Efter ett ruggigt härligt combatpass så har jag på grund av datorbrist inte kunnat jobba med omdömen. Jag har istället grejat lite med mina foton och haft på tv'n i bakgrunden. 
Jag fastnade lite i ett nytt (?) program: En unge i minuten, och jag säger bara NO NO NO!Det där gör jag bara inte!
De lider ju enormt och plågas medan en käck tant står bredvid och säger till när man får ta i och inte. Usch, vilken plåga! Det kändes verkligen som att jag vändes ut och in när jag tittade på de där stackars tjejerna och deras män som varken vet ut eller in. Samtidigt var det häftigt att se hur smärtan verkade avta på 1 sekund efter det att bebisen pluppade ut. Glädjetårar på både mannen och kvinnan och självklart även på mig. Hur lipig får man vara?
Lyckligt och vackert absolut men jag avskräcks fortfarande alldeles för mycket av smärtan som verkar vara olidlig.... Tack gode gud att jag inte är där ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar