Ändrade planer

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig - idag har det varit en sådan dag! 

Planen var att idag besöka Colusseum och Forum Romanum samt Castel Sant Angelo. Vi gjorde oss klara efter frukost och packade som vanligt Victors ryggsäck och begav oss till busshållplatsen Stazione de Aurelia strax nedanför vårt hotell. Precis som tidigare dagar måste vi ha kommit precis när den avgått för vi fick vänta i drygt 30 minuter innan vi skymtade den bakom alla andra väntande resenärer. Vi reste oss upp och gick på bussen. Vi kom ifrån varandra och lyckades med någon form av läpptydning och teckenspråk förstå att ingen av oss hade ryggsäcken. Vi hade blivit av med den någonstans mellan att vi satt på bänken till vi klev på bussen. De jäklarna, de är snabba i trängseln! 

Självklart kändes det VÄLDIGT långt till nästa hållplats. Där klev vi av och sprang tillbaka till vår hållplats - kunde vi själva ha glömt väskan där? Kunde vi ha sådan tur att den fanns kvar? 

Det var i varje fall omöjligt för oss att låta bli att undersöka saken. Väskan var dock INTE kvar! 

Nu kom det lite fler svordomar än under vår bilresa i Rom - om man säger sååå! %&=>"##?!

Tillbaka till hotellet, samtal till polis, försäkringsbolag, mobiloperatör osv. Tur att vi har Wi-fi på rummet och att Victors mobil låg kvar där "hemma". Tråkiga samtal men det går ändå väldigt smidigt att lösa det mesta. Det svåraste var att komma ihåg vad som legat i väskan men vi tror att vi fått med allt: Sofia iPhone, Victors körkort och Visakort, Sofia kameraobjektiv, Victors kamera, 100 euro, vår guidebok samt lite papper. Det kändes för jäkligt just då men vid närmare eftertanke så är det faktiskt BARA materiella ting. Vi skulle kunna gå och gräma oss över detta resten av resan men det tänker vi faktiskt inte göra. Det är några foton som vi kommer att sakna när fotoboken ska göras men som tur är har vi människor en hårddisk i huvudet och det är viktigast att vi som varit med på resan minns den, eller hur? 

Dokumenten har kopierats X antal gånger. En holländare som vi pratade lite med hade fått fylla i exakt samma formulär för 15 år sedan... han hade det till och med med sig =) 

"Olyckan" skedde typ 10.30 och när vi hade avklarat all kontakt med bolag i Sverige och bearbetat händelsen tillsammans (tänk om vi hade gjort så, tänk om vi hade gjort si, varför gjorde vi... Ni förstår!),

så var det bara den italienska polisanmälan kvar. Ett måste för att försäkringar ska gälla. 

Polisstationen låg som tur var nära vårt hotell och vi klev in där strax efter 13. Planen var nu att få detta gjort och sedan genomföra dagens utflykt, om än något senare. Ändrade planer igen. 

Vi gjorde först helt fel som klev rakt in på stationen, gick upp för trapporna och ställde oss utanför ett av kontoren. Det fick man absolut inte, mannen på övre våning blev upprörd och ringde ner och skällde på receptionen samtidigt som han skickade ned oss igen. Där nere fick vi tydliga instruktioner om vad vi skulle göra och vad vi INTE fick göra. Vi skulle fylla i ett papper och sedan sitta ner och vänta i ungefär två timmar. Det blev tre timmar. Tre långa timmar. 

Därefter tog det max två minuter att skriva på åtta papper och få en stämpel i vår kopia. Tack och hej! 

Vilket system! Orkar inte ens gå in på allt som de skulle kunna göra annorlunda! 

Planen ställdes alltså in och våra kroppar skrek återigen efter mat. När intogs senaste målet? Jo, vid frukost runt 8.30. Inte konstigt att det knorrar när klockan passerat 17. Knorr knorr knorr! 

Vi åt och slappade lite på hotellet och sedan återgick vi till det vi planerat för kvällen. 

Underbar miljö vid intaget av fantastisk mat - semester!! 

Pantheon by night! 

Underbart! Denna kväll kompenserade allt som hänt under dagen och vi njöt återigen av att vara på semester och i denna storslagna stad. Vi fick samma bord som vi satt vid när vi besökte Pantheon i måndags och om det var fantastiskt då så var det 10 gånger bättre idag. En fördrink, gott vin, ljuvlig mat, trevliga personal, vackra bilder (tror vi) och italiensk livemusik av olika kvalité (gatumusikanter som passerade). Vi blev kvar såpass länge att tunnelbanan slutat gå. Det fick alltså bli taxi. 

Bilarna stod på rad alldeles i närheten och vi började småprata med en av chaufförerna. Då blir Victors ena ben påbackat av en bil som skulle parkera på andra sidan gatan. Taxichaufförerna var framme och viftade med armarna mot kvinnan som antagligen inte ens förstod vad hon faktiskt hade gjort. Victor förstod först inte heller men när vi satte oss i bilen tyckte han att det kändes lite skumt. Vi har kikat lite på det nu men det ser mest ut som att det kommer bli ett blåmärke. Håller tummarna för det i varje fall! 

Så här kan man också se ut när man varit ute och ätit! 

Imorgon blir det Colosseum och ingenting ska få stoppa oss.