Julen 2014

I mitt förra inlägg skrev jag att jag trodde att denna julen skulle bli speciell. Det blev den också. Den blev väldigt intensiv men samtidigt både lyckad och riktigt trevlig. 

Victor gick på semester den 18 december och då började vi med alla förberedelser. Jag har stått för pyntande, städande och Elliot medan han har fokuserat på inköp och tillagning av mat. Vi har även hunnit med att köpa alla julklappar och ha Annelie med familj här på glöggmys. 

En tradition sedan många år tillbaka är att vi (eller i varje fall jag eftersom Victor alltid har jobbat) har uppesittarkväll hos Elin och Mika. Där börjar ätandet om man säger så... Visst spelar vi Bingolotto men fokus ligger på att få i sig så mycket som möjligt av glögg, julmust, vörtbröd, julskinka, pepparkakor, choklad, godis, chips m.m. I år fick Elliot följa med och han trivdes som fisken i vattnet. Han är riktigt social och vill vara med där det händer... sova kan man göra hemma! 

Det var Mika som började hålla Elliot så att han "står" - väldigt roligt och han blir oerhört stolt i denna position.

Genom åren har det varit dåligt med vinster för oss i Bingolotto och i år var vi laddade för storvinst. Vi väntade, väntade och väntade på miljoner, långresor och bilar men tyvärr satt vi med det där sista numret även när BINGO dök upp på tv-skärmen. Jag vann dock 100 kr kontantvinst, på min dubbellott så 200 kr. Yeeehooo - vi gick i varje fall inte back. Ska nog rätta lotterna på datorn också för jag tror inte vi hängde med på en enda dragning under kvällen... vi åt och tjötade istället. 

Mika håller ett öga på tv'n så vi åtminstone spelar när det är dags för bingobrickorna. 

På julafton åkte jag som vanligt iväg och öppnade upp Älvhögsborg för alla som ville spinna på Malins traditionsenliga Skinkepass. Det är fullt varenda år och en go start på dagen. Jag visste att det skulle bli mycket folk hemma resten av "helgen" så jag njöt av denna egentid. 

När jag kom hem hade Victors familj redan anlänt och matlagningen var i full färd. Jag städade klart, dukade lite lätt, duschade, ammade och fixade med lite smått och gott. Undvek köket då jag blir väldigt stressad när det är saker ÖVERALLT. Helt plötsligt var klockan 15 och det var dags att andas ut framför Kalle Anka. Jag hade inte riktigt ro i kroppen så jag tittade lite då och då medan jag fixade med marschaller, nagellack, julklappar osv. I samma stund som sista delen var slut drog allt igång igen och "friden" var över för den här dagen. Jag åkte och hämtade Jojjo medan mamma och pappa hämtade farfar. Klockan 17.00 var alla 15 personer samlade och vi drack lite glögg innan det var dags för julmiddagen. JÖSSES vad mycket mat det var - helt galet. Vi hade lätt kunnat vara lika många till utan att det hade synts på faten. Jag försökte få folk att äta lite till, hämta ännu en gång men det var omöjligt, de var typ mätta redan efter "fiskbordet". Jag är kanske inte rätt person att säga åt folk att äta då jag inte är någon storätare av julmat. Lite köttbullar, prinskorv, en skiva skinka, brysselkål, rödbetssallad och tunnbröd så är jag nöjd. Och ägghalvor såklart!! 

Stort tack till alla som hade med sig en massa godsaker och en stor, stor eloge till Victor som gjort köttbullar på egenmald färs, lagt in sill, gravat laxen, gjort skaldjurspaté, pastej och crabcakes, griljerat skinka och marinerat revbenspjäll. Han har även gjort egen rödbetssallad, waldorfsallad, vinbärssylt och bakat vörtbröd... Jag skulle göra ägghalvorna men han fick fixa dem också, ooops!

Vi fick fylla kylskåpet, uterummet och tvättstugan (inte inredd ännu därav kylan) med maten som blev över och det tog ganska lång tid. Tror inte ens vi hann få undan allt innan tomten knackade på fönstret och ville in. Barnen blev lite uppspelta även fast de inte "tror på tomten" och jag själv (barnet i mig) tycker att tomte är ett måste. Det blir så mycket mysigare än om vi själva delar ut paketen. 

Elliot vaknade mitt i julklappsutdelningen och var framme hos tomten flera gånger utan att bli rädd. 

Den stackars tomten blev väldigt varm så när en del av paketen var utdelade tackade vi tomten och tog hand om resterande paketutdelning själva. Men först fick vi såklart ta ett obligatoriskt foto på tomten och barnen. Elliot var lite skeptisk först men när hans trygga hand hamnade i munnen var det inga problem att sitta hos en skäggig man, hihihihi. 

Typiskt julfoto! I love it! 

Elliot fick så otroligt mycket paket och jag som knappt kunde komma på vad man köper till en pojk på tre månader. Det visste tydligen alla andra för han fick superfina och bra saker (se foto längre ner). Det tog ett tag att öppna allting och när det var klart var det dags för fika trots att alla fortfarande var mätta... Jag hann aldrig fota maten men dessertbordet lyckades jag fånga på bild INNAN det dukades bort, detta är alltså taget när alla vara klara!! Ska jag ha allt detta hemma?? 

I köket stod ris ala Malta med saftsås och här finner vi: en pistage- och chokladkaka, äggost med hemmagjord björnbärssylt, kanderade mandlar med sesamfrön, saffranskola, pepparkaks-cakepops, mandelmassa- och nougatbollar med chokladöverdrag, hemmagjord snickers, pepparkaksdrömmar och 5 olika delikatesser som Barbro gjort... Jag kommer inte ihåg alla ingredienser men hon har varit så snäll och skrivit vad alt är i en kommentar nedan. Tackar! 

Vid 23 var det dags för vårt heliga julklappsspel. Alla köper en julklapp för 50 kr, ganska vanligt men vårt special är att vi drar en bokstav varje år och i år skulle alla paket börja på bokstaven A. Alla paket ligger på bordet och om man får en 1:a eller 6:a tar man en paket. När alla har fått en paket innebär en 1:a att alla paket skickas medurs och när man får en 6:a får man byta paket med valfri person. Så håller man sedan på tills klockan ringer och den paketen man då har i sin hand behåller man. På varje paket finns ett rim och innan paketen öppnas i tur och ordning läser man rimmet och gissar vad det är i paketet. Himla trevligt tycker jag! 

Julklappsspelet i full gång! 

Zacharias spelade julklappsspelet istället för Mattias som var lite "upptagen". Så här kan han & Elliot umgås i X antal timmar. Lite roligt eftersom han absolut inte vill ligga så här hos mig eller Victor..

När alla läst sina rim och även dessa paket var öppnade arrangerade Zacharias ett music quiz där vi i två lag skulle skriva ner titeln på de 21 låtar han spelade upp. Music quiz brukar vara min lilla överraskning men jag får nog lämna över den bollen. Han var riktigt duktig och hade tänkt till för att hitta låtar som skulle passa alla. Hur många 11-12 åringar kommer på att ta med Elvis och Ted Gärdestad till exempel. Man blir ju alldeles full med kärlek i hjärtat. Så omtänksam! 

Quizledaren i sin nya fotbollströja! 

Vi kom i säng strax efter 01.30 på julafton och Elliot var med hela tiden. Väldigt trött men var mycket intresserad av vad som hände på övervåningen och skulle vara med in i det sista. Behöver jag nämna att han sov som en stock till strax efter 09 på juldagen. Han fick lite mat och somnade sedan om igen. Sedan upptäckte han att Victors familj var kvar och det var ju fortfarande lite spännande så han tvingade sig själv att vara vaken lite mer än vad han egentligen orkade. 

Emil (Victors bror) och Cilla skulle komma hit på jullunch runt 13-tiden och medan vi väntade föreslog jag att vi skulle gå ut och gå en liten promenad. Dels för att få Elliot att känna tryggheten i vagnen men också för att få lite frisk luft och miljöombyte. Alla hakade på och vi gick till Kopparklinten och kikade på utsikten. Tre minusgrader och lite vind som bet i kinderna! 

Väl tillbaka i huset plockades all julmat fram igen och till min förfäran kändes som vi plockade tillbaka lika mycket mat när alla lunchat klart. När ska denna mat ta slut? 

Elliot fick träffa sin lilla kusin Felicia och de bytte lite julklappar. Han är två månader äldre än Felicia och känns verkligen som en stor kille i jämförelse med henne. Nästan så man saknar den pluttiga tiden även fast han är helt underbar nu med allt gensvar och den snabba utveckligen. 

Efter julklappsspel (igen) var det tack och hej för då skulle vi hem till min mamma och hennes traditionella juldagsmiddag... jösses, mat igen liksom. 

Promenad på juldagen... nästan så man får lite vårkänslor när solens strålar tittar fram... 

Hos mamma blev det potatis, revben, sås och lite grönsaker. Väldigt gott och jag åt hur mycket som helst trots att jag var mätt när vi kom dit. Konstigt. När vi sedan dukade fram bullar, kaffe och Jojjos Silvia-kaka lyckades jag få ner ännu mer... Silviakaka är alltid gott men denna gång hade hon överträffat sig själv. Sjukt gott!!! Kan jag med att nämna att jag senare på kvällen även åt av de chips som ställdes fram. Januari kommer bli tuff för mig. Sockerberoende allan!! 

Vi skulle åkt hem tidigt för att ge oss själva och Elliot lite lugn och ro, men det blev en trevlig kväll med hela familjen och vi kom inte iväg förrän efter 23. Vi stensomnade alla tre.

På annandagen jobbade jag två timmar i receptionen på Älvhögsborg och när jag kom hem hade Elliot och Victor precis gått upp. Vi åt lunch tillsammans och när Victor åkte till jobbet somnade Elliot och så såg resten av dagen ut. Han varvade mat och sömn med små, små korta vakna stunder. Lille gubben, helt slut efter alla intryck och socialt samspel. Jag höll mig hemma med honom hela dagen och lät honom ta igen sig lite. Passade på att plocka undan lite här och var samt samla ihop hans julklappar och på riktigt titta igenom vad han fick. En rejäl hög! 

Gungdjur (drake), nallebjörn, krokodil (stor activity toy), bamboo tallrikset + bestick från Sebra, stor badanka, Barbapapalampa, massvis med badleksaker, mjuka klossar, strumpor, fleecetröja, trollmors vaggsång, ekologiskt bäddset, bok av Barbro Lindgren, snuttekanin, pekboken för lite sportigare barn, The Baby Guest book, Bröderna Grimms sagor (barnvänlig version), GAIS-body, skor, 2 Liverpool-bodys, makrillbyxor, pyjamas, badkläder med UV-skydd, kit med mössa, tofflor, byxor, tröja och hood, 3 dregglisar, babysim-kurs, body med utryckningsfordon, body från Amnesty, jumpsuit (It wasn't me), body + byxa... 

Julen var som sagt var intensiv men när det är roliga saker på schemat tänker man inte så mycket på det. Synd bara att tiden går så himla snabbt och nu är julen redan över. Julmaten är dock fortfarande kvar och det lär väl ätas rester ett bra tag till. Nåja, allt är ju tillåtet under mellandagarna (enligt mig och Elin) så det är väl bara att fortsätta mumsa och ladda kroppen inför en mer hälsosam månad i januari 2015. Inga dieter eller annat dumt men heller inte en massa småätande varenda dag. 

Hmmm, nu är frågan vad jag ska göra medan Victor är på jobbet? 

Fortsätta städa, lägga mig i soffan bredvid Elliot eller se till att lite mer från godisbordet försvinner? 

Julbord

Julen 2014 kommer att bli speciell på tre sätt:

1. Victors första lediga jul sedan vi träffades (ledig i 9 dagar dessutom)

2. Vi ska fira julafton i vårt hus - 16 personer tror jag vi blir

3. Elliot ska få fira sin allra första jul

Har inte så jättemycket julstämning ännu men längtar som en tok! Ska bli sååå mysigt! 

En bit in i ätandet på Alberts.

Jag är inte så mycket för julmat men förra veckan gick verkligen i julmatens tecken. Det var julbord på löpande band. På onsdagen hade jag, Victor, Elin och Mika bokat bord på Alberts (Trollhättans lite finare restaurang). Jag var lite skeptisk till att betala så mycket pengar (695kr/person) när jag inte tycker det är såå supergott men vi tyckte helt enkelt att vi var värda lite lyx i vardagen & "julhetsen".

Försök till familjebild

Vi valde att gå dit på en onsdag för att slippa de värsta firmafesterna... inte får att vi någonsin varit på julbord som spårat ur men man har ju hört hur det kan gå till... hihihihi. Det var alldeles lagom med folk och vi behövde inte köa för att få mat. Vi var dock lite ivriga och roffade åt oss tallrikar innan vi fått glögg och menyn presenterad för oss, oooops. Vi är inte så fina i kanten vi. 

Det var så sjukt mycket mat. Tycker man om sill kunde man nog ätit sig mätt bara på det. Det fanns nog 20-30 olika sorter och till detta ål, ostron, lax, krabbterrine m.m. Jag fann till min glädje att det fanns Maki sushi och de var riktigt goda. Bland de varma rätterna högg jag in på de traditionella köttbullarna, prinskorvarna, 1 skiva skinka, några revben och nytt för i år en omelett med skaldjur. Trots att jag är lite feg blev jag helt klart mätt. Kanske inte riktigt på samma nivå som Victor som knappt kunde prata när det var dags för desserterna. Han hamnade i en djup paltkoma...

Dags för dessert

Dessertbordet gick inte heller av för hackor och jag åt crème brulée, knäck, färskost- och kardemummapudding, en struva och några chokladbitar till mitt te. Mums!! 

Hade jag inte varit så mätt hade jag nog kunnat gå en eller två rundor till och testat fler desserter... jag har blivit en sockerjunkie sedan Elliot föddes och fikar typ varje dag. Borde nog skärpa mig... nyårslöfte?

Tummen hittas allt oftare...

Elliot är alltid väldigt lätt att ta med men jag var lite nervös innan vi åkte till Alberts. Tänk om folk skulle tycka att det var dumt och att han störde deras fina kväll eller liknande. Man kanske räknar med barnfritt när man betalar en sådan summa pengar för sin mat? Jag hade inte behövt vara orolig. Han var sig själv och således väldigt "duktig". Sov en stund, låg i vagnen och tittade/pratade en stund och sedan ville han vara med och se vad vi höll på med. 

Perfekt med fyra famnar att hoppa mellan, då blir det ju aldrig tråkigt =) 

En vanlig syn på julbord,,, äter sig så mätt att byxorna behöver knäppas upp.
Elliot mumsade och åt som att han också fick ett julbord serverat. 

Vi var mycket nöjda och belåtna (lite för mätta) när vi tackade för oss, betalade notan och åkte hemåt. Vi var dock alla överens om att detta ska bli en tradition. I varje fall för oss fyra, när Elliot blir äldre tycker han nog det är roligare att vara hos någon lekvillig barnvakt. 

På torsdagen var Victor på julbord med sitt jobb, på fredagen var jag på julbord med Älvhögsborg på Quality Hotell i Vänersborg (sjukt god Waldorfsallad) och i måndags var Victor på julbord hos en i "herrklubben". Man kan ju tycka att julmat borde stå oss upp i halsen men imorgon börjar planeringen av maten till julafton, listor ska skrivas och handling ska göras... 

Nu kurrar det bra i min mage, en lite köttbulle skulle sitta fint =)

Lite som julafton

Medan jag satt i köket och åt lite mat så här inför träning med TKSK så passade jag på att kolla min mail. Bland alla reklammail med julklappserbjudanden fanns ett med Terese Alvén som avsändare och titeln Vinnare i bloggen Spark i baken. Det pirrade lite i magen när jag klickade på öppna.

Det stämde.
Jag läser bloggen Spark i baken varje dag och 1-24 december pågår där en julkalender. Varje dag öppnas en lucka med en tävling och för att delta ska man svara på en fråga och motivera varför man ska vinna den aktuella produkten. Igår deltog jag genom att nämna en folkhälsosjukdom där risken att drabbas kan sänkas genom regelbunden fysisk aktivitet. Jag skrev sedan en motivering till varför just jag skulle vara en av de tre lyckliga vinnarna av Terese nyligen utgivna bok "Träna tillsammans med familjen". Och jag vann!! Så himla roligt! Känns lite som julafton faktiskt! Tänk vad roligt jag och Elliot ska ha när han blir lite äldre =)

Min vinst

Liten blir stor

För exakt tre månader sedan kom vår son Elliot till världen. Tre månader sedan!!! 

Vad händer? Jag hinner inte med. Trots att jag ser honom i stort sett varje minut varje dag undrar jag när han växer och utvecklas i den rasande takt som han ligger inne med... Slumrar jag till då och då? 

När han var 6 veckor lyckades vi fånga första "riktiga" medvetna leendet på bild och efter det har han varit glad nästan konstant. Att le, jollra och "prata" är hans största nöje för tillfället, förutom att sova och äta som fortfarande är väldigt uppskattat. Han vill vara med där det händer och favoritpositionen är helt klart att hänga på ena axeln (åtminstone när han är hos mig). 

En typisk dag för denna lille grabb ser ut så här (mer eller mindre): 

08.30 Jag tittar ner i sängen och där ligger Elliot och pratar. 

Tar ibland nappen och somnar om eller så går vi upp... 

09.00 Äter frukost och sitter sedan i babysittern och tittar på när jag (och pappa) äter.

Byter blöja och får på sig dagens första omgång med kläder. Busar lite.

11.00 Äter igen och somnar oftast ifrån maten. Får sova i babynestet eller i vagnen (vid promenad).

13-13.30 Vaknar på bra humör och redo för att prata och busa lite igen. 

Sitter med under lunchen, får ny blöja och sedan är det väl dags för mat igen. 

15.30 Somnar en kortis medan jag fixar med dagens projekt eller mig själv, typ dusch.

16.00 Resten av dagen är väldigt mycket mer oregelbunden än förmiddagen. 

Är Elliot hemma med pappa för att jag tränar så sover han långa stunder. Är jag hemma och Victor på jobbet så växlar det mellan sova, bli buren, joller och äta lite oftare. Är vi båda hemma får han oftast leka lite med Victor eller sitta med i köket när Victor lagar mat. Spännande!

19-20.00 Runt den här tiden brukar han somna in i en slags försömn inför natten. När han vaknar ur denna period brukar han nämligen få på pyjamas, ny blöja, mat och sedan sova i sin spjälsäng. Vilken tid det blir beror lite på när han vaknar och när vi lägger oss. Ingen fast rutin ännu. 

Cirka 23 Lägger sig för natten och somnar utan problem (om vi inte bråkar med sidokudde) till ljudet av speldosan i vår babywatch. Snuttar på sin tumme och när han inte orkar bråka med den får han sin napp och då tar det inte många minuter innan han sover och då ramlar nappen oftast ur. 

04-04.30 En vanlig tid för att vakna och få lite mat. Hade helst velat busa men jag försöker att inte falla för det utan ger mat och byter ibland blöjan. I med nappen och han somnar om.

(06.00 - Bråkar med sin tumme - får nappen och somnar om). 

Ett flertal nätter har nattamning och hjälp med nappen inte behövts, han har sovit hela natten igenom.

Detta är såklart inget fast schema, ofta bryts det av olika aktiviteter som besök, mamma/barngympa, öppna förskolan, träning, promenader och liknande. Han känns dock harmonisk och det är ganska lätt att tolka hans signaler. Börjar han gnälla så är han i stort sett alltid trött eller hungrig. 

Vad har då hänt i utvecklingen? 

* Han är över 60 cm lång

* Han har passerat 6500 gram

* Han ser sina leksaker - skäller på sin groda och pratar glatt och lent till kaninen

* Han suger på sina händer (nu har han kommit på att han kan ta handen till munnen och 

behöver inte jaga handen med huvudet - något som var väldigt gulligt)

* Han jollrar och testar olika ljud

* Han ler med läten (anar vi det första skrattet)

* Han har vänt sig från mage till rygg tre gånger (medvetet eller ej?)

* Han känner igen oss

* Han äter längre perioder (tidigare 4-8 min, nu 7-15 min)

* Det är roliga att bada, framförallt att plaska

* Vi kan resa honom till sittande om vi tar tag i händerna

* Huvudet är mer stilla i magliggande position (fortfarande lätt uttråkad här)

* Ligger mer och mer åt höger (ej i sidokudden)

Snart ska han få fira sin allra första jul och efter nyår gissar jag på att tiden går ännu snabbare. Mer rutiner, mer projekt, mer vaken tid och ännu mer utveckling. Ska bli spännande! 

Eftersom det inte går att bromsa tiden ska jag verkligen försöka ta tillvara på varenda stund. 

Detta, att sitta ner och reflektera över vad som sker/har skett, är faktiskt riktigt roligt! 

I full färd med att skälla på sin groda... vad har den stackaren gjort för ont?

Pampers barnvagnspromenader

I mitten av oktober var jag hemma hos en vän som jag umgicks med dagligen under gymnasiet och några år efter det. Under flera år hade vi inte någon kontakt på grund av flytt, studier, jobb, utlandsvistelser, barn osv. Tack vare sociala medier har vi ändå funnits där i bakgrunden och man har haft "lite koll" på vad som händer. Nu bor vi lite närmare varandra igen och kanske kommer kontakten att återupptas. Ett första steg var en lunch hemma hos henne i deras nyköpta hus och jag fick äntligen träffa hennes underbart fina barn som jag tidigare bara sett på foton och filmklipp. 

Elliot var då 5 veckor och det blev självklart mycket bebisprat. Det är väldigt intressant att diskutera med någon som nyligen varit i samma sits (för mamma var det ändå nästan 30 år sedan). Som nybliven mamma suger man (åtminstone jag) i sig allt man kommer över och tar till sig alla råd, rön, tips och förmaningar. Man vill ju göra rätt och alla situationer är nya...

Josefina tipsade mig om en podcast som heter Pampers Barnvagnspromenader. Syftet med denna podcast är att lyfta föräldrars frågor och funderingar kring barn och deras utveckling. Det kommer ut ett nytt avsnitt varannan vecka och podcasten är fortfarande vid liv, kul. Frågorna framförs av programledaren Tove Norström och besvaras av den oberoende experten, leg. barnmorska och leg. psykoterapeuten Louise Hallin. Jag tog tacksamt emot detta tips och började lyssna redan dagen därpå. Jag vet att många tycker det är illa att vara ute och gå med barnvagn och ha hörlurar i öronen, att man borde ägna barnet all uppmärksamhet. Nu är det så att Elliot för tillfället stensomnar så fort vagnen börjar rulla och sover tills vi kommer in på uppfarten (oavsett längd på promenaden). Det känns då som att det inte spelar honom så stor roll om jag har en lur i örat och lyssnar på två tanter som kanske hjälper mig att agera pedagogiskt i kommande situationer. Den dagen han förändrar sitt vagnbeteende och kanske sitter upp och vill kommunicera med mig får jag agera annorlunda. 

November månad och endast en fleecetröja över mitt linne. Vi har haft ruggigt bra promenadväder hela hösten! 

Jag fastnade direkt för denna podcast och betade av flera avsnitt på en gång. Blev lite stressad att de skulle ta slut så jag bestämde mig snabbt för att jag fick lyssna på max ett avsnitt per dag. Stackars Victor har fått varje avsnitt återberättat i detalj typ... men nu har han också börjat lyssna. Lättare att prata OM programmets innehåll med varandra än att jag LÄR honom vad de har sagt. Jag tycker att föräldrarna ställer intressanta frågor och även om vissa ämnen (mat och sömn) dyker upp i nästan varje avsnitt så tröttnar jag inte. Ibland ställs frågor om spädbarn, ibland om treåringar och ibland om tolvåringar osv så det blir ändå variation. Svaren är relativt korta och i vissa fall väldigt tydliga. För mig som inte har barn sedan tidigare har jag stor möjlighet att ta till mig av det som sägs men jag kan tänka mig att vissa (raka) svar är provocerande för dem som kanske redan passerat den nämnda fasen.  Kanske känner de sig kritiserade och tänker att de har gjort fel, men jag tänker att gjort är gjort och barnet/barnen mår säkert bra ändå eftersom magkänslan bidrar till att man gör så gott man kan. 

Så här kan man också sitta och lyssna på podcasten... Mysigt och intressant på samma gång. 

Det som jag tycker är bra med podden är att det är tips och råd. Vad vi sedan väljer att göra är upp till mig och Victor, beroende på vad Elliot visar sig vara för typ av barn. Louise säger i nästan varje avsnitt att hon enbart talar utifrån vad forskning visar är barnets bästa och att hon vet att det hon säger inte passar alla familjer av olika anledningar (ekonomiskt, socialt, tro, arv osv). I första avsnittet har jag t.ex. för mig att hon säger att det vore allra bäst för barnet att pappan är föräldraledig när barnet är 2,5 år eftersom det oftast är då som papporna blir superintressant varelser... Det är dock inte många barn som är hemma så länge och det är ju inte direkt bra för barnet att börja på dagis (vet att det heter förskolan men tänker kalla det dagis ett tag till) ett år och sedan gå hem igen och vara ifrån sina kompisar i flera månader... 

Skärmdump från Louise Hallins hemsida.
Jag öser på föräldrarna information och tydliga budskap som de sedan måste förhålla sig till själva. Det här är vad jag vet och kan. Take it or leave it - föräldrarna är vuxna människor som måste välja vad de vill ta till sig, säger Louise Hallin. http://www.dagensmedicin.se/nyheter/louise-hallin-fortsatter-att-staka-ut-sin-egen-vag/

Jag gillar att hon är rak och tydlig, att informationen inte luddas in i några krusiduller. När jag lyssnar under mina promenader känner jag hur jag fylls med idéer och tankar. Vissa saker ska jag verkligen försöka att följa, några hoppas jag att vi kommer att testa och andra vet jag redan nu att jag/vi inte kommer att lyckas med. Vi är alla olika som individer, vi har olika bakgrund, olika syn på uppfostran och framförallt så har vi olika barn. Jag tar främst åt mig sådant där det känns som vetskapen om hur man kan agera underlättar eller gör situationen lättare för både oss och vårt barn. 

När jag inför detta inlägg googlade på Louise Hallin märkte jag att hon deltar i ytterligare en podcast, har (haft?) ett program på SVT, suttit med på Nyhetsmorgon osv. Det har jag missat helt, i och för sig har jag inte varit mottaglig för information om barn och uppfostran på samma sätt tidigare. Till min stora förvåning hittade jag också ett flertal artiklar och bloggare som trycker ner, avvisar och dömer ut Louise Hallin. Främst får hon kritik för att ha en förlegad syn på föräldraskap, kvinnor och män. Något som inte är populärt i vårt alltmer jämnställda samhälle. 

Hon framhäver att mammor och pappor är olika och att mamman är extremt viktig första tiden då hon förhoppningsvis ammar. Det verkar som en del tolkar att Louise menar att pappan inte är viktig för barnet men utifrån de 10 avsnitt jag lyssnat på har jag förstått det som att pappan är minst lika viktig men att vi inte kan komma ifrån att vi är två olika kön. Det sagt utan att säga att det ena könet är bättre eller sämre än det andra. Kritiken är främst från 2009, var det då hon började höras tro?

Jag har som sagt var bara lyssnat på typ 10-15 avsnitt och har inte sett henne på youtube eller på tv. Jag tycker att mycket är bra och tänker ta till mig av det som passar vår familj. 

Trots all kritik rekommenderar jag ändå starkt just denna podcast där "vanliga" föräldrar får svar på sina frågor och funderingar. Lyssna och se vad ni tycker! 

Trevlig morgonpromenad i början av december. 

Elliot sover gott när vi är ute och går, oavsett väder och vind och "expertråd i lurarna"...