Fjällen?

Jobbade på Butlers igår och efter en kväll med dimmiga ögon, sluddrande tal, krossade glas och trevliga kollegor så var det gött att vid 04.00 krypa ner i sängen.

Trodde jag skulle vara toktrött idag men när klockan ringde var jag utvilad och relativt pigg. Pratade snabbt med Linda Lönn Blom, hon kom upp en sväng och sedan åkte vi till Skidstugan. Det är verkligen som att komma till fjällen. Snö överallt och massa folk med skidor över axeln, varm dryck i sina termosar, toppluvor på sne och glada miner.

Vi tog på oss vår utrustning och bestämde oss för att åka två varv på 5 kilometaren. Vi var ganska jämnlika i vår åkning och det var lite stapplande i början. Allteftersom tyckte jag att vi fick ett bättre flyt och jag började babbla på... när jag väl sätter igång kan jag inte sluta och jag berättade om vissa händelser in i minsta detalj. Terapi i spåret!

Helt plötsligt hade vi åkt 1.5 mil och vi var sugna på ett varv till. Jag hade dock en tid att passa och det är bäst att sluta på topp för då längtar man till nästa gång.

Jag fortsatte babbla hela vägen till bilen, och oooops så flög jag omkull. Hade placerat mina fötter mitt i en isfläck och då hamnar man på ändan. Jäkligt ont i armbågen mén jag överlevde, puh.

Mitt babblande fortsatte i bilen och lagom hemma kom den avslutande meningen som var svaret på den enkla lilla fråga Linda hade ställt på vägen upp. Hahahaha.... nästa gång får hon prata och jag lyssna.

Nu sitter jag här med en kopp varm choklad och känner mig mycket nöjd med dagens start. Strax blir det en varm dusch och sedan kalas och middag på Lextorp, pappa fyller 59 år. Ska bli riktigt gött.

Tack Linda för en underbar runda. Nästa gång blir det 2 mil, mindre snack och mer teknik.