Ny musik på morgonpasset

Idag försov jag mig inte. Jag kom i god tid till mitt morgoncykel klockan 07 och var grymt laddad. Sist kändes det som att jag hade lite för mycket trancemusik för att vara jag så till dagens pass bytte jag ut några låtar. Bland annat lade jag till denna, för mig nya låt, med Mohombi. Jag får partykänslor! 

En annan låt som var riktigt gó att köra till var en ny låt av Stiftelsen - Ur Balans. När jag hörde den första gången tyckte jag att den var riktigt skön men anade inte så att jag skulle ha den på kommande spinningpass. Jag vågade chansa och jag tyckte det funkade bra. Vi stod upp och trampade tungt i verserna och i refrängerna satte vi oss ned och ökade tempot! Gött!! 

Lidingöloppet - en insikt rikare

Fredagen den 28 september hoppade jag och Victor in i bilen och hade en trevlig resa upp till Stockholm. För mig var den trevlig i varje fall. Jag är nog sämsta resesällskapet, jag kan verkligen inte hålla mig vaken. Jag försökte med allt; frukt, kaffe, Red Bull, godis, skraplotter, musik, jobb vid datorn men ögonlocken gick igen ändå. Stackars Victor!

Mitt hålla-mig-vaken-kit

Vi hade bokat hotell via Coops medlemskort och våra förväntningar blev verkligen motsvarade. Hotell Rica Talk i Älvsjö (precis vid Svenska Mässan) var kanon. Trevlig personal, stort utbud av god frukost, fräscha rum, sköna sängar, god mat och bra läge. Tog cirka 9 minuter till T-centralen.
Första kvällen höll vi oss på hotellet och käkade middag i deras restaurang Meet. Pasta med oxfilé kändes som en bra uppladdning inför lördagens utmaning.

Hotell Rica Talk i Älvsjö

Fin utsikt från rum 1418

Jag skulle inte starta förrän kl 14.00 så på lördagen kunde vi i lugn och ro njuta av en underbar hotellfrukost. Man borde verkligen tillbringa flera timmar där för det fanns väldigt mycket gott att välja mellan. Synd att jag blev mätt så fort! Å, andra sidan hann jag inte äta mer innan loppet så det var tur att jag passade på =)

Hållplats Ropsten - det var inte en löpare som skulle av. Jag är i hörnet längst till vänster.... 

I alla papper som vi hade fått innan start fanns uppmaningar att åka kollektivt till starten. Vi följde detta råd och tog tunnelbanan till Ropsten där det fanns gratisbussar till Lidingövallen. När vi klev av vagnen var vi inte ensamma om man säger så. Vi köade säkert i 20 minuter för att komma ut från tunnelbanestationen och sedan 20 minuter för att komma på bussarna. När jag såg hur mycket folk det var trodde jag att det skulle ta grymt mycket längre tid och imponerades av logistiken. Som vanligt på dessa arrangemang. Hämtade min nummerlapp, kikade och handlade lite i löparshopen, mötte Harri (massör på Älvhögsborg) och njöt av stämningen.

Kö till bussarna! Tur att de hade satt in MÅNGA! 

Det var närmare 2 km till startområdet så vi gick dit i god tid för att inte behöva stressa. Skönt att ha det så för en gångs skull. Jag skulle starta i startgrupp 10 och när vi var framme sprang grupp 6 precis iväg. Jag höll utkik efter Fredrik men såg honom tyvärr inte. 13.50 drog jag av mig mina överdragskläder, pussade Victor hejdå, startade min iPod och gick till startfållan. Lite småkyligt i vinden så jag bestämde mig för att springa i långa löpartights (Nike) med compressionssockar (Newline) under, underställströja (Craft), funktionst-shirt (Craft) och slutligen en tunn skaljacka (Salomon). Stundtals var det lite för varmt. Jag borde ha skippat t-shirten, jackan var ändå bra eftersom den hade fickor. Behövligt eftersom jag hade med mig både iPod och iPhone. Ville vara säker på att kunna få tag på Victor efter avslutat lopp och dessutom följde jag Fredriks lopp via sms.

Redo för start - fortfarande lite skeptisk 

Min löpträning 2012 har bestått av följande pass (+några få korta rundor med eleverna):
1/5 - Jogg med triathlonlaget (halva Kraftprovet)
9/5 - Vårruset 5 km
16/5 - 11.6 km
9/6 - Butlers Triathlon 14km (längsta ever)
14/7 - 10 km
20/7 - Kraftprovet 11.6km
13/8 - 10 km
26/8 - 10 km 
15/9 - 10 km

Ni förstår att jag var förbredd och kände mig säker på min sak när jag stod på startlinjen?
Eller inte!
Jag vägrade kolla in banprofilen och ville helst inte veta något om banan. Allt tjat om Aborrebacken och Karins backe gick dock inte att undgå. Jag såg däremot till att ha koll på vilka tider de avbryter löparna och drar "repet". Det ville jag inte råka ut för men jag anade att det kunde hända eftersom jag dessutom startade i sista gruppen och således hade kortare tid på mig att lyckas inom marginalen.

Mitt startskott gick och jag hängde med i strömmen. Det gick rätt så långsamt i början men jag lät det vara så och hittade en jämn lunk och tog 5 km i taget. Kom ikapp två Trollhättebor efter någon kilometer och småpratade med dem till och från. Skönt! Jag är nog en social löpare och vill gärna ha någon bredvid för att både få samt ge pepp och draghjälp. Jag hängde på dessa två-meters-män den första milen men sedan släppte jag dem. Mina ben fick liksom ta tio steg när de tog två, speciellt i nedförsbackarna. Ingen idé att försöka tänkte jag och ägnade mig åt musiken igen.
Grym playlist jag slängt ihop... prefekt blandning och alla låtar gav energi, på olika sätt.
Första milen kändes lättare än i spåret här hemma och jag blev hoppfull. Kollade dock inte på klockan utan tog lite vatten/sportdryck och joggade vidare. Lite hugg under vänster skinka men det får jag ju alltid så det störde mig inte så värst mycket.

Fotade den här texten för att inte glömma de viktiga tiderna - klarade dem med marginal, puh!! 

15 km gick ok, under sista kilometern innan denna vätskedepå började jag få ont i mitt vänstra knä och kroppen började säga ifrån att den inte var van. I denna depå fanns en klocka och jag såg att jag i varje fall hade klarat första "reptiden" och fick lite energi till att klara mig till nästa också. Passade på att kolla min telefon och såg att Fredrik hade passerat nästa på tiden 2.09. Jag blev både imponerad och förvånad. Imponerade eftersom han inte tränat så mycket mer löpning än vad jag och förvånad då han redan har problem med ett knä och om jag hade så ont som jag hade så måste hans knä nästintill ha exploderat. Han är dock en otrolig tävlingsmänniska och istället för att ta det lugnare kan jag tänka mig att han bara ville bli klar. En halv banan och sedan vidare igen. Bestämde mig för att nu börja gå i alla uppförsbackar.

20 km  - grrrrrr! Nu gjorde det ont! Kroppen sa ifrån att den aldrig blivit utsatt för denna mängd löpning under ett och samma tillfälle. Det smärtade från knät upp i hugget under skinkan och ner i vaden där det började pirra som om kramp var på G. Klarade ytterligare en reptid och tog ännu ett beslut. Från och med nu får jag väl för tusan gå nerför också. Jag vill inte dra på mig en skada som hindrar mig i mina jobb när jag kommer hem. Regnet gjorde oss sällskap och jag fick kämpa för att inte bara fokusera på det som gjorde ont. En tredjedel kvar och sedan är en klassiker i hamn!!!
Funkade ju bra i några sekunder.!

22 km avklarade - 8 km kvar. Nu ville jag inte fortsätta. Lidingöloppet består av enbart backar och om man ska gå både uppför och nerför så går det ju aldrig att jogga eller lunka. Pulsen gick ner i takt med att min frustration och ilska ökade. Hur dum får man egentligen vara och inte träna inför ett sådant här lopp?!! Förbannade mig själv och konstaterade att jag inte kan skylla på något annat än för lite träning. Kan inte skylla min dåliga tid på punktering, inte på för dåligt glid, trasiga stavar, olyckor eller liknande. SUCK!!! Bara min alldeles egna lathet och för tunga kropp!!
Precis när jag tänkte ta upp telefonen för att ringa Victor och förklara läget så kom Tomas Kull ikapp mig (en av dem jag hängde ihop med i början). Hade ingen aning om att han var bakom och när han frågade hur det gick så brast jag nästan ut i tårar. Han hade problem med vaderna och behövde också ta det lugnt så vi bestämde oss för att göra den sista biten tillsammans, om vi så skulle krypa.
Vi haltade, lunkade, joggade, gick och skuttade fram längs stigarna och varje gång vi passerade ett kilometermärke jublade vi och peppade oss med att vi snart är i mål - vi kommer att genomföra det.

3 km kvar - tänk att en mugg Pepsi kan bidra med så mycket. Glädje, energi, leenden och hopp! Det var helt klart dagens höjdpunkt och det var otroligt skönt att det kom depåer lite tätare på slutet. Inte för att jag var törstig av min ansträngning utan snarare för att målet kändes närmare och det hände något som man kunde fokusera på. Jag & Tomas småpratade lite och det hjälpte GALET mycket. Ibland ville han ta i lite extra och ibland ville jag så vi fick nog igång varandra där på slutet. Hur sjutton hade det gått om jag hade fortsatt själv? Då hade jag nog söndagspromenerat resten av vägen.

Victor tänkte filma målgången men det blev ett foto =)

1km kvar - herregud. En enda kilometer. Det var nästan så att smärtan släppte. Snart är det över. Regnet hade tilltagit men det sket vi i. Musik och röster hördes och helt plötsligt var vi på upploppet!!! En geggig gräsmatta blev som bomull under fötterna och det kändes som att vi rusade in på målområdet. Vi höll om varandra, vi sträckte armarna i luften, vi log, vi sprang, vi vinkade till både Victor och Annchen och bäst av allt: vi kom i mål!!
Speakern ropade ut: Och här kommer en tjej i blått, när hon är i mål är en klassiker avklarad, stort grattis Sofia Pappi... Papa.... hmmm, Papado... Papadopoulos!
Oj som jag tjoade! Tjoooo kokoko!!

Annchens bild på två nöjda, lite lätt tårögda löpare

Tomas och Annchen omfamnade varandra och alla tre blev sentimentala och tårögda. Alltid lika intressant det där, varför blir det så? Är det lättnad? Glädje? Utmattning? Spänningar som släpper?
Annchen fotade oss och visst ser man att tårarna ligger där och lurar?
Jag tackade Tomas flera gånger om och gick sedan för att möta Victor. Jag såg honom på långt håll och när han kramade om mig så började jag storgråta. Dels av smärtan i knät men också av lycka - jag gjorde det! Klassikern är klar och jag kan släppa det nu.

"Landat" och på väg till bussarna och hotellet! 

Torkade tårarna, köpte en korv med bröd och haltade sedan till bussen. Lika lång kö nu som på morgonen. Skit sak samma - loppet var över och jag skulle till hotellet! Underbara hotellet med en ljuvlig dusch!! Soooo nice! Planen var att stretcha men det glömdes av (som vanligt).
Kroppen hade gärna gått och lagt sig men vi trotsade dess vilja och åkte in till stan för att käka lite.
En stor köttbit, pressad potatis och bearnaisesås slank ned, lätt! 

Firar med en drink i hotellbaren

Jag hängde typ i Victors arm och gick ändå som en halt tant på 75 år så det blev inte så mycket mer än så denna kväll. Tunnelbanan tillbaka till hotellet där jag firade med en liten drink och sedan hotellrummet och en film. Jag såg kanske 7 minuter innan jag stensomnade.

Knät värkte nästan mer dagen efter och vår plan att göra Stockholm efter frukosten blev ändrad. Vi åt en längre frukost, vilade lite och på vägen hem från Stockholm stannade vi till på IKEA. Det räckte.
Benet blev stummare bara av den lilla belastningen och efter en "delikat" måltid på IKEA istället för den tänkta brunchen i centrala Stockholm åkte vi vidare hemåt.

Efter denna LÅNGA redogörelse kan jag sammanfatta det hela med den insikt jag nått: 

För att bli en bra löpare måste du löpa! 

Du måste dessutom springa långa sträckor för att kroppen ska klara av att springa långt. 

Speciellt om du är av modell tyngre. 

I bilen på väg hem - nyinköpt t-shirt En svensk klassiker

Lidingöloppet 2012

Jag gjorde det!! 

Jag klarade mig undan "repet"! 

Jag kom under fyra timmar! 

Några meter efter målgången! 

Jag har sprungit galet mycket längre än vad jag någonsin gjort!!

 Jag orkar inte skriva om loppet nu. 

Jag lovar att det kommet ett detaljerat inlägg =)

Middag med mycket kött och sedan en drink för att fira Lidingöloppet och EN SVENSK KLASSIKER!!

Jag har fruktansvärt ont i mitt vänstra knä! 

Jag går som en gammal, gammal, gammal tant! 

Jag är besviken på min träning inför loppet! 

Jag är stolt att jag ändå genomförde det! 

Jag är trött och ska nu lägga mig! 

GODNATT! 

Crossfit =)

I min nya fotoapp kan man göra collage =)

Med risk för att bli tjatig så kommer här ännu ett inlägg om crossfit och jag vet att det inte är det sista.

Introduktionskursen är slut och de ordinarie träningarna har nu dragit igång. 

Det finns två pass att välja mellan på mån, tis, ons, tors och fred. Bra utbud men det gör mig frustrerad. Jag kan inte gå varje dag och blir så avundsjuk när de andra får göra roliga WOD's. 

På onsdagar och fredagar är passen under lunchen så då kan jag aldrig gå och på torsdagar ligger passet i direkt anslutning till träning med TKSK så då kanske jag kan delta. 

Den här veckan fick det alltså bli måndag (direkt efter combat) och tisdag. Det var ingen jättehit. 

Kroppen var trött på tisdagen och jag fick snabbt mjölksyra. 

Det kan ha berott på övningarna men jag tror att den största anledningen är ovana vid den här typen av träning och för kort återhämtning. 

I måndags gjorde vi:

3 kullerbyttor

5 wall climbs

7 toes 2 bar

9 boxjump 60 cm

x7 

I tisdags gjorde vi: 

5 thrusters

7 hang power clean 

10 sumo deadlift high pull 

x AMRAP 20 minuter

I måndags blev jag irriterad på mig själv för att jag inte fixar hängande övningar utan bara hänger där som tvätt på tork. Toes 2 bar var alltså ingenting för mig och det blev väl knappt knees 2 elbow. Grrr. 

Resten gick rätt ok och jag tror min tid blev något runt 17 minuter. Ska kolla upp det och uppdatera. 

Teknikträning i måndags var frivändning och jag är lite stel i bröstmuskulaturen och får inte fram armarna såpass mycket att stången kan vila på framsidan av axeln. Det blev dock bättre under passet. 

Igår (tisdag) jobbade vi mycket med marklyft och jag lyckades utan problem göra tre i rad med 70 kg. 

Dagens WOD (se ovan) lät fantastiskt rolig då jag tycker om att köra med vikter. Jag var dock inte medveten om att min kropp var trött och efter 5 minuter hade jag grym mjölksyra i mina underarmar. De var stummare än vad de är efter en kettlebelltävling! Galet! 

Fick skaka loss mellan varje övning och jag slutade på 12 varv. Då var flåset ok men armarna slut. 

Ett kvitto på dålig teknik också eftersom det är mycket ben och rygg som ska jobba i dessa övningar. 

Rekommenderad vikt för tjejer var 30kg men jag höll mig på 25kg och det var ett klokt beslut. Victor briljerade denna gång och matade på med killarnas rekommenderade vikt 40 kg. 

Trots att jag blev besviken på mig själv efter både måndagens och tisdagens träning längtar jag redan till nästa vecka. På lördag är det Lidingöloppet så jag får avstå träningen på torsdag och hoppas att kroppen är fräsch på måndag. Då jäklar!!! 

Aspiration Map

Så här blev min aspiration map

Arena Älvhögsborg har köpt in en tjänst från Techno Gym. Tjänsten heter Club 2.0 och går ut på att medlemmar fyller i något som kallas för en aspiration map. Man svarar på olika frågor om träning och livsstil och när man svarat färdigt får man en tabell som visar vad som inspirerar (eller vad som kan inspirera) till träning. Anläggningen får på detta vis en uppfattning av vad de har för typ av medlemmar och kan anpassa utbud, inredning och material för att tillgodose deras faktiska behov. 

Jag blev lite förvånad över mitt resultat då jag trodde att move och fun skulle komma högre upp. I och för sig så har min träning förändrats en del det sista då det blivit mer crossfit och kettlebell, träningsformer som är powerful och även kan inriktas mot sport. Att balance kom så långt ner förvånar mig inte det minsta - det är min svaghet och jag försöker gång på gång ta tag i detta.

Får se när nästa ryck blir =) 

Gå in på www.arenaalvhogsborg.se du också och se hur din stapel ser ut. 

Lite mycket kanske?

TRÖTT

Vilken dag!
Satt uppe alldeles för länge igår. Att gå och lägga sig klockan 02 när man ska upp klockan 06 är ingen bra idé. Men jag var tvungen att göra klart några stenciler till mina elever. Vi jobbar för tillfället med grammatik och nästa vecka ska de ha ett prov. Då vill jag att de ska vara väl förberedda och ha ett tydligt material som hjälp i sina studier.

Klockan ringde alltså 06 men då tyckte jag tydligen att det var bra att stänga av den istället för att gå upp. Vaknade sedan av mig själv 06.38!!!! WHAT??!!!!!
Mitt morgoncykel börjar 07 och det tar typ 17 minuter till Älvhögsborg ifrån mitt hem. Som ni förstår fick jag en rejäl dos av panik och sprang omkring som en yr höna och hittade ingenting. Kastade kläder runt omkring mig, slog i tån i en byrå (såklart) och var allmänt förvirrad. Tårarna var banne mig inte långt borta och helst ville jag bara lägga mig igen. Frukost fanns inte med på kartan och jag fick ta bilen istället för min humla.
För tillfället har vi pellets, brädor, gipsskivor och liknande på hela uppfarten så bilen stod inte som den brukar. Mindre bra när jag är superstressad. Victors fina bil ska dessutom pipa så fort man backar eller något är i närheten - den pep konstant, jag blev irriterad och skrek åt bilen att hålla tyst. Hahahaa!
Lyckades på något skumt sätt få på mig rätt kläder, få med mig musiken och kliva in på Älvhögsborg 06.51. Puh! Snabbt ner i källaren för att hämta spinningskorna och 07.00 tryckte jag på play.
Passet gick bra men kroppen var inte helt med. Den var inte redo och allt kändes mycket jobbigare än vanligt. Efteråt verkade medlemmarna nöjda och jag tror inte att de anade hur jag flängt runt bara 10 minuter tidigare... om de inte såg sovränderna i mitt ansikte vill säga.

Efter en sådan start kan en dag inte bli helt bra.
Jag blev i och för sig pigg efter passet och på ännu bättre humör efter frukosten, men jag var allmänt seg på jobbet. Tur att vi hade en intressant och givande lägesanalys hela dagen.

Direkt efter jobbet åkte jag  ut till Överby för att be om saknade skruvar på Jysk samt införskaffa en lampa och en bokhylla till arbetsrum respektive gästrum. Med skruvarna gick det sådär men annars fann jag det jag letade efter och jag kunde med glädje lämna ett smockfullt Överby. Har barnbidrag eller pension kanske kommit? Väldigt mycket folk var det i varje fall!

Hemma i huset försökte jag öva Combat inför morgondagens release men det fanns hela tiden andra projekt som stal min uppmärksamhet. Bygga ihop en bokhylla, fylla den med träningstidningar, packa upp kartonger osv... Efter att ha "lyssnat/övat" igenom passet tre gånger så hoppade jag in i bilen igen och åkte hem till Jojjo för att vara lite social samt färga håret. Min fläck med gråa hår stör mig något förbaskat och man ska tydligen absolut INTE plocka bort dem. Hmmm!
Bortsett från att Jojjo stressade upp mig ytterligare, genom att poängtera att jag borde ha planerat klart Elin och Mikas bröllop vid det här laget, så var det riktigt trevligt. Blev därför kvar lite för länge och nu sitter jag här och skriver istället för att öva Combat som jag borde. Om två timmar ska jag hämta Victor vid tåget så jag borde alltså hinna öva två gånger till...

Ett inlägg om ingenting som egentligen borde ha avslutats innan det påbörjades men på något sätt behövde jag tänka igenom den här dagen och landa. Det är lite mycket för tillfället och jag försöka begränsa mig med projekt framöver....

PS: De grå håren försvann inte så nu åker pincetten fram!! LEAVE me alone, I'm not old YET!

Färdig med On Ramp

Man ska inte ha bråttom när man lägger på viktskivor! 

On Ramp - en introduktionkurs till Crossfit har nu genomförts och jag är tokladdad för en termin med konstanta utmaningar. Det kommer bli valkar, svett, blod och blåsor =)

Idag låg fokus på lite tyngre vikter.
OHS (over head squat)
Squats
Dead lift
Snatch

Dagens WOD såg därför annorlunda ut mot de tidigare vi gjort. Just för att vi nu hade väldigt mycket mer belastning. Dagens utmaning bestod av:
Marklyft/deadlift (helst med din egen kroppsvikt) och OHS med halva din kroppsvikt i ett specifikt antal repetitioner, nämligen 21 - 15 - 9. 

Jonas med fin teknik under vår WOD

Vi har inte riktigt nått upp till rekommenderade vikter i alla övningar ännu. Idag blev det för min del därför: 60 kg i marklyft och 20 kg i OHS. Tiden blev 4.47. Nöjd men den kan absolut förbättras!

När man inte tränar

Idag kom jag hem klockan 16.30 och jag har ingen träning inbokad under kvällen.
Nu känns det som att jag har precis hur mycket tid som helst över till att få gjort en massa saker.
Vad gör man när man inte tränar på kvällen? 
Jag tänker att följande kan hinnas med:

* klippa gräset
* packa upp någon av de 40 flyttlådor som står kvar i källarförrådet
* rensa undan sommarkläderna
* bära in trädgårdsmöblerna
* skriva ihop grammatikprovet till nästa vecka
* sortera lite foton

Lite "plugg" att ta mig an... 

Egentligen borde jag väl plugga Combatkoreografi till lördagens release av program 53 eller påbörja min distanskurs i fotografering. All litteratur har kommit och det kan vara bra att komma igång.
Hmmmm..... många val och just nu sitter jag i soffan och tittar på Kristallen som jag spelat in och sedan glömt bort. Sitter rätt gött så frågan är om jag lyckas ta mig upp och ta tag i något av ovanstående??

Vad gör ni när ni inte tränar?

Orientering

Godmorgon!
Ny vecka och den startar med orientering för år 8.
Regnet fullkomligt öser ner utanför fönstret och just precis nu hade jag gärna suttit kvar här vid köksbordet med ytterligare en kopp te. Ännu hellre hade jag sjunkit ner i min FatBoy och njutit av en bra bok. Nåja, det brukar bli bra när man väl kommer ut och vi säger ju till eleverna att det inte finns något dåligt väder så det är bara att ta tag i sig själv, klä sig rätt och åka till Skidstugan!
År 7 hade orientering i hällregn i fredags och det gick trots allt bra och majoriteten av eleverna dök upp och fullföljde sitt uppdrag. År 8 borde vara strået vassare!

Orientering med år 7 den 14 september 

Ikväll är det dags för CrossFit On Ramp igen och jag längtar redan!!
Vad blir det för utmaning idag?

AtmosFear

Förra sommaren var vi ett gäng som åkte till Liseberg (läs här)  och det blev en riktigt lyckad dag och värd att göras om. Därför skickade jag ut en "inbjudan" på facebook i mitten på denna sommaren och föreslog ett nytt besök, datum 15 september.
10 personer tackade ja och igår var det alltså dags. Väderprognosen hade varit positiv och stabil de senaste dagarna så vi var vid gott mod när vi hoppade in i bilarna. Det kunde ju inte sluta som sist?

Vi åkte klockan 13 och kom in på Liseberg 16.30!!!
MonsterJam i Skandinavium och en stor fotbollsmatch i Ullevi = inte en enda ledig parkeringsplats.
Efter cirka en timmes letande (tur att Victor kan Göteborg) så hamnade vi ändå i parkeringshuset i Nordstan. Redan då var vi hungriga och i behov av toaletter så det var bara att ta ett nödstopp på Mc Donald's på Avenyn. Bra beslut! Alla blev på bättre humör och vi kände oss redo för att åka, åka, åka.

Första åket blev som vanligt Lisebergsbanan och det förvånande oss att det var över 20 minuter kö då det inte kändes som att det var så värst mycket folk i parken. Det måste det ha varit för kötiden var mellan 25-40 minuter på varenda åkattraktion. Antagligen var det många som var där för att bara åka och inte för att strosa omkring för det var som sagt i köerna folket befann sig.
Köerna är väl egentligen inte så stort problem eftersom man där för tid att prata med varandra. Jag tänker mer på dem som valde att inte åka och fick stå och vänta utanför varenda åkattraktion.

Victor i en annan typ av polisbil

Radiobilarna gick hem hos Fahreta =)

Vi varvade åkande med spelande och småätande, hihihi. Är man på Liseberg så är man!
Köerna gjorde att vi fick gallra en del i urvalet och det fick bli ett åk per karusell. Lisebergsbanan hann vi dock med en gång till på väg ut från parken.

Uppvärmning inför AtmosFear - jag avstod! 

Huvudsyftet för denna dag, för min del, var att åka AtmosFear. Eftersom den stängdes av förra året så har det liksom hängt över mig under ett års tid och nu fanns det ingen återvändo.
Varken jag, Fahreta, Johan eller Daniel hade åkt den förut så vi var fyra mer eller mindre nervösa själar som klev ner för trappan tillsammans med Victor och Robert som visste vad som väntade.
Kön gick rätt så snabbt och det var nog tur det, hade jag fått vänta längre tid där nere så hade jag nog hunnit ångra mig. Det är skumt hur man kan stressa upp sig för något som man med egna ögon ser går vägen gång på gång. De som åkte innan oss hade leenden på läpparna när de kom ner och flera av dem ville åka igen. Alltså, ingen fara så what's the problem?!
Så blev det vår tur. Vi satte oss i stolarna, drog åt väldigt noga och sedan började jag andas riktigt djupt och fokuserat. Några spelade tokrädda och andra låtsades som att något var sönder - de fick sig ett högt och tydligt HÅLL KÄ....! av mig.
Färden upp gick långsamt och jag frågade säkert 3 gånger om det var långt kvar. Till slut stannade vi och jag höll ögonen öppna och beundrade den utsikt som Fahreta satt brevid och lovordade. Ingen signal, ingen röst, ingen förvarning alls - ploff så släpptes vi rakt ner och det kändes som att det aldrig tog slut. Vi föll och föll och föll. Sedan var det över och det var faktiskt riktigt härligt!
Jag är väldigt glad och stolt att jag åkte den. Nu kan jag använda min t-shirt på riktigt, hahahaha!

Grymt stolta när vi hade åkt AtmosFear!! 

Med 30 min kvar blev det ytterligare spel och även en tur i barndomsfavoriten JukeBox! Så skön!!

Jukebox! 

Daniel fick någon släng av megatur och kammade hem två storvinster i rad. Lite avundsjuk blev jag såklart i första ögonblicket men vid närmare eftertanke var det tur att inte jag vann något sådant. Vad sjutton ska jag med så mycket chips eller choklad till? Då kommer jag aldrig i form inför kettlebelltävling eller Elins bröllop! Jag vann en vattenkanna och det behövde jag så jag är supernöjd.

Storvinnaren

Vi sa sedan hejdå till Daniel och Karolina som skulle med tåget tillbaka till Varberg och sedan gick vi till bilarna och tog oss hem till kära Trollhättan. I bilen konstaterade vi att våra Lisebergsbesök får bli en tradition. Först och främst jul på Liseberg och sedan nästa sommar igen. Då hoppas vi på fler parkeringsplatser och lite fler timmar i parken.
GILLA LISEBERG!

Nöjda med dagen och redo för hemfärd

Victor var sjuk igår och han blev nog inte bättre av att tillbringa dagen på ett blåsigt Liseberg så jag har låtit honom sova ut ordentligt nu på morgonen. Om 30 minuter kommer en försäljare av larm hit på ett möte så jag kanske borde väcka honom nu....

Polly Charter

Fredagsmys.

Tacos.

Film.

Lite jobb vid datorn.

Nytt godis - Polly Charter. 

Pollypraliner med smak av choklad, kokos, vattenmelon, lime och ananas. Goda men väldigt söta! 

http://www.plopp.se/sv/Vara-varumarken/Polly/NYHET--Polly-charter.aspx

Kipping pull-up

Idag var banne mig tårarna inte långt borta på crossfitpasset.
Tyvärr inte på grund av utmattning, utan på grund av frustration.

Igår efter jobbet gick jag till gymmet för att provköra lite kettlebell på egen hand. Tävlingen närmar sig med stormsteg och jag inser att det inte räcker att lyfta 10 reps lite då och då. Jag plockade fram ett klot på 20 kg och gjorde 100 reps utan avbrott men med så många handbyten jag behövde. Ställde ned klotet, pratade lite med en gyminstruktör och gjorde sedan 100 reps till.
Det var mina händer och min teknik inte beredda på så jag fick två stora, lösa hudflikar i båda händer. Inte så jätteskönt om jag ska vara ärlig. Pillmaja som jag också är så försvann de där flikarna rätt snabbt.

Handflatorna har varit ömma hela dagen och jag var därför skeptisk till crossfit redan innan klockan blev 19 men jag åkte dit på gott och ont. Eftersom man aldrig vet vad det kommer bli för typ av träning så kan man ju heller inte ta beslut om huruvida man klarar att vara med eller ej.
Under teknikgenomgången önskade jag nästan att jag stannat hemma. Jag kände mig som en mes!

Stod där med mina små sår och tittade på när de andra övade på Kipping pull-ups. En övning jag verkligen inte kan och därför behöver öva på!!! Grrr! Jag försökte några gånger men det räckte att jag tog tag i stången för att jag skulle inse att det faktiskt inte skulle gå. Så frustrerande!!
Sedan var det dags att öva handstående. Det gick fint men när vi skulle testa handstand-pushup ville inte handleden samarbeta så jag fick titta på IGEN!!

Passet avslutades med en WOD och då fick jag en alternativ övning och kunde således vara med. Det var tur det, annars hade jag väl varit helt knäckt här hemma.
Run 400 m 
21 kb swing 
12 kipping pullups (jag gjorde hängande rodd i ringar). 
x 3 rounds. 

Nu ska händerna smörjas med någon fet handkräm och sedan ska jag hem till min storasyster. Jag ska sova där i natt eftersom jag ska ta dem till fritids imorgon kl 06.55. Spännande!!!

Marklyft

Min upplevelse av träning på On Ramp, Crossfit, fortsätter att vara positiv och jag är nästintill lyrisk.
Igår var det äntligen måndag och på schemat stod teknikträning i marklyft med skivstång, frivändning med medicinboll och double-unders (DU) med hopprep.

Först och främst var det en otrolig skillnad att hoppa dubbelhopp när det var riktiga hopprep... skrämmande hårda bara när man hoppade fel. Kroppen ville alltså göra rätt =)
Jag lyckades som mest göra 8 DU i rad och ska försöka få det till 20 inom snar framtid. Måste slappna av lite mer bara, jag hoppar alldeles för högt och tror att jag inte kommer hinna få runt repet.

Det var riktigt skönt att göra marklyft med en rejäl stång och större vikter. Då funkar det att göra rörelsen korrekt. I gruppträningspass går man inte riktigt lika djupt och arbetet i takt med musik gör att övningen begränsas.

Frivändning med medicinboll var svårt - jag tyckte bollen flög och jag fick inte till det så bra som jag hade hoppats. Ska prova med lite tyngre boll nästa gång och se om tekniken blir bättre då. Igår använde jag en medicinboll som vägde 6 kg.

När vi hade någorlunda koll på tekniken var det dags för dagens WOD:
20 DU eller 60 singel
Därefter 5 rundor av:
- 20 marklyft (kvinnor 30kg/herrar 50kg)
- 15 butterfly-situps
- 10 pushups
- 5 frivändning med boll (kvinnor 4-6kg/herrar 8-10kg) 
Sedan avslutades WOD'en med ytterligare 20 DU eller 60 singel. 

Tror min tid blev 10.57. Minns i varje fall att det var precis under 11 minuter. Så svettigt men såå roligt!
Jag tror att marklyft kan komma att bli en favoritövning.

Tyvärr har min handled gjort galet ont idag, tisdag, och jag hoppas att den inte ska bli ett hinder för fortsatt träning. Jag vill inte halka efter de andra i gruppen!

Attans att det inte finns fler dagar i veckan - jag vill hinna med fler sådana här pass + träningen med TKSK + gruppträningspassen + någon kväll som man kan ha till socialt umgänge eller hemmasysslor.... Hmmmm? Hur ska det pusslet gå ihop?

On Ramp - crossfitkurs

Den 3 september startade ON RAMP på Arena Älvhögsborg. En introduktionskurs på 3 veckor som rekommenderas innan träning med CROSSFIT drar igång. Detta för att säkerheten och kvalitén i träningen ska bli ännu bättre. Crossfit är högintensivt och eftersom man jagar repetitioner eller tider på varje pass är det viktigt att ha en god teknik från grunden. Det är väldigt lätt att tappa kontrollen ändå, när man får bråttom eller börjar bli trött. Jag har nu deltagit i två tillfällen av sex och jag är supernöjd!!

Jag trodde jag kunde både knäböj och pressar men man kan alltid finslipa tekniken och det är stor skillnad att arbeta med skivstång istället för kettlebell. Träningsvärken ska vi inte tala om. Vad hände där liksom?! Knöböj utan vikt och jag har mer värk än någonsin =)

Gruppens storlek, 10 deltagare, är perfekt. Vi hinner få personlig coaching men ändå peppas man av att se de andra ta i och ligga före eller komma ikapp. Då orkar i varje fall jag det där lilla extra!
Min käre kollega Daniel är dessutom grymt duktig. En inspirerande instruktör som är oerhört kunnig, pedagogisk och lugn. Inte alls så där hysterisk och tjoig som jag kan bli, hihihi.

Imorgon är det dags igen och jag har för mig att Daniel nämnde marklyft som dagens övning, jag längtar!!!!

Bjursjön (Uddevall) - Backamo

I dagarna tre har jag och mina härliga kollegor varit ute på vandring med 61 elever i årskurs 8 på Fridaskolan i Trollhättan. I onsdags morse fick vi skjuts från Edsborg till Bjursjön i Uddevalla. Solen sken på oss när vi kontrollerade packningen, vägde väskorna, drog åt remmar och knöt våra skosnören. Målet för denna dag var att vandra ungefär 22 km och således hamna i Stenshult. Vår strategi var att vandra den längsta sträckan första dagen och sedan lite kortare dag 2 för att dag 3 avsluta men en liten promenad. Jag skulle kunna skriva långa, långa inlägg om varenda etapp men jag ska fatta mig kort och sammanfattar en dag i taget.

ONSDAG: 
Underbart väder, glada elever, pigga lärare och höga förväntningar.
Ett behagligt tempo på Bohusledens Etapp 13 & 12, som enligt kartan och beskrivningen ska vara LÄTT. Det var den förhållandevis men dessa benämningar riktar sig nog till vana vandrare och inte till ungdomar på 14 år som oftast är vana att åka bil, cykel eller buss när det är lite längre sträckor. En väska på ryggen och snubbliga stigar kan vara en rejäl utmaning om man är nybörjare. Solen gjorde också sitt och vätskan gick åt rätt så snabbt. De är vana vid att kunna hämta mer vatten när det behövs och klungade således i sig när vi gjorde våra stopp för att samla ihop gruppen och äta lunch eller liknande. 

Man får passa på att vila när tillfälle ges 

Sträckan var längre än vad vi lärare hade trott och vi imponerades av våra elever som lunkade på utan att klaga eller gnälla, trots skoskav och kurr i magen. Vi lyckades ta oss fram till Stenshult och tog ett beslut att slå läger på en fotbollsplan. Vi skulle ha tillbringat natten i skogen men vi kunde inte bara passera ett sådant perfekt ställe för 15 tält. Här skulle de få upp tälten utan problem, de kunde fylla på sina vattenflaskor, de pigga kunde leka av sig med en boll och det var inga problem för vår "jourlärare" att komma dit med lite mat. Vi tände en eld på lägerplatsen en bit in i skogen och där grillade vi sedan de "utkörda" hamburgarna. Åh så gott det är med mat utomhus!! Mums!
Det blev mörkt rätt så tidigt och vi tänkte/trodde att de nog skulle somna rätt snart. Men nej, nej. Är det läger så är det läger. Då spelar det ingen roll att man promenerat en hel dag! Det ska krypas in i varandras tält, skrämmas lite och vara allmänt högljudd. Jag som är van att somna direkt fick ett litet bryt när jag vridit och vänt mig i två timmar och då gick jag ut och gjorde ett litet rytande. Det blev lite lugnare och vi somnade in.

Vår första natt - Stenshult

TORSDAG: 
Mer eller mindre utvilade var alla uppe och fixade frukost runt 7.30. Trangiaköken var inga problem och tälten packades smärtfritt ner i sina förpackningar. Några behövde få lite omplåstring och Sebastian var vår "sjuksyster" på resan. Han blev populär kan man säga!
Dagens vandring skulle övergå till Bohusledens Etapp 11, en sträcka som beskrivs som MEDELSVÅR. Målet var att vandra 18 km och slå läger vid Store-Väktor. Första dagen var tuff för flera av eleverna och för att få dem att vilja fortsätta/lyckas fortsätta så tog vi ett gemensamt beslut att de skulle få plocka av lite vikt. De fick lämna tält, liggunderlag och sovsäck i en släpkärra som personal från Fridaskolan kunde köra ut till vårt läger samma kväll. Ett mycket bra beslut då etappen visade sig vara gyttjig, lite snårig och mycket uppför. Längs denna sträcka kom det också några skurar.
Visst, det var någon elev som då och då beklagade sig över skoskav, trötta ben och/eller hunger och liknande men de pinnade ändå på. Det var liksom ingen som bara sa NEJ, nu vill jag inte mer.
Antagligen förstod de väl också att det inte fanns så mycket mer att göra än att gå. Om de skulle kunna bli hämtade så måste de ut i "civilisationen".

Blöt, men vacker skog 

Att gå så här tillsammans med elever är verkligen att rekommendera. Man får tid att knyta kontakt med dem genom att småprata om saker som händer i och utanför skolan. Det är också lärorikt att bara gå och lyssna på dem när de resonerar och filosoferar kring allt och inget. Många skratt blir det självklart också. Jag upplever att eleverna också får en annan bild av oss lärare när vi gör något gemensamt och på samma nivå. Vi kånkar också på packning, vi äter också torra brödskivor och snålar med vårt vatten, vi dumpar också i gyttja och svettas i pannan. Vi har skapat relationer till varandra och det kommer vi ha nytta av i den kommande undervisningen.
Återigen var sträckan längre än vad vi trodde och under sen eftermiddag kom vi fram till Store-Väktor. En jättefin rastplats med närhet till vattnet. Tyvärr fanns det bara plats för cirka 3-4 tält. Mindre bra!
Jag & Niclas gick på en liten upptäcksfärd och fann en rastplats (?) som såg ut som en privat tomt men som enligt kartan skulle vara ett hembygdsmuseum. Efter några minuters övervägande och knackande på dörren bestämde vi oss för att det var ok att slå läger där. Nästa problem - ingen täckning på telefonerna = får inte tag på den lärare som har släpet med alla tält och all mat. Hmmmm!!
Av en slump mötte vi denna lärare på väg tillbaka till eleverna och då visar det sig att hon har fått parkera en bra bit bort och enligt en arg man fick hon inte köra längre. Attans!
Eleverna fick alltså ta sig till bilen, hämta mat och tält där och sedan hämta sin tunga ryggräck för att gå till det nya lägret och där slutligen slå upp tälten. Ändå inget gnäll! De bara gör!!! GRYMT!!!
Grillkorv och lite mys vid elden innan vi kröp till sängs lite tidigare än föregående kväll. Lite småprat och fniss i tälten gav ett behagligt sorl att somna in till och inga rytanden behövdes. De var rätt möra!

Godmorgon!! Laddade för den sista, lite kortare etappen! 

FREDAG:
Äta frukost, packa ihop tält, plocka undan skräp, fördela all extra packning och sedan var det raka vägen till Backamo. Eleverna var väldigt målmedvetna och laddade för sina sista 3-5 km vandring. I Backamo väntade nämligen föräldrarna och eleverna förstod att de snart skulle vara klara. De sjöng, skrattade och småpratade om vad de skulle äta när de kom hem. Energin var fantastisk och även de som hade ont här och var knep ihop och gick på i ett rätt så raskt tempo. Dator, soffa, dusch och film hägrade =) Ska väl inte sticka under stol med att även vi lärare såg fram emot Backamo. En kickoff med temat glamour väntade där hemma och för att det skulle kännas ok var en dusch + ombyte väl behövligt. I Backamo slussades eleverna in i bilarna och efter lite tack och hej återvände vi till Trollhättan. Trötta och lite blöta men otroligt nöjda!!