AtmosFear

Förra sommaren var vi ett gäng som åkte till Liseberg (läs här)  och det blev en riktigt lyckad dag och värd att göras om. Därför skickade jag ut en "inbjudan" på facebook i mitten på denna sommaren och föreslog ett nytt besök, datum 15 september.
10 personer tackade ja och igår var det alltså dags. Väderprognosen hade varit positiv och stabil de senaste dagarna så vi var vid gott mod när vi hoppade in i bilarna. Det kunde ju inte sluta som sist?

Vi åkte klockan 13 och kom in på Liseberg 16.30!!!
MonsterJam i Skandinavium och en stor fotbollsmatch i Ullevi = inte en enda ledig parkeringsplats.
Efter cirka en timmes letande (tur att Victor kan Göteborg) så hamnade vi ändå i parkeringshuset i Nordstan. Redan då var vi hungriga och i behov av toaletter så det var bara att ta ett nödstopp på Mc Donald's på Avenyn. Bra beslut! Alla blev på bättre humör och vi kände oss redo för att åka, åka, åka.

Första åket blev som vanligt Lisebergsbanan och det förvånande oss att det var över 20 minuter kö då det inte kändes som att det var så värst mycket folk i parken. Det måste det ha varit för kötiden var mellan 25-40 minuter på varenda åkattraktion. Antagligen var det många som var där för att bara åka och inte för att strosa omkring för det var som sagt i köerna folket befann sig.
Köerna är väl egentligen inte så stort problem eftersom man där för tid att prata med varandra. Jag tänker mer på dem som valde att inte åka och fick stå och vänta utanför varenda åkattraktion.

Victor i en annan typ av polisbil

Radiobilarna gick hem hos Fahreta =)

Vi varvade åkande med spelande och småätande, hihihi. Är man på Liseberg så är man!
Köerna gjorde att vi fick gallra en del i urvalet och det fick bli ett åk per karusell. Lisebergsbanan hann vi dock med en gång till på väg ut från parken.

Uppvärmning inför AtmosFear - jag avstod! 

Huvudsyftet för denna dag, för min del, var att åka AtmosFear. Eftersom den stängdes av förra året så har det liksom hängt över mig under ett års tid och nu fanns det ingen återvändo.
Varken jag, Fahreta, Johan eller Daniel hade åkt den förut så vi var fyra mer eller mindre nervösa själar som klev ner för trappan tillsammans med Victor och Robert som visste vad som väntade.
Kön gick rätt så snabbt och det var nog tur det, hade jag fått vänta längre tid där nere så hade jag nog hunnit ångra mig. Det är skumt hur man kan stressa upp sig för något som man med egna ögon ser går vägen gång på gång. De som åkte innan oss hade leenden på läpparna när de kom ner och flera av dem ville åka igen. Alltså, ingen fara så what's the problem?!
Så blev det vår tur. Vi satte oss i stolarna, drog åt väldigt noga och sedan började jag andas riktigt djupt och fokuserat. Några spelade tokrädda och andra låtsades som att något var sönder - de fick sig ett högt och tydligt HÅLL KÄ....! av mig.
Färden upp gick långsamt och jag frågade säkert 3 gånger om det var långt kvar. Till slut stannade vi och jag höll ögonen öppna och beundrade den utsikt som Fahreta satt brevid och lovordade. Ingen signal, ingen röst, ingen förvarning alls - ploff så släpptes vi rakt ner och det kändes som att det aldrig tog slut. Vi föll och föll och föll. Sedan var det över och det var faktiskt riktigt härligt!
Jag är väldigt glad och stolt att jag åkte den. Nu kan jag använda min t-shirt på riktigt, hahahaha!

Grymt stolta när vi hade åkt AtmosFear!! 

Med 30 min kvar blev det ytterligare spel och även en tur i barndomsfavoriten JukeBox! Så skön!!

Jukebox! 

Daniel fick någon släng av megatur och kammade hem två storvinster i rad. Lite avundsjuk blev jag såklart i första ögonblicket men vid närmare eftertanke var det tur att inte jag vann något sådant. Vad sjutton ska jag med så mycket chips eller choklad till? Då kommer jag aldrig i form inför kettlebelltävling eller Elins bröllop! Jag vann en vattenkanna och det behövde jag så jag är supernöjd.

Storvinnaren

Vi sa sedan hejdå till Daniel och Karolina som skulle med tåget tillbaka till Varberg och sedan gick vi till bilarna och tog oss hem till kära Trollhättan. I bilen konstaterade vi att våra Lisebergsbesök får bli en tradition. Först och främst jul på Liseberg och sedan nästa sommar igen. Då hoppas vi på fler parkeringsplatser och lite fler timmar i parken.
GILLA LISEBERG!

Nöjda med dagen och redo för hemfärd

Victor var sjuk igår och han blev nog inte bättre av att tillbringa dagen på ett blåsigt Liseberg så jag har låtit honom sova ut ordentligt nu på morgonen. Om 30 minuter kommer en försäljare av larm hit på ett möte så jag kanske borde väcka honom nu....