NäsFrida nässug

Elliot är förkyld. 

Snarare lite rosslig men det räcker för att jag ska tycka det är jobbigt. Det verkar inte som att han är besvärad av det och han är en fortsatt "glad skit". Han jollrar och ler mer och mer för varje dag men det är obehagligt att de rosslar så i näsan, speciellt när han ska sova. Jag blir nojjig och får för mig att han ska kvävas eller tappa andan i sömnen. Hör jag ingenting måste jag upp och kontrollera honom och låter det för mycket måste jag kolla vad det är som är problemet. 

Konstigt nog är jag inte så trött, kanske för att jag trots oron har lätt för att somna om. 

Vi ger honom saltvattenlösning från små pipetter som vi har köpt på Apoteket och det hjälper väldigt bra, känns som att det rosslar mindre direkt. Det är dock lite "läskigt" att ge honom dropparna, hans automatiska reflex är att dra inåt när det kommer något i näsan och då kommer det ner i svalget. Fy tusan, jag själv avskyr att ta nässpray av just denna anledning. Då är jag hellre täppt i näsan. 

Jag vill att han ska må så bra som möjligt så jag bortser från detta och ger dem ändå. Han skriker i några sekunder men sedan är han så nöjd, så nöjd. Väldigt härligt! 

Innan Elliot kom till världen var jag & Victor en sväng till Ullared för att handla förbrukningsvaror till hemmet och vår blivande bebis. Där sprang vi på NäsFrida och när jag såg den kom jag ihåg att jag någon gång hört att det är en väldigt bra sak att ha hemma när man har spädbarn. Vi slängde ned den i varukorgen och plockade samtidigt ner några extra filter. Det är jag glad för nu. 

En kväll när han var lite mer rosslig än tidigare bestämde vi oss för att hjälpa honom ytterligare. Vi plockade fram vår NäsFrida, läste igenom instruktionerna och sedan lämnade jag över "görandet" till Victor. Jag visste direkt att jag skulle vara alldeles för mesig för att det skulle göra någon nytta.

Det gick sådär, Elliot gallskrek och det var inte lätt att pricka näsborren. Ännu svårare att faktiskt hålla kvar sugen och lyckas suga ut något innan han ryckte bort huvudet. Nu när vi använt den kanske 5 gånger inser vi att även Victor var lite för försiktig första gången. Nu håller han Elliots huvud lite mer bestämt och suger bra mycket hårdare. Jag står bredvid men tittar bort och håller för öronen. 

Jag tycker det känns fruktansvärt att göra något som får mitt barn att börja gråta... även fast jag vet att det är för en god sak, att det blir mycket bättre och att han blir lugn bara några sekunder senare. 

Skönt att vi är två och att Victor är såå mycket bättre än mig på saker som detta. 

Här finns ett filmklipp på hur NäsFrida används. 

Jag är så glad att vi köpte den här manicken och jag rekommenderar den verkligen. Den är enkel att använda (om man inte är lika mesig som mig), känns säker, är lätt att ta med och göra rent. 

Är det någon av er som läser som har använt den här? Vad tycker ni?