Snorig, hostig, rinnande ögon och ett svullet ansikte fick mig att inse mina begränsningar.
Jag stannar hemma!
Så jäkla frustrerande.
Det är väl bara att släppa det och gå vidare. Dricka upp mitt citronvatten och krypa ner i sängen igen. Imorgon får jag följa mina kollegors kamp i spåret. Grrrrr.
2 kommentarer:
Redig tös! Du har säkert 50 år kvar som du kan åka vasaloppet på ;)
//Angela
Jag känner mig faktiskt väldigt, väldigt förnuftig och klok. Har inte varit alltför fräsch och även om jag kanske hade klarat det så är risken stor att jag hade smittat mina medpassagerare kraftigt på resan upp.
Nästa år - då jäklar!
Skicka en kommentar