Arena Älvhögsborg - förälder/barngympa

Den 15 oktober åkte jag och Elliot ner till Arena Älvhögsborg för att vara med på deras förälder/barn-gympa. Elliot var då 5 veckor och egentligen borde väl barnen vara åtminstone 5 månader för att kunna tillgodogöra sig "träningen" och få ut något utav det.
Jag resonerade som så här:
* Jag mår väldigt bra och känner att jag vill prova på något annat än appen MammaMage.
* Det är träning som är anpassad för "mammor".
* Elliot är väldigt enkel att ta med sig på saker och ting.
* Elliot tycker om musik och när det är ljud runt omkring honom.
* Fokus ligger på barnets bästa och det är fritt fram att avbryta träningen och ta hand om sin bebis; amma, byta blöja, trösta osv. Är det någonstans jag ska prova så är det väl där?

Material och bebis "framplockat"

Passet började klockan 10 och vi var där cirka 20 minuter innan. Elliot somnade i bilen och fortsatte sova när jag lade över honom i vagnen. Det kändes fel och lite osäkert att väcka honom så jag bar in hela liggdelen i salen och plockade sedan fram pilatesboll, pilatesring, mattor, vikter och gummiband.  Lade även fram en filt och lite "underhållning" till Elliot.

Träningen drog igång och efter uppvärmningen bestod passet av 10 stationer som utfördes av alla samtidigt på den egna platsen. I flera av övningarna var bebisarna inkluderade och det verkade riktigt mysigt för dem som kunde "använda" sina barn som vikter m.m. Elliot var såklart också mysig men på ett annat sätt. Han sov den första halvtimmen och sedan låg han på sin filt och tittade i taket och på mig någon gång ibland. Positivt var att jag fick möjlighet att köra alla övningar tre gånger. Tackar!
Efter passet "knöt Elliot kontakt" med Elton och Folke som också var där och tränade. Kul!

Veckan därpå åkte vi ner igen. Det blev ett liknande scenario och han sov i typ 20-25 minuter av passet. Sedan låg han på sin filt igen och var lite mer intresserad av mig, hurra! Jag justerade några övningar för att anpassa dem efter hans ålder och det faktum att han inte är helt stabil i nacken ännu. Han skötte sig exemplariskt och var väldigt nöjd efteråt. Låg och jollrade i vagnen medan jag hann duscha och göra mig iordning och sedan somnade han medan jag och Jojjo gick till Swania och åt lunch. Vaknade först när det var dags för dessert. Mammas duktige kille!!

Träningspass nummer 2.
Klädd i bodyn som moster Annelie målade på babyshowern vi bjöds på innan han kom till världen. 

I tisdags kom ett sms från Ida (Eltons mamma) som är instruktör för förälder/barngympan. Elton var förkyld och de behövde en ersättare till passet. Angela (Folkes mamma) hade inte möjlighet och Ida ville därför kolla med mig och Elliot innan de tog beslut om att eventuellt ställa in passet. Jag avvaktade någon timme med att svara då jag tyckte att Elliot blivit lite rosslig och var osäker på om vi skulle våga lova något. Planen var sedan tidigare i veckan att åka ner som deltagare men då kan man ju bara avboka om det kommer något i vägen. Senare på dagen rosslade det inte längre och han var pigg och glad så när Ida ringde svarade jag att vi kunde ställa upp.
Dags för Elliot att göra debut som instruktör =)

Natten mellan tisdag och onsdag var den första natten sedan BB som han inte kunde sova. Vi var vakna mellan 02.50-07.15 (någon tupplur på 10 min här och var) och jag började fundera på om någon av oss skulle orka åka och vara dugliga som instruktörer. Elliot vaknade kl 08.45 och var återigen på bra humör. Han fick i sig lite "mat", dock mycket mindre än vanligt, och jag hann slänga i mig lite flingor med mjölk. Den närmsta halvtimmen lyckades han spy ner både mig och sig själv rejält två gånger och lite lättare en gång. Det blev också ett klädombyte i samband med blöjbyte utan att gå in på detaljer. Vid det laget började jag bli lite stressad, skulle vi komma iväg?

Det gjorde vi och vi klev in i salen när det var 15 minuter till start. Tog återigen in hela liggdelen för han såg lite småtrött ut. Plockade fram allt material och förberedde musiken. För enkelhetens skull hade Ida mailat passet till mig så att det inte blev massa nytt för deltagarna och tidskrävande för mig att komma på - känns inte som ett pass man slänger ihop. Viktigt att tänka på vad som är bra för den här typen av målgrupp. I samma stund som jag satte på musiken somnade Elliot och han stensov hela passet. Han var så lugn att jag vid några tillfällen fick kontrollera att han andades (denna ständiga oro). Det gjorde han!

Det var väldigt roligt att få kliva in i instruktörsrollen igen även om det är ett väldigt annorlunda pass i jämförelse med t.ex. kettlebell, BodyCombat och CrossFit som jag är van vid. Fick dock en lyckokänsla i kroppen av att få "göra nytta" och av att se alla glada bebisar som jollrade gott och i vissa fall skrattade högt när mammorna lyfte dem högt upp eller busade med dem medan de tränade triceps. Tänk vad härligt när Elliot får vara mer delaktig, jag tror han kommer älska det!
Det kommer i varje fall jag att göra - är det aktuellt med en sådan här grupp på vårschemat tro?

Debut som instruktör! Ganska avslappnad i rollen =)

Wrapped in fleece

För 1-2 veckor sedan var hela lilla familjen ute på Överby för att ta beslut om inredning till vårt blivande badrum. Vi började kika redan i somras men nu var det alltså dags att komma till skott.

Det blev handfat, spegel och kommod från Kvik. Vi kommer antagligen komplettera med ett sidoskåp samt en stående spegel längre fram men vi vill först se hur mycket utrymme vi egentligen har att röra oss med. Kvik hade inte de blandare som vi önskade så de fick vi beställ från nätet. Spännande! 

När Victor slutförde affären smet jag och Elliot in på Team Sportia. Jag älskar sportaffärer och kan lätt fördriva ganska mycket tid där. Inköp av nya inspirerande träningskläder får vänta tills jag får besked om att det är fritt fram att köra på igen. Dessutom väntar jag till jul/nyår då det kommer vara rea på sådant som i mina ögon kommer kännas nytt. Får tänka på att det är en annan typ av inkomst nu plus att renovering av badrum inte är direkt gratis.

Råkade "springa på" den här fina fleecetröjan. Jag har inte känt att jag behöver en ny fleecetröja men däremot behöver jag praktiska amningskläder. Perfekt! Bara att slå sig ner, knyta upp och börja mata. Dessutom verkar det som att man kan skyla sig lite med den. Jag är nämligen inte helt bekväm i att amma offentligt (ännu). Den kommer även vara funktionell och varm under höstens promenader. Tyckte även att priset var helt ok. 

Idag fick jag ett sms att Team Sportia har 25% på allt i butiken för att de firar 25-årsjubileum. Typiskt, men å andra sidan kanske den är slutsåld och då spelar ju procenten ingen roll. Kanske hinner ut till Överby imorgon och göra ett eller annat fynd... något behöver jag väl? 

Jollyroom

Jag tycker om att handla på nätet. Jag kan då passa på att surfa runt i olika butiker när jag har tid (sen kväll, ibland natt, tidig morgon) och slipper irra runt i butiker och leta, utan att veta vad jag letar efter. Dessutom känns urvalet mycket större på nätet, det är inte bara det allra senaste och det som är på modet just nu. Jag är inte så bra på mode, det tar typ 1 år för mig innan jag vant mig vid nyheterna, hahaha.

Sedan finns det vissa saker som jag aldrig kommer att köpa, efter 32 år har jag ändå lite koll på vad den här kroppen inte ska kläs i. Korta, vida tröjor är ett sådant exempel eller sådana där vidriga (enligt mig) shorts som är höga i midjan och korta vid skinkorna.... herre jösses! Känns som de är felsydda!

Oftast handlar jag på La Redoute (Nike + "neutrala kläder"), Ellos (ofta bra erbjudanden som t.ex. 40% på dyraste varan m.m) och HM (inte bästa kvalitén men bra pris för enstaka användning). Nikestore är jag inne på väldigt frekvent men jag försöker hålla mig ifrån impulsköp där eftersom det lätt blir väldigt dyrt. Fönstershopping är inte helt fel det heller.

Då har den här damen blivit långrandig igen. Jag skulle egentligen bara skriva att jag verkligen rekommenderar Jollyroom.se. Eftersom jag bara haft barn i drygt en månad har jag inte jättestor erfarenhet av barnbutiker på nätet men jag har hunnit handla två gånger på Jollyroom och jag imponeras framförallt av deras ursnabba leveranser. De har också haft allt jag sökt efter (även om jag inte köpt det). En konkurrerande sida har flera av produkterna jag sökt efter på sin hemsida men när man sedan klickar på varan så finns den inte och man får välja att bevaka produkten och få ett mail när varan åter finns i lager... har fortfarande inte fått mail om någon av de varor jag bevakar. Lika bra det för jag har nu köpt dem på Jollyroom =)

Just nu har Jollyroom Oktoberfest med galet många bra erbjudanden. Varje timme mellan 18-23 måndag - torsdag denna vecka öppnas sidor med tokrea. Priserna gäller en timme och man kan inte se vilka erbjudanden det blir timmen eller dagen därpå. Lite gambling alltså - slår man inte till kanske man missar en vara man behöver och om man köper kanske den kommer i annan färg eller modell en senare timme och då kan det bli mycket shopping. Svåra val, hiihhiih. Än så länge har jag bara kikat. Elliot behöver faktiskt ingenting just nu och julen närmar sig med stormsteg...

På Jollyroom har jag bland annat köpt dessa superfina förvaringsboxar (gorillan och draken) som vi har på hyllorna i vårt skötbord. Jollyroom har 55 härliga produkter från 3 sprouts i sitt utbud och jag kommer definitivt att köpa fler. Det lutar åt en badrumsförvaring, en tvättkorg eller en större leksaksförvaring... 

Mammamage - ny typ av träning

 Efter ett kejsarsnitt (kanske även vaginal förlossning?) rekommenderas man att vänta med (ansträngande) träning i 8 veckor eller tillnamn varit på kontroll hos sin barnmorska/gynekolog. Under graviditeten har kroppen förändrats och för att ge plats åt fostret delar sig magmusklerna. De djupa magmusklerna blir långa och slappa medan de yttre flyttas åt sidan. Väldigt enkel beskrivning men det är ungefär detta som kallas för diastas. Innan man utsätter kroppen för tung träning behöver man låta magmusklerna hitta varandra igen. På de allra flesta går magmusklerna tillbaka inom några veckor men det är viktigt att kontrollera "sin diastas" innan man drar igång. Det är alltid bra att stärka sina inre bukmuskler men efter en graviditet verkar det vara prio ett. Åtminstone om man inte vill förvärra separationen och orsaka åkomma på musklerna som försvårar träningen längre fram. 

Träning är en stor del av mitt liv och jag vill kunna fortsätta att utmana mig och utvecklas inom både CrossFit och kettlebell, två träningsformer som ställer högra krav på bålstabiltet och styrka. Hela min kropp skriker efter att få komma igång och köra på ordentligt, flåsa, svettas och få träningsvärk. 

MEN, jag har bestämt mig för att göra RÄTT för att det inte ska bli fel i förlängningen. Jag ska ta tillfället i akt att verkligen hitta samt träna min inre magmuskler. Jag skulle behövt det tidigare men det har inte blivit av, jag har velat göra tyngre övningar. Nu måste jag och nu ska jag. 

Under graviditeten köpte jag boken Träning för nyblivna mammor av Olga Rönnberg. Samma dag som jag plockade fram den hittade jag av en slump (App Store eller en artikel) appen Mammamage. 

Det verkade vara snarlikt fokus så jag bestämde mig för att testa, jag tilltalades av att det var angivet hur länge jag skulle hålla på, när jag skulle vila och att nästa nivå inte låstes upp förrän den första var avklarad osv. Jag hade skyndat fram till nästa annars. 

Inledande text i appen Mammamage:

Frågar dina kompisar om du är gravid, fast du inte är det? Kan du göra 100 situps men har ändå inte platt mage? Blir magen spetsig när du gör situps? Då kan du ha mammamage. Mammamage är en slapp och uttöjd mage som ger dålig stabilitet. Ofta kan magmusklerna på kroppens framsida ha separerat. Separationen kallas diastas och ger ännu sämre funktion och stabilitet. 

När man klickar på den upplåsta nivån kommer man till en sida när man rekommenderas att utföra träningen 5-6 dagar i veckan (märkte att man får en påminnelse om det går för lång tid mellan tillfällena man använder appen... ooopps). Det står också hur många gånger till man behöver göra den aktuella nivån innan det är dags att göra ett test och kontrollera att man är redo för nästa nivå. 

Försöker promenera oavsett väder - frisk luft är gott och Elliot trivs väldigt bra i vagnen. 

Totalt verkar det finnas 7 nivåer och utmaningen ökar för varje nivå. Kul!! 

Min träning med Mammamage drog igång måndagen (såklart) den 15 september och då var Elliot 6 dagar gammal. Jag hade då varit ute på två promenader och hade en känsla av att det kunde vara värt att prova. Visst, jag kände att jag har ett snitt på/i magen men jag kan klara av min vardag. De fyra övningarna som ingick i denna nivån verkade dessutom inte vara så avancerade. 

Övning 1 - kändes helt ok. 

Övning 2 - en övning som återkommer i olika former i flera nivåer, vet inte om jag gör rätt. Lite "svår".  

Övning 3 - min favoritövning på denna nivå. Vet inte om jag mer drar in magen än vad jag drar ihop den???
Den känns mer lös än hård, hihihi. 

Övning 4 - Här gjorde jag nog lite för mycket för jag lyfte benet upp till 90 grader för att "känna något"... Kanske borde fokusera ännu mer på att verkligen hålla magen? 

Jag tycker att det är en bra app men jag upplever inte att jag tränar. Det visste jag redan innan men jag blir ändå frustrerad av att sitta rätt upp och ner och knipa istället för att gå ut och springa (ja, till och med löpning lockar). Trots detta har jag hängt i och det blir 3-5 ggr/vecka och det är jag nöjd med. Jag kompletterar med 1 promenad/dag på ca 50-90 minuter och då försöker jag tänka på hållningen och att spänna magen. 

Några övningar återkommer i flera nivåer, men det är faktiskt lite spännande att öppna upp en ny och se vad den har att erbjuda. Jag har idag fått öppna nivå 5 och i denna verkar man lägga till lite armrörelser och det är hela 6 övningar, jihooo! I början gjorde jag gympan sent på kvällen framför tv'n men nu har jag börjat gympa ihop med Elliot så när han ligger på mage och övar på att lyfta sitt lilla huvud ligger jag bredvid och tränar min mage. Riktigt mysigt. 

Här är en övning från vardera nivå som jag tagit mig igenom (+ nr 5 som börjar idag). En viss stegring syns.

Ibland används träningsmattan även till relax ihop med pappa Victor. 

Nytt liv

Hur många gånger börjar man ett nytt liv?
Varje nyår?
Varje höst?
Varje månad?
Varje måndag?

14 juni 2014 - ett härligt pass på Spikön

Det nya livet kan innebära olika saker, oftast att man ska sluta med något "dåligt/onyttigt" och börja med något "bra/hälsosamt". Det kan också innebära att man ska nå ett mål eller utveckla en sida hos sig själv. Jag har börjat nytt liv X antal gånger. Det mest frekventa har varit att jag ska dra ner på/sluta med godis och på andra plats kommer nog att NU, nu jäklar ska jag ta tag i löpningen eller  NU, nu ska jag satsa på kettlebell och verkligen träna målinriktat. Hittills har jag inte lyckats med de nya liven. Antagligen är jag väl egentligen nöjd med hur jag har det ändå... eller?

Detta inlägg ska inte handla om några löften eller små förändringar. Detta inlägg ska handla om att jag verkligen har börjat ett nytt liv och det finns ingen återvändo. På sätt och vis har jag redan lyckats med förändringen och sett ur ett annat perspektiv vet jag inte förrän om väldigt många år om jag har lyckats eller ej. Detta inlägg ska nämligen handla om att Elliot har kommit till världen och att  jag och Victor har blivit föräldrar. I listan på alla de roller vi innehar (kollega, kamrat, tränare, lärare) kan jag nu lägga till mamma. Ett ord som i mina öron fortfarande innebär min egen mamma...

Den 1 februari gjorde jag ett graviditetstest som visade sig vara positivt. Därefter började en tid med mycket glädje, hemlighetsmakeri, läsning om fostrets utveckling, lite oro och planering. Vi var båda fast beslutna om att vi absolut inte ville veta kön på barnet. Vi kände att vi ville ha kvar denna stora överraskning och kunde inte riktigt förstå vad vi skulle med informationen till. Jag är såå glad att vi
höll fast vid detta beslut även om man ibland var så nyfiken att man kunde spricka.

Jag har så länge jag kan minnas velat ha barn men samtidigt varit otroligt rädd och skeptisk till både graviditeten och förlossningen. Jag hade inte behövt oroa mig, graviditeten flöt på väldigt bra. Tror jag var illamående på morgonen en eller kanske två gånger och sedan hade jag lite ont mellan skulderbladen i en till två veckor. Utöver det har jag mått hur bra som helst och jag har kunnat träna på (anpassat såklart) under alla månaderna. Jag gick upp 9-10kg totalt och kände mig aldrig klumpig. Visst kände jag mig stor och orörlig i förhållande till mitt vanliga jag men jag trodde det skulle vara väldigt mycket värre. Jag är framförallt glad över att jag slapp må illa, det var nog min största fasa.
Gällande cravings så tycker vi att jag kom undan bra där också. Jag var väldigt törstig och ville helst ha kranvatten. Ett lite större sug efter saftig frukt hade jag också men det brukar jag å andra sidan ha under sommaren så jag vet inte om det berodde på graviditeten eller den varmare årstiden.

Redo för träning i den härliga sommarvärmen =)

Som jag skrev har träningen fungerat bra. Jag slutade med mina pass redan i maj men det var snarare på grund att anläggningen ändrade till färre pass under sommarschemat än att jag inte orkade eller klarade av det. Nu i efterhand känns det ändå som ett klokt beslut - nu kunde jag fokusera på min egen träning och verkligen bara göra sådant som kändes ok och anpassa mig efter dagsformen. Crossfit var helt perfekt. Någon kanske blir förvånad över detta men det som var så bra med denna träningsform var att man ändå alltid individanpassar träningen eller dagens WOD. Det var liksom ingen som blev påverkad av att jag gick upp och ner på boxen istället för att hoppa, eller att jag rodde när de andra sprang osv. Tack vare årstiden var jag också ute och gick samt simmade lite då och då. Några gånger hade jag kanske övertro på mig själv, jag minns att jag deltog i en WOD där man skulle välta traktordäck när jag var i vecka 35 och det gjorde lite ont i ena ljumsken efteråt. Jag minns också att jag och Victor var ute och gick en kväll och jag fick en impuls att jag ville stå på händer. Inte jättelämpligt...

8 juni 2014 - Impuls att stå på händer nere vid kanalen

När graviditeten närmade sig sitt slut blev barnmorskan osäker på hur fostret låg och jag fick därför
åka upp till NÄL för att göra ett ultraljud till. Detta ultraljud visade att bebisen inte hade vänt sig utan låg med huvudet uppåt. Vi fick information om att de ville göra ett vändningsförsök och att de brukar lyckas med ungefär 50%. Om det inte gick skulle det antagligen bli kejsarsnitt.
Den 27 augusti tog jag ledigt från jobbet för att åka till NÄL och försöka vända på bebisen. En mindre trevlig upplevelse där två personer hängde i och på min mage när de gjorde var sitt försök. Jag fick höra att vårt barn var både envetet och starkt och det gick inte att flytta på det en centimeter. Vi blev tillfrågade om vi ville prova att föda sätesbjudning eller ha en tid för planerat kejsarsnitt - vi fick en stund på oss att diskutera och sedan kom de tillbaka. Jag visste att jag absolut inte ville prova sätesbjudning och vi fick således en tid för kejsarsnitt en vecka innan beräknad födsel. 
Eftersom jag innan graviditeten alltid sagt att jag banne mig ska göra kejsarsnitt blev jag väldigt förvånad när jag kände mig lite snuvad på konfekten. Uppenbarligen har jag gått och förberett mig på att genomgå en förlossning & nu kunde jag alltså sluta grubbla på hur det skulle kännas och/eller gå.
Jag är ganska bra på att anpassa mig och efter några dagar hade jag förlikat mig med tanken och hoppades att bebisen inte skulle få för sig att vända sig någon dag innan så att kejsarsnittet ställdes in i väntan på en vaginal förlossning. Någon måtta på förändringar får det faktiskt vara.
Den 1 september slutade jag jobba och under denna "sista" vecka skulle jag ha njutit av en massa träning men jag blev megaförkyld så jag fick avstå helt och hållet. Klassisk ledighetsförkylning. Jag ska inte vara ledig! Veckan ägnades istället åt att göra ärenden, klippa och färga håret, äta middag på restaurang med goda vänner samt vara domare på CrossFit Trollhättans boxtävling.
Måndagen den 8 september var en skum dag. Vi visste att det var sista dagen utan barn och att nedräkningen till att bli föräldrar minst sagt var igång. Vi försökte agera normalt och gjorde en del ärenden, lunchade hos min mamma och jag avslutade sedan dagen med att ha träning med TKSK.

Några timmar kvar (en natt) till förlossning...

Tisdagen den 9 september var en stor dag. Den är solklar men ändå väldigt diffus och luddig. Det är dagen då min och Victors son kom till världen och det kunde knappast gått till på ett bättre sätt. Man läser väldigt mycket dåligt om sjukvården i dagstidningar men det kan inte gälla personalen på operation, förlossningen och BB. De var professionella och hjälpsamma men gav oss samtidigt mycket tid på tu man hand så att vi kunde prata utan att bli störda, grubbla högt utan att någon svarade och sedan vänja oss vid vår son men ändå ha hjälpen en knapptryckning bort.
Vi är supernöjda.

En skum känsla att kliva in genom dessa dörrar.

07.15 kom vi in på förlossningen där vi fick ett rum. Med hjälp av ultraljud kontrollerade de att bebisen inte hade vänt på sig och sedan fick vi information om hur allting skulle gå till. Vi fick byta om till andra kläder, jag fick en kateter i urinröret och en nål (till smärtstillande) på ovansidan av
handen. När klockan närmade sig 08 rullades vi in på operation och där vet jag inte hur många det var som hälsade på oss; kirurg, barnläkare, barnmorskor, sköterskor - you name it. Fick ytterligare information om vad som skulle se och därefter fick jag ryggmärgsbedövning (eller liknande). Benen blev varma och domnade sedan bort. Jag kände beröring men inte smärta. Skumt!!
Ett skynke sattes upp och sedan tog själva ingreppet max 20 minuter. Jag vet inte var jag fick mitt lugn ifrån men jag andades fokuserat och småpratade med Victor som satt vid min sida hela tiden.

Redo för operation/förlossning

Helt plötsligt hörde jag dem säga något i stil med; Åh, så fin! Vilken vacker bebis! 
Vi båda stelnade till och Victor som tyckte att skriket dröjde sa: Vad händer? Vad händer? 
Sedan hördes ett litet skrik och de "tryckte upp" bebisen i mitt ansikte och sa pussa mamma. Därefter lyfte de på filten som dolde könet och eftersom de visade organet ungefär 3 cm från mitt ansikte kunde jag ta miste på att det var en liten kille vi fått. Victor fick följa med barnmorskan för tvätt, mått, vikt och fix av navelsträng medan de började sy ihop mig. Jag låg bara och tänkte: jag har en son, jag är mamma till en pojke, mina aningar stämde, farfar kommer bli glad, jag har en son...
Helt plötsligt var de tillbaka med ett litet knyte i blå filt (samma oavsett kön) och vit mössa som de lade på mitt bröst. Han var 49,5 cm lång och vägde 3622 gram. Helt perfekt och världens sötaste!

Familjen samlad för första gången. Elliot är här 5 minuter gammal. 

Vi var någon/några timmar på förlossningen innan vi förflyttades till BB. Där skulle vi sedan få ordning på amning och blöjbyten. Jag var fortfarande bedövad från midjan och neråt så Victor fick ta hand om de första blöjorna och jag fick sköta maten. Vår bebis verkade vara en mycket nöjd, harmonisk kille som kunde äta bra direkt och bajsade både ofta och mycket. Blöjbyten var dock inte populärt - jäklar vad en sådan lite kan låta mycket. Stackarn skrek sig nästan hes vid varje byte.
Vi hade ett eget rum och det är jag väldigt tacksam för. Vi kunde göra det som passade oss utan att oroa oss för att störa någon annan.

Så här fick Victor och vår son mysa medan vi väntade på att min bedövning skulle släppa...

Dags att sova tillsammans för första gången. 

Första natten sov jag inte mycket, om ens någonting. Elliot (som då var namnlös) sov som en stock men jag var orolig för plötslig spädbarnsdöd och ville kontrollera hans andning väldigt frekvent. På grund av mitt snitt skulle jag rulla upp från liggande till sittande på ett omständigt sätt som i mina ögon tog alldeles för lång tid när jag fick bråttom på grund av något skumt ljud eller inga ljud alls. Någon gång satte jag mig upp på vanligt vis och herre jädrar vad ont det gjorde. Det slutade därför med att jag hade honom bredvid mig denna första natt. För min sömn hjälpte det inte, nu var jag ju orolig att lägga mig, en arm eller täcket över honom. Hahaha!
Han överlevde och även om oron fortfarande finns där har den där smått hysteriska känslan lagt sig.

1 dag gammal och fortfarande utan ett bestämt namn - Vi provade med Julius, Isac och Elliot. 

Vi blev kvar på BB tre nätter och åkte hem till vårt hus fredagen den 12 september. Jag är glad att vi var kvar åspass länge. Vi hann med alla undersökningar, jag hann fråga alla frågor jag hade just då, mitt snitt kändes ok, amningen fungerade och jag kände mig "ganska trygg" i den nya rollen. Victor sov med oss de första två nätterna och den tredje testade vi att vara där själva. Victor jobbar ofta natt och det var skönt att prova på när det fanns hjälp inom räckhåll. Vi klarade oss "själva" riktigt bra =)

Vet inte hur många foton jag tog under våra dagar på BB.
Alla ansiktsuttryck är ju nya och allt så gulligt, pluttigt, sött, coolt... 

Victor hämtade oss efter lunch på fredagen och det kändes konstigt att kliva ut från BB, sätta bebisen i bilen och åka därifrån. Nu är han vårt ansvar. Vi ska se till att han får en bra uppväxt och blir en trygg person med kloka värderingar och lämpligt uppförande... Jösses!! Redan efter några timmar kände man att detta är person nummer 1 från och med nu. Mina behov kommer i andra hand och Victor på något sätt i tredje hand... Det kommer nog förändras men jag har aldrig varit med om att känna såå här starka känslor. Kommer göra allt för vårt lilla knyte.

SM i kettlebell (Long cycle) 2014

Förra helgen tillbringade vi mestadels i en bil men även i Uppsala och Östhammar. Det var nämligen Duderö IF i Östhammar som arrangeras SM i kettlebell i år. Vi var tre bilar som på fredagen den 3 oktober lämnade Trollhättan men på grund av olika arbetstider m.m så åkte vi på lite olika tider. För att minska restiden något hade vi bokat in oss på hotell i Uppsala för att sedan åka sista timmen till Östhammar på lördag morgon efter en god hotellfrukost. Från början skulle Victor ha jobbat men eftersom han spridit ut sina 10 pappadagar så sträckte de sig över denna helg. Puh, även fast Elliots gudföräldrar och andra hjälpsamma människor var med så vet jag inte om jag hade åkt själv. Han är ju inte ens en månad, vi har inga rutiner & han behöver "konstant" tillsyn. Stort tack till Victor alltså!

För vår del inleddes fredagen med att klockan 08.00 infinna oss på NÄL och deras öronavdelning för att göra ett hörseltest på Elliot. Det var avklarat på 30 sek och visade sig vara bra. Därefter var det begravning för min farmor. Aldrig roligt med begravningar men det blir ändå ett avslut och eftersom hon varit sjuk är det skönt att kunna konstatera att hon nu slipper lida. 

Efter en "flängig" dag var jag lite orolig för hur Elliot skulle klara av den långa bilresan på lite drygt 5 timmar. Det gick så fint, så fint. Han sov större delen, bräkte som ett lamm lite då och då, åt när vi åt och var allmänt smidig att ha att göra med. Började såklart fundera över hur natten skulle bli efter en annorlunda dag, mycket sömn på eftermiddag/kväll och en hotellsäng... Lite grubblig morsa, hihihi. Jag hade inte behövt vara orolig. Han åt och somnade sedan som en stock i hotellets resesäng. Jag och Victor kunde slappa i sängen och titta på Idol som vi visade på grund av bilresan. Så skönt! 

Dessutom sov han bra under natten med två utspridda, korta amningstillfällen. Det var heller inga problem på morgonen, vi kom upp i tid, han sov lugnt i vagnen medan vi åt frukost och sedan var det bara att ge honom mat och byta blöja innan vi åkte vidare. Nöjda föräldrar! 

Ny roll - domare istället för lyftare.
Förra året var det jag & Marie (röd tröja) som stod bredvid varandra och slet med 24 kg. 

SM arrangerades i Frösåkerhallen, en anläggning badhus och idrottshall. Det fanns rejält med utrymme och i lokalen fanns 4 plattformar för lyftare, en rejäl uppvärmningsyta och en liten kiosk. 

Direkt när jag kom in blev jag sugen på att delta. Jag började fundera över vilken vikt jag borde orka köra med samt hur farligt det egentligen kan vara. Mitt snitt gör ju inte direkt ont längre. 

Jag lyckades tygla mig och deltog enbart som coach och domare. Emellan varje omgång fick jag dock komma ihåg att jag även var där som mamma och vi lyckades tajma in så att jag hann amma/byta blöja när jag pausade från dömandet. Riktigt imponerad över hela lilla familjen med tanke på att vi inte har en enda rutin ännu och knappt känner vår lille gosse. 

Tänk om det fortsätter så här bra! 

Mina pojkar =)

TKSK ställde upp med fem deltagare; Jocke, Mika, Andreas, Johan & Maria. Sedan höstterminen startade har vi försökt att ha fokus på LC på våra träningar och deltagarna har varit både fokuserade och målmedvetna för att nå önskvärt antal repetitioner. Dagsformen har skiftat och det är svårt att få full kontroll på utvecklingen när vi bara har ett träningstillfälle i veckan. Vet att de tränar flitigt utanför klubbens tärningar också men som coach hade det varit skönt att erbjuda 2 tillfällen/vecka. 

Tävlande för TKSK + coach + maskot! 

 Jag satt som domare för andra deltagare i varje flight som någon från TKSK lyfte (förutom Mika). Det kändes inte så bra i mitt coach-hjärta. Hade jag sett listan i förväg kanske det hade gått att ändra på men nu var det ett jäkla pussel att få till domare till varje flight/heat/omgång så jag sade ingenting. Jag var dessutom säker på att alla fem visste vad de skulle göra och vad de behövde fokusera på. De presterade väldigt bra, fick inga no counts och hjälpte dessutom till att döma när de kunde. Detta tack vara stort engagemang av Thomas som kommit till oss och haft lite domarutbildning. 

En sån här medalj skulle jag också vilja ha =)
Brons: Johan, Jocke & Mika
Silver: Maria
Guld: Andreas (Candidate Master of Sport)

Det var väldigt roligt att vi kom iväg till SM även fast det var väldigt tråkigt att jag inte kunde tävla. Eftersom jag länge vetat att jag inte skulle kunna delta har jag inte kört LC på väldigt, väldigt länge men jag satt ändå och funderade över var jag kunde ha presterar, vilka jag hade tävlat emot och hur mitt resultat hade stått sig mot övriga lyftares. Spanade således lite extra på dem som körde med 24 kg och jag har för mig att det var 64, 81 och 87 reps. Jag gjorde 79 reps förra året och om jag hade deltagit så hade mitt största mål varit att lyckas göra 100 reps. Då hade jag dock behövt träna ordentligt... sååå, det får helt enkelt bli mitt mål till SM 2015! Då jäklar! 

Prisutdelningen drog ut tiden och vi kom iväg hemåt väldigt sent. Det blev mat i Uppsala och sedan försökte vi köra non-stop hemåt. Något snabbt stopp på en mack med amning fick det bli men annars raka vägen hem. Elliot sov men jag (som alltid stensover i bilar) sov inte en blund på hela vägen - vad har han gjort med mig den här lille gossen. Känner inte igen mig själv längre! 

Vi var hemma vid 01.30 och kom i säng vid 02. Elliot anade nog att vi var trötta och sov längre än vanligt mellan amningarna. Det tackar vi för! 

Idag har vi haft en lugn och skön dag, utan några projekt. Bara gos hela dagen och under tidig kväll tog vi en promenad till Kopparklinten. Riktigt skönt och väldigt vackert. 

Elliot var inte superintresserad av utsikten... 

Mollie Lindén - Purple rain

Så jädra bra!
Ligger i en säng på Radisson Blu i Uppsala och tittar på alla klipp från kvällens avsnitt (missade programmet då vi befann oss i bilen) på en iPad tillsammans med Victor. Mollie kliver in på scenen och från första till sista tonen har vi gåshud. Hon måste bara vinna (även fast Fanny de aguiar också är riktigt bra)!! Längtar redan till nästa fredag då det är dags igen!! 

Boxtävling CrossFit Trollhättan

Det går sådär för mig att "komma tillbaka som bloggare". Känns som att jag inleder varje inlägg med en ursäkt om att det var så längesedan eller att tiden fullkomligt flyger iväg. I och för sig är det sant men det kan ju vara trevlig att inleda med några andra ord, någon gång! Problemet är att jag vill ha inläggen i kronologisk ordning (strukturfreak) och jag har haft massa korta, spontana inlägg på G men har inte skrivit dem för att jag hade planerat att utvärdera vår lilla tävling i CrossFit Trollhättans box. Blir så trött på mig själv. Det finns ju faktiskt en funktion här på blogspot att man kan skriva inlägg och spara dem för att publicera vid senare tillfälle. Det hade varit smart - då hade det inte blivit ett lika stort projekt när jag väl har tid att sitta vid datorn. Idag ska jag i varje fall få ner mina tankar i detta lite längre inlägg och på så vis öppna upp för att bli mer spontan och kortfattad (good luck).

Hahahaha - texten ovan skrev jag för över en vecka sedan. 

NU gör jag ett försök att skriva klart eller åtminstone påbörja den egentligen handlingen.

En gång per år arrangeras CrossFit Games och det inleds med OPEN där alla får delta och det släpps en WOD varje vecka. Detta har jag och andra från vår deltagit i två gånger och jag har skrivit flera inlägg om de olika deltävlingarna och försökt förstå alla tabeller. Efter en helt vanlig träning i boxen började jag och Erik prata om att det är så go och förväntansfull stämning under de veckor som alla laddar och ser fram emot de nya utmaningarna som presenteras på hemsidan för Games. En idé kläcktes att vi borde ordna ett eget "games" i boxen, men i en komprimerad version på en helg eller liknande. Några minuter senare nämnde vi det för vår headcoach Daniel och knappt en dag senare hade vi bestämt att det hela skulle äga rum 6-7 september och att det skulle vara 3 WOD's/dag. 

I detta läge skulle vi sätta ihop två var men med en graviditet, uppstart/avslut på jobbet inför mammaledighet och ett stundande SM i kettlebell för deltagarna i TKSK så gjorde istället Erik & Daniel tre var och lyckades få en riktigt bra variation i det hela. 

Taggad, träningssugen och imponerad domare.

Jag hade så himla gärna velat vara med och köra. Vid detta laget (9 dagar till beräknad förlossning, men endast 2 dagar till planerat kejsarsnitt) var min längtan efter träning enorm och framförallt den där känslan av total utmattning, att man verkligen gjort så gott man kunnat och inte orkar göra mer. Det har ju inte skett på väldigt, väldigt länge. Kvastskaft, tomma stänger, kliv upp och ner på stepup-brädor, pushups på knä m.m är kul i ungefär två veckor.... SUCK!! Samtidigt ville jag såklart inte göra något som kunde riskera barnets hälsa eller min egen kropp inför framtiden. Jag fick helt enkelt acceptera läget och istället agera domare, fotograf och publik. Det var riktigt kul och eftersom jag inte behövde ladda för att delta kunde jag fokusera på atleterna och imponeras över deras utveckling och fantastiska resultat. Någon gång ska jag också prova dessa WOD's (heter det så?).

Vi samlades i boxen strax efter klockan 09 på lördag morgon och vid 10 drog spektaklet igång. WOD 1 var snabbt genomförd eftersom det handlade om att göra ett lyft varje minut och med fyra domare betade vi av gänget i en jämn ström.  För att kunna utse en segrare i varje WOD fick vi i denna lägga till att deltagarna skulle göra marklyft under återstående tid av minuten när de kom till en vikt de inte kunde få upp i en clean. Vi vet att Martin är stark som en oxe men i denna gren fick han slåss om förstaplatsen med Bengt. Anki och Rebecca imponerade med personbästa. Starkt! 

Förberedelser inför WOD 1 - Clean ladder

I lördagens andra WOD var tiden bestämd och vi visste således att varje omgång skulle ta 10 minuter. I tävlingssammanhang är det väldigt bra med den här typen av WOD eftersom det då är lättare att planera dagen och meddela när deltagarna ska vara redo för start. I första heatet (då alla tjejer körde) var domarna hårda på att det var JUMP OVER boxen efter utförd burpee. I andra heatet dömde jag Jonas och han gjorde något så att han skadade/sträckte baksidan av låret. Klantig som jag är säger jag då till honom att han kan gå upp och ner på boxen istället så att han åtminstone kan fortsätta delta. Jag vet inte om man kan skylla på det som kallas "gravidhjärna" men fel blev det i varje fall och jag tänkte bara på att man i boxjumps får välja hur man vill ta sig upp och ner. Det blev en del protester från deltagarna men det viktigaste var ändå att alla damer blev dömda på samma sätt så att det inte blev något orättvist där och eftersom Jonas i herrarnas första heat kunde gå så fick vi tillåta det i följande heat också. Resultatet hade nog inte blivit annorlunda ändå. Ber om ursäkt.

Poängen baseras på placering så Martin som fått placering 1 i två tävlingar har således 2 poäng medan t.ex. Hampus som fått placering 2 och 3 har 5 poäng. I denna typ av beräkning ska man alltså ha så låg poäng som möjligt. Victor deltog inte på lördagen men för att kunna vara med i listan på söndagen fick han ändå "poäng" i de tre första tävlingarna. 

Lördagens tredje och sista tävling handlade om puls. Som ni ser i tabellen var denna WOD uppdelad i två "minitävlingar". Den första bestod av rodd + doubleunders. Om man hann klart med dessa innan timecap fick man fortsätta med nummer två som var 1.6 km löpning på tid. Doubleunders är en övning som ofta avgör. Är man duktig på dem går det snabbt att veva in 100 st och har man problem med dem är det inte mycket mer att göra än att ta någon/några få i taget. I "Triple 3 mini" var det bara Anki och Hampus som kom vidare till del 2. En bra insats som tyvärr inte gav dem så mycket i tabellen eftersom de fick 1p för det men alla andra 2p. Hade fler kommit iväg hade någon kanske fått placering fyra och sju osv. De visade åtminstone var skåpet ska stå!

Det var nöjda atleter och imponerade domare som tackade varandra när denna första dag var avklarad och allt hade flutit på bra vilket gjorde att vi till och med var klara något före utsatt tid. Gött! 

Söndagen den 7 september var det dags igen. Några atleter tillkom och några föll bort. Vi hade valt att låta alla vara med även om man bara kunde delta en av dagarna... något är bättre än inget och det blir bara roligare ju fler som är med. Sanna skadade sig tyvärr under lördagen och satt som publik några timmar på söndagen. Vi hoppas att det inte är något allvarligt och att hon snart är tillbaka.  

Söndagens första utmaning hette Fire Breather, antagligen för att den är så tuff att det bränns i luftvägarna. Wallballs är min personliga favorit och burpees fungerar också, jag behöver dock utveckla min teknik i dem för att kunna öka tempot. Jag är alldeles för långsam. 

Denna gång var det bara Martin som klarade att genomföra alla repetitioner inom angiven timecap. Det verkade som att det främst var wallball som spökade för deltagarna denna gång. När mjölksyran väl sätter in och/eller om man får no count så blir det riktigt tufft. Coolt att ingen ger upp! 

Bedömning av Anki under Fire Breather. 

Mika tycker inte att wallballs är den roligaste övningen. 

Ytterligare ett gäng i gång. Viktplattorna användes som ett riktmärke för höjden på burpees - smart! 

Den näst sista "wodden" innehöll också en övning som kan ställa till det (vilken kan inte det liksom) - overhead squat. Så många repetitioner som möjligt på 3 minuter utan att lägga ner med stången. 

Åh, så sugen jag är på den här. Älskar alla benböj och tror jag har en bra utlåsning i axelleden från kettlebellen. Jag kommer att ha fullt upp när jag väl får träna igen. Jiiihooo!

Imponerades av att så många lyckades stå tiden ut! Det är vilja det! 

Snygg teknik - Martin in action!

Lördagen flöt på väldigt bra och alla deltagare körde liksom bara på. Under söndagen märkte vi att det började bli taktiskt tänk och flera personer ville helst vänta till sist för att ha ett resultat att jaga. Förstår att det är lättare när man vet vad som är rimligt att klara av och vet man att det krävs två repetitioner till för att vinna kanske man får den där extra kicken som behövs för att fixa det. 

Om vi gör en sådan här tävling igen tror jag att det är bra att göra en bestämd startordning, då flyter det hela på bättre. Självklart får den variera så det inte är samma personer som alltid är först ut. 

Helgens sista WOD var något längre än de andra. Tanken var att deltagarna skulle få en chans att krama ur det sista ur kroppens energibehållare. På 16 min skulle de första springa 1.6 km och under den resterande tiden skulle de hinna så långt som möjligt i följande serie: 50 marklyft, 40 boxjumps, 30 KB-sving, 20 clean &  jerk samt 10 hest-to-bar/pullups. Om man lyckades med detta skulle man göra så många pistoler som möjligt. En rejäl utmaning alltså. 

Återigen kämpade alla sjukt bra. Martin hann med 1 pistol och Anki var inte långt efter - två pullups till så hade även hon fått börja med pistoler. Behöver jag skriva att det var dessa två atleter som kammade hem förstaplaceringarna? Hård träning och en stark vilja ger resultat. 

Första heatet i WOD 6 - löpning avklarad och marklyft på G. 

Sista heatet för denna helg. 

När allt material var undanplockat och alla poäng sammanräknade hade vi en liten prisutdelning och sedan var det antingen hemgång eller grillning på utomhusbadet. Jag åkte hem... av två anledningar. 

1 - Jag visste att jag två dagar senare skulle bli mamma och hade ett flertal saker jag ville få gjort innan dess. 2 - Min MacBook åkte i golvet på morgonen när Victor & jag skulle flytta på skötbordet och så min dator är en väldigt kär och flitigt använd ägodel ville jag försöka få ordning på den...

Det kändes som att alla var väldigt nöjda med helgen. Tycker man om att träna och utmana sig själv på olika sätt så kan man inte annat än älska sådana här event. Dessutom är det nyttigt för att hitta sina svagheter. Det är skillnad att köra en WOD själv under ett pass eller med domare och publik. Åtminstone kör jag hårdare i den sistnämnda situationen. 

Tack Daniel och Erik för roliga och varierade utmaningar.
Tack till alla i publiken för pepp och go stämning.
Tack alla deltagare för fantastiska prestationer.

Den stora frågan är när vi kör igen?
DÅ SKA JAG VAR MED! 

Gotland - Visby del 5 (Fårö och sista dagen på ön)

Sista inlägget om vår semester på Gotland. Det är faktiskt riktigt trevligt att sitta och summera dagarna och om inte anat är det ännu trevligare att gå in och läsa om resan om ett år. Man tror att man minns det mesta men detaljer om vilka platser man besökt och vad man tyckte kan lätt glömmas bort. Antagligen kommer jag väl även göra en analog fotobok om jag känner mig själv rätt... har väldigt många fler bilder och tycker det är roligt om de kommer till "användning". 

Fredagen den 11 juli var det något lägre temperatur 24-26 grader, lite moln och en del vind. Det gjorde inte oss så mycket, vi har haft sådan fruktansvärd tur med vädret och eftersom vi inte ligger på stranden behöver det inte vara smällhett och vindstilla. Denna dag åkte vi dessutom en hel del bil. 

Vi hade nämligen kommit fram till vår heldag på Fårö - en ö på 114 km² nordöst om Gotland. 

Det var nästan 60 km från Visby till Fårösund och därifrån tog vi bilfärjan på 8 minuter över till Broa. 

Även denna gång blev det musik från vår uppdaterade Gotlandsplaylist men vi avstod allsången och njöt istället av ett flertal lugna, goa låtar. Gamla som vi är orkar vi inte för mycket "dunka-dunka" =)

Om vägarna på Gotland kantas av många trevliga skyltar som påvisar Lantgård, Lammskinn, Grönsaker och allt vad det kan vara så hade Fårö ännu mer av detta. Ett flertal av skyltarna var hemmagjorda och det fanns allt från tryffel till must, ägg och keramik. Så himla mysigt. 

Vi åkte nästan tvärsigenom ön och hade siktet inställt på Ebbas Restaurang (http://www.ebbas.nu/)  och Ebbes (http://www.ebbes.nu/). Vi hade läst om dessa ställen och tänkte att det var lämpligt att äta lite lunch innan vi åkte vidare och kikade på Fårös vackra natur, stränder och raukar. Dessutom var vi på jakt efter ett lammskinn (vill gärna skriva fårskinn men vi har fått lära oss att på Gotland heter får lamm och dess ungar heter lammungar - punkt slut). Ebbes skulle enligt ryktet erbjuda Fårös bästa shopping och i ett reklamblad hade vi också läst att de har ett stort sortiment av just lammskinn. Perfekt!

Vi åt vår mat, tog en kaffe på maten och gick sedan in på Ebbes. Vi stod länge och "bläddrade" bland alla skinn. Det är en vetenskap att lista ut om det ska vara krulligt, tovigt, glansigt, tjockt, tunt osv. Vi kommer främst använda skinnet till vårt framtida barn, som ett värmande skydd i vagn och pulka m.m. Vi fick bra hjälp av Håkan som arbetade i butiken men vi avstod ändå från att handla. Vi ville gärna besöka en lokal gård först och se vad som skiljde sig åt i pris och kvalité.  

Här stod vi länge och kikade på varenda skinn i högen.
Bilden är lånad från http://www.ebbes.nu/sortiment/lammskinn/

Vi följde kusten och åkte mot Fårö fyr. Helt fantastisk natur och framme vid fyren var det väldigt vackert. Just idag blåste det väldigt mycket men det var väldigt fint. 

"Stranden" vid fyren

Vi funderade ett tag på vem som bodde på tomten med en gigantisk fyr men nu i efterhand vet vi att det är uthyrningsboende.... coolt!! 

 När man googlar på Fårö eller tittar på vykort och reklam för denna ö så är det alltid en och samma rauk som visas. Vi kollade på kartan och såg att hela västra sidan av ön hade symboler för raukar. Vi fortsatte således vår tur och åkte längs västkusten. Vi stannade till vid en strand som hette Ekeviken. Jösses, som det blåste men annars var det hur fint som helst. Vilken sand!! Såååå finkornig och inget bös när man skulle gå i vattnet. Denna dag var det enorma vågor och om det alltid blåser så här är det kanske ingen lämplig strand för barnfamiljer men de som tycker om vindsurfing och kitesurfing kan nog få sitt behov tillfredsställt här. Victor var tvungen att ta sig ett dopp men Sofia höll sig på land. 

Ljuvlig sand på Ekeviken

Efter Victors dopp kom vi till Langhammars - ett stort naturreservat med raukar. Tydligen ett av Gotlands mest kända raukområden - om man får tro guteinfo.com. Det är hit man åker för att se den riktigt spektakulära solnedgången. Den missade vi men hade en bra stund där ändå.  

Jag lyckades hitta lite lä bakom en av de höga raukarna (cirka 8-10 m)

Detta var i våra ögon den finaste rauken. Klart mycket mer imponerande än Hoburgsgubben. Detta fotot är alltså taget i området Langhammars. Visst ser det ut som Karl-Alfred? 

 Envisa som vi är åkte vi vidare längs västkusten och fortsatte enträget leta efter rauken som skulle se ut som en hund... Eftersom det finns en hel del raukområden på denna ö blev det X antal vändor i och ur bilen och frampå eftermiddagen blir Sofia lite trött nu förtiden så några områden fick Victor undersöka själv. När vi kom fram till det sista som redan på håll såg vackert ut gick vi båda ur bilen och där fanns den! Vi kunde till och med se den på informationsskylten innan vi gick ner till vattnet. Jippi! 

Gamle Hamn är också ett naturreservat och det var alltså här vi kunde beskåda raukarnas rauk: 

S:t Oles port - även kallad hunden och kaffepannan.  

Valde denna bild för att visa omgivningen och inte bara rauken. Vi tog självklart även närbilder på denna hund som enligt oss tittar lite bakåt och sneglar på sin egen svans... En kaffepanna? Nja... får inte till det riktigt lika lätt... 

 Under vår tur längs kusten fanns inga små gårdsbutiker men väl ute på stora vägen igen så återfann vi skyltarna och vi kikade in för att spana på lammskinnen. De var av samma kvalité och till ungefär samma pris som på Ebbes så vi åkte tillbaka någon kilometer och handlade i butiken - det hade antagligen inte gått så bra på gårdsbutiken oavsett eftersom vi inte hade några kontanter med oss. 

Vi visste nu vad vi ville ha och det blev ett grått som var LAGOM krulligt och glansigt... hihihihi. 

När skinnet var inköpt åkte vi ner mot Broa igen och där tog vi färjan tillbaka till Fårösund. Lite kortare kö den här tiden på dygnet om man säger så. Nu körde vi i stort sett rätt på färjan. Perfekt! 

På vägen hem stannade vi på det Stenungsbageri som vi besökt på onsdagen med Liza och Jonas. Vi hade nämligen sett (och hört från Liza) att de på kvällarna serverade stenugnspizza där och det tyckte vi passade perfekt. Klockan började bli ganska mycket och vi kände att det kunde bli gött att bara vara kvar i lägenheten när vi väl var tillbaka i Visby. Ett bra val utav oss. Pizzorna var supergoda och vi avnjöt dem i ett växthus. Med vindruvor hängades från taket kändes det som att vi var i Italien. 

Smarrig pizza och en god must till.
Fredagsmys

Sista dagen i Visby/på Gotland. 

Från start var planen att vi skulle ha åkt till Östkusten och kollat in ett ställe som hette Ljugarn. 

Under fredagskvällen beslöt vi oss dock för att låta vår sista dag bli riktigt lugn och bara ta dagen som den kom. Ytterligare ett bra beslut - det var precis vad vi behövde efter alla utflykter. 

Vi tog således en lite längre sovmorgon, ställde ingen väckarklocka, åt frukost lite långsammare, slappade med böcker och korsord och mötte sedan upp Liza i innerstaden för att äta en god lunch. 

Inne i staden passade jag också på att shoppa lite i Te-butiken Kränku. Underbart! 

Efter lunchen gick vi ner i hamnen. Vi kom nämligen på att vi ännu inte provat Visby glass som vi såg redan första dagen. I hamnen finns två stora "butiker" med glass. Den ena, Glassmagasinet, har glass 180 olika smaker samlat från alla fabrikat: GB, Lejonet & Björnen, Ben & Jerry med flera. 

Den andra har "bara" Visby glass (http://www.visbyglass.se/), glass som enbart tillverkas och säljs på Gotland. Kändes mer originellt och  uppskattningsvis kunde de erbjuda 50-80 olika smaker där och en väldans massa topping. Hur sjutton ska man lyckas välja rätt om man är väldigt mätt och inte orkar mer än knappt 2 kulor samt i vanliga fall har svårt att välja mellan 8 smaker... det tog lite tid. 

För mig blev det marängsviss och hallon/lakrits med lite vit chokladtopping = alldeles för sött. 

Victor slog till på ett rån med tiramisu, royal Gotland (kola/nöt) och X-black (mörkaste chokladen). 

Victor var nöjd och fick i sig hela sin glass - imponerande!

Väl tillbaka i lägenheten började vi packa inför hemresan och passade på att städa lägenheten. Färjan skulle gå 07.20 så det kändes inte aktuellt att dammsuga och skura på morgonen. Sömn lockade mer! 

När allt var klart, en sista dusch avklarad och hungern började ge sig tillkänna begav vi oss ut på stan igen. Vi hade bestämt oss för att äta på Wisby Hof som ligger ungefär 5 minuter från vår lägenhet. Det var lite sämre väder denna kväll så vi fick ha lite mer kläder på samt valde att sitta inne. Det var faktiskt lite skönt som omväxling och dessutom slapp vi söka "skydd" när regnet kom. 

God mat (Husets Korv - Bratwurst, Ostkorv och Wisby Hofs egna korv med surkål, stekt potatis och husets senap) ny ölsort och VM-matchen i bakgrunden. Helt ok som avslutning på semestern! 

Jag nöjt istället av Wisby Hofs Wienerschnitzel - På fläskkött, serveras med persiljestekt potatis, grönsallad, citronskiva och lingon. Riktigt gott och till detta provade jag en Äpplefritz, en typ av lätt kolsyrad must. Gott! 

Mätta och belåtna på alla sätt och vis gick vi och lade oss strax efter midnatt. 

Klockan 06 ringde väckarklockan och vi hann med färjan utan problem. När vi lämnade hamnen började det regna så det kändes helt ok att åka hemåt. Med undantag för ett snabbt lunchstopp åkte vi raka vägen från Oskarshamn och hem till Trollhättan. Nu är vi hemma, tvättmaskinen är igång och Victor sitter vid datorn och beställer hem saker för att kunna arbeta vidare med renoveringen. 

Sammanfattning av alla fem inlägg: Gotland är underbart, vi rekommenderar det varmt och kommer garanterat att åka tillbaka, antagligen både en och två gånger.