag hårdare i den sistnämnda situationen. 

Tack Daniel och Erik för roliga och varierade utmaningar.
Tack till alla i publiken för pepp och go stämning.
Tack alla deltagare för fantastiska prestationer.

Den stora frågan är när vi kör igen?
DÅ SKA JAG VAR MED! 

Mina tankar kring CrossFit Games OPEN 2014

2013 deltog jag i CrossFit Games OPEN för första gången. Jag tyckte att det var fantastiskt roligt även fast jag var sjuk två av de fem tillfällena och var oförmögen att klara av visa övningar. Sedan dess har jag tränat CrossFit ungefär 2 gånger/vecka. Det är såklart för lite för att se några mirakelresultat men lite förbättringar har det allt blivit. Jag känner mig tryggare i rörelserna och vågar därför öka tempot lite mer än tidigare. Jag har dock blivit lite teknikfreak och gör fortfarande hellre rätt än snabbt... ingen bra egenskap när det är tävling. Jag behöver våga lite mer - både gällande tempo och press. Jag har aldrig tagit ut mig till mitt absoluta max, jag slutar lite innan. 

I slutet av februari var det så dags igen. Tävlingen växer och förra året var vi 10 st från CrossFit Trollhättan som ställde upp, i år var vi 17! Kul utveckling! 

Det hela gick till på samma sätt som förra året. De släpper passen och sedan har du ett visst antal dagar på dig att få din insats bedömd och registrerad av en domare. Jag utbildade mig till domare i år och det var väldigt nyttigt. Dels för att repetera tekniker men också för att själv bli säker på hur övningen skulle genomföras för att anses korrekt i tävlingssammanhang.

Workout 14.1 var en 10-minutars AMRAP med 30 double-unders och 15 powersnatch 25 kg. 

Jag gjorde ett första försök söndagen den 2 mars men blev inte helt nöjd med resultatet. På måndagen skulle Mika och Johan från TKSK genomföra sina försök och när jag ändå var med och dömde slog jag till på ett nytt försök. Det blev en stor förbättring så det var klart värt det. Skillnaden var att jag denna gång tog en den smalare stången (15 kg) och satte en viktskiva (5kg) på varje sida. På detta sätt behövde jag inte fundera på var jag skulle stanna med stången, nu körde jag touch-and-go. 

Jag gjorde 255 reps vilket innebär 5 hela varv. En fjärdeplats bland de 33 som tävlar i CF Trollhättan/Trestad. Det var helt klart en fördel att kunna köra 30 DU unbroken nästan varje varv. 

Eftersom jag jobbade i receptionen när de flesta körde 14.1 så fick jag passa på att fota när Mika körde istället. 

Eftersom jag var ganska nöjd med mitt resultat från 14.1 var jag laddad när jag klickade mig in på CrossFit.com veckan därpå. Ganska snabbt tappade jag mitt nyvunna självförtroende - chest-to-bar!!
Det hade ju varit roligt om det var övningar som man åtminstone har möjlighet att klara av. Grrrr!

Söndagen den 9 mars testade jag och overhead squats med 30 kg var inga problem. Jag hade alltså gott om tid när jag gav mig på 10 hest-to-bar pull-ups. Jag fick gjort en enda jädra repetition!! 

Fruktansvärt irriterande! Stannade kvar och kikade på övriga som kippade in repetition efter repetition!

På måndagen hade jag idrott med mina elever på Älvhögsborg och på lunchrasten gick jag ner i boxen till Daniel och bad om att få göra ett nytt försök. Jag hade spanat in Anna S teknik och ville se om jag kunde ta mig an den. Att liksom sikta med bröstet mot stången. Jag lyckades på första försöket. 

Under dagen bestämde jag mig därför för att göra ett nytt försök efter träningen med TKSK. Daniel hade tid att döma så vi drog igång. 10 overhead squats och sedan snabbt bort till riggen. Klarade första repetitionen och blev supertaggad. Jag släppte stången efter varje rep men lyckades göra 10 st. Överlycklig rev jag av ytterligare 10 OHS och hann bort till stången igen och fixade ytterligare 5 C2B. Totalt 35 reps istället för 11 reps. Jippiii!! Plats 35 på Trollhättan/Trestad interna leaderboard. Martin Larsen fick till 183 reps i denna - så synd att jag missade när han körde. Sjukt imponerande resultat!! Daniel Haag var närmast med 137 reps. 

Första omgången med over-head squat

Hahaha, tekniken är väl sådär men jag nuddade utan tvekan.
Bra med en t-shirt med lite plastigt tryck som låter när den nuddar metallen.

En vecka gick och när fredagen kom var jag inte alls lika sugen på att klicka in och kika på den nya utmaningen. Tänk hur inställningen kan förändras på grund av en enda liten skitövning. Denna gång fasade jag för muscle-ups, ringdips eller toes-to-bar. Nåja, har man gett sig in i leken får man leken tåla. 14.3 visade sig vara en kort utmaning på endast 8 minuter. Tid ska dock aldrig underskattas. Det kan bli bra tufft ändå... På 8 minuter skulle vi hinna så långt som möjligt i följande stege: 

10 marklyft 43 kg + 15 boxjumps 50 cm - check 

15 marklyft 61 kg + 15 boxjumps 50 cm - check 

20 marklyft 70 kg + 15 boxjumps 50 cm - check 

25 marklyft 84 kg + 15 boxjumps 50 cm - hann 20 marklyft... 

30 marklyft 93 kg + 15 boxjumps 50 cm

35 marklyft 102 kg + 15 boxjumps 50 cm 

Jag lyssnade av lite tips och råd innan vi körde och bestämde mig för att gå upp och ner på boxen istället för att hoppa. Det blir inte riktigt lika jobbigt och det är lättare att hålla ett jämnt tempo utan pauser för återhämtning. Det var en taktik som passade mig som gärna pausar lite för länge. Det hinns inte med när man bara har 8 minuter på sig. Marklyft är också en övning som jag tycker om men jag tog det lite lugnt i denna övning. Jag och Victor hade nyligen uppmärksammat att jag förmodligen var gravid och jag hade ingen aning om i vilken vecka jag var och jag ville inte råka göra något som jag inte borde ha gjort. Kanske inte så konstigt att mina byten av viktplattor tog nästan 1min 30 sekunder! 

Resultatet blev 110 reps och på vår leaderboard blev det en tolfte plats. Helt ok!! 

Lisa Olsson regerade i denna WOD och lyckades genomföra 150 reps på 8 minuter. Sjukt bra!!! 

Har sett filmklipp på instagram när hon utan problem lyfter 180 kg i marklyft så detta var ju uppvärmningsvikter för henne, hihihihi. Imponerande! 

Andra setet med marklyft - 15 reps med 61 kg. 

14.4 körde jag själv med Daniel H en dag i boxen. Jag hade ingen möjlighet att delta på den ordinarie träningsdagen och just denna WOD kändes inte som en jag gärna river av igen tätt inpå. På 14 minuter skulle man som deltagare hinna göra så många varv (!!) som möjligt av följande:

60 calorie row
50 toes to bar (där kom den ja!)
40 wall ball  6 kg över 2,7 m.
30 cleans 43 kg
20 muscle-ups

Hur fasiken ska man hinna med flera varv?? Jag fick gjort 159 reps vilket innebär att jag hann göra 9 cleans. Ett resultat jag är nöjd med då jag inte kan cykla mina toes-to-bar. Om jag får kläm på dem och kan riva av 10 i stöten så tjänar jag enormt mycket tid. Jag dinglar återigen en repetition emellan...
Martin Larsen hos oss är riktigt duktig på att cykla både toes-to-bar och pullups - kanske inte så konstigt att han hamnade överst på listan efter denna WOD, 184 repetitioner (hann till 4 muscle-ups). Daniel var hack i häl med sina 183 repetitioner. Jessica Kjellebäck var bästa tjej i Trollhättan/Trestad och gjorde imponerande 171 repetitioner (hann till 21 cleans). Grymt! Återigen väldigt tråkigt att inte ha möjlighet att se alla duktiga atleter in action. Det är såå inspirerande och motiverande!

Atleter laddar för 14.5

Inför sista deltävlingen bjöd CrossFit Trollhättan in deltagare från CrossFit Trestad och vi var ett rejält gäng som körde 14.5 tillsammans. Så jädra roligt!! Extra passande att det var en WOD där man behöver lite extra pepp för att köra på. Vad sägs om kombon thrusters och burpees over the bar?

Bild från Reebook CrossFit. För damer var vikten 29,5 kg och för herrar 43 kg. 

Jag hade bestämt mig för att köra någonstans i mitten denna gång. Lite för att se andras teknik men också för att hinna värma upp. Oftast har jag ju bara hoppas in i boxen och rivit av WODEN  men nu hade jag alltså tid att förbereda mig. Jag tycker om både thrusters och burpees så jag såg fram emot min tur. Däremot är det värre när det är löpande tid för man måste ju bli klar då, annars kör man tills tiden är slut och så får man helt enkelt vara nöjd. Första omgången var jag domare och jag blev lite kall när jag såg hur alla deltagare slet. Det såg sååå mycket värre ut än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Någon hämtade en hink, en annan verkade vilja bryta, flera stod och hämtade andan m.m... usch!!!
Omgång två var också tuff och jag började bli riktigt nervös. Bestämde mig för att dela upp thrusters redan från start och sedan hålla ett jämnt tempo i burpees och helst inte stanna och låta mjölksyran visa sig. Det var en ganska bra teknik tror jag... Jag blev klar på 17.06 och hamnade på en nionde plats. Jessica Kjellebäck körde sin omgång en annan dag. Så synd, hon blev nämligen klar på 13.47 och placerade sig överst i vår totala leaderboard. Närmsta deltagare var Anders Svensson på 14.18 och Daniel H på 14.20. Sjukt bra tider! Vet att mitt tempo i burpees inte är det högsta, bromsar en hel del med triceps men borde nog kanske trycka på mer även i thrusters, åtminstone när det är tävlingen.
Ska absolut inte försöka skylla ifrån mig men jag tror banne mig pulsen kom snabbare nu än innan jag blev gravid. Det är ju inte helt ovanligt men jag vet inte i vilken vecka man börjar märka av det. Har också läst att man som gravid inte ska pressa sig till maxpuls så lite kanske jag höll igen undermedvetet. Ska köra den här någon mer gång och se om det går snabbare! Under 15 minuter hade varit häftigt!

I vändning för att hamna rätt i mina burpees =) 

CrossFit Open är fantastiskt roligt. Alla kan vara med och för mig som redan från start vet att inget står på spel (det ska så mycket mer till för att gå vidare) så handlar det enbart om den egna prestationen. I inlägget har jag jämfört mig med andra men det är ju också så man märker sina styrkor och svagheter. För tillfället är jag (fortfarande) i en fas där jag snarare motiveras än trycks ner när andra presterar bättre. Med tanke på hur sällan jag tränar CrossFit och att jag är gravid kan jag inte vara annat än extremt nöjd med en andra placering bland tjejerna och en delad åttonde plats totalt av oss som deltog från CF Trollhättan och CF Trestad. Mest nöjd är jag över det faktum att jag faktiskt klarade att göra chest-to-bar!! Så gött!!

Det har blivit lite mycket egobilder i detta inlägg men jag fokuserar främst på min egen insats och har inte kollat av vilka deltagare som tycker att det är ok att jag publicerar bilder på dem offentligt. På www.crossfittrollhattan.se finns det fler bilder om man även vill se andra crossfit-atleter in action. 

Resultat bland de tjejer som deltog i OPEN 2014 i CF Trestad och CF Trollhättan. 

Resultat bland alla dem som deltog i OPEN 2014 från CF Trestad och CF Trollhättan

Om jag kan tolka tabellerna på hemsidan för CrossFit Games så hamnade jag på plats 998 i Europa.
Siffran inom parantes (6272) är summan av mina placeringar. Jag gjorde alltså bäst ifrån mig på 14.1 där jag fick placering1025. Sämst gick det i 14.4 (placering 1465) där toes-to-bar ingick... 

Återigen, OM jag tolkar rätt. I sådana fall hamnade jag på plats 14.951 worldwide. Hahaha!
Helt galet hur många det är som deltar i detta event - grymt häftigt. Worldwide presterade jag sämst i 14.2 där chest-to-bar ingick. Detta blir ett bra kvitto på var jag ska lägga mitt fokus när jag kör igång igen. 

Jag och Anna i full gång med "boxjumps" i 14.3. Jag kör verkligen ett step-up-pass =) 

Marklyft i 14.3 - tror det är första omgången. 

Kommentera gärna mer era upplevelser av CrossFit Games.
Var ni med i år?
Vilken WOD tyckte ni bäst/sämst om?
Ska ni vara med nästa år?

Jag hoppas att jag är back on track nästa år och kan delta. Nu när jag sitter och tittar tillbaka inser jag hur förbaskat roligt jag tycker det är att utmana mig själv på olika sätt. Tänk att också träna målmedvetet inför det. Då måste det ju bli ännu bättre =)