BMI - Body Mass Index

BMI är ett kroppsmasseindex som anger relationen mellan vikt och längd genom att man dividerar kroppsvikten i kg med längden i meter i kvadrat (se bild).

När man får fram sitt resultat ska man sedan kolla i en skala för att få reda på om man är under-, normal- eller överviktig. Helt utan hänsyn till kroppsbyggnad och kön. Känns logiskt?

Underviktig	Idealvikt	Övervikt	Fetma	Disclaimer: Som alltid då man räknar ut personliga värden utifrån matematiska formler ska man ta det hela med en nypa salt. Se alla svar som indikation och inte som någon absolut sanning. Glöm inte bort det sunda förnuftet!
<>	19-25	26-30	> 30

Bild tagen från http://www.markazits.com/diet/bmi.php. Valde denna variant för att de faktiskt påpekar det sunda förnuftet, som ofta glöms bort.

Varför skriver jag om detta, som många av er redan vet och kan?

Jo, jag har vid två tillfällen, med flera år emellan, blivit chockad över hur "kunniga" människor använder detta mått. Första gången var på ungdomsmottagningen när jag precis gått ur gymnasiet. Jag mättes och vägdes och fick sedan sitta ner medan sköterskan/barnmorskan skulle räkna ut mitt BMI. Hon blev förfärad över resultatet och informerade mig sorgset om att jag lider av övervikt, på gränsen till fetma. Hon bad mig tänka över min kost och kanske börja träna lite lätt. WHAT???!!!

Hur kan man säga så till en person i den åldern? Jäkligt tacksam att jag hade kunskaper om ämnet och ett självförtroende som gjorde att jag mest skrattade åt hennes okunskap. Hon måste haft personliga problem kring vikt för hon började även prata om att det är synd om Pernilla Wiberg som har fått så stora lår av sin skidåkning. Personligen tror jag att hon (Pernilla) tycker att det är värt att ha lite ben om det gör att man kan ta guld i det ena loppet efter det andra. Grrrrrr.

I höstas var jag på GCK, gynekologisk cellprovskontroll, så upprepade vi vikt och längdprocessen. Denna barnmorska talade klart och tydligt om att hon nu skulle räkna ut mitt BMI. Ett mått som ibland kan vara missvisande men som ändå måste användas eftersom det INTE finns något annat sätt att kontrollera hur vi ligger till viktmässigt. Jag kände att det började bubbla inom mig för jag anade vad som skulle komma.

- Ojdå, det här var ju inte bra... känner du av din övervikt? Är den ett problem för dig? Småäter du mycket? Har du funderat på träning?

- Nu arbetar jag som både idrottslärare och instruktör så jag har bra koll på BMI och jag tränar en hel del.

- Jasså, ok men då skriver jag att du är medveten om detta problemet.

- Problem?

- Ja, det är ju inte bra att ha så högt BMI som du har. Det måste vi göra något åt.

- Jag vet att jag kan gå ner några kilo men upplever inte att det är ett problem.

Det finns mycket mer att säga och jag blir lika upprörd varje gång jag berättar om detta. Det är så illa att de tar BMI på så stort allvar när de i sitt jobb dagligen möter personer som är osäkra på sig själva och kan bli påverkade till att börja med dieter eller liknande.

Igår hade Bedros skickat en artikel till mig på facebook. En artikel som sågar BMI och berättar om dess historia och felkällor. Jag njöt när jag läste den och funderar på att kopiera upp den i mängder och lägga ut på borden i väntrummen på både ungdoms- och barnmorskemottagningen.

Artikeln hittar ni här, klicka på länken och läs:

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8568595.ab

PS: Detta är inlägg 500, hur ska jag fira det?