Kraftprovet 2012

Jag + löpning = ingen bra ekvation, men ändå tror jag varje vår att nu har året kommit då jag kommer springa regelbundet, hitta löpsteget, andra andningen & det där flowet som folk pratar om. Det har ännu inte skett & uppenbarligen blir det inte så i år heller. Cirka 5 löptillfällen räcker liksom inte!!

Att jag under den senaste tiden både flyttat och genomfört Vätternrundan samt Vansbrosimmet har gjort att det funnits ännu mindre tid över till löpning. Trots detta anmälde jag mig till Kraftprovet 2012. Jag brukar ju kunna ta mig runt utan extremt mycket träning och brukar tycka det är roligt när startskottet går och man väl är igång. Så var det INTE i år.
Redan efter 2 km kände jag att kroppen var både trött och tung. Dessutom var det otroligt kvavt och det kändes som att jag stukat vänster fot lite lätt. Hur det nu kan ha skett????
Vid 5.5 km hade jag gärna brutit loppet men det kunde jag bara inte. Nä, runt skulle jag. Jag insåg att jag inte kommer få bättre tid än tidigare år och tog det därför så lugnt som jag behövde. På två ställen fick jag gå-jogga lite för det gick inte att trycka ifrån med foten. En "smärta" som kroppen tacksamt tog emot då jag tyckte det var grisjobbigt. Det var inte roligt för 5 öre och jag blev irriterad på mig själv för att jag aldrig tar tag i den förbaskade löpning. Samtidigt började jag fundera över hur sjutton jag ska klara av LINDINGÖLOPPET som är 3 MIL!!!
De sista 2-3 km var de lättaste och då flöt det på rätt så bra, om än långsammare än vanligt. Upploppet tog aldrig slut och när jag sprang in i målfållan visades tiden 1.09.09. Ingen tid jag är nöjd med men så är det ibland. Tjötade lite med andra löpare och tog emot Jojjo, Maria och Fahreta som ramlade inte strax efter mig. Jojjo och Maria såg alldeles för pigga ut tycker jag (avis) och Fahreta mådde inte riktigt bra. Kramp i magen och kände sig inte kry alls (nu i efterhand vet vi att hon har en virusinfektion).

Äntligen är Kraftprovet 2012 avklarat. 

Mamma och pappa var också och tittade på loppet så jag fick prata lite med dem innan jag snabbade mig hem till Jojjo för att hämta min lilla humla. Körde så fort jag vågar och får hem för att duscha och fixa mig lite innan vi skulle få hem lite folk till huset.... Herregud som vi grejat idag på dan för att få färdigt. Tanken var också att vi skulle fixa lite till när jag kom hem. Nu kom jag hem när det var exakt en timme kvar tills gästerna skulle komma. Några av Victors vänner var redan där och en till kom när jag stod i duschen. Inte riktigt vad jag hade planerat men de fick acceptera att jag sprang runt i handduk och ställde fram en tavla där, lite ljus där, en kudde där och lite piff här och var. Jag blev dock klar i tid och vi var nöjda med vad vi åstadkommit.

Kvällen blev jättetrevlig och vi ville väl helst inte åka in till stan men är det Fallens Dagar så är det. Vid 23.30 blev det taxibilar in till stan och där hamnade vi för ovanlighetens skull på Butlers. Jippi!!! 

Planen var att vi skulle gå hem men jag hade ont i min fot och Victor protesterade inte när taxi kom upp som förslag. In i en bil och snart var vi hemma igen. Tog av mig skorna och såg att min vänstra fot var helt svullen. Det fanns ingen hälsena och ingen fotknöl.... hmmmm. Hade jag stukat mig? 

Vänster bild - så som min vad+hälsena brukar se ut. Höger bild  - en svullen vrist. 

Dagen efter var foten ännu värre. Svullnaden började klättra fram på fotbladet och foten var lite mörkare än den andra. Jag kunde dock stödja på foten och började fundera på om det kanske var en infektion efter ett troligt getingstick jag fick tidigare på fredagen när jag klippte gräset. Hade inte tid att reflektera över det under allt piffande på fredagen, men när jag granskade min vad såg jag tydligt sticket precis ovanför hälsenan. Dagen gick och kvällen likaså.

Härlig bild på duktiga Timbuktu - lånad från Robert Qvist bilder på facebook. Kolla gärna in dem!
Robert Qvist facebookbilder

Vi käkade på nyöppnade Pitchers, kikade på Timbuktus minikonsert och umgicks lite på A&O där bland annat Ida underhöll. Denna gång tog vi en promenad hem och det var väl mindre bra för foten. Jag började bli orolig och trots att klockan var närmare 02 ringde jag till Sjukvårdsupplysningen. Lite pinsamt att ringa så sent på en lördag kväll men jag hoppas att hon hörde att jag var nykter. Jag fick beskedet att det antagligen är giftet från sticket som spridit sig och att man inte ska utsätta kroppen för ansträngning i samband med ett stick. Jaha, lätt att veta?! Så länge jag inte kände mig febrig eller allmänt påverkad av sticket (förutom svullnaden) så var det ingen fara. Men om tillståndet förblev oförändrat eller blev sämre skulle jag åka till läkaren.

Tusen tack och godnatt. Nu kunde jag sova lugnt.

Nu är det måndag och jag tycker svullnaden har gått ner lite mer. Jag ser min fotknäl och tårna nuddar marken. Ikväll blir det BodyCombat och då kommer jag märka om foten är funktionell!
Får nog (tyvärr) vänta lite med att börja löpträna inför Lidingöloppet - attans.....