När jag vaknade imorse hade jag inte alls lika ont som igår. Skönt men lite typiskt när man ska på behandling. Om man söker hjälp vill man ju ha ont och behöva hjälpen.
Jag är ju långt ifrån bra men jag kunde åtminstone stötta på benet imorse så jag tog mig till Rygg- och ledkliniken för att träffa Lars-Ove. Minusgrader och väldigt halt gjorde att jag gick väldigt, väldigt försiktigt och inte vågade hoppa på cykeln som jag hade med mig.
Lars-Ove mötte upp mig och jag fick förklara hur mina senaste två dygn hade sett ut och sedan fick jag lägga mig på britsen. Där fick jag lyfte på benen i olika vinklar och vända mig på olika håll och säga till i vilka positioner det gjorde ont. Därefter varvade han hemska armbågs-knådningar i sätesmuskeln och höftböjaren med att knäcka lite i min rygg. Fy fan vad ont det gjorde men jag var (i mina ögon) väldigt duktig och andades lugnt. Jag vågade liksom inte protestera mot honom på samma sätt som jag gör när Linda Lönn går igång och plågar mig.
När han hade hållt på en stund fick jag lägga mig på rygg igen och så lyfte han upp mitt högra ben, böjde det inåt i knäleden och pressade benet mot mig. Då brast något och jag började storgråta. Jag skämdes och blev väldigt illa till mods. Händerna över ansiktet och ett försök till att lugna ner mig. Han släppte och jag fick sitta upp. När han sedan berättade vad som var fel så var jag så fokuserad & chockad över varför jag hade börjat gråta så jag minns knappt vad han sa.
"Jag har på grund av överträning retat upp "duruhinnan (?)" som ligger runt nerverna och för att skydda detta så har sätesmuskeln och höftböjaren dragit ihop sig kraftigt och "vägrar" släppa." Jag ska inte träna nu på några dagar, gå en del för att få genomströmning, stretcha gluteus mycket och gå på massage på torsdag. Om jag gör som jag ska så trodde Lars-Ove att jag kan träna igen på lördag. Jippi! Det var ett glädjebesked måste jag säga.
Efter denna tortyrbehandling känns det faktiskt redan mycket bättre. Är mest öm av allt knådande men annars funkar benet relativ bra. Jag kan inte lägga upp foten i knät osv men jag kan i varje fall ta på mig skorna. Puh!
I slutet av dagen var det dags för ett besök hod tandläkaren för att laga ett litet, litet hål för att inte riskera att det blir större. Det tog cirka 15 minuter och i jämförelse med det jag blev utsatt för på morgonkvisten så var det ingenting. Lite obehagligt med alla olika grejer som ska in i munnen på samma gång och att de drar i mungiporna men annars nothing!
När jag skulle cykla hem från Sylte Tandvårdcentral cyklade jag helt fel och vips så var jag vid Skoftebyskolan. Panik! Jag hittar inte i Skoftebyn och var livrädd för att cykla vilse. Hittade busskurer där det stod "MOT CENTRUM" och följde dem. Utan att jag förstod riktigt hur så var jag vid Karlstorpsskolan istället. What?! Nåja, där känner jag igen mig och kunde cykla vidare. Till våren ska jag införskaffa en karta eller GPS och ha lite stadsorientering med mig själv.
I vanliga fall har jag styrka och boxing på tisdagkvällar men eftersom jag knappt kan böja mig blir det väldigt svårt och jag har bytt bort mina pass. Vad gör man en HEL kväll hemma?
Jag har kollat lite på TV men ska jag göra det i 5 timmar till? Boring.
För att pigga upp mig själv en dag som denna tyckte jag att jag var värd något smaskigt och på väg hem stannade jag i affären. Jag handlade det jag behövde på riktigt och slängde även ner en NYHET... jäkligt svag för nyheter. Då måste jag bara prova.
Denna gång blev det "Marabou - Vintervit" - en vit chokladkaka med mild smak av vanilj.
Ingen hit!
Den var väldigt söt och fastnade lite i gommen så det blev bara två rutor för mig idag. Det är ju positivt i och för sig, att jag inte smällde i mig hela på en gång. Kanske ska ta med den till mina kollegor imorgon och se vad de tycker. Jojjo kommer hit ikväll också, då kan hon få provsmaka.
Den får en 2:a om 5 är max. I brist på annat slinker den ner men inget jag kommer köpa igen.
Nu ska jag göra pannkakor istället - det är riktigt smarrigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar