Första gången del 1

Lördagen den 7 maj gick i första-gången-tecknet för min del.

Efter en skön morgon med ett spinningpass och en lång frukost och läsning av min bok mötte jag klockan 14 upp mina kollegor Anette och Harri på Arena Älvhögsborg.

Jag har nämligen tackat ja till att hoppa in i deras lag på Butlers Triathlon den 4 juni. Jag har aldrig tidigare cyklat utomhus i motionssyfte så i torsdags bestämde vi oss för att ge oss ut på en provrunda. Jag fick låna en cykel av en annan instruktörscykel och vi gav oss av i solskenet. Syftet med dagen var att jag skulle få se rundan (Öresjö Runt) samt lära känna cykeln. Vi höll ett väldigt behagligt tempo och jag kämpade mest med att vänja mig vid handbroms och en väldans massa växlar. Att det sedan var väldigt smala däck och att jag satt fast med mina fötter i ett par clips gjorde ju det hela lite lätt läskigt.

Nöjd efter en härlig runda på cykeln

Första halvan var riktigt behaglig och jag njöt av att lätt ta mig uppför "Gransäterbacken" och sedan ha äran att cykla i vacker natur och bara få vara utomhus. Jag såg det helt enkelt inte som träning utan snarare en naturupplevelse. På baksidan (?) av sjön var det grusväg och då dalade njutningen lite lätt. Jag satt på helspänn på cykeln för att inte råka cykla på någon sten av modell större. Nedför kändes extra obehagligt, speciellt när det samtidigt kom en kurva.

Jag föredrar uppförsbackar även om det var där jag RAMLADE!!!!

- Vi kämpade oss som bäst uppför en rätt så brant grusbacke när min kedja hoppar av!

- Ingen kedja i en uppförsbacke gör att det blir tvärstopp.

- Tvärstopp när man sitter fast med fötterna gör att man välter.

- Att välta innebär att man ramlar rätt ner och får försöka ta emot sig så mjukt som möjligt.

- Att ligga där i gruset och inte komma loss gör att man känner sig rädd dum och börjar gapskratta.

- När man heller inte kommer loss i liggande position är man glad att man har kamrater med sig som kan hjälpa till.

Inga skador så vi körde vidare, med ännu mer respekt för växlar och fastsatta fötter.

Vi höll samma behagliga tempo resten av vägen och när vi väl fick asfalt under däcken igen så fick jag ny energi. Benen kändes fortfarande fräscha men det började kännas i de nedre regionerna att man är ovan vid att sitta och trampa så länge....

Kan jag ha haft för lågt styre kanske, så att trycket blev större eftersom jag fick luta mig väldigt långt fram, i jämförelse med hur jag sitter på spinningcykeln?? Hur kommer det kännas den dag man bestämmer sig för att cykla ytterligare några kilometrar? Blir man liksom härdad eller van?

Rundan var 4,5 mil och vi cyklade på 2 timmar och 15 minuter inkl. min lilla olycka. Ingen topptid precis men det var ju heller inte målet. Jag fick istället en väldigt positiv upplevelse och ser redan fram emot nästa gång. Då vet man vad det handlar om och kanske kan öka tempot lite. Jag kände mig fräsch när jag klev av men jag vet inte om jag fixar att direkt efter denna runda dra på löparskorna och ge mig av på Kraftprovet.... puha, huha!

En snabb dusch och lite mat innan det var dags för ett receptionsmöte och därefter "första-gången-nummer-två". Klockan är dock väldigt mycket just nu så vad det var jag provade på denna lördagkväll får ni veta imorgon. Njutning är ett ledord :)