Vasaloppet Öppet Spår 2012

Jag gjorde det!

I söndags kl 04.45 ringde min väckarklocka och jag klev upp direkt, förvånansvärt pigg med tanke på tiden. Jag & Fredrik åt en frukost utan att prata direkt mycket. Fokus låg som en dimma över frukostbordet och vi gick nog igenom både utrustning och loppet i våra tankar.

När alla kläder, nummerlappar och chip var på fick vi skjuts av Victor till starten. På vägen hämtade vi upp våra nyvallade skidor och allt flöt på väldigt väl. -13 grader... brrrrr.

07.00 gick startskottet och den stora massan började röra på sig. Jag ville inte vara i vägen för de snabba åkarna så jag lade mig i den högra filen och vi tog oss sakta men säkert upp för den första backen på cirka 3 km. Efter bara några minuter såg jag Fredrik i en av filerna till vänster och vi vinkade typ hejdå. Där drar han tänkte jag och tyckte det var rätt skönt för då kan jag åka på i mitt tempo utan att någon behöver vänta eller bry sig om hur det går för mig.

Första sträckan kändes väldigt bra och jag var glad att jag valde att starta trots en veckas sängliggande och en rejäl förkylning. Solen steg, himlen och tårna som frös innan start började mjukas upp och bli varma. Hade nog lite för mycket kläder på mig men vågade inte plocka av.

Var i Smågan cirka 15 minuter tidigare än vad jag var för två år sedan och då fick jag positiv energi och såg framför mig hur min tid skulle förbättras avsevärt. Hörde dock läkarens rekommendation om att hålla promenadpuls i bakhuvudet och fortsatte i höger fil.

Precis innan Mångsbodarna var det en rejäl nedförsbacke och folk föll som käglor runt mig och det såg mindre trevligt ut för en del. Det gapades och skreks i backen och jag blev helt nervös. Jag har lite respekt för nedförsbackar sedan innan och nu blev jag ju inte mindre rädd precis. Självklart ramlade även jag och det hände något med min fot. Jag fick pausa lite men det kändes ändå ok så jag fortsatte staka på... med ännu mer respekt för kommande nedförsbackar. Uscha mig!!

Till Risberg gick det långsammare... Foten värkte lite och det var galet mycket folk i alla spår. Det blev köer innan det gick nerför och det gjorde mig ingenting... jag ville gärna ha avstånd både framåt och bakåt för att inte råka ut för någon olycka. 3.5 mil avklarade och det kändes fortfarande bra, gött! Jag fick återigen lite energi då jag insåg att jo, händer det inget allvarligt, så kommer jag att genomföra Vasaloppet!!!

I Evertsberg väntade Victor och det var ett trevligt inslag i loppet. Att få prata med någon känd person. Få lite pepptalk, uppmuntran och en torr, tunnare mössa. Det gjorde gott! Fredrik hade ett jäkla tempo och Victor hann inte till Evertsberg förrän Fredrik redan passerat... Det gick inte så bra att ta sig fram med bil. HALVVÄGS och enligt alla runt omkring så var det jobbiga gjort, nu gick det nedför fram till mål!

Eller hur??? Skulle inte tro det! Det gick allt uppför på väldigt under många partier och jag kan härmed avslöja att det är en lögn att Vasaloppet är ett flackt lopp. Det går upp och det går ner och det går upp, och upp och upp. När jag närmade mig Oxberg började jag fundera på om jag skulle behöva bryta... Det kändes bra när jag stakade, rätt ok när jag diagonalade men gjorde ruggigt ont när jag skulle ställa skidorna på sned och ta mig upp för backarna som inte hade några spår. Efter lite blåbärssoppa och en vetebulle i Oxberg kändes det bättre och jag fortsatte. Hela loppet hade jag njutit och tyckt att det var ett ljuvligt lopp som jag borde genomföra oftare, fast med lite mer träning då såklart. Men efter Oxberg dalade denna glädje. Knappt 3 mil kvar och slutet/målet började kännas inom räckhåll. Inte bra för nu började nedräkningen och önskan att bara bli klar blev stark.

I Hökberg blev det bara blåbärssoppa. Vetebullarna hade gjort sitt och de kändes överflödiga när det inte var så långt mellan de sista stationerna. Jag anade att Fredrik redan var i mål och såg framför mig hur han redan fått njuta av en go dusch och att de satt någonstans och åt gott.

Spridningen bland deltagarna hade blivit större och de runt mig var liksom likvärdiga på något sätt. Vi peppade varandra, log, "skålade" och sa "nu är det inte långt kvar, vi fixar det". Det var inga tävlingsmänniskor kvar och allt TJAT om att årets upplaga av Vasaloppet var loppet med de bästa förutsättningarna på 20 år var borta. Vi som var kvar förstod också att det var bra före MEN var också väl medvetna om att 9 mil är 9 MIL!! Hihihihihih.

Milen mellan Hökberg och Eldris var behaglig men kändes lång... Nu ville jag i mål. Nu hade jag njutit, sett naturen, fått till tekniken osv. Att foten började verka gjorde inte saken bättre... MEN 9km är ingenting när man avverkat 81km och bara den grejen att kilometerräknaren nu blivit ensiffrig gjorde att det kändes som att man nästan redan var i mål.

Jag ökade farten något i slutet och jag tror de 3 sista kilometrarna var långa. Man hörde målgången men kom liksom aldrig fram. Men så plötsligt händer det!! Det står 1 km och man ser målgången med texten "I fäders spår för framtids segrar". Underläppen började darra lite och när jag snedställde skidorna uppför sista backen tänkte jag inte på smärtan i foten utan mässade bara fram: Jag gjorde det, jag gjorde det, jag gjorde det!

Sedan hörde jag Fredrik och Victor och några sekunder senare var det klart!

Jag kom i mål på tiden 10.13.37 - jippi, jippi, jippi!!

Fredrik kom i mål på den fantastiska tiden 07.41.04 och för att vi skulle komma iväg kilade jag direkt iväg till världens skönaste dusch (tror jag) och allt flöt på precis så bra som jag hade för mig att det gjorde 2010. Imponerande logistik.

Jag tyckte att jag snabbade mig men det tog nog sin lilla tid innan jag var tillbaka i målområdet och kunde hoppa in i bilen. Lite stel i ljumskar och vänster skinka men annars väldigt fräsch i kroppen måste jag ändå säga. Kanske för att jag åkt i lugnt tempo eller för att det var bra förutsättningar och inte så slitsamt som 2010, jag vet inte men något var det för 2010 kunde jag knappt ta mig till duschen.

Vi hoppade in i bilen och Victor tog oss hem i tryggt förvar. Ett stopp i Malung för att fylla på med lite mat men sedan rullade bilen non-stop och vid 00.30 lämnade vi av Fredrik i Vargön.

Så, då var det gjort liksom. 01.15 kröp jag ner i sängen - helt slut!

Som vanligt en skum, tom känsla när något man länge haft i tankarna helt plötsligt är slut. Vi anmälde oss ändå i augusti och sedan första snöflingorna har pratet gått på skolan....

Gött att det är gjort. En Svensk klassiker är igång!

Nu hoppas jag bara att det dröjer innan allt snack inför Vätternrundan drar igång. Det kanske kan komma en liten helg med snö igen så att det inte rycker för mycket i cykelbenen på Victor och mina kollegor. 30 mil på cykel.... det känns allt väldigt långt!

Förberedd?

Nummerlapparna är hämtade.

Vätskebältet är förberett.

Kläderna ligger i en planerad hög.

Duschväskan är packad.

Skidorna inlämnade för vallning.

Vatten dricks för fullt.

Kolhydrater ska snart intagas.

Hostan lindras med Bafucin.

Snuvan snyts ut och Nezeril sprutas in.

Vila kan man nog inte få mer utav... fortsätter framför Gladiatorerna...

Sååå.... är jag förberedd?

Ingen aning. Jag tar det avgörande beslutet imorgon, antingen när jag vaknar, när jag står på startlinjen eller längs loppet!

Högflourvallning bestämde vi oss för, imorgon får vi veta om det var ett bra val!!

Missar kb-träningen

I skrivande stund kör TKSK en härlig träning där hemma. Grundtekniker och ett 20 minuters fystest... önskar jag kunde vara där och heja på våra duktiga deltagare samt själv delta på ett hörn. Nu sitter jag istället här i Sälen och har en sista dag på mig att bli tillräckligt frisk för att kunna genomföra Vasaloppet Öppet Spår imorgon. Fredrik laddar genom att greja med våra skidor och jag har packat iordning kläder som ska has på innan, under och efter loppet. Ett friskhetstecken tycker jag... min planering har vaknat till liv :)

I TKSK-anda lägger jag idag upp ett filmklipp som Daniel filmade när jag smet ner till gymmet den 1 februari strax innan stängning. Jag ville köra med gym-boss och jag kan ju fortfarande inte förstå hur man startar "skiten". På datorn har filmklippet bra kvalité men när jag gjorde om formatet för att få plats med den i bloggen så hände något. Provar att göra ett youtube-konto i stället, det ska tydligen vara bra :)

Det här är alltså första gången jag kör long cycle med 20kg i ett bestämt tempo (10 reps/minut) och med tydlig andning. Jag har en förmåga att hålla andan.

Förutom att jag glömt mina skor så är det några saker jag vill förbättra... det är också därför jag filmar träningen ibland. Det är hemskt att se och höra sig själv på film men OJ så nyttigt!!

De här sakerna har jag lagt märke till (skriv gärna om ni märker något annat):

* En dubbelgung när jag tar emot kettlebellen på vägen ner... hmm, det måste ju slösa tid?

* Utlåsningen på knäna innan jag gör clean är otydlig - är den ett måste? Ska kolla upp detta?

* Rackpositionen är dålig, jag använder bara axelstyrka eftersom jag inte når höften med armbågen....

* I översta läget är utlåsningen bra och jag gör en tydlig undersquat.

* Andningen får mig att låta tröttare än vad jag är, men jag måste öva upp rytmen på den och tror att det gör mig starkare om några månader...

Vill även göra reklam för TKSK's hemsida. http://tksk.weebly.com Där hittar ni information om träningar, tävlingar och annat smått och gott. Titta gärna in!

Magiska vantar

Min förkylning vill inte släppa!!!

MEN, jag tänker inte älta det här. Jag har tyckt tillräckligt synd om mig själv hela dagen.

Har faktiskt fått en hel del frisk luft idag, då vi i förmiddags hämtade våra nummerlappar vid starten och sedan tog en promenad hemåt...

Jag fick användning för de vantar jag köpte på InterSport samma dag som vi åkte till Sälen och de fungerar verkligen. De ser ut som helt vanliga magic gloves som man hade när man var liten, med skillnaden att tre fingrar på varje vante har en annan färg och antagligen ett annat material. Varför? Jo, för att de ska fungera på touchscreens som iPhone, iPod och iPad :)

Endast 50kr så jag hade inte så höga förväntningar, men de var perfekta!

På väg hem från nummerlappsutdelningen gick förbi en reklamplats för Lambi och förutom att ta emot toapapper och våtservetter passade jag på att göra ett besök i den fräschaste baja-majan någonsin. Den hade värmfläkt, frottéhandduk, levande ljus, rinnande vatten, exklusiv tvål och en lite grön växt inuti. Ett trevligt initiativ som fler borde ta efter!!

Tack Lambi - har ni sådana längs Vasaloppet undrar jag?

S, S, S, S, S

Sälen: Jopp, efter en jobbig bilresa när min kropp brottades med bakterier är vi framme i Sälen och har installerat oss i en gigantisk stuga.

Sol: Solen skiner som aldrig förr utanför fönstret och det är perfekta 3 minus.

Skidor: Fredrik är ute och får fler mil i benen på längdskidor och Victor skickade precis en bild från fjället där han swosshar ner på slalomskidor.

Slem: Jag ligger i sängen, sover, läser Elvis, surfar och hostar fruktansvärt grönt slem. Ursäkta detaljerna men jag tycker så ofantligt synd om mig själv då jag har kräkfobi och det känns ungefär på samma sätt. Victor och Fredrik tröstar mig med att det är på väg ur kroppen och att det betyder att jag kommer att bli bra.

Jag hoppas att de har rätt. Jag VILL verkligen åka Vasaloppet på söndag. Jag vet att jag inte har åkt tillräckligt för att få en bra tid men vi har pratat, ältat, diskuterat och funderat på det här förbaskade loppet sen i augusti och då vill jag inte behöva vänta ännu ett år!! Grrrrr.

Startnummer: Jag har startnummer 3060 och Fredrik har startnummer 3065. Man kan följa oss på 3 olika sätt... beroende på hur noga och intresserad man är.

1. Kolla på Vasaloppet.se under loppet. Tror de uppdaterar några gånger under dagen. Annars syns i varje fall sluttiden där.

2. Ladda ner Vasaloppsappen och skriv in den person du vill följa. Kostnad 7 kr

3. Följ din/dina åkare via smstjänst. Vid varje "depå" får du ett sms om aktuell position, ungefärlig tid till nästa depå samt en cirkatid för målgång. Skriv VASA ÖS 3060 (om ni väljer att följa mig) och skicka sedan detta sms till 72777. Pris 30 kr.

STARK

Jag känner mig inte stark för fem öre men tidningen STARK Magasin som kom häromdagen är verkligen STARK. Det är en välgjord tidning med intressanta artiklar, och eftersom den kommer mer sällan än alla andra träningstidningar jag prenumerar på så längtar man verkligen efter nästa nummer. Det är inte bara jag som tycker om tidningen. När jag letade efter deras hemsida hamnade jag på www.tidningskungen.se och där hade 286 personer lämnat sin röst om tidningen och den har fått 9.4/10. Ett ruggigt bra omdöme! På samma sida kan man också läsa om syftet med tidningen och jag kopierar in den texten här: Stark Magasin är tidningen för dig som gillar att träna hårt - eller vill börja gilla det! Tankarna bakom tidningen är lika enkla som unika: det saknades helt enkelt ett magasin som fokuserade på riktig träning och på riktig mat, på helhet snarare än detaljer. Det saknades en tidning där experter inom träning, kost, idrottsskador mm kom till tals. En träningstidning riktad till alla, från de som tränar ibland till proffs. Stark Magasin ser till träning för hela livet, från barn till vuxna, och har dessutom tillgång till de största profilernas tränings- och kostupplägg.

Jag har prenumererat sedan första numret och jag kommer att fortsätta ett bra tag till. För att ni ska få en inblick i tidningen gör jag en liknande genombläddring med kommentarer som jag gjorde om Fitness Magazine för ett tag sedan. Håll tillgodo:

Omslaget: Röd text är starkt och en pigg Lars Frölander superstarka Helena Falk (boxare) förstärker titeln och rubrikerna. Man vill börja bläddra.

Ledaren: En tänkvärd ledare av chefredaktören Tomas Borgå gällande balansen mellan träning, kost och vila. Mycket bra!
Nike Fuel: Första sidan har en kort notis om Nikes nyhet som jag är lite sugen på. Priset är satt till 149 dollar så jag får nog vänta med det, elelr önska mig en i present :)

Lopp 2012: Kort beskrivning av olika lopp under året och det var såklart intressant eftersom alla som ingår i En Svensk Klassiker stod med. In i kalendern, tjoff!

Stark Forskning: En sida där Martin Brunnberg presenterar ny hälsorelaterad forskning. I detta nummer kunde man lästa intressanta rader om cravings och saltsug.

Krönikor: Jag gillar krönikor, speciellt när de handlar om träning. En om PT och en om träningstrohet som fick mig att dra på smilbanden.
Stark Profilen: En längre artikel om Lars Frölander som är på väg mot sin sjätte olympiad. Bra läsning och en inspirerande människa... men 6-10 avokado om dagen? Urk!
Kondition: Starks testperson gör ett riktigt fystest, ett sådant där med utrustning som mäter maxpuls, mjölksyratröskel och maxiamal syreupptagningsförmåga. Spännande!
Löpcoach: Ett träningsprogram på 8 veckor som ska leda till konditionsökning. Både jag & Victor blev sugna på att prova. Som vanligt kommer det bli svårt för mig med tanke på alla pass och annan träning som ska in i schemat men vi kanske gör ett försök längre fram.

Råstark: Ett stående moment i tidningen och i detta nummer gav Martin Lidberg tips på parövningar. Gäller kanske att man känner sin träningspartner för det var mycket närgånget och lyfta varandra hit och dit. Jag tycker sånt är svinkul!!
Kettlebells: För en gångs skull en bra artikel om kettlebell och det var kul att se Elna Elwin på några utav bilderna. Roligt att man som läsare också får ett par förslag på kettlebellpass.

Karl Dyall: Utöver kettlebellpass och löpprogram får man också ett crossfitliknande upplägg av Karl Dyall som ser stark och explosiv ut. Karl Dyall deltog för övrigt i en kettlebelltävling i Stockholm i helgen som var. Kul!

Boxning: Två reportage om två tuffa tjejer. Åsa Sandell och Helena Falk. Coolt!! Jag vill verkligen ta tag i kampsorten när jag läser om dessa brudar!

Kost: En del recept inom LCHQ (lågkolhydratkost för styrka) och en artikel om näringsbrister hos tränande. Här lärde jag mig mycket nytt och tidningen går lite djupare i ämnet än vad man är van vid. De presenterar också resultatet av ett test av frukostflingor som barn ofta äter. Nestlé Chokladkulor klassas som rent godis och Start (som jag skrev om för några dagar sedan) kan liknas vid krossade havrekakor.... Intressant!

Tidningen avslutas sedan med Stark Bragd som handlar om Christoffer Lindhe. En simmare som vid 17 års ålder förlorade båda benen och vänster arm i en tågolycka. Nu satsar han på medalj i paraolympiska spelen. SÅ otroligt starkt så man knappt finner ord! Och här sitter jag och klagar över att jag är förkyld och nog inte kan åka Vasaloppet!! Pinsamt!

Bra tidning - köp den - eller ännu hellre prenumerera på den!

6 dagar kvar

6 dagar kvar tills jag ska stå redo för start i Öppet Spår 2012!

Hittills har jag 10 mil i benen och man ska väl helst ha en 60-70 mil för att få en behaglig upplevelse.... Nåja, sist (2010) hade jag åkte 6 mil och då tog jag mig runt, LÅNGSAMT, men ändå! Det som oroar mig just nu är att Victor låg helt utslagen på soffan igår, han har samma position idag, båda mina systrar har feber och hosta och jag är typ likadan. Huvudvärk som kommer och går och en rethosta som blir värre för varje timme som går...

Ska jag bli sjuk och inte kunna åka??

Jag bytte bort det Combatpass jag skulle haft ikväll för att vara lite klok i förebyggande syfte. Inte något som hör till vanligheterna men folk i min omgivning lyckades övertala mig.

Istället har jag mölat frukt, druckit en stor mängd vatten och ätit både soppa och glass. Hoppas verkligen att någon av alla dessa minikurer hjälper. Mindre kul att påbörja En Svensk Klassiker med att ställa in!!

Tar tacksamt emot alla knep, tips och tricks som ni sitter inne med!!

Nä, nu blir det lite blåbär, fullproppade med antioxidanter :)

Cindy

Igår började mitt sportlov kan man säga. Egentligen börjar det väl inte förrän på måndag men jag är ledig hela helgen så jag tar i och ger mig lite bonusledigt :) Första helgen 2012 som både jag och Victor är lediga så vi passade på att göra en massa saker. Först ut SOVMORGON!

Som vanligt började jag planera in hur mycket saker som helst och för att vara lite tidseffektiva bestämde vi oss för att träna något crossfit-pass. Tufft, snabbt och effektivt, perfekt!

Vi letade lite i en grym app, Xfit pr, och bestämde oss för att prova CINDY.

Jag har inte kört så mycket crossfit innan men varje gång jag provar så tycker jag att det är grymt kul och tänker att jag borde göra det oftare, så även denna gång.

Bild lånad från www.technogym.com

Cindy går ut på att man på 20 minuter ska göra så många varv som möjligt av följande kombo:

* 5 pullups

* 10 pushups

* 15 squats

Pullups är tydligen detsamma som chins och jag kan inte göra en enda, så för att träningen skulle gå att genomföra fick jag använda en maskin som heter Easy Chin Dip exercise machine (se bild ovan). Det är en maskin där man lägger på så många kilo "som man vill bli av med" och så blir man helt enkelt lite lättare. Det funkade bra för mig och om jag fortsätter så så kanske musklerna till slut lär sig att känna igen rörelsen.

16 varv + 5 pullups hann jag med innan klockan började pipa och det kändes som att dessa 20 minuter hade flugit iväg. Jag kände mig grymt taggad och på G och det var först när vi stannade upp som jag kände att jag var svettig, andfådd och lite öm i bröstmusklerna.

Ett roligt pass som jag varmt kan rekommendera. Jag ska försöka sänka hjälpvikten unand för undan och ändå köra på i bra tempo. Jiiihooo!

Efter en dusch och härliga eftersvettningar, hihhihi, åkte vi hem till mor och far på lite fika och där blev vi kvar tills vi skulle till min storasyster med familj. Där blev det varma mackor, Gladiatorerna och dansuppvisning av mig och Saga. En riktigt bra lördag med andra ord.

Inte så mycket pluggande men det har jag tagit igen idag...

Roses on Valentine's day

Alla hjärtans dag - trevligt eller ett kommersiellt jippo?

14 februari ska vi enligt almanackan visa extra mycket kärlek till oss själva och vår omgivning.

Jag tycker det är bra att man blir påmind om detta men tycker samtidigt att Lite tragiskt är det att det ska behöva finnas en speciell dag för kärlek och uppskattning. Jag hoppas att man kan visa vad man känner och tycker under hela året, men samtidigt kanske det kan vara bra att man blir lite extra påmind. Jag har varit i singel i många år och jag upplevde det aldrig jobbigt att inte ha någon pojkvän att uppvakta... jag uppvaktade mig själv istället och unnade mig allt :)

Nu är jag inte singel längre och Alla hjärtans dag var inte så speciellt som man kan tro.

Min dag var toppen men det är det nästan jämt (om man bortser från handled och uppsats) så jag var liksom inte förvånad eller överväldigad.

Frukost på sängen (myspys) och sedan ett besök hos ortopeden som jag inte ens går in på. Därefter åkte jag & Victor till Etage på Överby för att hämta ut min vinst. I måndags fick jag sent på kvällen veta att jag vunnit deras facebooktävling och var välkommen att hämta ut en bukett med 60 röda rosor!!

Det var en gigantisk bukett med ljuvligt doftande rosor, och även fast Victor fotade mig med blommorna i parkeringshuset fick jag ha en liten photosession hemma innan jag delade upp dem i buketter för att dela ut till min familj. Rosor är ju sååå vackra, även på bild.

2 foton med min vanliga kamera för att få lite close-up pictures och nedan ett foto med Hipstamatic i min iPhone.

Jag & Victor hade bestämt att inte fira så mycket denna dag eftersom han jobbade natt och jag var iväg på en massa under dagen. Det kändes dumt att tvinga in trevligheter när vi haft en härlig helg och ännu en väntar i veckan innan vi åker till fjällen. Det får liksom inte bli för mycket av det goda... När han kom förbi mig innan mitt boxingpass så hade han ändå med sig en liten present, en ursöt nalle med ett hjärta. Klycsha, jag vet, men ärligt, man smälter ju :)

Den är verkligen supersöt och visst hör det ändå till, det är ju vår första Alla hjärtans dag!

Önskar jag kunde dela ut rosor till er alla men ni får ta emot dem här istället!

Kram kram

News

Dessa låg innanför dörren.
Perfekt underhållning när jag äter kvällsmat efter combaten.
Härliga måndag!

START

I lördags skulle Homie komma på frukost och för att fylla ut yoghurten med något mer än frukt så köpte jag hem Start Naturell. Imorse när jag satt och åt frukost fick jag syn på näringsdeklarationen. Jag visste att START inte var nyttigt någonstans men att kcal/100g var detsamma som i chips??? Galet! 20g socker känns ju inte heller tipp topp precis! Men det kunde man ju listat ut när socker är andra ingrediensen i produkten.
Gott var det och är det lördag så är det!

Produkter från The Nike Blast

Det tog sådan tid att skriva det förra inlägget så när jag närmade mig slutet var jag så glad över att snart vara klar och jag glömde helt att bifoga mitt fina collage med alla de produkter jag hade med mig hem från The Nike Blast. Alla deltagare fick ett par skor, fanns några olika att välja mellan och jag valde Nike Free 5.0 (tror jag). Sedan fick jag också en grym t-shirt, en sportbag, vattenflaskor, en nyhet från Vitamin Well (äcklig, hihihi), smakprov på Gainomaxbar och massa hygienprodukter. Byxorna i mitten var de jag själv köpte i Nike Shopen. Ett par carpi tights med färgstänk (450kr) och ett par svart "mysbyxor" (500kr). För vissa kanske bara allt detta är motivation nog för att åka dit :)

Älskar man Nike så har man kommit till rätt ställe!!

The Nike Blast 2012 - check!

En mycket kall helg tillbringade jag två hela dagar i ett väldigt mycket varmare GLOBEN.

The Nike Blast 2012 gick av stapeln 4-5 februari och i år hade de bytt Arena, från Frescatihallen till Globen. Jag har bara deltagit i The Nike Blast en gång tidigare och jag tycker att platserna var likvärdiga, Globens fördel är såklart läget och möjligheterna till ännu mer utveckling och expansion. Detta inlägg är en ärlig "sammanfattning" av min upplevelse av The Nike Blast. Andra deltagare har säkerligen upplevt eventet på annat sätt och så är det ju alltid, speciellt nu när vi var ca 1800 personer med olika förväntningar, syften och erfarenheter.

Lördag morgon - kö för att få komma in. Brrrr.....

Jag hade inget pass den första timmen så jag hade gott om tid att lokalisera mig och bara insupa den galet härliga stämningen. Bedros & Ingrid var med på Dance Blast och de dansade bokstavligt talat sönder golvet. Plattorna gled isär och det såg lite halvt om halvt risky ut.... Tror inte de som lagt golvet var riktigt införstådda i hur mycket folk som skulle komma, och vilka krafter det blir när alla dessa människor gör samma rörelser, åt samma håll, samtidigt! Grymt ös och ett bra öppningspass!

Foto på Dance Blast lånad från https://www.facebook.com/nikewomensweden

Innan jag skulle till mitt första pass gjorde jag, Ingrid och Bedros ett besök i Nike Shopen men jag höll mig från att shoppa loss. De flesta sakerna som jag ville ha hade jag redan kollat in på Stadium och jag bestämde mig därför för att suga på karamellen till på söndagen. Pengarna flödar för tillfället inte in precis, men utgifterna är desto fler...

De svarta tightsen med gulgrönt färgstänk har jag suktat efter ett tag och de framhävdes något enormt under helgen. Nästan alla funktionärer hade dem på sig och de var ett stående inslag på instruktörer och dansare. Riktigt snygga tycker jag som har X antal helsvarta...

Ultimate D (dansaerobic) med Dorotka Baburin var mitt första pass på lördagen och det var precis så bra som jag hade förväntat mig. Jag deltog på ett av Dorotkas pass på förra årets konvent och det var första gången jag mötte henne "personligen". Jag blev grymt imponerad av hennes sätt att leka med musiken och hon levererade av samma höga klass i år. Hennes pedagogik är annorlunda och levande. Me like! Att stegen sedan var för svåra för mig spelade liksom ingen roll, jag hade grymt kul ändå.

Kort vila för benen mellan passen...

Pass 2 denna dag hette BodyStrikes by Powerstrikes och om jag hade tänkt lite längre än vad näsan räcker så hade jag fattat och kommit ihåg att jag var på något liknande förra året och då hade jag kunde undvika att välja detta pass. Det påminner lite grann om BodyCombat men bestod av enbart sparkar som skulle sättas ihop en i en enda lång kombination... Jag undrade större delen av tiden vad det var jag gjorde. Det var varken roligt eller bra. Hon som hade passet var otroligt fit så uppenbarligen ger träningen resultat, men för mig är det viktigare att det känns bra och att jag har roligt under tiden jag tränar.

Bedros var taggad - nästintill Explosive!!

Dagens pass 3 var tyvärr också en besvikelse så lördagen var väl inte helt lyckad för min del. Jag var nöjd såklart, det är en grym upplevelse att få träna i en galet stor arena tillsammans med flera hundra taggade människor, men jag hade förväntat mig mer av klasserna.

Passet hette NTC Get Strong och instruerades av Petter Ehrnvall (BodyCombat), Fredrik Andersson (BodyCombat) och Marie Purvis (grundaren av appen NTC, Nike Training Club, med miljontals nedladdningar). Jag har laddat ner appen men ännu inte använt den och jag var därför väldigt nyfiken på denna nyhet. Att klassen beskrivs som tuff, plyometrisk träning för dig som tycker om att träna styrka, rörlighet och kondition i ett högt tempo lockade mig. När vi var på väg in i sal 2 blev vi uppmanade att hämta varsin kettlebell, men en lätt sådan. Jag tog med mig en på 12 kg och ställde mig rätt så långt fram för att ha en chans att se någonting. Kul med lite kettlebell tänkte jag och hoppades att få lite tips på tuffa övningar.

Jag kanske har blivit lite skadad av de senaste kettlebellutbildningarna men teknikerna på detta pass var under all kritik. En sving med kettlebell måste vara en sving oavsett vad det är för träningsform och när man då istället gör ett benböj med armlyft gör mig irriterad. Såklart man behöver lätta vikter då. Att man som deltagare sedan blir uppmanad att hålla hårdare i handtaget för att slippa att vikten flippar över gör mig konfundersam. Det fungerar ju precis tvärtom!! Den megasvårt tekniska övningen SNATCH gjorde vi dessutom ihop med utfall... där förstår jag inte riktigt hur de tänkte. Om syftet var puls hade det varit mindre riskfyllt att köra vanliga utfall med kettlebellen intill bröstet. Värst vad jag klagar, vill inte vara negativ men jag har höga förväntningar när jag betalar över 2000kr för att få träna för de bästa instruktörerna. Petter & Fredrik har jag tränat mycket för tidigare och jag tycker de är grymt duktiga, i BodyCombat. Enligt mig hade de för lätta vikter - de är så grymt starka och fick knappt plats med händerna i de små kettlebellsen. Att grundaren, Marie Purvis, var helt slut och knappt orkade övningarna var inte heller så inspirerande. På utvärderingen av t.ex. combat fick det en punkt som heter att man ska vara såpass tränad att man orkar leverera sitt pass.... Nåja, upplägget var bra och jag gillar när man kör tidsintervaller... då kan alla jobba på sin nivå och är det bara 15 sek kvar så kan man dra på!

Klockan 15.50 var det dags för lite vila, en föreläsning stod på schemat. Bedros & Ingrid hakade på och vi fick en stund tillsammans med Camilla Kostenniemi under föreläsningen Kåt, glad och tacksam. Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig utan slog mig ner på golvet med nyfikna öron på sin spets. Vi kom till lokalen i sista sekund och fick därför sitta väldigt långt bak. Vi kunde inte se Camilla men å andra sidan kunde jag då fokusera på att lyssna. Efter en lättsam inledning om kåthet som fick alla att fnissa och slappna av lite så gick Camilla in på allvarligare spår, nämligen sin cancer. Jag var inte beredd för 5 öre och stelnade till.... bli inte lipig nu Sofia... lyssna på hennes positiva budskap... Jag lyckades hålla fokus och tog till mig när hon pratade om livet som en kortlek och att Livet blir vad jag gör det till! Mycket bra, speciellt nu i efterhand när jag hunnit fundera över det hon tog upp.

Stark tjej vars blogg jag numera följer.

http://www.camillak.se/sv/

Dagens sista pass blev ett säkert kort, BodyCombat 51, med Fredrik Andersson och Michael Steenhouwer. De hade en bra dynamik ihop på scenen och passet hade en hög intensitet och roliga kombinationer. Dagens höjdpunkt ur träningssynpunkt och jag slog på för att bli riktigt trött! 10 mars är det dags för programmet igen, det är nämligen först då det är kvartalsutbildning i Göteborg så jag får hålla ut.

Packade ihop mina grejer och tog mig hem till mammas kusin Eva. En go dusch, mumsig mat och zappning mellan Melodifestivalen och Gladiatorerna avrundade min lördag.

Dag 2 inleddes med ett pass jag länge varit nyfiken på, Ruffie training med Musse Hasselvall och Usama Aziz. Ett pass med par-, kamp- och individuella övningar som inspirerats av kampsport. Jag hamnade med en duktig idrottslärartjej från Örebro. Hon gav järnet och jag blev taggad. Det var nästan bara parövningar så jag fick en del inspiration till både boxklasser och idrottsundervisning. Jag fick tyvärr avstå vissa övningar för min jäkla handled. Grrrr.

Direkt efter detta pass rusade jag ner till stora hallen för att prova på ännu ett NTC-pass och detta hette NTC Get Lean. Eftersom jag blev rätt missnöjd på första passet var mina förväntningar inte så höga när jag ställde mig på golvet. Jag blev positivt överraskad. Ett upplägg med 9 övningar à 30 sekunder x 2 varv. Sedan kom ett nytt block med nya övningar. Tufft även fast jag fick avstå igen på grund av handleden... jag vill bli bra nu.

Blev riktigt imponerad av instruktören Maria Olofsson som gjorde Marie Purvis på scen. Hon var stark, explosiv, glad och energisk. Precis som en instruktör (enligt mig) ska vara.

Photosession - som tack fick man en snygg t-shirt!

Fotot är lånat från https://www.facebook.com/nikewomensweden

Efter en helg med nästan bara puls, fys och styrketräning var det klockan 12.00 dags att skaka loss på Sh'bam 7. Jag är inte så dansant av mig så Sh'bam är alldeles lagom. Några svåra steg, en hel del aerobicmoves och låtar som har tydlig takt. 45 minuter som svettades bort! Kul!

Dagens näst sista pass var nog det som jag sett fram mest emot. Jag har just nu lite idétorka på mina boxingpass och bokade därför omgående in mig på passet Boxing technique med Paolo Roberto. Vi jobbade två och två i grundläggande tekniker. Tyvärr räckte inte mitsarna så vi fick slå i händerna och fick således inte riktigt rätt känsla. Inte jättebra för min handled heller att ta emot slag, men vi löste det som så att min "partner" fick slå på armen istället.

Paolo är kunnig men han körde väldigt mycket på attityd och jag får inte energi av att någon skriker att vi är jävla latmaskar, att vi är kass osv. När han sedan förklarade var han lugn och mycket pedagogisk så jag förstod inte de där vändningarna riktigt.... kul pass i varje fall!

Jag skulle ha avlsutat helgen med NTC Skills men det kändes som att jag hade fått rätt bra koll på vad NTC innebar så jag gick på Core Flow med Magnus Ringberg istället. Ett bra val av mig och det blev ett grymt avslut på helgen och jag kände mig nöjd när jag klev in i duschen. Det var ett pass där coren tränades genom en rörelsesekvens där rörelserna liksom aldrig påbörjades eller avslutades. Ingen musik utan bara Magnus behagliga stämma. Stabilitetsträning samtidigt som kroppen fick en välförtjänt stretch. Så skönt och oväntat!

Efter duschen kom Ingrids mamma och hämtade upp oss och vi påbörjade resan mot Trollhättan. Hon tog oss hem i säkert förvar och vi var hemma runt 22. Perfekt för att hinna packa upp och prata lite med Victor innan det var dags att sluta ögonen och låta kroppen få vila lite lätt efter en helg med massa träning. Härligt!

Även fast jag kanske låtit lite negativ i detta inlägg så rekommenderar jag alla som gillar gruppträning att åka på The Nike Blast. Det är en fantastisk upplevelse och om man dessutom är instruktör i pass med koreografi som dans, step och aerobic så tror jag att man kan åka hem med mängder av ny inspiration i bagaget.

Kanske ses vi 2013, kanske inte???

Stolt

Sitter och pluggar denna kyliga lördag, men fick precis lov av mig själv att ta en liten paus och surfa runt på facebook och bloggar. Jag håller på med ett utförligt inlägg om The Nike Blast och jag publicerar det ikväll. Nu vill jag mest bara nämna några saker jag är stolt över:

* Min lillasyster som förutom att kämpa och slita på sina jobb, nu också börjat säga ifrån!

* Min Homie som kämpar på med vår Bride-training :) Hon blir den snyggaste bruden EVER!

* Min DUKTIGA pappa som slutat röka efter typ 40 år eller så. Dessutom har han börjat träna och igår var han på sitt första kettlebellpass. Träningsvärk idag men är redan sugen att gå tillbaka imorgon. Me like! Det är aldrig för sent!

* Lilla Mamma som kämpar på och håller modet uppe trots sin tuffa sjukdom. Hon är grym!

* Victor (och mig med såklart) som jobbar heltid och ändå pluggar - vi tar vara på tiden, är flitiga och hinner med så mycket, både på egen hand och tillsammans!

Precis så som jag vill ha det!

Såklart är jag väldigt stolt över många och mycket mer, som till exempel min storasyster och hennes familj som "drabbats" av SAAB-krisen, men i detta inlägg ville jag lägga lite extra fokus på några i min närhet.

Jag vill också skicka med en reklamfilm som jag fastnat för av två anledningar:

1. Den har ett bra budskap... Vi har vinter 4 månader om året - Varför kämpa emot?

2. Låten är ljuvlig (Daniel Norgren - Prettiest World)

NP i Svenska

Tisdagar brukar vara min skriva-uppsats-dag men idag är det nationellt prov i Svenska för mina elever i år 9 så jag är inne och jobbar extra på skolan. Minnen väcks till liv och det är en speciell stämning i luften.

Bonus för mig är att jag idag kan ha vanliga kläder på mig till jobbet :) Brukar mest springa runt i min Fridaoverall men idag har jag en stickad klänning!

Blast?

Kryper nu till sängs efter en hel dag i Globen och The Nike Blast. Har ingen dator med mig upp till Stockholm så det blir en väldigt kort redogörelse via mobilen.

Årets event för oss som tycker om gruppträning och mina förväntningar var (och är) sjukt höga. Halvvägs genom programmet har jag blandade känslor; det är ett grymt event, sjukt snygg arena, galet mycket folk, skön musik och snygga Nikekläder MEN jag förväntade mig mer av klasserna. Inte riktigt nöjd men det kan också bero på mina val, att jag är lite trött och att en skum mage (den blir alltid konstig när jag är iväg på sådant här) gör att jag inte kan ge max.

Jag hoppas att det är en dålig kombination och går tillbaka med öppna ögon och armar imorgon. Dagen inleds med Musse Hasselvalls ruffietraining och det är jag riktigt nyfiken på. Natti natti.

PS: Har Globen någonsin varit så här snygg?

24-timmars spinningevent 2012

Fredagen den 23 mars klockan 17 drar Sveriges mäktigaste cykelevent igång, 24-timmars. Precis som namnet indikerar ska cyklarna (förhoppningsvis 200 st) hållas i rullning i 24 timmar, till lördagen den 24 mars kl. 17, och lagen kan bestå av 2-12 deltagare. Friskis & Svettis i Trollhättan har gjort ett fantastiskt jobb de senaste åren, fått i gång eventet och utvecklat det med åren. I fjol hade de 98 deltagande lag och det var max för deras lokaler. I år ska istället fyra anläggningar i Trollhättan gå samman och driva eventet tillsammans. Grundtanken är sig lik men mycket kommer att bli nytt. Ljuvligt att vi samarbetar istället för att konkurrera - grymt skönt fall invånarna i staden ser detta och förstår att det är stadens hälsa som är i främsta fokus.

Målet är 200 deltagande lag och vi kommer att hålla till i A-hallen på Arena Älvhögsborg.

Anmälan är öppen och flera lag har redan anmält sig. Det är väldigt spännande att få vara med i processen bakom kulisserna så jag tycker det är underbart att planera saker samt lite nyfiken på hur det går till, andra år har jag bara gått dit och cyklat liksom. Det enda som gör lite ont är att vi får släppa Spinn of Hope (ett 12-timmars cykelevent till förmån för Barncancerfonden) i år eftersom de ligger väldigt, väldigt tätt. Mina chefer har dock sagt att vi på något sätt ska väva ihop dem så jag håller tummarna för det.

Vill du veta mer kan du GILLA 24-timmars på facebook eller gå in på hemsidan www.24timmars.com