Vårruset

Vårruset - loppet då kvinnor, flickor, damer, tjejer och tanter runt om i Sverige välkomnar våren med ett litet lopp på 5 km. I år firade Vårruset 20 år i Vänersborg och det var ca 5500 personer som deltog. Solen strålade och de fem oroväckande dropparna som föll innan start försvann snabbt. Det är lite av en folkfest och snarare ett trevligt sätt att umgås än ett tävlingslopp. Så ser i varje fall jag på saken, kanske för att inte känna någon press. De senaste åren har jag sprungit med Älvhögsborgs lag men i år lämnade jag plats för någon annan och drog ihop lite kvinnliga förmågor i min släkt. Var tveksam till gehöret men vi anmälde oss och igår stod: jag, min lillasyster, min storasyster, min mamma, min moster och en av mina kusiner på startlinjen.

Jippi!!

Jag & Jojjo hade bestämt oss för att springa och ställde oss i "SPRINGA"- fållan. Annelie var tveksam då hon hatar att springa men vips så stod hon där bredvid oss. Mamma, moster kusin ställde sig i "LUNKA"-fållan... precis som man ska för att inte vara i vägen.

Lite uppvärmning med Friskis & Svettis och sedan gick FÖRSTA startskottet, nyhet för i år (som jag inte tycker om). De som stod i "SPRINGA FORT"-fållan kutade i väg och vi i nästa led hamnade vid startsnöret. Ny uppvärmning och ny startsignal... inte bra! Jag hade ingen klocka på mig och visste således inte vilken tid jag kom iväg och då visar ju måltavlan inte rätt tid. Jag vet att det inte är en tävling men det är ändå intressant att se vad tiden blir då man ofta rycks med av klungorna.

Irritation två är alla dessa människor som ställer sig i SPRINGA FORT men sedan går efter ca 200m. De är enbart i vägen!!!! Jag tänkte dock positivt och såg det lite som en "sport" att hitta luckor och zickzackade mig fram i ett bra tempo. Hamnade bredvid 3 Sportlife-tjejer som peppade varandra vid var tredje steg. Lite tjatigt men jag peppades samtidigt och fortsatte springa på, fast besluten att inte komma efter dem. Hihihihi.

I MÅL, flammiga, nöjda, svettiga och hungriga :)

Det var en ny runda i år vilket gjorde att man inte hade koll på var man var och hur långt det var kvar... helt plötsligt var upploppet där och det var bara att köra på.

Jag var i mål på 30.25 eller något och jag tror jag kan räkna bort 5 min = nöjd med min tid. Det var ändå bara årets andra runda. Knappt 5 min senare kom mina systrar i mål och de såg knappt ansträngda ut. En eloge till dem! Jojjos första lopp och Annelie trotsade sitt "hat".

Vi hämtade ut vår picknick-korg och dukade fram till en härlig måltid i solen. Av erfarenhet visste jag hur kallt det blir direkt efter loppet och jag är mycket tacksam att jag tog med min vinterjacka, torr t-shirt och överdragsvantar. 1.01 kom resterande tre deltagare in i mål så de måste ha trampat på bra med tanke på att de fick vänta ännu längre med att starta. Mamma och moster sken som en sol och jag tror allt att de kollade in sin medalj en extra gång innan de gick och lade sig igår. En mysig picknick med massa god mat och sedan packade vi ihop oss och åkte hem. Kall in i märgen och som vanligt njöt jag lite för länge av en lite för varm dusch.

Nästa utmaning: Kraftprovet!

Måste börjar springa lite regelbundet innan dess. Två månader på mig - det ska gå!