Stockar, stigar, sten, grus, gräs, lera, blöt mark, fält, backar och gångbanor - igår var det säsongspremiär på
Boot camp för min del. Med mig hade jag min tidigare vapendragare
Ingrid och ett nyförvärv
Fahreta. När Älvhögsborg började med Boot camp för två år sedan så var jag och Ingrid riktigt flitiga men sedan har annat varit i vägen, t.ex. en graviditet (för Ingrid alltså). Jag har väl mest prioriterat annat, tyvärr. Skönt, men framförallt väldigt kul att vi är på G igen.
Fahreta - vad ska jag säga. Hon fortsätter att roa mig. Hon är så fantastisk ärlig och osvenskt rakt på sak. som deltagare i boot camp kan man välja mellan två olika grupper, en lite snabbare och en lite behagligare (normalt joggtempo). Vi valde den andra gruppen.
Det var ganska stor spridning inom vår grupp och när det är så brukar man samla ihop gruppen genom att de som är snabbast vänder vid vissa punkter och joggar tillbaka och möter upp de som är lite långsammare. När vi hade gjort det några gånger säger Fahreta lite frustrerat:
- Varför springer vi bara fram och tillbaka hela tiden?
- (jag) För att vi ska möta upp de som är lite långsammare.
- Men varför ska vi vänta på dem?
- (jag) För att det är gruppträning....
- Men då är det väl bättre att springa i grupp?
- (jag) Jo, det är klart men vi är på så olika nivå... och vi får ju vår träning ändå liksom...
- Hmmm.... tycker det känns konstigt
(Konversationen är återigen på ett ungefär)
Igår tog vi oss upp till Skidstugan och där sprang vi några korta rundor i skogen för att vänta in den snabba gruppen som vi sedan körde styrkeövningar i par tillsammans med. Jag hamnade med en kille som sprang med oss i den "normala" gruppen. Vi kämpade på rätt bra och han tyckte nog att jag var ett bättre motstånd än vad han från början trott. Den klassiska - kille/tjej-fördomen. Efter några övningar ville han dricka lite vatten och när han kom tillbaka berättade han att han mådde illa. Hmmm.... tog han ut sig i löpningen eller gick han in för hårt i styrkeövningarna för att bevisa att han var man??
Det var väldigt roliga övningar i varje fall, me like things like that.
Efter styrkan hade vi 20 min på oss att ta oss tillbaka till Älvhögsborg för att stretcha gemensamt. En bit av vägen tillbaka var väldigt blöt och sjunkbar, där tog jag och Ingrid det väldigt lugnt, dumpade dock ändå och sprang sista biten med plaskande sockor. Mina skosnören gick upp hela tiden och det gjorde att vi kom en liten bit bakom de andra, tog fel väg och fick vända tillbaka. Handlade nog bara om 500 m men ändå. Extra träning! :)
Jag hade verkligen glömt hur skönt det kan vara att springa och jag ska absolut försöka fortsätta med detta. Kan nog inte gå de två kommande gångerna men sedan så ska jag boka in detta som min egenträning. Gött!
Om inte annat för att njuta ev den extremt sköna duschen efteråt som är extra härlig när man är lite kall, svettig, smutsig och har utmanat sig själv.
Det var inte bara glassen som ökadem ina vårkänslor... jag köpte även en liten têt-a-têt till mitt köksbord. Där stor den nu och sprider glädje... blommorna har slagit ut och den skiner som en sol. Underbart! Välinvesterade 15 kronor :)
