Vansbrosimningen 2012

3/4 av En Svensk Klassiker är avklarat. I söndags genomförde jag och Fredrik L Vansbrosimmet och det var ett väldigt trevligt lopp. Det var inte alls så kallt och långt som jag hade förväntat mig. Trots rejäl kramp i vänster vad som resulterade i en kort sväng upp på bryggan så är jag supernöjd med min tid:    1 timme 11 minuter.

Färdigsimmad för den här gången = nöjd 

Klockan 04.30 avgick bilen från Torsred och chaufförer var Fredrik Wikmans snälla föräldrar. Både jag & Fredrik stensov i stort sett hela vägen och drog på oss en lättare variant av nackspärr. Varför använder man inte kudden som stöd när man ändå tagit med den? Nejdå, den får ligga så fint i knät istället, där gör den ju stor nytta! Vi hann precis hämta ut våra startmössor och chipet som skulle sitta på armen och sedan öppnade sig himlen. Från klockan 09.30 regnade det mer eller mindre hela dagen. Nåja, vi hade i varje fall tak över huvudet, till skillnad från när vi cyklade Vätternrundan. 

Wikman startade redan 10.36 och han kom i mål på 55 min 40 sek. Grymt bra! När han åt sin målmiddag passade jag på att slänga i mig lite lunch och ungefär då anlände även Fredrik Larsson. 

När vi gick till bilen för att byta om vräkte regnet ner. Det var en bit att gå så vi bestämde oss för att det inte var någon idé att duscha och byta om till torra kläder i målet eftersom vi ändå skulle bli dyngsura på väg tillbaka till bilen. Sagt och gjort, vi bytte om, drog på oss badtofflor och gick i våra dräkter till starten. Mycket bra att jag slängde ner mina badtofflor i sista stund - de var guld! Det var nämligen lite drygt 2 km från bilen till starten och blandad kvalité på vägen om man säger så. 

Jag bestämde mig till slut för att ha kort dräkt och köpte lite vaselin och ullfett. Det skulle tydligen hålla borta kylan och när vi stod i starten försökte jag kleta in detta på de delar av kroppen som inte täcktes av dräkten. Det gick sådär! Det var precis hur kletigt som helst och jag nöjde mig därför med händer, ovansidan av foten och mina knäskålar. Det kändes som lim men vad gör man inte när alla säger att vattnet är iskallt, eller ja 17,7 grader för att vara korrekt. 

En vacker medalj som hamnar antagligen hamnar i en låda om några dagar :)

14.12 var det vår tur och vi vandrade ner i startfållan och slutligen ner i vattnet. Visst, det var kallt men inte alls så fruktansvärt som jag trodde. En positiv överraskning och vi började simma. Jag valde bröstsim då jag är säkrast på det och kan få till en jämn och behaglig andning. Helt plötsligt var 1 km klar och det kändes som att vi hade simmat i 10 minuter. Ännu en positiv överraskning som gav mer energi och ännu en kilometer betades av. Sedan kom den omtalade svängen. Svängen där medströms går över till motströms. Det var en tydlig skillnad och det var tur att jag inte hade tagit ut sig på de två första kilometrarna för nu fick jag börja ta i. Dessvärre blev det väldigt trångt eftersom tempot sänktes och det var frustrerande att ligga bakom några som simmade mycket långsammare. Det kändes som att jag åkte bakåt i stället för framåt så när jag såg en liten lucka mellan två simmare tog jag chansen att simma förbi. Sadlade om till crawl för att inte ta lika mycket plats och kickade iväg. Fick ta i mer än jag trodde och sparkade för glatta livet för att få fart. Jag kom förbi men sen sa det pang i vänster vad.    Oh, shit! Vilken jäkla kramp! Det tog bom stopp i simningen och en av "vakterna" på bryggan ropade på mig. Jag armtagade mig dit och förklarade läget för honom. Han bad mig hoppa upp på bryggan och efter att ha blivit lovad att jag skulle få fortsätta ändå så gick jag med på att kliva upp. Det var ju lättare sagt än gjort. De fick dra mig upp eftersom krampen blev värre och värre. Hahahaaha! Min vad var fyrkantig och huden såg ut att spricka när som helst. De tryckte ut vaden och masserade den lite och sedan rullade jag i vattnet igen. 700 m kvar och de gick utan problem. Hamnade bakom två simmare igen men gjorde inget nytt försök att komma förbi. Tog lite försiktiga bentag och jobbade på med armarna istället. Kollade lite på klockan när jag gick i mål och räknade att jag borde ha simmat på cirka 76 min så därför var det ju extra kul när det stod 71 min i resultatlistan. Fredrik L kom i mål på 1 timme och 9 minuter.

Jag gick förbi duschen innan vi gick till bilen. Där fanns nämligen diskmedel och det var tydligen det enda som kunde få bort ullfettet. Det gick knappt ändå! Tror jag tvålade in de insmorda kroppsdelarna cirka 8 gånger men det var ändå ullfett kvar när jag gav upp. Fräscht! Vet dessutom inte hur mycket det hjälpte? Jag frös liksom inte mer där huden var bar. Bytte om utanför bilen och gav oss iväg hemåt. Regnet avtog, solen tittade fram och det blev en riktigt vacker sommarkväll. Jag var hemma runt 21 och då möttes jag av att fototapeten var uppsatt i det som kommer bli "arbetsrum/kontor" i huset. Härligt!

En underbar fototapet från http://www.photowall.se