Berättelsen om Pi

En instaframe-fixad bild =)

Den här helgen har det inte blivit någon träning överhuvudtaget. Känns sådär, men tiden finns inte.
I lördags var jag i Göteborg från tidig morgon till sen kväll och igår (söndag) jobbade jag 8.5 timme i receptionen på Arena Älvhögsborg. Efter det var det raka vägen hem och analysera film för att kunna bedriva undervisning under dagarna som kommer i denna veckan.

Lördagen bestod av plugg. Vår projektgrupp träffades på en ödslig institution vid 10-snåret och arbetade flitigt till strax efter 16. Vi är inte klara på långa vägar men texten börjar få en röd tråd. Två i gruppen var på handledning i torsdags och vi hade fått positiva kommentarer och enbart små saker att korrigera. Hurra! Det fick vi tänka tillbaka på när vi körde fast.

När vi avslutat för dagen tog jag spårvagnen till Bergakungen för att gå på bio med Victor och hela hans familj. Barbro (hans mamma) fyllde nämligen år och vi passade på att fira henne med lite middag. Det var ju ett väldigt trevligt sätt att gå ut tycker jag. Äta och gå på bio i samma lokal liksom, perfekt! Tyvärr var man ju inte så sugen på popcorn och godis när man precis smällt i sig en hel pastarätt.

Jag hade inga förväntningar på filmen vi skulle se. Jag hade sett reklam för den typ två gånger och kände att jag ville se den. Efter det har jag inte läst någon recension eller så och bara hört några få kommentarer så jag slog mig ner i fåtöljen, på en perfekt plats, och gjorde mig redo för att bara ta emot.
Till en början tyckte jag det var väldigt jobbigt att filmen var i 3D. Jag blev yr av att se bakom, runt och över skådespelarna men efter ett tag vande sig ögonen och jag kunde njuta av all ljuvlig natur som omgav mig. Fiskarna simmade runt mig, blommorna hängde ner över mitt huvud och fåglarna krockade nästan med mitt ansikte - kändes det som i varje fall. Coolt! Just denna film hade verkligen dragit nytta av 3D-effekterna och jag kan tänka mig att man inte alls blir fascinerad av naturen om man hyr den på vanlig DVD längre fram. Det är nog en riktig biofilm! Se den i 3D!

Under filmens gång blev jag mer och mer positiv till att vi valt Berättelsen om Pi och jag skrattade, grät, fascinerades och funderade om vartannat under de dryga timmar som filmen höll på. Medan de sjukt långa eftertexterna rullade började jag grubbla över filmens budskap - och det hör inte till vanligheterna. Först blev jag imponerad över detta faktum och sedan lite putt för att jag tyckte att vissa saker förstörde handlingen. I bilen hem konstaterade jag att det ändå  var en riktigt bra film som jag verkligen kan rekommendera till sådana som inte vill ha pang, pang och sience-ficton hela tiden. Väl hemma i soffan satt jag och spelade lite Diamond Dash medan Victor och hans mor samtalade om något. Helt plötsligt utbrister jag: Skitfilm, det var en jäkla sktifilm! Jag är såå besviken.
De förstod ingenting och det gjorde nog inte jag heller. Jag vet fortfarande inte. Var den så vacker och bra som jag först tyckte? Ska inte spinna vidare här eftersom någon av er som läser kanske inte har sett den ännu. Om ni sett filmen, vad tyckte ni? Kommentera gärna =)

Filmens budskap enligt MovieZine:
Vill vi hellre tro på sagornas skimmer än den ibland hårda verkligheten?