Timing

Det är väl ganska välkänt att småbarn och timing är en orimlig ekvation. 

Hur många gånger har man inte hört om bebisar som kräks över den finaste klänningen strax innan gästerna kommer eller barn som behöver gå på toaletten precis när alla vinterkläder tagits på? 

Vi har varit väldigt förskonade från det mesta de här fyra första månaderna och Elliot har nog skämt bort oss rätt så kraftigt. Han är social, sover oftast bra, äter ganska regelbundet osv. 

Detta inlägg om timing skulle skrivas igår för att det var första gången jag upplevde att det verkligen inte gick ihop men timingen blev inte som den skulle gällande detta heller och därför skriver jag idag. 

Victor åkte till jobbet runt 05 och då vaknade Elliot, pigg som en lärka. 

Jag insåg att jag var tjock i halsen, tät i näsan och hade ett huvud som värkte... hmmmm. 

Gav mig själv en värktablett och Elliot lite mat och efter ljuv sång från Elliot somnade vi om och vaknade vid vår vanliga tid 08.30. Då var han om möjligt ännu piggare och ville fortsätta öva på sina höga toner... jätteduktig är han och det är ju helt fantastiskt vad högt en sådan liten krabat kan låta men det är inte en toppenbra kombo med en mamma som är ovan vid att vara sjuk, hihihi. 

Elliot brukar sova två-tre längre pass på förmiddagarna och min plan var att jag också skulle sova en stund under tiden. Det blev ett tillfälle denna dag och jag plockade snabbt undan frukosten och borstade mina tänderna. Plockade fram en kudde och en go filt och lade mig tillrätta i soffan. Två minuter senare hade Elliot vilat färdigt och ville helst av allt hoppa och skutta i mitt knä, fortfarande till tonerna av sina egna allt högre läten.... underbart! 

Full fart! 

Jag bestämde för att lyssna på Louise Hallins råd - våga be om hjälp. Jag ringde därför till min storasyster som bor några kvarter bort och frågade om hon/de hade möjlighet att komma bort och passa honom cirka 30 min så jag bara fick vila lite. De kunde de tänka sig men skulle bara fixa några saker först. Gött tänkte jag och fick lite ny energi till att lyfta, bära och busa med Elliot.

Efter ungefär en halvtimme blev han lite hängig och jag lade ner honom i hans babynest - han stensomnade och när det knackade på dörren hade han sovit i ungefär en kvart. Lite dålig taiming för om han sover behövs ju liksom ingen barnvakt, då kan jag ju sova bredvid. De kom in, jag plockade fram lite fika och efter ytterligare 15 minuter gick jag ner till sovrummet. Ställde alarmet på en halvtimme och somnade nästan direkt. Gud, vad skönt att få stänga de rinnande ögonen. 

Dags för några minuter vila! 

Efter ytterligare 15 minuter hör jag Elliot skrika. Denne lille kille har blivit väldigt mammig, speciellt när han vaknar upp från sina små sovstunder. Jag vet att min syster har bra hand med barn/bebisar men jag vet också att han skriver sig hes om inte jag kommer "till undsättning". Det var bara att kliva upp och ta honom i famnen. En halv minut senare var han lugn igen. Insåg dock att det inte var någon idé at försöka sova igen så det var bara att tacka för hjälpen och låta dem åka hem efter en liten pratstund. Så var det med det rådet - barnet ska också vilja ha "hjälp", hahahaha! 

Tog ytterligare en värktablett, smaskade i mig en Strepsils och lekte glatt vidare. Läsa saga och mysa runt var inte aktuellt idag, det skulle låtas och sprattlas. Varför ligga still när man precis lärt sig att det finns så mycket annat roligt man kan syssla med på dagarna? Tokigt tänkt av mig! 

Elliot verkade ha sovit klart och gjorde inga tecken på mer vila. Då kom jag på det säkra kortet - vagnen! På med en massa kläder och i med honom i vagnen. Han slocknade direkt vi kom ut och jag passade på att skotta uppfarten innan vi gick en tur runt Strömslund och hamnade på Konsum för att handla mat. Victor var vid det här laget på väg hem från jobbet och timingen fortsatte att lysa med sin frånvaro. Min mobil dog (som vanligt när det är lite småkallt) så jag kunde inte stämma av vad vi skulle ha för mat och inte heller meddela att han inte behövde stanna och handla... 

Kockskola... så här gör man biffar.

Vi kom hem ungefär samtidigt som Victor och medan han och Elliot lekte kockskola i köket slappade jag lite i soffan. Självklart var Elliot inte helt tillfreds med detta så ganska snart fick jag mysa med honom framför brasan. Helt ok det också, skönt att han ville ta det lite lugnt. Kvällen flöt på, Elliot var lite mammig och ville absolut inte sova. Han kämpade emot och försökte dölja även de mest tydliga tecknen på trötthet. Vi gjorde några tappra försök och sedan fick han ligga mellan oss i soffan medan vi tittade på en söndagsfilm. Tur att man kan pausa filmer, hahahaha. 

Den levande elden i brasan är väldigt spännande, speciellt när man får vara i mammas famn! 

Väl i säng försökte vi som vanligt med den där förbaskade sidokudden som sjukgymnasten sagt att vi MÅSTE använda hela nätterna, varje natt. Det är visst vårt ansvar som föräldrar, bla, bla, bla. Det är en helt annan historia. Det går sådär för han kan bara sova i den 45-60 minuter och sådan nätter känner jag inte för. Speciellt inte nu när jag verkligen vill och behöver sova - bad timing helt enkelt! Lade honom mellan oss (utan sidokudde) och vi sov gott alla tre. 

Elliot vaknade klockan 08 imorse och då tog Victor med honom upp och jag sov sedan till klockan 10. Helt underbart med en sovmorgon där man sover på riktigt och inte ligger och "vakar". Vi har haft en bra dag tillsammans hela familjen och den enda dåliga taimingen idag var väl att jag fick ett sms från tandläkaren precis när jag satt och betalade räkningarna... 

- Du hade en tid hos oss idag, var tog du vägen? 

Men vad tusan! Jag har skrivit (i tre kalendrar!!) att det är 11.10 imorgon. Ringde dem och fick lite spydigt tillbaka att så var inte fallet och jag hade minsann fått en påminnelse via sms igår. Det stämde men eftersom jag var så säker hade jag bara sett tiden och tänkt att jag hade koll på läget. Det hade jag visst inte... så den dåliga taimingen är att det nu kommer ytterligare en räkning på några hundra. 

Man är ju så rik som föräldraledig så det blir ju gött att få något att lägga alla pengar på! 

NäsFrida nässug

Elliot är förkyld. 

Snarare lite rosslig men det räcker för att jag ska tycka det är jobbigt. Det verkar inte som att han är besvärad av det och han är en fortsatt "glad skit". Han jollrar och ler mer och mer för varje dag men det är obehagligt att de rosslar så i näsan, speciellt när han ska sova. Jag blir nojjig och får för mig att han ska kvävas eller tappa andan i sömnen. Hör jag ingenting måste jag upp och kontrollera honom och låter det för mycket måste jag kolla vad det är som är problemet. 

Konstigt nog är jag inte så trött, kanske för att jag trots oron har lätt för att somna om. 

Vi ger honom saltvattenlösning från små pipetter som vi har köpt på Apoteket och det hjälper väldigt bra, känns som att det rosslar mindre direkt. Det är dock lite "läskigt" att ge honom dropparna, hans automatiska reflex är att dra inåt när det kommer något i näsan och då kommer det ner i svalget. Fy tusan, jag själv avskyr att ta nässpray av just denna anledning. Då är jag hellre täppt i näsan. 

Jag vill att han ska må så bra som möjligt så jag bortser från detta och ger dem ändå. Han skriker i några sekunder men sedan är han så nöjd, så nöjd. Väldigt härligt! 

Innan Elliot kom till världen var jag & Victor en sväng till Ullared för att handla förbrukningsvaror till hemmet och vår blivande bebis. Där sprang vi på NäsFrida och när jag såg den kom jag ihåg att jag någon gång hört att det är en väldigt bra sak att ha hemma när man har spädbarn. Vi slängde ned den i varukorgen och plockade samtidigt ner några extra filter. Det är jag glad för nu. 

En kväll när han var lite mer rosslig än tidigare bestämde vi oss för att hjälpa honom ytterligare. Vi plockade fram vår NäsFrida, läste igenom instruktionerna och sedan lämnade jag över "görandet" till Victor. Jag visste direkt att jag skulle vara alldeles för mesig för att det skulle göra någon nytta.

Det gick sådär, Elliot gallskrek och det var inte lätt att pricka näsborren. Ännu svårare att faktiskt hålla kvar sugen och lyckas suga ut något innan han ryckte bort huvudet. Nu när vi använt den kanske 5 gånger inser vi att även Victor var lite för försiktig första gången. Nu håller han Elliots huvud lite mer bestämt och suger bra mycket hårdare. Jag står bredvid men tittar bort och håller för öronen. 

Jag tycker det känns fruktansvärt att göra något som får mitt barn att börja gråta... även fast jag vet att det är för en god sak, att det blir mycket bättre och att han blir lugn bara några sekunder senare. 

Skönt att vi är två och att Victor är såå mycket bättre än mig på saker som detta. 

Här finns ett filmklipp på hur NäsFrida används. 

Jag är så glad att vi köpte den här manicken och jag rekommenderar den verkligen. Den är enkel att använda (om man inte är lika mesig som mig), känns säker, är lätt att ta med och göra rent. 

Är det någon av er som läser som har använt den här? Vad tycker ni? 

Zercher Squat

En ny (för mig) men väldigt rolig och "go" övning. 

Denna veckan har jag hunnit med två CrossFit-pass och lite kettlebellträning. Utöver har det varit jobb, läsning av litteratur till utbildningen som jag tvingas gå, jobb och planering inför SM i oktober. Glad att jag orkat/hunnit med trots en enveten förkylning som gör mig trött och betydligt segare än vanligt. 

I tisdags var det CrossFit och då inledde vi med att prova på Zercher squat. Det blev en ny favoritövning för mig! Jag är stel i axlar och bröst vilket gör att jag har svårt för t.ex. front squat. I denna övning blev jag inte begränsad av stelhet och kunde därför utföra övningen utan problem. Hann jobba mig upp till 75 kg men tror inte det var mitt max. Det började kännas i armvecket såklart men det var inte tungt i benen. Ska bli kul att utveckla den framöver.
Därefter var det dags för dagens WOD som såg väldigt trevlig ut. Jag bytte ut löpningen mot rodd på grund av förkylningen och i ett varv klättrade jag inte riktigt hela vägen upp i repet. Det var en rolig WOD då det bara var en övning som behövde skarpt teknikfokus. Då kan man pressa på lite mer i de övriga. Pushups har blivit tyngre för mig av någon anledning men situps gick att köra unbroken.

Maria fick filma ett av mina försök i repet och som ni ser så behöver jag jobba på tekniken. Daniel behöver typ tre grepp innan han är uppe och jag gör säkert tio!! Alldeles för ineffektivt för min smak!
Jag tror jag behöver använda ben och mage mer. Tar tacksamt emot tips på utveckling!

I torsdags blev det extraträning med TKSK. SM i Long Cycle närmar sig med stormsteg och vi behöver känna på tävlingsmomentet några gånger innan det är dags. Flera i klubben gjorde personbästa men jag mesade lite och gjorde två omgångar á 4 minuter istället för en full tia med 24 kg. Lite för att känna av tekniken men också för att skona händerna (gör fel när jag blir trött) och för att kunna vara med på CrossFit-passet som var direkt efter.

Backsquat gick bra och det var roligt att köra 5 reps och inte bara 1-3. Tror jag gjorde sista femman på 72,5 kg. Sedan var det dags för WOD så jag hann inte prova tyngre. Det får bli nästa gång =)
Förutom toes-to-bar såg passet ut att passa mig övningsmässigt och jag var laddad för ett gott, genomförbart pass. Pratade lite med Daniel innan och han sa att man är "illa ute" om man tänker att det är ett lätt pass. Jajaja tänkte jag, det ska nog gå bra. Ju snabbare jag är desto färre burpees behöver jag göra. Såg att någon på passet innan hade plågats i 25 minuter och jag gjorde en snabb räkning på antal burpees och insåg att jag inte ville hålla på så länge. Tagga tagga 3-2-1-GO!

Puuhhaa! Det var tufft!
Jag körde på rekommenderad vikt och bestämde mig för att slita med toes-to-bar istället för att välja fällkniven. Det resulterade i en väldans massa burpees. Sista omgången kom när jag hade ett enda boxhopp kvar... bara att gilla läget. Konstigt nog var alla dessa burpees inte det värsta. Det var kombon med deadlift och toes-to-bar som tog kål på mig och jag höll säkert på i över 27 minuter. SVETTIGT!!

Imorgon är det söndag och jag ska på kalas klockan 15. Innan dess hade jag tänkt hinna göra klar en skoluppgift som ska vara inne senast klockan 18 samt göra någon form av fysisk aktivitet.
Nu är det som så att jag fick min "fredag den trettonde idag".
När jag skulle hem från jobb i receptionen så valde min HUMLA att inte starta. Den står fint kvar i stan! För tusan, jag behöver den - flera gånger om dagen!! Detta har jag varken tid eller råd med.
Nu när jag slog mig ner vid datorn för att jobba och fixa med foton från Italien så startar inte min HP - stendött!!! Grrrrrr - jag har alla bilder i den datorn och dessutom går de streamade föreläsningarna i skolan inte att se på min Mac. Hur ska jag göra nu då?

Verkar alltså inte bli någon träning imorgon - jag får ha en fixardag, Säkert jättelätt med service på en söndag!!! Trött blir jag!

Hemmafru på semestern?

Nu först har jag börjat känna att jag faktiskt har semester, och då är det typ 3 veckor sedan den började. Herregud, det är tur att jag har mer än fyra veckor! I och för sig har jag jobbat lite på Arena Älvhögsborg och hjälpt till på SG Interiör men ändå! Victor gick på semester igår och kanske är det även det som påverkat min känsla, rutinerna har liksom varit som vanligt eftersom han jobbat.

I eftermiddag ska vi ha kalas för Victor som blev 34 år i måndags och jag har använt lite av min lediga tid till att baka. Jag är inte speciellt duktig, har en förmåga att göra något tokigt längs vägen men tycker att det är väldigt roligt. Jag har tagit mig an vaniljdrömmar och cheesecake med Philadelphia-ost och digestivekex. Jag har inte hunnit provsmaka så vi får se vad de säger ikväll. Spännande!

Mina första vaniljdrömmar - ever!

Ingredienserna till mitt andra bakverk - cheesecake (socker saknas på bilden)

Jag har inte bara bakat.

Jag har dessutom inkräktat på Victors territorium - matlagning.
I tisdags jobbade han natt och då brukar han gå upp runt lunchtid dagen efter. Jag bestämde mig för att han skulle slippa ställa sig vid grytorna och tog saken i egna händer. Det blev en sallad med broccoli, bladspenat, avokado, cashewnötter, champinjoner och halloumi-ost. En hemmagjord vinegrette blev pricken över i:et och både jag & Victor tyckte det smakade riktigt bra. Kul!

Mumsig sallad - ännu godare dag 2

Semesterkänslan har även fått mig att plocka fram böcker som legat och väntat ett bra tag. Nu har jag ro i kroppen att försvinna bort i den litterära världen. Först ut blev Hemligheten på Mercy Close av Marian Keyes som jag fick av mina systrar när jag fyllde år i maj. Jag har läst alla böcker av Marian Keyes och tycker de är behagliga att komma igång med. Den här var ok, men inte i samma klass som de tidigare. Den påminde mer om en deckare och visst, jag ville veta om de skulle hitta den försvunna personen men jag roades inte så mycket av läsningen i övrigt.
Kanske hade jag för höga förväntningar, kanske drog jag ut på läsningen för länge (började lite smått i maj), kanske var den helt enkelt inte i min smak? Har ni läst den? Vad tyckte ni?

Jag kan inte bara äta och läsa under min semester. Den här kroppen är van vid fysisk aktivitet och jag blir väldigt lätt rastlös. Förkylningen jag drog på mig i samband med Crossfitutbildningen vill inte ge sig så det har fått bli vila i stort sett hela veckan. Urk!
Då passar det i och för sig bra med ett hus, en trädgård och fint väder. Där finns det alltid saker som man kan sysselsätta sig med. Jag har hittills mest rensat. Ogräs i buskar, mossa, gräs och maskrosor mellan stenplattor på uppfarten och en hel del längs kanterna på "vedboden". Det tar sin lilla tid men det är väldigt tillfredställande att se resultatet.

Man blir dock lite smutsig...

Vattenmelon är en saftig och god belöning =)

Jag har alltså fått avstå träning hela veckan. Åtminstone för egen del. I tisdags hade jag ett kettlebellpass för Älvhögsborgs medlemmar och igår var det träning med TKSK. Äntligen kunde vi hålla till utomhus. Jag önskar dock att jag kan vara mer aktiv på dessa träningar för att inte tappa min egen teknik och uthållighet i kettlebell helt. Om SM ska hållas i Trollhättan i höst vill man ju liksom prestera lite extra bra. Gänget kämpade på bra och vi hade en härlig timme i kvällssolen. Bjuder på två bilder och om någon blir nyfiken på mer så är det bara att kika in på http://tksk.weebly.com

Lagutmaning - lag 1 kämpar på med Thrusters

Situps i gröngräset - härlig bild tycker jag =) 

En härlig fredag - going to Stockholm

Liten sovmorgon.
Huskur mot förkylning.
Snabbstädning av huset.
Fix med far inför Victors födelsedag.
Fyra timmar på ett kvalmigt tåg till Stockholm.
Underbar catch-up med Bedros och god mat och en kopp te.
"Incheckning" i Lizas lägenhet där jag fått äran att sova i två nätter.
Lite packning, check av tunnelbanetider och några sidor i Crossfit-häftet!

Behöver jag säga att jag är mer än nöjd med denna fredag & att jag är sjukt nervös inför helgens kurs?

Hett citronvatten, Ipren, Strepsils och Omega-3 

Lite plugg på tåget och även nu innan jag somnar och förmodligen drömmer om Crossfit! 

God middag med Bedros på ett Deli på Rörstrandsgatan - minns varken namnet på stället eller på maten... 

Beställt lite produkter från Bodystore.se - kan tänka mig att det behöver fyllas på med energi under kursen och förhoppningsvis tål min mage dessa då de ska vara 100% natural =)
Omdöme om dessa kommer...

Crossfit Games 13.5

Så släpptes informationen om sista tävlingsmomentet i Crossfit OPEN Games 2013. Jag höll mig faktiskt vaken till klockan 02.00 på onsdag natt för att se när de gick ut med det hela. Det är gigantiskt i USA och biljetterna till "Live Announcement" såldes tydligen slut på 15 minuter. WOW!

Eftersom pullups ännu inte varit med som övning anade jag och de flesta jag pratat med att det skulle vara dessa goingar skulle dyka upp och det gjorde de också. Som en smäck! Det var inte bara de vanliga med hakan till stången, nej nej, de drog till med chest to bar istället...

15 thrusters och sedan 15 chest to bar. Du har fyra minuter på dig att göra så många reps som möjligt och om du lyckas göra 3 varv (90 reps) blir du belönad med att du får fortsätta i ytterligare fyra minuter osv... GALET! 

Tänkte inte ens skriva något inlägg om den här förbaskade WOD'en för den var verkligen inte min grej, men har jag skrivit om de andra så får jag faktiskt fullfölja mitt lilla projekt. Tanken med deltagandet den här gången var ju att det var en kul grej och möjlighet att få insikt i hur man tävlar i Crossfit. Att jag sedan lärt mig mer om mig själv och vet vad jag behöver träna på till nästa år har varit en bonus.

I fredags jobbade jag på SG och under lördagen och söndagen var jag speaker på Älgadoppet i Vargön. Detta gjorde att jag trodde att jag var tvungen att få min omgång bedömd på torsdagen. Jag gick till träningen och efter en kort dialog med Daniel bestämde vi att jag bara skulle testa på torsdagen och att han skulle komma ner till boxen på söndagen när jag var klar på Älgadoppet. Schysst deal!
Tänkte inte så mycket utan gick ihop med Alexandra vi dömde varandra. Jag fick till 15 thrusters och 7 chest to bar pullup. Jag blev överlycklig, tackade för mig och hoppade in till hallen bredvid och hade pass med TKSK. Fick positiva tankar och började planera att åtminstone klara ett helt varv på söndagen.

Så blev det inte.
Sista timmen på Älgadoppet började jag känna mig väldigt konstig i magen. Reagerade inte så mycket på det då jag är känslig för allt och väldigt ofta är orolig i magen. Den är mitt känselspröt kan man säga.
På vägen till Älvhögsborg blev det värre och väl framme mådde jag kass. Ska inte gå in på några detaljer men jag tror att jag blev "matförgiftad" eller liknande under dagen. Något skumt fick jag i mig!
Gick ändå ner till boxen och värmde upp lite grann. Gjorde mina 15 thrusters på cirka 40 sekunder och laddade sedan för pullups. Eller hur, det gick inte alls! Pulsen var skyhög efter thrusters och hela jag skakade. Det kändes som att magen skulle vända sig och jag har fobi för att kräkas så jag fick lite panik. Gjorde några försök till och fick till två godkända repetitioner innan tiden var slut. 
Totalt alltså 17 reps. 

Irriterad åkte jag hem och blev där sängliggande hela kvällen. Fick knappt i mig vatten och gick till slut och lade mig på riktigt, ännu mer irriterad än tidigare. Jag hatar verkligen att inte känna mig bra. Måndag morgon gick jag upp och gjorde mig klar för jobb. Det kändes mycket bättre, tills jag plockade fram frukosten. Jag hann inte ens börja äta innan jag förstod att läget var detsamma som dagen innan och vågade därför inte åka till jobbet. Skit också, vi som skulle dra igång med en hälsovecka!
Tänkte att jag i varje fall kunde vara effektiv här hemma och varva rättning/planering med diverse småprojekt, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig där heller. Eftersom jag inte fick i mig någon föda så hade jag heller ingen energi. Därför varvades min planering med sömn och en maskin tvätt. Dålig dag skulle man kunna säga. USCH & FY!!
När Victor kom hem tog vi oss till affären och där köpte jag någon blåbärsdryck som skulle vara bra för magen. Fick i mig två sådana glas och lyckades behålla detta. Lycka - snart på benen igen.

Nu är det tisdag och jag ska alldeles strax ta mig till jobbet - yeehooo! Jag har ätit frukost och allt känns som vanligt. Fy tusan vad gott. Jag tycker inte om att vara sjuk och har varit det lite för mycket det sista.
Fortsätter dagen bra blir det ett pass med crossfit ikväll också. Jag håller tummarna.

Avslutningsvis en länk med pepp, känsla av avund, inspiration - you name it. De här tjejerna är råa!! 

PS: En skärmavbild på hur resultaten i Crossfit Games blev här i Trestad.

Rasmus Ländström från Uddevalla vann och bland tjejerna har det varit riktigt jämnt. Ska bli spännande att se vad som händer i listan nästa år när alla har mer erfarenhet och teknik =)

Magnetröntgen och vårlängtan

Förra onsdagen åkte jag till NÄL (Trollhättans sjukhus) direkt efter jobbet. Äntligen skulle jag få genomföra en magnetröntgen av min handled, efter nästan två års väntan. Härligt!

Jag blev ombedd att byta om till en sådan där tjusig "rock" och fördes sedan in i "kameran". Där fick jag ligga helt still i cirka 30 minuter och det funkade bra. Inte ofta man får i uppdrag att slappna av =)
- Tack så mycket, du kan ta på dig dina kläder. Din läkare hör av sig inom två veckor. Hejdå! 
Jaha, det var det. Jag tog på mig mina kläder och åkte till stan och gick på music quiz.

Igår låg det ett vitt litet kuvert i brevlådan när jag kom hem. Mitt besked...

Jaha, det var det. Vad fasen har jag tagit det lugnt och undvikit övningar för? Två år av avvaktande, försiktighet och väntade. För ingenting! Antar att det bara är att köra på nu då!
Armhävningar - here I come =)

Dagarna rullar för övrigt på. Vintern är tillbaka - i varje fall om man kollar på termometern. I flera dagar har det varit cirka -14 grader på morgonen och sedan runt -8 på eftermiddagarna. Det är inte ok. Jag har fått se solen och nu vill jag ha den här med högre frekvens. Därför trotsade jag temperaturen och tog cykeln till jobbet imorse. Baktanken var att om jag gör saker som brukar ses som vårtecken så kanske våren väljer att komma hit lite snabbare. Jag hoppas i varje fall på det.
Det var riktigt skönt att sista så det kommer helt klart ske fler dagar, kanske redan imorgon.

Nu blir det Gladiatorerna - semifinal så det blir nog riktigt spännande!

Crossfit Games 13.1

I höstas började jag träna Crossfit och jag fastnade direkt. Det är en sjukt rolig och utmanande träningsform och jag ser fram emot varenda träningspass. Tyvärr blir det inte riktigt så ofta som jag hade önskat men nästa termin ska jag försöka få ihop schemat lite bättre.

Jag hörde nyligen talas om något som heter Crossfit Games och det är en tävling i Crossfit som till en början är öppen för alla. Några i Crossfit Trollhättan anmälde sig och jag ska ju alltid vara med överallt så jag klickade in och registrerade mig jag också. På gott och ont! Jag hade ingen aning om vad det innebar och tänkte väl mest att det kan vara en kul grej och att jag ska försöka vara med i de moment som jag behärskar.

Tävlingen drog igång i förra veckan, närmare bestämt den 6 mars då det första passet, 13.1, släpptes. Som tävlande har du från den 6 till den 10 mars på dig att få passet (WODEN) bedömt av en domare och sedan ska ditt resultat registreras och verifieras på www.crossfit.com. Daniel som är vår huvudtränare och domare har varit på semester och tillfälle att bli bedömd gavs därför först i söndags.

Som jag redan skrivit så blev jag sjuk i förra veckan! Hur typsikt är inte det??! När jag loggade in på crossfitsidan för att läsa om första passet låg jag hemma med dunkande huvudvärk och jag blev helt matt när jag såg vad vi skulle genomföra. Jag tycker att snatch är en svår övning och jag är framförallt dålig på att få upp ett högt tempo i den. Första omgången skulle alltså genomföras med 20,4 kg, andra med 34 kg och tredje setet med 45 kg. Jag har nog aldrig provat med mer än 30 kg tidigare. SKIT!
Blev faktiskt lite irriterad då jag hade förväntat mig att det skulle börja på en trevlig nivå och sedan blir mer avancerat och utmanande ju längre fram i tävlingen man kom.

Söndagen kom och jag kände mig åtminstone feberfri och jag åkte ner till boxen för att kolla med Daniel vad reglerna säger om sjukdom. Jag visste nämligen att det inte fanns några som helst undantag gällande tid för inrapportering. Jag fick till svar att man måste få poäng (repetitioner) registrerade för att få fortsätta tävla. Sagt och gjort, jag drog av mig min överdragströja och ställde upp i första heatet. Vi var många tävlande och bara tre domare.

Jag körde igenom första delen; 40 burpees och 30 snatch med 20,4kg. Tiden blev 5,50 minuter och jag nöjde mig med. Jag flåsade som en varg (?) och fick inte ner någon luft i lungorna. Var grymt sugen men vågar inte riskera att bli sjuk igen. Jag stannade sedan kvar och tittade på när några av de andras körde på. Snacka om att bli både imponerad och sugen på att ha fullföljt. Nästa steg på snatchen såg tung ut men när jag kände på stången kändes den helt ok. Kan dock ha berott på att jag hann vila lite innan jag provade. Kanske hade känts annorlunda om jag hade gjort ytterligare 30 burpees innan?
Nu hamnade jag på plats 2480 och har alltså 70 poäng. Något som ska förbättras!

Här är de tävlande för Crossfit Trollhättan:

SJUK

Jaha! Då "drabbades" jag också av den där jäkla influensen!
Anade att det skulle ske då jag var otroligt seg på tisdagens träning och kom upp i puls ovanligt snabbt. Onsdagen flöt på som vanligt på jobbet, men när jag satt på Butlers music quiz på onsdag kväll bommade näsan igen. Helt plötsligt! Beställde in två koppar te och knapprade lite Strepsils när jag kom hem. Det hjälpte för stunden!

På torsdagen åkte jag till jobbet som vanligt och morgonen bestod av yoga + redskap. Det gick sådär med yogan, inte supersmart att stå upp-och-ner, men det gick. Tillbaka till skolan för tre lektioner med undervisning i norska. Gick inte alls bra. Rösten bröt sig och helt plötsligt började tårarna rinna och huvudet värka. Skit också! Åkte hem lite tidigare och den turen på min humla hör inte till favoriterna. Ögonen och näsan rann i kapp och jag kunde varken andas inåt eller utåt, kändes det som. Väl hemma insåg till och med jag att det skulle bli svårt att genomföra två kettlebellpass. Tur att man har goda vänner. Jonas ställde upp och tog hand om Åsakas fotbollsförening och Mika genomförde mitt planerade pass med TKSK. Tusen tusen tack! Jag stensov i soffan medan Victor och Elin började lägga klinkers i vår entré!!!

Fredag morgon fick Linda ta mitt cykelpass men jag åkte ändå till jobbet och hade mina ynka tre lektioner. Den sista var dock ett längre pass med BOWLING. Skönt att det inte är någon ljudvolym i en sådan hall. Åh, jippi! Fick du strike igen??!! Jihhooo!
Låter lite bitter, men det var faktiskt trevligt och febern kom inte tillbaka förrän i slutet av lektionen och då var det klart för dagen. Planen var att åka på personalfest med Fridaskolan men det slutade med att jag däckade i soffan ännu en eftermiddag/kväll. Jag hatar att vara sjuk!!

Jag känner mig slapp, lat och meningslös. BLÄ!!
Vaknade till en stund när Elin och Victor var klara med golvet och satt med när de tog en fika. När Mika kom och hämtade dem dröjde det inte många minuter innan jag somnade igen. Snark!
Spenderade resten av kvällen i soffan men blev lite piggare lagom till Gladiatorerna så då tog jag en kopp te och lyckades kolla på hela programmet samt ögna igenom lite texter eleverna skrivit.

Denna lördag har inte heller börjat riktigt bra och jag fick tyvärr ringa och ställa in det BodyCombat-pass som jag skulle ha haft. Det hör inte till vanligheterna men just Combat är svårt att instruera utan att köra och energin fanns verkligen inte där imorse. Jag sov LITE till istället. Typ hela dagen!
Och strålande sol har det varit ute!!!

Nu frampå kvällen känner jag mig väldigt mycket piggare och jag har tagit mig igenom några av elevernas filmanalyser men också påbörjat (äntligen) en kurs i Fotografi: Visuell kommunikation som jag antogs till i höstas. Då, med uppsatsskrivande och allt, fanns inte tiden men nu tänkte jag se om den går att genomföra. 7,5 hp på distans och jag har till oktober på mig att bli klar. Jag är taggad!
Ska se om jag hinner titta klart på alla avsnitt i lektion 1 redan ikväll... hoppas!!!

Ska knapra lite med Alvedon och halstabletter så att jag kanske hinner bli frisk till imorgon. Då drar nämligen Crossfit Games igång och det vore väldigt tråkigt att strykas innan man ens startat.
Håll tummarna!!

Vintern är här

Vacker entré hemma hos Victors kompisar! 

Vintern är verkligen här. Tjockt lager med snö, flera minusgrader, julmusik på, pynt i de flesta fönster och en rejäl förkylning. Fortsätter att hålla mig borta från träningen, i varje fall idag också.          I morgon är det dags för BodyCombat igen och förhoppningsvis orkar jag även gå på crossfit efteråt. Hoppas!!

Gjutning av ljus pågår! 

Igår kväll när Victor kom hem så åkte vi till hans kompisar som har en mycket trevlig tradition i form av pysselkväll med glögg och pepparkakor. Vi skrev några julkort, Carro gjorde tryffel, vi gjöt ljus (nej, inte stöpte, vi gjöt), några gjorde garntomtar, jag & Victor bakade heta peppisar, några drack vin och flera av oss tog ett dopp i badtunnan på tomten. Jag tvekade ett tag eftersom jag är förkyld men vad fasen, har man möjligheten så måste man ju ta den! Drog på mig baddräkt, mössa och badrock och trippade ner till tunnan. Åhhh så skönt! Stjärnklar himmel och -10 grader. Jag vill också ha en badtunna! Victor har talat om det men jag har hävdat att det är onödigt. Hur kan jag tänka så?
Vi njöt en liten stund men 34 grader var lite för varmt för mig och Carro och vi kom på oss själva med att hänga ut över kanten för att kyla ner oss. 30-32 grader hade nog passat oss bättre.

Lovely! 

Tjorven - en vacker och snäll hund. Tyvärr är jag ändå rädd för hundar så jag håller mig på behagligt avstånd! 

Idag har jag en sån där skön dag när man får gjort en massa saker som man vill få gjort: 

- pyntar 

- pluggar

- bedömer elevernas analys av rörlighetsträning

- rensar i källaren

- tvättar

- dammsuger

- organiserar mina foton

- tittar på den nya Combat-dvd

- ser över TKSKs ekonomi

- lyssnar på playlist med shufflemode och hittar en mängd låtar jag inte hört på länge!! 

(kom bland annat in på en jullista och hörde en låt med Johnny Cash som är riktigt mysig)

Vintern är vacker och jag bjuder på lite vintriga bilder... mest för använda alla bilder jag tar. 

Vårt äppleträd 1 dec 2012 

Jag inser att bussen passar bättre än min humla 29 nov 2012 

Göteborg är inte så snöigt men Post Hotel Clarion är juligt ändå =) 27 nov 2012

Idag hittade jag de Lovika-vantar jag stickade i år 9. Oj så stolt jag var då, och nu!

Och nu lite foton på julinredningen... so far!

Ett av våra köksfönster - vår första gardin i köket blev en julgardin!

1:a advent och första ljuset är tänt! 

I köksfönstret vid diskhon står nu en oljelampa och en väldigt lång tomte - trevligt med lite sällskap när man diskar

Höstmörker

Det är mörkt ute. 

Det regnar fortfarande ute.
Jag skulle ha jobbat på Butlers ikväll.
Istället har toaletten blivit min allra närmaste vän.
Deppar inte ihop utan tänder ljus i hela huset för känsla av värme och mys.
Ska använda tiden väl och försöka varva besöken hos min vän med att läsa debattartiklar.

Några av ljusen i mörkret.
Skyltens text: Nothing lasts Forever, not even Your troubles (inköpt SG)

Kraftprovet 2012

Jag + löpning = ingen bra ekvation, men ändå tror jag varje vår att nu har året kommit då jag kommer springa regelbundet, hitta löpsteget, andra andningen & det där flowet som folk pratar om. Det har ännu inte skett & uppenbarligen blir det inte så i år heller. Cirka 5 löptillfällen räcker liksom inte!!

Att jag under den senaste tiden både flyttat och genomfört Vätternrundan samt Vansbrosimmet har gjort att det funnits ännu mindre tid över till löpning. Trots detta anmälde jag mig till Kraftprovet 2012. Jag brukar ju kunna ta mig runt utan extremt mycket träning och brukar tycka det är roligt när startskottet går och man väl är igång. Så var det INTE i år.
Redan efter 2 km kände jag att kroppen var både trött och tung. Dessutom var det otroligt kvavt och det kändes som att jag stukat vänster fot lite lätt. Hur det nu kan ha skett????
Vid 5.5 km hade jag gärna brutit loppet men det kunde jag bara inte. Nä, runt skulle jag. Jag insåg att jag inte kommer få bättre tid än tidigare år och tog det därför så lugnt som jag behövde. På två ställen fick jag gå-jogga lite för det gick inte att trycka ifrån med foten. En "smärta" som kroppen tacksamt tog emot då jag tyckte det var grisjobbigt. Det var inte roligt för 5 öre och jag blev irriterad på mig själv för att jag aldrig tar tag i den förbaskade löpning. Samtidigt började jag fundera över hur sjutton jag ska klara av LINDINGÖLOPPET som är 3 MIL!!!
De sista 2-3 km var de lättaste och då flöt det på rätt så bra, om än långsammare än vanligt. Upploppet tog aldrig slut och när jag sprang in i målfållan visades tiden 1.09.09. Ingen tid jag är nöjd med men så är det ibland. Tjötade lite med andra löpare och tog emot Jojjo, Maria och Fahreta som ramlade inte strax efter mig. Jojjo och Maria såg alldeles för pigga ut tycker jag (avis) och Fahreta mådde inte riktigt bra. Kramp i magen och kände sig inte kry alls (nu i efterhand vet vi att hon har en virusinfektion).

Äntligen är Kraftprovet 2012 avklarat. 

Mamma och pappa var också och tittade på loppet så jag fick prata lite med dem innan jag snabbade mig hem till Jojjo för att hämta min lilla humla. Körde så fort jag vågar och får hem för att duscha och fixa mig lite innan vi skulle få hem lite folk till huset.... Herregud som vi grejat idag på dan för att få färdigt. Tanken var också att vi skulle fixa lite till när jag kom hem. Nu kom jag hem när det var exakt en timme kvar tills gästerna skulle komma. Några av Victors vänner var redan där och en till kom när jag stod i duschen. Inte riktigt vad jag hade planerat men de fick acceptera att jag sprang runt i handduk och ställde fram en tavla där, lite ljus där, en kudde där och lite piff här och var. Jag blev dock klar i tid och vi var nöjda med vad vi åstadkommit.

Kvällen blev jättetrevlig och vi ville väl helst inte åka in till stan men är det Fallens Dagar så är det. Vid 23.30 blev det taxibilar in till stan och där hamnade vi för ovanlighetens skull på Butlers. Jippi!!! 

Planen var att vi skulle gå hem men jag hade ont i min fot och Victor protesterade inte när taxi kom upp som förslag. In i en bil och snart var vi hemma igen. Tog av mig skorna och såg att min vänstra fot var helt svullen. Det fanns ingen hälsena och ingen fotknöl.... hmmmm. Hade jag stukat mig? 

Vänster bild - så som min vad+hälsena brukar se ut. Höger bild  - en svullen vrist. 

Dagen efter var foten ännu värre. Svullnaden började klättra fram på fotbladet och foten var lite mörkare än den andra. Jag kunde dock stödja på foten och började fundera på om det kanske var en infektion efter ett troligt getingstick jag fick tidigare på fredagen när jag klippte gräset. Hade inte tid att reflektera över det under allt piffande på fredagen, men när jag granskade min vad såg jag tydligt sticket precis ovanför hälsenan. Dagen gick och kvällen likaså.

Härlig bild på duktiga Timbuktu - lånad från Robert Qvist bilder på facebook. Kolla gärna in dem!
Robert Qvist facebookbilder

Vi käkade på nyöppnade Pitchers, kikade på Timbuktus minikonsert och umgicks lite på A&O där bland annat Ida underhöll. Denna gång tog vi en promenad hem och det var väl mindre bra för foten. Jag började bli orolig och trots att klockan var närmare 02 ringde jag till Sjukvårdsupplysningen. Lite pinsamt att ringa så sent på en lördag kväll men jag hoppas att hon hörde att jag var nykter. Jag fick beskedet att det antagligen är giftet från sticket som spridit sig och att man inte ska utsätta kroppen för ansträngning i samband med ett stick. Jaha, lätt att veta?! Så länge jag inte kände mig febrig eller allmänt påverkad av sticket (förutom svullnaden) så var det ingen fara. Men om tillståndet förblev oförändrat eller blev sämre skulle jag åka till läkaren.

Tusen tack och godnatt. Nu kunde jag sova lugnt.

Nu är det måndag och jag tycker svullnaden har gått ner lite mer. Jag ser min fotknäl och tårna nuddar marken. Ikväll blir det BodyCombat och då kommer jag märka om foten är funktionell!
Får nog (tyvärr) vänta lite med att börja löpträna inför Lidingöloppet - attans.....

BodyBalance

Igår gick jag & Victor på BodyBalance eftersom jag flippar på att bara vara hemma på kvällarna och snora... Visst, jag skulle kunna plugga, rensa i skåp och göra annat som måste göras men min kropp vill röra på sig och vara aktiv. Jag får mycket mer gjort när jag liksom är igång och gör saker av bara farten och jag börjar förstå dem som går hemma och ändå inte gör något... man blir helt förslappad och orkeslös... fy fasen, bläää! Bort med förkylningen!! Jag tror att jag skulle kunna tycka om BodyBalance om jag gick på det regelbundet. Problemet är att jag är redo att prioritera bort annan träning... Dessutom ligger passen på måndagar (min combatdag) och onsdagar (min tänkta vilo- och kvalitétsdag).

Inga lätta beslut som ni förstår!

Jag tycker bäst om de låtarna där man tränar balans, mage och rygg. Solhälsningarna är ok och övriga låtar känns mest som stretch och det är välbehövligt men inte direkt roligt. Avslappningen får ett plus, det är inte ofta man bara ligger ner och tänker på ingenting, om man inte ska sova förstås. Mycket gott!

Fortsättning följer... kommer jag fastna för träningen?

Förberedd?

Nummerlapparna är hämtade.

Vätskebältet är förberett.

Kläderna ligger i en planerad hög.

Duschväskan är packad.

Skidorna inlämnade för vallning.

Vatten dricks för fullt.

Kolhydrater ska snart intagas.

Hostan lindras med Bafucin.

Snuvan snyts ut och Nezeril sprutas in.

Vila kan man nog inte få mer utav... fortsätter framför Gladiatorerna...

Sååå.... är jag förberedd?

Ingen aning. Jag tar det avgörande beslutet imorgon, antingen när jag vaknar, när jag står på startlinjen eller längs loppet!

Högflourvallning bestämde vi oss för, imorgon får vi veta om det var ett bra val!!

S, S, S, S, S

Sälen: Jopp, efter en jobbig bilresa när min kropp brottades med bakterier är vi framme i Sälen och har installerat oss i en gigantisk stuga.

Sol: Solen skiner som aldrig förr utanför fönstret och det är perfekta 3 minus.

Skidor: Fredrik är ute och får fler mil i benen på längdskidor och Victor skickade precis en bild från fjället där han swosshar ner på slalomskidor.

Slem: Jag ligger i sängen, sover, läser Elvis, surfar och hostar fruktansvärt grönt slem. Ursäkta detaljerna men jag tycker så ofantligt synd om mig själv då jag har kräkfobi och det känns ungefär på samma sätt. Victor och Fredrik tröstar mig med att det är på väg ur kroppen och att det betyder att jag kommer att bli bra.

Jag hoppas att de har rätt. Jag VILL verkligen åka Vasaloppet på söndag. Jag vet att jag inte har åkt tillräckligt för att få en bra tid men vi har pratat, ältat, diskuterat och funderat på det här förbaskade loppet sen i augusti och då vill jag inte behöva vänta ännu ett år!! Grrrrr.

Startnummer: Jag har startnummer 3060 och Fredrik har startnummer 3065. Man kan följa oss på 3 olika sätt... beroende på hur noga och intresserad man är.

1. Kolla på Vasaloppet.se under loppet. Tror de uppdaterar några gånger under dagen. Annars syns i varje fall sluttiden där.

2. Ladda ner Vasaloppsappen och skriv in den person du vill följa. Kostnad 7 kr

3. Följ din/dina åkare via smstjänst. Vid varje "depå" får du ett sms om aktuell position, ungefärlig tid till nästa depå samt en cirkatid för målgång. Skriv VASA ÖS 3060 (om ni väljer att följa mig) och skicka sedan detta sms till 72777. Pris 30 kr.