Uddevalla Kettlebell Open

I lördags var det kettlebelltävling i Uddevalla. Fokus låg på long cycle och vi var många från TKSK som tog tillfället i akt att tävla och prova förmågan med tyngre klot. Vi var sjukt taggade efter alla bra resultat på SM men de två månaderna som nu gått har inte bestått av så mycket träning som vi hade trott. Jul, nyår, bröllop och en resa till Kiruna har bidragit men ledigheten har nog medfört lite lathet också, i varje fall för mig.

Medlemmar från TKSK som alla tog medalj i helgens tävling =)

Tre av grabbarna gick upp på 2x20kg och jag valde att prova 24 kg. Elin och Fahreta skulle också ha tävlat men de fick avstå på grund av sjukdom. Lite tråkigt men det kommer fler tävlingar. Jag var först ut från klubben och denna gången var jag inte alls så nervös som jag varit innan. Antagligen för att jag inte hade något att jämföra med. Jag har bara kört med 24 kg en gång och det var på SM i strong sport i november. Då gjorde jag 42 reps, sedan var mina 4 minuter slut. Jag kände då att jag hade orkat några reps till och därför var mitt mål i lördags att göra 50 reps eller så många som möjligt på 5 min. Jag visste också att det fanns en rank  på 56 reps, enligt RGSI's tabell. Så det var ett annat mål.
Jag gick upp och körde på i mitt vanliga 12-tempo och när jg märkte att jag gjorde mer än 25 reps på höger sida som är min svaga så fick jag lite hopp och övergav det första målet och siktade på det andra. Det blev 30 reps på höger och sedan 33 reps på vänster - resultatet blev alltså 63 reps och tiden cirka 6 minuter och 20 sek. Jag är supernöjd!!! Hade jag satt ett högre mål så hade jag nog klarat mer för det kändes som att kroppen blev trött först när jag såg att målet var nått. Det får bli nästa gång!

Vinnande stafettlaget - jag och två duktiga lyftare från Ukraina

Efter ordinarie set med long cycle var det dags för stafett i lag om tre personer. Vi tänkte först att det skulle vara kul att bilda två lag från TKSK eftersom vi var 6 st kvar på tävlingen, men det visade sig att lagen skulle bestå av bara killar eller bara tjejer. Typiskt!
Killarna bildade ett lag och jag gjorde mig redo för att heja på och peppa. Då kom Kira och Elena fram och frågade om jag ville bilda ett lag med dem. Självklart ville jag det. De är två riktigt duktiga lyftare som dessutom försöker få sporten mer jämlik eftersom de vill att tjejer ska lyfta med två klot =) Me like!
Det blev en jämn match och vi lyckades kamma hem segern med några få reps! Kul!!!

Fascinerande nog vann även killarna sin stafett. Mest imponerade nog Jocke som aldrig lyft 2x20kg men ändå matade på repetition efter repetition. Det var ännu jämnare bland herrarna och ett tag låg de exakt lika. Tror de vann med två reps! Grattis grattis!

Det är väldigt roligt att vara iväg på tävlingar. Det är dessutom både lärorikt och bra för sammanhållningen. Vi har en riktigt bra klubb där alla njuter av varandras framgångar och det tycker jag känns väldigt bra, då blir man stolt som coach =)
Som vanligt efter tävling är jag extra taggad till träning och nu blir nästa mål att klara 80 reps. Hur lång tid är rimligt? Mars månad? Ja, vi satsar på det!

Examination

I fredags var det äntligen dags för examination i delkurs 2 i Gruppdynamik och konflikthantering. En kurs på 15 hp som jag läst samtidigt som jag arbetat heltid. Inser först nu hur tufft det faktiskt varit! Vet till exempel inte när jag gick och lade mig innan 01 senast!!

Min arbetsgrupp träffades tidigt på fredag morgon och cirka 10 minuter innan det var dags för redovisning tittade vi igenom diskussionen, tog beslut om titel och checkade vår keynote. Timing! Vår redovisning gick bra, alla lät säkra och vi knöt an bra till varandra. Vi kunde svara på övriga studenters frågor och fick ingen kritik av vår examinator. Puh!
Vi satt sedan kvar några timmar och fullföljde uppgiften genom att sammanställa vår gemensamma loggbok som skulle bifogas i arbetet. Det var nästan det svåraste. Att redogöra för processen, problem och våra enskilda prestationer. Vi blev i varje fall klara i tid och det är huvudsaken.
Nu får vi vänta och se om vi blir godkända eller ej. 8 februari är datumet för bedömning. Spännande!
Ännu mer spännande är det att få veta om detta innebär att jag nu är färdig lärare?? Har jag alla mina poäng eller kommer det visa sig att jag saknar någon mer kurs? Håll tummarna för mig!

Vårt spännande projektarbete

I helgen har jag lagt mig tidigare än vad jag gjort på veckorna och jag har dessutom unnat mig sovmorgon, vila (lite jobb) och umgänge med mina syskonbarn. Alldeles för länge sedan men sådant ska det blir mer av framöver! Nu är det dags att bli lite social igen, och utvilad!

Mina sötnötter! 

Outside the box

För tillfället befinner jag mig väldigt mycket outside the box. 

1. Jag är borta från jobbet, i och för sig för att studera men ändå. Det känns konstigt! 

2. Jag sover väldigt, väldigt lite! 

3. Idag hade jag på mig mönstrade byxor (leggings). Blev lika förvånad varje gång jag såg mina ben! 

Nyinköpta leggings

4. Två måndagar i rad har jag avstått Crossfit för att jag varit helt slut efter Combat-passet + haft sjukt mycket som väntar hemma och då har det känts bra att komma hem två timmar tidigare... Skärpning! 

5.Fahreta är med i någon typ av yogautmaning där man varje vecka får två poser från acroyoga som man ska genomföra ihop med någon annan. Utmaningen startade förra veckan och Fahreta bad om min hjälp. Jag måste ju alltid säga ja så självklart ställde jag upp. Trots att yoga är en av mina största svagheter and no-can-do. Vi ska göra så gott vi kan och visar det sig att det inte funkar så drar vi oss ur. 5 veckor - 10 poser och den som vinner får en biljett till Yoga Games om jag förstått rätt. 

Här kommer bilderna från första veckans utmaning - behöver jag säga att vi skrattade en hel del! 

Bild ett var inga problem, bild 2 var obehaglig, bild 3 ser ungefär ut så som det är tänkt och bild 4 är en något förenklad variant. Egentligen ska hennes huvud ut genom mina ben men det var helt omöjligt... 

Den här utmaningen var egentligen den första och den var helt klart svårare än vad vi trodde. Vi började på helt fel sätt och kom i obalans precis hela tiden. Till slut kom Anna, som fotade, på att vi borde hänga i armarna först och sedan göra de olika övningarna. Vips, så gick det bättre! Den sista bilden är tagen en halvsekund innan vi tappar greppet - hur svårt ska det vara egentligen??
På torsdag är det dags igen... lite blandade känslor. Det var väldigt roligt men hur svårt kommer det bli om redan de två första var en utmaning för oss!

Halva veckan är avklarad, på fredag är det redovisning av projektarbetet. Som förhoppningsvis är det sista jag gör. Sedan ska det bli ordning och reda på den här bruden igen. Bra rutiner och inte för många måsten per dag. Min egen träning ska få komma i fokus + lite kvalitetstid med Victor, I HUSET!

Berättelsen om Pi

En instaframe-fixad bild =)

Den här helgen har det inte blivit någon träning överhuvudtaget. Känns sådär, men tiden finns inte.
I lördags var jag i Göteborg från tidig morgon till sen kväll och igår (söndag) jobbade jag 8.5 timme i receptionen på Arena Älvhögsborg. Efter det var det raka vägen hem och analysera film för att kunna bedriva undervisning under dagarna som kommer i denna veckan.

Lördagen bestod av plugg. Vår projektgrupp träffades på en ödslig institution vid 10-snåret och arbetade flitigt till strax efter 16. Vi är inte klara på långa vägar men texten börjar få en röd tråd. Två i gruppen var på handledning i torsdags och vi hade fått positiva kommentarer och enbart små saker att korrigera. Hurra! Det fick vi tänka tillbaka på när vi körde fast.

När vi avslutat för dagen tog jag spårvagnen till Bergakungen för att gå på bio med Victor och hela hans familj. Barbro (hans mamma) fyllde nämligen år och vi passade på att fira henne med lite middag. Det var ju ett väldigt trevligt sätt att gå ut tycker jag. Äta och gå på bio i samma lokal liksom, perfekt! Tyvärr var man ju inte så sugen på popcorn och godis när man precis smällt i sig en hel pastarätt.

Jag hade inga förväntningar på filmen vi skulle se. Jag hade sett reklam för den typ två gånger och kände att jag ville se den. Efter det har jag inte läst någon recension eller så och bara hört några få kommentarer så jag slog mig ner i fåtöljen, på en perfekt plats, och gjorde mig redo för att bara ta emot.
Till en början tyckte jag det var väldigt jobbigt att filmen var i 3D. Jag blev yr av att se bakom, runt och över skådespelarna men efter ett tag vande sig ögonen och jag kunde njuta av all ljuvlig natur som omgav mig. Fiskarna simmade runt mig, blommorna hängde ner över mitt huvud och fåglarna krockade nästan med mitt ansikte - kändes det som i varje fall. Coolt! Just denna film hade verkligen dragit nytta av 3D-effekterna och jag kan tänka mig att man inte alls blir fascinerad av naturen om man hyr den på vanlig DVD längre fram. Det är nog en riktig biofilm! Se den i 3D!

Under filmens gång blev jag mer och mer positiv till att vi valt Berättelsen om Pi och jag skrattade, grät, fascinerades och funderade om vartannat under de dryga timmar som filmen höll på. Medan de sjukt långa eftertexterna rullade började jag grubbla över filmens budskap - och det hör inte till vanligheterna. Först blev jag imponerad över detta faktum och sedan lite putt för att jag tyckte att vissa saker förstörde handlingen. I bilen hem konstaterade jag att det ändå  var en riktigt bra film som jag verkligen kan rekommendera till sådana som inte vill ha pang, pang och sience-ficton hela tiden. Väl hemma i soffan satt jag och spelade lite Diamond Dash medan Victor och hans mor samtalade om något. Helt plötsligt utbrister jag: Skitfilm, det var en jäkla sktifilm! Jag är såå besviken.
De förstod ingenting och det gjorde nog inte jag heller. Jag vet fortfarande inte. Var den så vacker och bra som jag först tyckte? Ska inte spinna vidare här eftersom någon av er som läser kanske inte har sett den ännu. Om ni sett filmen, vad tyckte ni? Kommentera gärna =)

Filmens budskap enligt MovieZine:
Vill vi hellre tro på sagornas skimmer än den ibland hårda verkligheten?

Vårtermin och en omgång av Cindy

Igår drog vårterminen igång på jobbet & gymmet.
Det kändes bra. Jag tycker om att få lite rutiner i min vardag.
Dagen inleddes med ett spinningpass för mina kollegor (det var dock bara fem som dök upp) och efter en konferens med information fick vi planera ihop oss i arbetslagen. Insåg direkt att vårterminen kommer att flyga iväg, en mängd röda dagar, massor av nationella prov och dessutom en skolresa (antagligen till Budapest). Spännande!

Direkt efter jobbet bar det av till Älvhögsborg för att ha BodyCombat 54. Första gången på egen hand och alldeles för lite övning. Det är farligt att ha en release och sedan ett längre uppehåll. Jag glömde helt bort att det var ett nytt program och fick öva som en tok kvällen innan, dvs. i bilen hem från Kiruna, eller i varje fall Stockholm eftersom vi flög dit från Kiruna. Flyget gick 19.20 och vi kom iväg från flygplatsen typ 21.30. Bilresan tar några timmar och 03.43 damp jag ner i sängen. Underbart!!
Mindre trevligt när klockan ringde 05.55 - förstod inte riktigt var jag befann mig om man säger så. Konstigt nog flöt dagen på bra trots två timmar sömn, jag fixade spinningen, deltog aktivt i samtalen med mina kollegor och lyckades få till Combatpasset. På engelska dessutom! Elin och Romina deltog nämligen och det kändes inte så schysst att köra på svenska hela tiden - swenglish fick det bli =)
Passet var jobbigt och jag tror att jag kommer tycka om det ännu mer längre fram. När jag kan det på riktigt & inte behöver vara så nervös och kludda ner stödord, som jag i och för sig aldrig hinner titta på.

Idag kom eleverna tillbaka och vi gav dem en trevlig men matnyttig uppstart. Syftet med dagen var att de ska insupa känslan av att det är deras sista termin på Fridaskolan, att de är duktiga och att det är nu det gäller. Hur behåller vi energin och intresset ända in i kaklet?

Så här kan det se ut när vi lottar in eleverna i nya grupper - trevligt med nya bekantskaper =)

I måndags blev det ingen Crossfit eftersom jag hade sovit så lite och dessutom var helt tömd efter Combat-passet. Jag var därför extremt laddad när jag tog mig till lokalen idag. Jag hade tjuvkikat på facebook och visste att vi skulle jobba med frontsquats och WODen CINDY. Det är en av de få WODdar som jag gjort tidigare och jag tycker om volympass. Cindy är en så kallas TIMED WOD. Det innebär att tiden du ska arbeta är angiven och ditt mål är att utföra så många varv som möjligt av de övningar som ingår. I Cindy ingår: 5 pullups, 10 pushups & 15 airsquats - 20 minuter. 
Senast jag gjorde denna WOD var under ON-RAMP kursen i Crossfit som jag gick i augusti eller september 2012. Daniel hade inte fått med sig mitt resultat från den omgången men det spelar inte så stor roll eftersom vi då stod på boxar och hoppade upp i s.k. jumping pullup. Idag gjorde jag kipping pullup med gummiband. Jag får alltså fortfarande hjälp men det jag gjorde idag var sjukt mycket jobbigare än att stå och hoppa. Antagligen för att jag i hoppen kan ta hjälp av mina ben.
För att underlätta övningen och ha någon som helst chans att utföra den använder vi oss av gummiband från Spartan training och de är sjukt bra. Vi har tre olika nivåer på dem och idag tog jag mellan-nivån, det blå bandet. När jag provar det gröna flyger jag bara och när jag tar det röda blir det fortfarande för tungt. Lagom är bäst =)

Jag förstår inte riktigt hur det här med motståndet fungerar men jag antar att min kroppsvikt kanske minskar med 11-36kg när jag använder det blå bandet???

Resultatet blev 17 varv + 3 pullups. Det hade självklart varit kul att klara 20 varv (1v/minut) men den här formen av pullups gjorde att jag var tröttare än vanligt när det var dags för pushups och det var frustrerande att bli så extremt trött i en övning som jag annars brukar tycka är lätt. Om man räknar på det så gjorde jag 88 pullups så det kanske inte är så konstigt att man var lite mör. Positivt var dock att det kändes som att kroppen liksom fattade övningen när jag körde på och inte tänkte så mycket på vad jag gjorde. Airsquats är dock fortfarande min "starkaste övning". Jag kan pumpa på och ser det nästan som "lite" återhämtning. Nästa gång hoppas jag på lite bättre tid eller att jag lyckas göra WODen med det röda bandet. Att köra riktiga pullups (eller kipping) kommer dröja!!

Jag fasar för träningsvärken som kommer att infinna sig imorgon. Jag kunde knappt tvätta håret i duschen, och det var 10 minuter efter passet. Armarna är helt möra och vi får se om jag kan hålla uppe boken när jag kryper ner under täcket och läser vidare i Torka aldrig tårar utan handskar - Jonas Gardell. En gripande berättelse och jag ser redan fram emot att del två och tre släpps.

Laddar...

... batterierna inför vårterminen som börjar på måndag genom att njuta av vänner, mat, 

natur och livet helt enkelt. I Kiruna! Underbart! 

Underbara vyer - ett eget inlägg med foton kommer när jag fört över bilder från min riktiga kamera

Balans i livet

Pricksäker text på dagens mjölkpaket =)
Någon som känner igen sig? 

Tuff men go Linda

Nytt år och nya vanor?
Nä, jag tror faktiskt att mina vanor kommer att fortsätta i samma spår som tidigare. I varje fall om jag diskuterar träning. Jag tycker att jag har bra rutiner och under året som gått har jag aldrig haft någon vecka utan träning. Det tycker jag känns väldigt bra. Regelbundenhet är viktigt! 
Det jag kan förbättra är mitt fokus - att jag bestämmer mig för att satsa på något och träna ordentligt på en grej istället för att blanda hej vilt och prova nya saker hela tiden.

Jag har fortfarande jullov och eftersom vi ska åka till Kiruna imorgon så är Victor också ledig. Jihooo - det innebar att vi båda kunde åka ner till Arena Älvhögsborg och delta i dagens crossfitpass.
Teknikmässigt stod kipping pullups på schemat och idag gjorde jag personbästa - 3 st utan att släppa stången. Att jag sedan svingade fram och tillbaka emellan är en annan femma... Gött!

Dagens WOD var LINDA. När Daniel presenterade den sa han att den ibland kallas för 3 bars of death. Känns ju härligt! Vi gjorde dock en lite annorlunda variant då boxen inte har något bra utrymme för att köra bänkpressar. Har aldrig provat den "riktiga" men hoppas att den inte är mycket värre. Mina underarmar tog slut tidigt och jag fick ägna alldeles för mycket tid till att skaka loss och försöka få syre till dem. Jag är såå rädd för att tappa stången så jag tar det säkra före det osäkra och lyfter när jag vet att jag är redo. Måste skärpa mig där - slöser på viktig tid! Grrrr!

LINDA

10-9-8-7-6-5-4-3-2-1

of 

Deadlift (killar 1,5 x kroppsvikt, tjejer 1x kroppsvikt) (65kg)

Ring dips (kroppsvikt, istället för ordinarie bänkpress)

Squatclean (killar 75% av kroppsvikt - tjejer 70% av den första uträkningen) (32,5)

Jag borde ha haft cirka 10kg mer på marklyften, jag vet att jag kan klara det eftersom jag provat på tidigare träningar men återigen var det jag som var osäker på om jag skulle klara 10 st och tog det alltså för lugnt. Ringdips kan jag VERKLIGEN INTE göra så där fick jag (och de andra tjejerna) göra övningen med hjälp av gummiband. Jag tog det blå bandet som ger mellanmycket hjälp. Det funkade hur bra som helst och jag tycker om övningen. Nästa gång ska jag ta det röda bandet som inte ger lika mycket hjälp. Utan band går det inte..... ÄN! Squatclean tycker jag om och den kändes bra oavsett "rond" och jag tror att jag kan göra med 35-40kg som är rekommenderad vikt för mig. Jag delade i och för sig upp de längre ronderna i partier om 4-5 reps. 

Hur som helst så var det ett roligt pass. Jag tycker om att köra tungt, i varje fall när jag behärskar tekniken och att man fick ett jädra flås var en kul bonus. Nedräkning är bra också... det är värre för psyket när det är långa wodar där det upprepar sig med samma antal. 

Gott nytt träningsår säger jag ocg bjuder på ett litet filmklipp där jag försöker göra en ringdip utan hjälp av gummiband. Victor var väl sådär sugen på att filma men jag vill se hur dålig jag är nu för att jämföra med något när det går bättre.... Enjoy!