Borde kanske ha tränat kettlebell men som vanligt lever jag i någon typ av förnekelse och istället gick jag och Jojjo på DanceAerobics. Det var väldigt, väldigt längesedan och vi kände båda två att vi gick utanför vår comfort zone gällande träning. Men eftersom lite party väntade senare på kvällen så tänkte vi att det kunde vara en härlig, peppande start. Det var det också, om man ser till musiken och skratten.
Bedros är en duktig instruktör och jag förstår inte hur han kommer på alla steg och hur de kan sitta ihop och fungera. Dessutom är han otroligt proffsig när det gäller musik och han kan varenda takt och replik i "sina låtar". Inspirerande!
I några steg hängde jag med riktigt bra, i andra var jag obekväm och en del hade jag velat ha lite mer muntlig instruktion. Bedros använder sig mycket av handrörelser och pekar men jag lär mig bäst när jag hör vad jag ska göra, speciellt om man inte ser instruktörens fötter så vidare bra. Så fort han använde ord gick det mycket bättre för mig. Det är säkert en smaksak men det är vad jag föredrar.
Vi avslutade med 9 varv till en grymt bra mix av flera bra låtar.
Då lyckades jag få upp pulsen lite lätt så det blev några svettdroppar i pannan. Gött, jag svettas alltid när jag tränar så jag var lite frustrerad när jag inte kom upp i puls och kände att jag faktiskt tränade.
Jag hade kul men var ovan vid träningsformen och det var såklart därför jag inte kunde ta i. De som hade varit där förut blev ju svettiga så det var liksom inte passet i sig som var orsaken.
Det är ändå något som fascinerar mig med den här typen av gruppträning. Varför dricker man vatten så ofta? När jag själv instruerade i aerobic och step så hade jag också små vätskepauser. Varför?
Egentligen behöver man inte dricka under en träning som pågår under en timme och absolut inte flera gånger. På spinning förstår jag det mer för där sitter man stilla och en skvätt vatten blir inget avbrott i träningen. Nu gick man ifrån koreografin, drack, och snabbade sig tillbaka. Konstigt, men det är väl också en vana. Man har alltid gjort så och därför fortsätter man.
Under BodyCombat-klasserna har vi också detta fenomen men då har vi enbart en och den blir i brytpunkten när man gjort fem av passets tio låtar.
 |
| I övrigt bestod dagen av pysslande med huset och vår trädgård. Ljuvliga äpplen! |
Efter våra 9 varv fick gruppen beröm av Bedros:
9 varv - klarar ni detta klarar ni allt. Ni är grymma!
Fortfarande lite bitter från förra helgens löpning så tänkte jag bara; Nej, nej, nej. Det gör vi inte. Lidingöloppet fixar man INTE. Då måste man träna hårdare.
Hahaha, snacka om att vara negativ. Jag förstår ju vad han menade egentligen men lite besviken på min egen insats och saknade träningseffekt kunde jag inte hindra mina tankar. Här går vi och tränar timme efter timme, flera gånger i veckan? Varför? För att bli snygga? För att känna oss duktiga? För att det är härligt? För att det är roligt? För det sociala?
Jag har nog börjat tappa gruppträningstänket - jag vill ha syften och mål med min träning. Mätbara mål, inte på någon jäkla våg utan i resultat.
Nu gick det skit på Lidingöloppet. Vad behöver jag göra? Jo, träna på ett annat sätt och genom det få en bättre tid. Antagligen är det på grund av dessa tankar som jag fastna för både kettlebell och crossfit, man får snabbt ett kvitto på om utvecklingen går åt rätt håll. Me like!!
Sedan kan man ju kasta in något dansant, roligt, energigivande pass ibland - typ på en ledig lördag!
Koreografin satt bättre senare på kvällen hemma i mitt kök. Hahahaha! Som vi dansade till Gangnam Style. Vi tyckte vi var grymma, men det tyckte nog inte Victor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar