torsdag 7 oktober 2010

Liv

Livet är bra underligt ändå.
Man skulle kunna bli galet djup och börja grubbla på vad meningen med det är osv, men det vågar jag inte. Vill inte sätta fart på tankar man inte kan stoppa.
Igår åkte mamma in till akuten med ambulans och vi systrar flängde såklart upp för att få reda på vad som hänt. Klockan var då närmare 20.00 och någon timme senare fick vi veta att hon hade fått en allergisk reaktion = ni kan vara lugna, det är ingen fara. Mycket skumt. Speciellt då hon hade fått åka upp på grund av kramper / lamhet och bara hade ätit en ostmacka och druckit ett glas mjölk. Kramperna fortsatte och vi trodde inte på läkarna. Usch, det var en jobbig natt och för en gångs skull vill jag inte ens gå in i detaljer. Vi hade rätt, det var inte en allergisk reaktion, det var mycket värre. Precis som jag/vi anade. Hon har fått en tumör i hjärnan.
Fan, fan, fan!
Vi satt hos henne till klockan var 02.30 och under den tiden hann pappa komma hem från sitt jobb nere i Perstorp (Skåne?). Han måste ha kört som en galning... men vem hade inte gjort det när man får ett sådant samtal?
Man vet aldrig hur man ska reagera i sådana här situationer. När jag inte pratar om det så känns allt ok men om jag oförberett får frågan så börjar läppen darra. Läskigt när man inte kan kontrollera sina känslor. Jag är bra på att stänga av och jag klarade min arbetsdag bra, de timmar jag var där. Hoppade dock över träningen då jag inte har den där extra energin. Vi vet inte så mycket ännu och jag försöker att inte ta ut det värsta i förskott. Vi kommer fixa det här! Imorgon är det lite fler undersökningar och det ska bli skönt att få lite svar.
Jag har precis pratat med mamma i telefon och hon låter stark - gött! Hon har nog den högsta smärtgränsen av alla i min omgivning. Hon vill aldrig vara till besvär. Grrrr.

Nu till något väldigt, väldigt roligt. Pernille, min danska vän och f.d kollega har blivit mor för andra gången. Till en "liten" pojk (54cm). Stort grattis till henne. Med tanke på vem som är far så är det helt klart en ny fotbollsspelare som är född :) Tillykke!

Brukar nyfödda bebisar vara såhär söta....? JAG VILL OCKSÅ!!!

1 kommentar:

Liza sa...

Skickar den största kramen... Till dig. Ni är en stark familj. Ni kommer att ta er igenom detta. Jag fick också Pölles sms. Blev så glad, vansinnigt söt liten knubbis...
Som sagt, största kramen... =)