Brasiliansk Jiu-Jitsu

Har funderat på det länge, pratat om det ett flertal gånger och övervägt det någon vecka eller två. Idag var det så dags. Jag har deltagit i mitt första BJJ-pass någonsin.

(BJJ = Brasiliansk Jiu Jitsu)

Fredrik, en kollega på Älvhögsborg och Butlers är tvåfaldig Europamästare i sporten och har sedan en tid tillbaka startat upp träning här i Trollhättan ihop med några andra eldsjälar. Alla som har provat har varit frälsta och hyllar både träningen och Fredrik som tränare så det är inte för inte som man gått och blivit nyfiken. Jag har tränat lite MMA tidigare och älskade den typen av träning. Jag trivdes dock bäst när man stod upp och fightades. Har lite svårt för strypningar och arm/ben-lås. Tycker det är väldigt obehagligt att både göra och bli utsatt för.

Nervös men väldigt förväntansfull mötte jag så upp Fahreta vid tågstationen strax innan 20.00 för att gå till Kumgangs lokaler. Hon är nog en av de roligaste människorna jag träffat tror jag. Hon säger exakt vad hon tänker och har ovanliga, i mina ögon roliga exter för sig. T.ex. har hon världens bacillskräck så ni kan tänka er hennes högljudda reaktion när vi kom in i lokalen, där det pågick ett Tae Kwon Do pass på hög nivå: UJUUUU, det luktar ju fötter här, uuuuurk!

Hahaaha, bra start.

Vi utmärkte oss inte enbart genom att vi var de enda tjejerna, vi hade dessutom en helt annan klädsel. Vi struttade runt i våra löpartights och linnen medan de andra lufsade runt i svarta eller blåa dräkter med bälten. Lite lätt felplacerade men vad sjutton, det var ju första gången.

Uppvärmningen gick fint och även de första parövningarna. Sedan var det dags att "drilla" och då blev det värre, framförallt väldigt onaturligt. Nu ska vi se, höger ben in där, jag tar tag där, kliver framåt där, trycker till där och välter där. Ramlar och omkull och tittar på Fahreta;

gjorde vi rätt nu?

Detta gjorde vi bland annat... typ.

Hjärnan jobbade på högvarv och vi fick väl till någon enstaka rätt repetition, men oj vad kul vi hade. Det bubblade i magen hela passet och precis som när man var liten blev det värre för att det inte passade sig att skratta. Det var ju ett seriöst träningspass och de som är där ger järnet.

Fahreta förstod inte riktigt varför de svettades så mycket, hahahaha. Kan nog bero på att de slet LITE mer än vad vi gjorde! Jag tror att vi måste bli lite tuffare och mer närgångna för att få till det rätt. Sparringen mot slutet var väldigt kul, jag gillar när man bara ska kämpa och försöka ta sig loss eller hindra den andra att göra detsamma. Vi avstod dock från låsningar och strypningar, puh! Jag testade även att sparra med Jonas och det gick någorlunda bra, han fick slita lite men så fort han fick till en teknik var mina chanser slut. Jag provade även en teknik med Fredrik och jag är glad att jag slapp att sparras med honom, hihihi. Stor och stark kan man säga :)

90 minuter gick fort och jag är klart nöjd med passet. Det är alltid kul att göra något nytt och det var en trevlig grupp där det kändes ok att komma som ny. Vi kunde säkert ha kämpat lite till men det var så mycket nya intryck och därför vill jag gärna prova igen, för att kunna ta i lite mer och få mer insikt och förståelse för övningarna. Tyvärr har vi möte på söndag så jag får vänta en hel vecka. Får surfa runt och spana in tekniker på www.youtube.com. Det verkar finnas en uppsjö!

Tack Fahreta för härligt sällskap!

Tack Jonas för att du tjatat på mig!

Tack Fredrik för små tekniktips och för 90 min inspiration och träning!